|
||||||||||||
| AKUT HJÄLP | |
| GRATIS SJÄLVHJÄLP | |
| PSYKOLOGINS HISTORIA | |
| PERSPEKTIV | |
| DIAGNOSER | |
| BEHANDLINGAR | |
| FORSKNING | |
| UTBILDNING | |
| LÄNKAR | |
| KONTAKT | |
| OM MIG | |
| Sokrates och Psykologistudenten flyttar... länge leve psykologiblogg.se! | ||||
| Jag har tagit ett beslut. Den här bloggen kommer ändra form. Från att ha varit en personlig blogg i fem år, blir det nu en renodlad psykologiblogg. Dessutom byter den namn till www.psykologiblogg.se (nuvarande adress fungerar också). Målet är att bjuda på kunskap om allt som rör psykologi, samt diskutera aktuella nyheter ur ett psykologiskt perspektiv. Det är fortfarande jag som kommer driva den här bloggen. Utseendet kommer förändras lite, för att göra den mer tillgänglig. Häftigheten kommer dock sjunka något... Men misströsta inte, ni som fortfarande vill se mer av min personliga sida. Jag kommer fortsätta blogga personligt på www.glannstrom.se Alla gamla inlägg kommer finnas kvar på den här bloggen för den som vill läsa! Det är bara att bläddra på bland arkiv och kategorier. |
||||
|
||||
| Detta borde varit jag... och detta är jag! | ||||
|
||||
|
||||
| Ändrade planer | ||||
| Igår rapporterade jag lite smått beklagsamt över mitt liv som forskarstudent. Eller ja... jag är egentligen inte forskarstudent, utan masterstudent. Forskarstudent blir man väl först som doktorand? I alla fall. Ett mejl damp ner i inboxen idag. "På grund av att vissa kommer få det svårt att hinna klart (inte jag dock, min anmärkning) skjuter vi upp opponeringen till slutet av augusti" Jaha. Det betyder att jag inte behöver plugga dag och natt de kommande nio dagarna. Plötsligt är sommarlovet redan här! Detta FÅR inte leda till en slapp period. Jag har nämligen sådana tendenser. Att när ingenting måste göras, så gör jag just ingenting. Men jag har saker att göra i sommar. Jag ska skriva klart uppsatsen, i god kvalitet dessutom. Och jag ska skriva en bok, i god kvalitet. Och jag är grymt sugen på att komma igång med bloggandet igen! Som jag skrev i en låt (till skillnad från Agnes Nicole Winter, så releasar jag inte hobbylåtar) för ett tiotal år sedan: "För snaaaaaaaart är våren slut, och sommaren längtar efter... att få titta ut!" haha... titta ut... kan man ens säga så? |
||||
|
||||
| Mitt liv som forskare | ||||
| Ja, vad händer i mitt liv, undrar ni. Festar jag och svingar mig i lampor? Odlar jag sexpack inför beach 2010? Reser jag runt och upptäcker omvärlden? Nej... jag studerar så mycket jag orkar. Och däremellan orkar jag inte så mycket. Men det är helt ok. Och snart blir bloggen roligare igen. |
||||
|
||||
| Dissociation och Träning | ||||
| Jag har börjat springa. Jag gillar inte att springa. Det är jobbigt. Jag blir trött. Jag vill sluta springa. I lördags sprang jag 7 kilometer. Det gick bra. Idag sprang jag 7 kilometer. Det gick också bra, men inte lika bra som i lördags. Jag funderade lite vad det kunde bero på. I lördags kom jag in i ett flyt. Vid ett tillfälle kunde jag till och med dissociera mig bort från träningen. Jag kunde tänka på min uppsats och på framtida föreläsningar. Olika historier spelade upp sig i huvudet. Jag fokuserade inte så mycket på hur trött jag var. Men idag kunde jag inte dissociera. Det gjorde det hela jobbigare. |
||||
|
||||
| Dagens Snopp Kommentar | ||||
| haha Vid vissa tillfällen har denna blogg testat gränserna med provokativ humor, på ett ganska snällt sätt. Den här kommentaren fick jag idag: om inlägget Snoppar på slottet: "fy fan vad äckligt..tänk på småbarnen när dom 'råkar' klicka in på denna bild o ser de jävla buskaget.. bläää!!!" Svar: Vet inte direkt hur man "råkar" klicka in på en bild. Och även om ett småbarn skulle se en snopp, så tror jag inte det är särskilt traumatiserande för vederbörande... Däremot kan de bli traumatiserade av ett äckliggörande av snoppar! |
||||
|
||||
| Vad är det värsta som kan hända? | ||||
| Sitter och försöker skriva på uppsatsen. Vet exakt vilken artikel jag ska läsa i, vet exakt vad jag ska skriva, vet exakt vad jag letar efter. Ändå blir det inga färdiga stycken. Bara enstaka meningar. Jag orkar inte med stycken just nu. Varför vet jag inte, men de intresserar mig inte, dessa stycken. Det stressar mig lite. Om två veckor ska uppsatsen helst vara i stort sett klar. Två veckor går snabbt, men det hinner jag på. Skulle nog hinna på fyra dagar, om det var kris. Men det är inte kris. Kanske är det därför jag tar det ganska lugnt just nu. Det går inte att tvinga fram bra material. Vad är det värsta som kan hända? Tänker jag. I värsta fall hinner jag inte klart med uppsatsen och får göra klart den i sommar. I sommar ska jag skriva bok, så det blir mycket skrivande i sommar i så fall. Ännu värre vore om jag inte klarar av att slutföra uppsatsen. Men det kommer inte hända. Nu ska jag kika lite på uppsatsen igen. Kanske finns där något stycke som går att slutföra innan dagen är slut. Kanske flyter flera sidor fram på en timme. Sån är jag. Hög högstanivå och låg lägstanivå. Och jag funderar om jag skulle vilja byta ut det mot en stabil medelnivå. Nä, tror inte det... Får jobba på en stabil högstanivå istället. |
||||
|
||||
| Sega dagar | ||||
| Det är sega dagar just nu. Håller på att skriva uppsats, vilket visserligen är roligt och spännande, men samtidigt väldigt uttröttande. Jag har svårt för att fokusera på en sak så mycket. Börjar misstänka att jag har någon sorts störning som gör att jag inte alltid kan koncentrera mig så bra. Vill uppdatera bloggen oftare, men har inte så mycket att skriva om just nu. Snart ska jag popularisera bloggen igen, så att den går att läsa frekvent. Det måste ju finnas många som är intresserade av att se vilka detaljer mitt liv råkar ut för? |
||||
|
||||
| Dröm om föreläsning | ||||
| Inatt drömde jag om att jag föreläste. Det är bra med drömmar ibland. Man blir liksom förberedd för vissa saker. För längesedan, jag var väl runt 25, drömde jag att jag satt i ett klassrum på lektion. Det var otänkbart då. Två år senare satt jag i ett klassrum och pluggade filosofi. Jag tror att min föreläsningstour kommer bli av. |
||||
|
||||
| En hemsk värld? | ||||
| Det ser ut som att Parisresan inte blir av på grund av aska. Det är något jag kan leva med, även om det är oerhört tråkigt. Vad som är svårare, är att det finns så mycket idioti här i världen. Ikväll har jag läst alldeles för många hemska nyheter om människor som är fullkomligt galna och kallsinniga. Och vad gör det att göra åt saken? Som det känns just nu, ingenting. Det finns ett överflöd av dårskap och ett underskott av medkänsla. Fast medkänslan finns ju där. Bara det att man ofta har fullt upp med nåt annat... I frustration föds bara ännu mer dårskap, så det är inget bra läge att vara i. När ska insikten egentligen slå rot. |
||||
|
||||
| Vad är en vedmaskin? | ||||
| Jag är lite såhär... dum på vissa områden. Då frågar jag! Dagens dumma fråga, ställd till Jennie: Vad är en vedmaskin? Min tanke var att den typ klyver på mitten. Svaret: Den hugger ved, från en hel trädstock. |
||||
|
||||
| Tillbaka i Örebro | ||||
| Nu är jag hemma i Örebro igen, efter att ha vara hemma i Karlstad. Gäller att ha många hem! Jag fick en liten insikt i helgen också, när jag tittade på Leonard Cohen dokumentär. Jag sätter för många etiketter på mig själv. Det innebär att man skapar någonting att leva upp till. Så vill jag inte leva mitt liv, att hela tiden uppnå någon sorts etikett. Att hela tiden bli klar med någonting. Man ska göra det man inspireras av, när man inspireras av det. I alla fall om man är lagd som mig i hjärnkontoret... Jag kan inte tvinga fram någonting. I alla fall. På bussen till Daniel dök en början på en låt upp: "I´ve been to many places, I´ve seen so many faces. And by the way, I love you" |
||||
|
||||
| Who wants to live forever? | ||||
Veckan börjar lida mot sitt slut. En timme har lagts till och plötsligt är man ganska pigg trots att klockan är halv tolv. Jag har aldrig riktigt förstått varför man skjuter fram och tillbaka klockan. Men men... |
||||
|
||||
| Lär dig att studera effektivt! | ||||
| Idag har jag en pluggdag. För de flesta brukar det innebära en heldag på bibblan eller nåt sånt, men riktigt så fungerar det inte för mig. Först börjar jag med att ladda upp en timme med diverse surfande. Sedan pluggar jag i rasande hastighet en timme. Efter detta blir jag uttråkad och måste fördriva tiden ett par timmar. Därefter är jag måttligt intresserad av att plugga och brukar sitta nån timme och studera i måttligt tempo. Sen är det dags för några timmars tidsfördriv igen. Slutligen sätter jag in en effektiv slutspurt och gör klart det jag ska göra på en timme. Det brukar alltså bli tre timmars effektiva studier på en heldag för mig. Ja, en pluggheldag alltså. Sådana har jag bara i genomsnitt en gång i veckan. Men nu börjar D-uppsatsen. Då ska jag i alla fall ha tre heldagars plugg i veckan. Jag vill dock försvara mig med att fördrivning av tid kan innebära diverse nyttiga projekt. |
||||
|
||||
| Grekisk Plankstek på Efesos | ||||
|
||||
|
||||
| Det var en gång... | ||||
| ...en blogg som var välbesökt och uppdaterades flera gånger om dagen, mestadels med skräp. Numera faller bloggandan inte in lika ofta och jag har bara uppdaterat bloggen några gånger de senaste månaderna. Min tanke var att detta skulle bli en psykologiblogg, där man kunde hitta information om diverse (alla) ämnen inom psykologins gigantiska värld. Jag insåg dock snabbt att det var ganska tråkigt att skriva dessa artiklar, och projektet blev nedlagt. Men jag har fortfarande en förhoppning på att ta upp projektet igen, när tillfälle ges. Senaste tiden har jag gjort så lite som möjligt, för att inte stressa upp min känsliga hjärna bortom kontroll. Det har gått ganska bra och jag känner mig lugn och mår bra. Nu börjar jag dock bli lite rastlös, och det är återigen dags att ta upp bloggandet. Jag ska nog börja med att skriva dagbok. Om min dag. Om mina tankar. Parallellt med detta ska jag organisera förstasidan som jag vill ha den. Med rubriker till framtida innehåll. |
||||
|
||||
| Enhanced look by combover | ||||
|
||||
|
||||
| En bloggfri månad | ||||
| Februari har varit en bloggfri månad för mig. Det blev så, helt omedvetet. Månaden inleddes med sjukdom och fortsatte med en sorts... hmm, vi kan kalla det motivationsbrist. Jag fick jobba hårt med mig själv, men lyckades hitta tillbaka i normal form efter ett par veckor. Jag tror att kraschen kom på grund av för mycket ambitioner och för lite verkstad. Jag ville massor, men gjorde inte särskilt mycket. Nu har jag prioriterat om. Det viktiga är att jag mår bra och att livet går framåt. Livet måste inte gå fort framåt i spikrak riktning. Det kan guppa lite och vara tufft... det är helt ok. Bokplaner och föreläsningar har jag för tillfället lagt åt sidan. Det är bäst att fokusera på en sak i taget. Jag är i alla fall funtad så, att jag inte kan fokusera på flera saker samtidigt. Jag blir virrig av flera bollar i luften. Så det jag fokuserar på nu är studierna. Att bli klar med D-uppsatsen i tid och att få G. Framtiden får komma när den kommer. Och det känns ganska skönt faktiskt. Jag tror inte direkt på ödet, men jag tror att möjligheter dyker upp då och då, och att man inte behöver stressa fram utveckling. För om man stressar fram utvecklingen, kanske man inte begriper vad man varit med om i slutändan. |
||||
|
||||
| Analys av larmet. (bör du oroa dig?) | ||||
| Läser en artikel i Aftonbladet om ett "forskarlarm". Det verkar som att en substans i smink, schampo osv, som heter "ftalater", ökar risken för att gravida kvinnors barn ska växa upp med problembeteenden som ADHD. Det är ett ganska krångligt samband, som är svårt att förklara biologiskt, men jag antar att ftalater på något sätt "stör" hjärnans utveckling och signalsubsanserna, vilket skulle kunna förklara den ökade risken i problembeteende. Någonting annat som skulle kunna förklara problembeteendet är att kvinnor som använder smink och parfym i större utsträckning, försummar sina barn på ett eller annat sätt (kanske är ute och ränner mer efter män, vad vet jag), vilket skulle vara en enviromental förklaring, alltså en psykosocial förklaring. (obs, jag menar inte att det ÄR så, bara att det KAN vara så... att studien har den begränsningen) I vilket fall som helst, så verkar det vara ett riktigt larm. Det finns ett signifikant samband, vilket är allvarligt nog för att faktiskt förespråka förändringar i de produkter som använder sig av "ftalater". Samtidigt är rubriken naturligtvis överdriven. Schampo kan inte ge barn ADHD. Personer med HÖGA HALTER ftalater, löper en signifikant större risk (vi kanske pratar 5-10 procent här, eller ännu mindre) att ens barn ska utveckla problembeteende. Exakt hur mycket schampo eller parfym som krävs, är svårt att veta, om man inte är mer tekniskt insatt i ämnet. Men ja... ta det lite lugnt med kemikalierna, är nog en bra grej. Och policymakers måste börja engagera sig i frågan (exempelvis genom att dra kemikaliska gränser i produkter), nu när det finns underlag. Mer forskning behövs också, för att fylla i de begränsningar som finns i studien (som jag dock inte läst..). |
||||
|
||||
| Skönt med seger igen. | ||||
| Vårt lag har haft det tungt i några matcher, och förlorat ganska ordentligt. Men idag lyckades vi vända på trenden och vann borta mot Laxå med 6-5. Skönt med en match där alla tog i och gjorde det dom skulle. Det är oerhört viktigt med roller i innebandy (och alla andra sporter). Roller skapar trygghet och rutiner, ur vilka man bygger upp ett bra spel. Vi har haft det lite svårt med rollerna i vårt lag, men nu börjar de formas mer och mer. En roll, en identitet, är också viktigt för en vanlig individ. Det finns en psykologisk teori som menar att identitetsförvirring leder till depression, vilket tydligen har skett på ställen som Gotland och Baltländer, som fått gå igenom stora samhällsförändringar. Island ligger ganska illa till nu också... |
||||
|
||||
| Medkänsla, Disciplin och Rationalitet | ||||
| Det finns tre "mänskliga egenskaper" som jag värderar högt. De är medkänsla, disciplin och rationalitet. Jag tror vi har mycket att vinna genom att förstå och utveckla dessa egenskaper till fundamentala byggstenar i våra liv och samhällen. Min ambition är att försöka konkretisera dessa begrepp i filosofiska, psykologiska och politiska sammanhang, såväl som i vår personliga utveckling. Vi har alla en önskan om att må bra och leva i ett stimulerande samhälle. MEDKÄNSLA Kärlek har varit ett centralt begrepp sedan urminnes tider. Nästan samtliga religioner sätter "kärleken" centralt, som det viktigaste budskapet. Ur en psykologisk synvinkel är detta inte någonting underligt. Vi vill alla bli älskade och vara föremål för omtanke. Men vad är egentligen kärlek? De flesta föräldrar kan förstå kärleken till sina barn. De flesta par kan förstå den romantiska kärleken. Älskare kan förstå den passionerade och intensiva kärleken. Vi har en ganska bra idé om vad kärlek är: ett känslomässigt band som kan variera i intensitet och intimitet. Kärleken är naturligtvis viktigt. Men ännu viktigare är det som leder till kärleken. Vi föds med ett känslomässigt band till den eller de som tar hand om oss, men erfarenheten visar att ett sådant band inte behöver resultera i kärlek. Så vad är det som leder till kärlek? Vad är det som gör att vi utvecklar denna viktiga känsla av att vara älskad och omtyckt? Som den buddhist jag är, så är mitt svar på frågan: Medkänsla. Medkänsla är dels förmågan att förstå andra människors känslor, och dels intentionen att vilja andra människor väl. Det är en egenskap, förmåga och färdighet som utvecklas genom omtanke från andra, samt träning. Genom medkänslan, kan vi ge och få kärlek, samt undvika att tillfoga andra lidande. DISCIPLIN För att utveckla medkänsla, eller någonting överhuvudtaget, krävs disciplin. Disciplin är förmågan att realisera det man planerar, eftersom en plan sällan realiserar sig själv. Vissa människor får mycket hjälp och stöd i att utveckla sin disciplin, medan andra får kämpa som stollar för att ta sig framåt. Det finns ingen rättvisa när det gäller disciplin. Vissa får den gratis, andra får kämpa hårt för den. Och det tycker jag man ska ha stor förståelse för, så att man inte pekar finger åt de som har det tufft. Om någon har det tufft, finns förhoppningsvis en fungerande medkänsla som gör att man hjälper till. RATIONALITET För att medkänslan och disciplinen ska kunna riktas mot rätt saker, krävs en annan viktig egenskap: Rationalitet. Om vi har ett ändamål med våra handlingar, så fungerar rationaliteten som en karta som visar upp den snabbaste och smidigaste vägen. Vår effektivitet blir större. För mig som har mått dåligt i perioder, så vet jag hur viktigt det är att se verkligheten som den är, istället för hur jag vill att den ska vara. Det är lätt att ansluta sig till argument som förklarar världen på ett enkelt sätt, men om det sättet är felaktigt så fortsätter man att gå vilse. Alla har naturligtvis rätt till sin religion eller tro. Samtidigt måste man vara uppmärksam på om religionen eller tron inkräktar på rationaliteten. Om den gör det... så är det läge att tänka om. Om det man tror på, leder någon annanstans än dit man vill, så är man inte rationell. |
||||
|
||||
| Därför envisas jag med att vilja gå upp 7 varje morgon. | ||||
| Inom mig pågår en ständig kamp mellan min självdisciplin, som säger åt mig att gå upp sju varje morgon, och min lathet, som säger åt mig att sova några extra timmar. Det är svårt att rationalisera sig till självdisciplinens fördel. Jag behöver inte gå upp klockan sju. Det finns inte ett piss att göra klockan sju och jag kommer vara trött bortom all begripelse. Återstår gör argument som "dagen blir längre" eller "du kommer bli tröttare tidigare nästa kväll" eller "det är bra för din karaktär". Och naturligtvis vore det någonting riktigt bra att gå upp klockan sju. Men latheten segrar oftast med argumentet "det är skönt att ligga kvar i sängen och sova". Och jag har egentligen ingenting emot att sova länge på dagarna. Det finns ingen etik inom mig, som gör att jag måste gå upp klockan sju. Men den där jävla latheten irriterar mig. Varför ska latheten få vinna? Nej, det är helt enkelt inte i sin ordning. Disciplinen ska vinna och en vacker dag ska jag gå upp sju på morgonen. Flera dagar i sträck dessutom! Min idol är Dalai Lama som går upp fem varje morgon. Det är självdisciplin det. Men han får hjälp av ganska många medarbetare som gör planer åt honom hela dagarna... Kanske borde jag skaffa mig ett morgonjobb? Att jobba från sex till åtta varje morgon, eller nåt sånt. Frågan är om jag skulle klara av det. Jag har ju den där teorin om "mental energi", att varje människa har en viss mängd sådan. Och min skulle nog ta slut ganska fort om jag tvingades gå upp så tidigt. Men inte om det var någonting som samtidigt gav mental energi. Och det är lite det allting handlar om. Att försöka hitta den där mentala energin som gör att man kan ta det där steget man planerat ta hela tiden. Tänk om. Tänk om det är just det där steget som ger den mentala energin. Jag tror livet kan vara så paradoxalt jävligt att det är så. Att man måste ge energi, för att få energi. Så jag försöker gå upp sju imorgon. Igen. |
||||
|
||||
| Jag är dålig på att visa andra bloggare uppskattning! | ||||
| Problem: Ända sedan jag började blogga, så har jag varit dålig på att interagera med andra bloggare. Jag kommenterar sällan andra bloggare och jag läser ganska sällan andras bloggar (förutom vänners). Det är helt enkelt för dåligt när man har något sorts syfte med sitt bloggande. Åtgärd: Ska upprätta någon sorts länklista (i stapelt längst till vänster) med bloggar, som jag ska läsa och då och då kommentera. Orsak: Jag är helt enkelt en ganska lat människa som hellre vandrar runt i köket med mina egna tankar, än sätter mig och läser om någon annans. Förfärligt egoistiskt egentligen. Detta måste det bli ändring på! |
||||
|
||||
| Böcker av Mikael Glännström | ||||
Här kan ni ladda hem mina böcker! |
||||
|
||||
.png){kind=small}
| PRENUMERERA | |
| DELA DENNA SIDA | |
 |
|
| RSS | |
 |
|
| Copyright 2005-2011 Mikael Glännström . . . . . . . |
|