Första dagen jag träffade människor här i Örebro var förmodligen första dagen under nollningen, efter registreringen. Jag var nervös. Vi skulle spela krocket och göra det som jag hade svårt för: socialisera.

Denna första dag träffade jag Sandra. Mörkhårig, stora ögon och vad jag då tyckte var ett kaxigt leende. Jag minns inte exakt när vi började umgås, men vår nollegrupp kom ganska bra överens.

Ett par killar i nollegruppen frågade mig vem jag tyckte var snyggast. Sandra kom nummer två på den listan! (Hon var trots allt ganska ung på den tiden). Dessa två killar skulle förövrigt slåss om Sandra lite senare under nollningen. Hon charmar de flesta!

Under en mycket kort period så försökte jag uppvakta Sandra, utan några resultat. Vi säger såhär... hon ville hellre ha mig som vän! Så låter det bättre.

Idag är Sandra ett par år äldre, med blont hår. Hennes lägenhet är numera ett centrum för förfester, mycket på grund av hennes nya 40-tummare som täcker upp väggen fint.

Sandra är väldigt aktiv och social. När hon gör någonting, så gör hon det ordentligt. Hon är glad för det mesta och skrattar ofta, vilket är en bra anledning att hänga med Sandra. Trots att man kan tro att Sandra är mån om sin image, så bjuder hon mycket på sig själv och har stor självdistans. Fotofobin håller hon på att övervinna! Sandra har gjort studentlivet roligare. Hoppas gänget fortsätter hålla kontakten i fortsättningen också. Vänner är viktigt för en gammal man som mig.

Ni som är något insatta vet att Emma är mer än en vän för mig. Hon är min flickvän och sambo! Trots detta vill jag börja med att skriva om Emma, för hon betyder oerhört mycket för mig.

Vi träffades första gången för ca två och ett halvt år sedan på en förfest hos Jennie. Två gånger till och med, men detta minns inte Emma! Jag frågade hennes kompis om hon var singel och fick svaret:

"Ja, det är hon, men du är inte alls hennes typ". Emma var, och är, nämligen en ganska tuff brud med tatueringar och grejjer. Jag var, och är, en ganska töntig typ som drar dåliga skämt och som sitter framför datorn och trixar med idéer ganska ofta.

Ca ett halvår senare hade Emma flyttat tillbaka till Örebro från Malmö. Eftersom hon är engagerad, så blev vi snabbt i gemensamma kretsar genom Kulinfo, som är en sorts studentsektion för humanister. På en förfest byttes lite blickar och senare byttes nog även msn. Ett par fester senare tror jag att jag lade handen på hennes rygg, höft eller rumpa.

Några dagar senare var det innebandyturnering. Vårt lag gick till final, mycket tack vare mig! Min dominans på planen gjorde att Emma tände till och fattade tycke för mig. Samma kväll hade vår första date med film och mys. Sedan dess har vi varit intresserade och attraherade av varandra. Efter ett tags dejtande blev vi tillsammans, när mina rädslor för ett förhållande lugnat ner sig lite grann...

Det har varit upp och ner i förhållandet och vi har gjot slut ett par gånger. Trots detta finns viljan att fortsätta vara tillsammans. Där är vi väl i dagsläget också.

Jag har utvecklats massor med Emma, och hon har tagit min "oskuld" på flera områden (dock inte det sexuella). Jag flög till henne utomlands, vilket innebar att jag för första gången reste utanför norden och för första gången flög. Jag är sambo för första gången i mitt liv. Jag har studerat utomlands och bott i Grekland i fyra månader. Allt detta är mycket tack vare Emma, som pushar mig, när jag tvekar.

Och det är väl det vår vänskap och kärlek i största del består av. Vi pushar varandra och tvingar varandra konfrontera sådant vi helst inte vill konfrontera. Emma har alltid stöttat mig när jag haft det jobbigt. Att vi inte riktigt förstår varandra, kan vi för tillfället bortse ifrån.