Filmen "Avatar" gör tydligen vissa människor deprimerade. Dessa människor tycker att jorden inte är tillräckligt vacker och att vi förstör den med vår egoism.
För mig är jorden är paradis. Detta runda blåa klot. Det enda som med evidens huserar liv. Hur fantastiskt är egentligen inte det? Att kunna vandra omkring på den planeten och reflektera över det?
Sen är det klart att människans utveckling på vissa områden är destruktiv. Exempelvis när det gäller miljön. Men trots detta, så tror jag att vi människor, särskilt i kris, kommer kunna förändras och leva i symbios med natur och varandra. En grön psykologi, som jag kallar det.
Jag tror att de flesta som blir deprimerade av Avatar, redan var deprimerade. Att det bara förstärkte deras idéer om hur dumma vi människor är. Och ja, så jävla smarta är vi inte alltid. Det är därför vi måste fokusera på att utveckla vår rationalitet, medkänsla och disciplin.
Som tur är sitter jag inomhus med fullt fungerande element och andra bekvämligheter. Vet ärligt talat inte om jag skulle klara mig om strömmen skulle försvinna i någon vecka. Vilket kaos det skulle bli. Lite överlevnadsmenlös är jag mot min vilja. Men vad gör man åt saken? Går en överlevnadskurs? Lär sig jaga? Och vad ska man jaga i så fall? Hund och katt? Nä, hare får det nog bli i så fall. Eller finns det något vegetariskt man kan äta på vintern?
Det är svårt att få lagom värme inomhus också. Antingen ångar elementen på som värsta ångloken och det blir för varmt, eller så är de på för svagt så det blir för kallt. I-landsproblem antar jag.
Annars tycker jag det är fint ute nu. Vitt och så.
Tycker det är lite lustigt med artiklar som handlar om hur vi ska klä oss för att klara kylan. Som att det aldrig har varit minusgrader förut? man tar på sig långkalsonger, raggsockor, ordentlig mössa, luvjacka, osv. Planera inga stillastående aktiviteter.
De som har bilar får akta sig för sådana här äventyr:
1977 föddes jag. Då var det också en kraftig snöstorm i USA:
Ser en artikel som handlar om att Niclas Kjällström-Matseke tjänar 5,7 miljoner i år, på välgörenhet. Genast vandrar tankarna iväg: "Vilken girig jävel som plockar ut så mycket av VÅR givmildhet". Men efter en snabb analys om vad postkodlotteriet är, så verkar det som en ganska banal företeelse.
De flesta som spelar i postkodslotteriet gör det för att vinna pengar. De kanske inte RÄKNAR med att vinna, men det är trots allt där investeringen och spänningen ligger. Att vinsten går till välgörande ändamål är en bonus.
Och massor av vinst blir det, som går till välgörande ändamål. Detta TACK VARE hårt arbete av Niclas och många andra som organiserar lotteriet och tävlingen.
För vi ska inte inbilla oss att vi skulle ha gett bort dessa pengar på något annat sätt. Vore vi av naturen så givmilda, skulle inte skatt eller lotterier behövas, för att värna om de som är i behov av resurser.
Vill du skänka pengar, rakt i de behövandes ficka. Gör det på nåt annat sätt än att spela lotto.
Sedan håller jag naturligtvis fullständigt med om att välgörenhetsarbete (riktigt sådant) ska maximera utdelningen de behövande, och inte försvinna under vägen till styrelsemedlemmar eller tolkar.
Som forskare kan jag inte bara hävda saker. Det vore spekulativt och dålig forskning. Vi lekmän, journalister och läsare som inte riktigt förstår forsking, har svårt att förstå om forskning är dålig eller bra. Vi är helt enkelt inte tillräckligt kunniga för att avgöra detta, eftersom det krävs ganska ordentliga analyser av forskningen.
Nu är det klimatmöte i Köpenhamn, där världens ledare diskuterar miljön. Det skulle de inte göra om det inte fanns något problem att diskutera. Alla är överens om att det finns problem, men alla är inte överens om hur stort problemet är och vad som behöver göras åt det.
Faktum är att forskare inte ens är ense om detta. Vissa forskare menar att klimathotet är grovt överdrivet och att det inte kommer bli så stora konsekvenser om man fortsätter som nu. Andra forskare menar att klimathotet är akut och att jorden i stort sett kommer gå under inom kort om vi inte förändrar vårt sätt att leva.
Det ligger naturligtvis en stor mängd politik i forskningen, och de slutsatser som görs är som sagt inte alltid vetenskapliga. Men det görs samtidigt bra forskning kring miljön. Forskning som ska tas på allvar, som visar evidens till det som påstås. Sådan forskning kan inte viftas bort som spekulativ eller predikande.
Sen har vi alla dessa tyckare, varav jag är en, som tycker och tycker och tycker, utan att egentligen veta någonting. Jag läser i Aftonbladet att en "Maggie Thauersköld Crusell" argumenterar för att klimathotet är överdrivet och att alla alarm är falska. Och vilka argument har hon för detta? Jo, att det funnits andra alarm som varit falska, exempelvis galna-ko-sjukan och fågel-influensan.
Maggie, jag är ledsen att göra dig besviken, men forskning är inte falsk på grund av att tidigare alarm har varit falska. Om du verkligen tror det, så predikar du lika mycket som de människor du kritiserar, vilket inte är direkt smart.
Till detta lägger hon till ett par rapporter som visar att vissa larm är överdrivna. Ja, så är det. Viss forskning är överdriven. Viss forskning är till och med felaktig. Men viss forskning är också bra forskning som kan ge bra evidens för sina sina slutsatser.
Om Maggie syftar till hur media hanterar hela debatten så är jag beredd att hålla med henne. Det är larm på larm på larm och man hänvisar till forskning ungefär som man rånade banker under vilda västern, hejvilt. Men svaret på denna problematik är inte "därför finns det inget hot, för att media larmar och ibland hänvisar till forskning som inte stämmer". I så fall gör man sig skyldig till bristfällig logik, och har ideologiska baktankar med sitt uttalande.
Vi borde föra fokus till sakfrågor och undersöka den evidens som finns istället för att jäbba om jorden kommer gå under eller inte. Sedan kan vi naturligtvis ha åsikter om hur samhället bör hantera problemen, men kom inte och predika utan att vara insatt i sakfrågan! Det gäller naturligtvis både klimathotförnekare och undergångsprofeter.
Finns det luckor i argumentationen ska man ta det jävligt lugnt, annars finns det risk att man stå med en väldigt stor dumstrut, när verkligheten hinner ikapp. Det gäller både amatörtyckare och forskare.
Jag säger som alltid: För att rädda världen måste vi först rädda oss själva.
"Motion gör oss smartare" lyder rubriken i DN, kring en studie om relationen mellan kondition och IQ. I papperstidningen lyder rubriken "Tonåringar blir smarta av konditionsträning".
Båda rubrikerna är inkorrekta.
Läser man artikeln så ser man att studien handlar om att undersöka relationen mellan kondition och IQ, dvs om det finns något samband mellan kondition och IQ. Det fanns ett positivt samband (hur starkt vet jag inte, eftersom jag inte läst studien), som vi får anta var signifikant. Detta betyder att bättre kondition är relaterat med högre IQ.
Däremot kan man INTE dra den kausala slutsatsen att konditionen ÖKAR IQ. För att säkerställa detta krävs ett experiment där man kontrollerar alla faktorer, förutom kondition. Nu hade man följt tvillingar, men jag vet inte om det kan räknas som ett kontrollerat experiment.
Det skulle till exempel kunna vara så att motivation är en faktor som påverkar både kondition och IQ i en positiv riktning. Den så kallade "tredje variabeln" som kan påverka båda andra variablerna.
Däremot så är det mer sannolikt att man har högre IQ om man motionerar, enligt studien. Men som sagt, man behöver inte dra till med rubriker som inte stämmer.
David Carradine rapporterar ha hängt sig i Thailand. Mycket tragiskt. Carradine kämpade länge mot alkohol och drogproblem.
TV-serien Kung Fu betyder otroligt mycket för mig. Det var egentligen den serien som gjorde att jag blev intresserad av buddhism och som präglat en stor del av mitt "kamp-tänkande" när det gäller ångesten.
Kung Fu bygger på en Shaolinmunk, Caine, som flyr till USA. Där lever han ett enkelt nomadliv och konfronterar svårigheter som dyker upp. Jag gillar mentaliteten som David Carridine får fram mycket bra i TV-serien. Hans kärlek till allt levande och genuina omtanke om djur och människor.
De åtalade från Pirate Bay har dömts till ett års fängelse och 30 miljoner kronor i böter, vilket innebär att det är olagligt att uppmuntra till att fildela, genom att utveckla, torrentvärdar sökprogram och liknande. Medhjälp till upphovsrättsbrott, kallas det för.
Och jag kan hålla med. Det känns inte helt legitimt att ladda hem filmer, program, böcker och annat. Men jag och många andra gör det ändå, för att det har blivit ett psykologiskt behov som är svårt att sluta med. Många har växt upp med fildelning och tänker inte sluta nu bara för att rätten anser att det är olagligt.
Istället behöver vi ta tag i den här frågan med ett nytt grepp. Hur kan förändra livsstilen, så att den blir mer legitim? Hur kan vi påverka vanorna för yngre?
Det mesta handlar naturligtvis om pengar. Har man pengar, är det lättare att köpa program som kostar flera tusen i affären. Har man pengar, kan man gå på bio och konserter, vilket är en betydligt högre upplevelse än att ladda hem och sitta framför skärmen hemma.
Vi ska komma ihåg att dessa herrar har tjänat stora pengar på sin verksamhet. Det gör inte de flesta fildelare. De försöker bara klara av vardagen och få en stunds vila och verklighetsflykt. Den genomsnittslige fildelaren är inte brottslig eller kriminell. Inte ens omoralisk, skulle jag vilja påstå.
Fler debatter om vart gränsen går och hur man kan uppmuntra kreativitet och produktion behövs. Huruvida det är olagligt eller ej, känns förlegat. Det får domare bestämma. Och vissa syndabockar får ta straffet.
Bara för att något är ett psykologiskt behov och känns självklart, behöver det inte vara en rättighet.
Vet inte om Eritrea kommer bry sig så mycket om en bunt papper med underskrifter. De kan enkelt brännas upp. Vad som däremot inte enkelt kan brännas upp är politiska åtgärder, sanktioner, mot Eritrea. Det förekommer säkert redan. Vart är FN? Kan inte de gå in i ett land som så uppenbart bryter mot mänsliga rättigheter?
Det är en viktig fråga. Hur hanterar man brott mot mänskliga rättigheter?
Jag har ingen aning. Men det måste någon ha? Carl Bildt? Vad säger han?
Fritzl har dömts till livstids fängelse på en psykiatrisk klinik. Den vistelsen kommer inte bli särskilt trevlig. Han får umgås med andra svårt psykiskt störda människor och hela tiden påminnas om vad han gjort i sin terapi. Jag skulle vilja påstå att det är ett värre straff än döden. Kvar finns bara ångest. Men det ödet är han naturligtvis själv skyldig till.
Frågan är om Fritzls dotter kan få ett normalt liv efter detta?
Rent psykologiskt kan man anpassa sig ganska snabbt efter långvariga traumatiska händelser. Däremot har hennes psyke säkert tagit stryk, och hon kommer ha vissa vanor som aldrig försvinner. Men ett normalt liv ska hon nog kunna leva ändå. Jag hoppas det i alla fall.
Jag kommer och tänka på en tibetansk munk som satt i fängelse i över 40 år, som torterades i stort sett varje dag. När han kom ut fick han frågan om han hatade sina fångvaktare. Han svarade att han inte gjorde det, att han hadew förståelse för, men inte acceptans, till varför de gjorde som de gjorde. "Skulle jag hata dom, kanske jag själv skulle kunna göra samma sak som dom gjorde mot mig". Munken återhämtade sig och var glad trots sitt förflutna, men ärren i psyket satt kvar och han led av glömska och förvirring då och då. Med en sund basinställning kan man dock återhämta sig snabbt, även efter fruktansvärda trauman.
SEB-cheferna håller på att plundra ett sjunkande skepp. I bra tider tar de ut rikligt med pengar. I sämre tider tar de ut ännu mer pengar. Det är så kapitalister fungerar. Hajarna är först med att sälja och småspararna får stå med byxorna nere.
Det är vi som har gött dom, som gett dom pengar. Har de lurat oss, eller har vi varit naiva?
Vid förfesten igår pratade vi en del om Daniel Westling och hans 0,1 resultat på högskoleprovet. (Anders tillägger att det är ett gammalt resultat och inte ett mått på nuvarande Westlings akademiska intelligens)
Vi kom fram till att han antingen är lat eller osmart. Alternativt, hade extremt mycket otur. Nästan osannolikt mycket otur.
Lat om han inte svarade på frågorna.
Osmart är han om han svarade fel på frågorna.
Otur hade han om han missade någon del. Två papper kanske satt ihop?
Vinka och le kan han i alla fall. Det är inte fy skam!
Men vem ska man egentligen rösta på? Antar att det är som vanligt. Den man känner störst förtroende för, får rösten. Det parti man sympatiserar mest får rösten. Men jag har ändå ingen direkt aning om vad jag kommer rösta på.
Det värsta är att jag inte bryr mig.
För det känns så långt borta. EU är verkligen inte mitt liv. Personer som sitter och dividerar om ett plus ett blir två, är inte min kopp te. Den som vill trimma bort slöa delar av EU (dvs större delen av verksamheten) får min röst.
Idag finns det ingen lag om att man inte får tjäna pengar på att vara mellanhand mellan fildelare.
Därför kan Pirate Bay inte dömas som skyldiga i det här målet.
Däremot börjar jag mer och mer luta åt att de har betett sig omoraliskt på flera punkter. Men för tillfället är detta en moralisk fråga och inte en rättsfråga. Om den moraliska aspekten av denna fråga anses vara stor nog, så krävs en lagändring, som gäller "mellanhänder".
Själv tror jag att pirater och upphovsmän behöver komma närmare varandra i den här frågan, och utbyta nytta. Så kan man lägga kraft på de som verkligen bryter mot upphovsrättslagen, tex genom att sälja kopierade DVD-filmer och liknande. Att en sajt drar in pengar, kan inte ses som likvärdigt, i alla fall inte enligt lagen.
Människor är dock inte dumma och kommer förmodligen göra lite omvärderingar framöver.
En pojke kallade två poliser grisar, och dömdes till 200 kronor i böter av Solna Tingsrätt.
Oskyldig, kan tyckas. Men någonstans måste man ändå dra gränsen för kränkning. Om gränsen dras här, så är det väldigt många som är brottslingar. Typ de flesta som går i skolan och kallar varandra för diverse "öknamn". Naturligtvis ska sånt här beteende motarbetas, men jag håller med om att det är fel väg att gå, genom en rättegång. Resurserna kan användas till betydligt viktigare saker...
Men visst. Då och då måste det markeras att nog är nog.
Jag tyckte att jag såg en ansats till en ursäkt av Liza Marklund, men jag hade visst fel. Därmed måste jag använda mig av en lite hårdare och kritisk ton i den här frågan.
När jag gick i femman, ljög jag om en klasskompis. Detta resulterade i att jag fick "förnedras" och be om ursäkt inför hela klassen. Varför bör Liza Marklund slippa att få göra detsamma?
Alla insatta och inblandade vet att det enda som inte leder till stor förlust för Liza Marklund och Piratförlaget är om saken glöms bort och lägger sig.
Jag respekterar naturligtvis Jan Guillous åsikter och jag förstår om han tycker att det bästa vore att hela denna diskussion lägger sig. Men när han går ut och i stort sett idiotförklarar alla kritiker, så gräver han sin egen grop. Det handlar nämligen inte om "ett fåtal bloggare". Detta är ett ämne som diskuteras vid matborden lika mycket som Gaza. Läsare ÄR smarta nog att se igenom sådana här kommentarer, precis som att de flesta är lika smarta att se igenom George Bush när han säger att det finns massförstörelsevapen i Irak.
Så, Jan. Det är dags att du visar lite pondus här och agerar som en klok, av två, ägare till Piratförlaget. Jag lovar, det är bättre PR-mässigt än att skicka ut Tila-Tequila-Niklas med pennan i hugget.
Jag tror ganska få vill bränna Liza levande på bokbål. (Jag hoppas att det inte är någon...) De flesta vill nog bara ha svar på den här enkla frågan:
Varför har Liza gång på gång sagt att berättelsen är sann? (och kom inte med nåt jävla dokumentärsromantjafs... för både Liza och Mia har använt begreppet "sann" i mer än titeln, vilket det finns många citat som bekräftar).
Är det för att Liza har bevis att den är sann? Är det för att "Mia Eriksson" har övertygat och kanske rentav lurat Liza? Eller är det så att det var ett medvetet missbruk (d.v.s. manipulation i politiska och ekonomiska syften) av begreppet.
Väldigt få (någon sjuk kanske dock finns) debattörer vill med denna kritik förringa kvinnomisshandel. Kvinnomisshandel och andra typer av utnyttjande är fruktansvärt och det bör vi alla förebygga och kämpa emot.
Det är nya tider nu, Jan. Hänger du med eller inte? Jag hoppas det, för i så fall är det R.E.S.P.E.K.T, och då kanske du får en generation beundrare extra. Det är som att lämna in sin röstsedel inför ett val. Ta ställning. Då kanske i alla fall hälften av "bloggdrevet" ändrar inställning och går vidare, istället för att bära på en latent irritation mot Liza, Jan, Piratförlaget, Niklas och alla andra som har uttryckt sig nedvärderande mot kritiken. Vad har vi gjort för att förtjäna det? Ibland måste det till två minus för att bli ett plus... Många av oss gillar ju dig och Liza.
Mvh Mikael Glännström
(skickat i form av ett e-mail till Jan Guillou, väntar spänt på ett svar)
Det har kommit fram att "Gömda" BYGGER på en sann berättelse, men att boken i mångt och mycket är fiktiv. Då är frågan: Har LIza Marklund ljugit? Är hon en dålig människa?
Ja, hon har ljugit. Nej, hon är inte en dålig människa.
Media handlar om att popularisera, dramatisera och sälja. En bok om en "vanligt misshandlad tjej" är inte särskilt spännande. Den säljer inte så bra. Blandar man in en galen utlänning så blir det genast mer intressant. Boken säljer. Den bygger på en sann berättelse.
På samma sätt fungerar dokusåpor och liknande. De BYGGER på riktiga deltagare, men deltagarna är sällan sanna. De dramatiserar och populariserar. De säger att "jag är bara mig själv", trots att de fiskar efter uppmärksamhet på alla sätt de kan förmå sig. De säljer sig, liksom de flesta inom media gör. Även jag, genom den här bloggen. Jag horar ibland med usla inlägg för att få läsare. Så funkar det.
Liza har gått lite för långt i sin "modifiering av sanningen", men i alla fall bett om ursäkt och förklarat hur det ligger till. Så länge hon tar sitt ansvar, så är hon inte en dålig människa. Jag tycker inte blogghetsen är befogad.
Sanning och verklighet säljer, men det som säljer är ofta inte sant. Ibland får vi skylla oss själva när vi ser en mask på ett bete och sväljer hela spöet. Vi blir lurade hela tiden. Vi vet bara inte om det.
Ann Heberlein gav idag ut en bok som handlar om manodepressivitet och ångestproblematik.
Samtidigt uppges hon vara saknad och polisen letar efter henne.
Frågan man (eller i alla fall jag) ställer sig är: Har hon tagit sitt liv?
Jag tror inte det. Jag tror och hoppas att hon gömmer sig någonstans, för att sedan komma tillbaka och ta debatt om ångestproblematik och om svårigheterna som finns mellan individ och samhälle, när det gäller ångestproblematik.
Jag har inte läst boken, men DNs recension verkar förklara att den handlar om ett stort utlämnande, som är provocerande för personer som inte har erfarenhet av psykologi. Det vore verkligen tragiskt om det här blir en debatt om en psykiskt sjuk människa som inte längre orkade leva. För då kommer det ifrågasättas hur hennes beslut att skriva boken påverkade hennes mående.
Kaos, ensamhet och ångest är verklighet för många människor. Det har det även varit för mig.
Vi får hoppas på det bästa. Psykologisk problematik är ett rykande hett ämne, som behöver lite mer positiva nyheter.
UPPDATERING! Ann har hört av sig och är inte längre försvunnen. Det var en glad nyhet! Nu får vi hoppas att Ann mår hyfsat efter omständigheterna.
Det är tydligen våldsamma upplopp i Rosengård. En liten klick personer, mestadels ungdomar (som är mestadels muslimer?) är missnöjda med sina liv och särbehandling och protesterar därför mot samhället, genom förstörelse. Det är onödigt, men samtidigt tyder det på att utanförskap sprider sig i Sverige. Är man tillräckligt desperat, tar man till våld. Så funkar tyvärr många människor. Så skulle säkert du och jag också kunna funka om vi var tillräckligt förbannade.
Polisen skulle såklart kunna kväva detta upplopp hur enkelt som helst, men man vill inte provocera eller ge någon orsak att bli ännu argare. Det bästa är därför att låta hålla dom på tills dom märker att det inte är rätt sätt att få det bättre. Protest gjord, protest hörd. Dags att gå hem innan polisen tappar tålamodet. För så illa är det trots allt inte i Sverige. Men naturligtvis behöver samhället bli mer jämlikt, och förutsättningar behöver finnas för alla.
Eftersom jag spenderade hela våren i Grekland, så vet jag att det är mycket värre där nere, när det gäller förutsättningar att lyckas. Det finns en större utbredd fattigdom. Sverige måste akta sig, så att de inte går samma väg.
Hoppas att alla förstår att detta inte handlar om hudfärg och nationalitet, utan om utanförskap och hopplöshet. Skulle precis lika gärna kunna vara svenskar.