Morticia satte sig på sängen och kopplade in hörlurarna i stereon. Hon satte i Alphaville med ”Forever Young” i cd-facket och satte låten på repeat så att den skulle upprepa sig om och om igen, varefter hon satte på sig hörlurarna och vred upp volymen till max

Jeremy hade nyss sagt åt henne att han inte älskade henne, att han älskade en annan. Förkrossad över dessa ord satt hon nu i sängen med ett rakblad som hon tagit ur rakhyveln hon rakar benen och armhålorna med.

Den lugnande deprimerande musiken försätter Morticia i trans och sakta för hon rakbladet närmare handleden.

Varför kunde han inte älska henne? Varför kunde han inte vara hennes? Varför hade hela världen vänt sig emot henne?

Orättvisan var total och tårarna rann nerför kinderna där hon satt på sin säng med vitt överkast med hjärtan på. Hon föll mer och mer in i trans medan musiken bedövade henne och lugnade henne. Avkopplad från omvärlden och sitt samvete tänkte hon åter på sveket och på orden som hon hört från sin älskade Jeremy: ”Jag älskar dig inte längre. Det är slut…”

Rakbladet närmade sig handleden i slow motion i en nästan hypnotisk rytmisk rörelse. Ingenting spelade längre någon roll. Ingenting var längre någonting värt. Livet existerade inte längre och hon var fast besluten på att avsluta det med några snitt. Hon var oälskad och bitter, trött och arg, uppgiven och kraftlös… Blodet hade redan runnit ut ur henne innan hon ens skurit sig. Livet var redan över. Det enda som existerade var musiken och besvikelsen.

Hon kunde inte höra sig själv gråta på grund av den höga musiken. Hon ryckte av kramperna av gråten, men allt hon kände var varma tårar nerför kinderna som droppade ner på benen. Hon hade klätt av sig naken som en sista protest, som en sista demonstration, som en sista uppvisning. Hon tänkte visa världen den nakna sanningen om vad den förlorat.

Hon satt mitt i sängen med benen i kors och huvudet nerböjd, med hörlurarna på huvudet. Samhället hade svikit henne. Familjen hade svikit henne. Nu hade också hennes pojkvän svikit henne. Hennes enda trygghet, hennes enda kärlek, hennes allt… Hon var förstörd… med musiken stillade hennes sinnen och bedövade henne från känslor och samvete, även om kroppen fortfarande reagerade med tårar och kramper.

Plötsligt kom hon ihåg allt ljuvligt och underbart… kyssarna, kramarna, värmen, närheten och kärleken. Tårarna och kramperna upphörde för ett ögonblick och ett leende spred sig över ansiktet. Hon öppnade ögonen och tittade ner på handen med rakbladet som nu var någon centimeter från handleden.

Med ett snabbt snitt skar hon sig själv. Blodet väntade ett tag men började sedan hastigt rinna ur henne. Hon satte rakbladet i andra handen och upprepade proceduren. Sedan kastade hon rakbladet på golvet och stängde ögonen. Hon la armarna på benen och kände hur livet rann ur henne. Först blev hon rädd, men sedan försvann rädslan med hjälp av musiken som bedövade henne.

Det vita överkastet blev rödare och rödare av blodet som rann ur Morticia. De röda hjärtan som prydde överkastet blev snabbt utsuddade…

Till slut orkade hon inte sitta upp längre, utan ramlade ihop i en naken hög i sängen, tillsammans med allt blod.

Musiken försvann mer och mer i hennes öron och livet tog sakta slut. Precis innan sista livsdroppen runnit ur henne ringde den rosa telefonen bredvid sängen.

Morticia gjorde en sista reflexmässig ansträngning för att svara. Hon tog av sig hörlurarna och tryckte in speakerknappen vilket gjorde att hon inte behövde lyfta luren.

”Hallå? Hallå? Det är Jeremy… är du där?” sa en röst i telefonen som var Jeremys.

Hon försökte svara, men hade inga krafter. Hon kunde öppna munnen, men kunde inte säga något. Hon sträckte förgäves ut handen för att lyfta på luren. Sista blodsdropparna höll på att rinna ur henne.

”Hallå??? Jag antar att du inte är där… Jag ville bara säga att jag ångrar det jag sa förut… Jag menade det inte… Jag var inte mig själv och ångrar varje ord… Kan du inte svara och förlåta mig? Snälla… Jag älskar ju dig… Jag älskar dig Morticia!” sa en desperat och ärlig röst som var Jeremys ur högtalaren från telefonen.

”Jag älskar dig Morticia” hörde hon om och om igen i ett eko i huvudet, samtidigt som krafterna helt tagit slut. Hon låg helt livlös sånär som på några tankar… ”Jag älskar dig… jag älskar dig Morticia!”

Hon ångrade sig… Hon ville leva… Hon ville vara med Jeremy för alltid… Men hon höll på att dö. Hon var död.

Ett par timmar senare öppnade Jeremy dörren för att finna sin älskade livlös i sängen, naken i sitt eget blod, med handen utsträckt efter telefonen.

På sängen låg ett par hörlurar som spelade hög musik. Förkrossad plockade han upp rakbladet från golvet och satte sig i sängen med sin älskade hårt i hans famn. Han tog på sig hörlurarna som sakta började bedöva hans sinnen. Han greppade rakbladet hårdare och förde det samtidigt mot sin handled, medan han lyssnade på den bedövande, lugnande och deprimerande musiken av Alphaville:

”Forever young… I wanna be, forever young… Do you really wanna live forever, forever young…"

FÖRORD

Det finns ett stort behov av insikt i denna värld. Ett behov av något Äkta, i detta högst tillfälliga liv.

Det finns insikt och det finns Äkta saker i livet. Förhoppningsvis ska denna bok på ett enkelt och logiskt sätt visa och ge insikt om detta faktum: Att det finns en mening med livet och att vi alla är kapabla att hitta den, oavsett vilken livsstil eller vilket liv vi har.

Enda förutsättningen är en vilja att få kunskap. Denna kunskapen leder sedan (när tiden är mogen för individen) till insikt.

Läs boken koncentrerat och stanna gärna upp ofta och tänk till om det du läst (om du hittar något som kittlar ditt medvetande).

KAPITEL ETT – LIVET

FÖDSELN

Alla föds vi. Det är ett faktum som inte ens den skeptiska av alla skeptiker kan förneka. Vi blir till liv av en komplicerad process som naturen har redigerat, med oss som huvudrollsinnehavare.

Många undrar NÄR man är en människa. Många religiösa hävdar att man är en människa redan som spermie och att alla aktiva handlingar som förstör detta liv är synder och negativa handlingar (till exempel onani eller abort). Det är dock en diskussion jag väljer att inte ta upp här, eftersom jag helt enkelt inte har något logiskt att säga om det.

Däremot vet jag att vi människor inte kan föda obegränsat med barn i framtiden. Någon sorts begränsning måste ske, på något sätt. Inte för att det är bäst… utan helt enkelt för att det är nödvändigt eftersom jorden inte är obegränsat stor.

Därför måste det vara bäst att ge våra barn bästa möjliga förutsättningarna, födda som ofödda.

När man föds är man beroende av andra. Man har en egen personlighet och ett arv. Men man har ingen direkt fri vilja. Den lilla  vilja man har är enkel för andra att kontrollera. Det är ganska skrämmande att man inte kan försvara sig som barn och inte kunna välja vilken uppväxt man får. Men så fungerar livet. Tillfälligheter avgör. Både i uppfostran och miljö. Dock är det inga vilda tillfälligheter som inte har med varandra att göra. Dessa tillfälligheter beror på tidigare tillfälligheter osv osv. Så allt har ett större sammanhang, vilket gör att vi själva, som individer kan påverka detta sammanhang! Mer om detta senare.

Man kan säga att födseln är som ett blomfrö. Beroende på omständigheter som miljö och omhändertagande, så kommer blomman utvecklas, antingen dåligt, vanligt, bra, jättebra eller unikt. Men blomfröet själv kan inte bestämma hur det ska växa upp.

Man kan också jämföra födseln (och livet) som en bok. I början är den tom, men med skrivna förutsättningar i form av arv. Sedan skriver andra i denna bok och formar ens liv! (tex miljön eller föräldrar) Men efter ett tag kan man sedan själv skriva i boken och kanske till och med sudda ut sådant som man vill ha bort (till exempel negativa egenskaper som hat eller egoism) och lägga till sådant man vill ha med. Men när boken sedan bedöms, så är det bara dom egna handlingarna som bedöms och även bakgrunden till dessa, så boken analyseras med total sanning och rättvisa. Så ingen behöver oroa sig över att bli missförstådd efter döden.

För alla födda vilar ett ansvar efter födseln. Men det är inte det nyfödda barnets uppgift att ta detta ansvar. Det är naturligtvis omgivningens uppgift (föräldrar och samhället).

För ett par dagar sedan fick självaste Kungen en tårta rakt i nyllet.

Denna händelse har blivit jättestor och media har frossat av nyheten.

Men jag måste säga att jag tycker nyhetskåren är både partisk och patetisk, utan insikt eller visdom. Alla undrar ”Hur kunde det hända?” och ”Hur kom han fram till Kungen?” och ”Är den ”svenska” öppenheten hotad?”.

Frågan vi borde ställa oss är ”Varför kastade denna 16 åring en tårta i ansiktet på Kungen?”.

Jo, han svarar själv att han vill krossa kapitalismen och monarkin. Och jag måste säga att jag ser en tjockare röd tråd i hans tänkande än hos media och polis.

Han bevisade sin egen poäng genom detta handlande. Han bevisade att folk blir upprörda av en sådan ”skämtgrej” som en tårta i ansiktet. Han bevisade att polisen är överambitiös… som vanligt EFTER händelsen har utspelat sig. Han bevisade också att vi i Sverige fokuserar oss på fel saker. Han gjorde också detta på ett hyfsat fredligt sätt.

Anledningen till denna frustration beror på en klasskillnad som hela tiden växer och skapar extrema grupper som är emot saker och ting, tex kapitalismen och monarkin.

Jag tycker Kungen borde tacka denna yngling för tårtan i ansiktet eftersom det visar att saker och ting inte står rätt till i det svenska samhället. Kungen skötte det hela bra, han blev inte upprörd och kände medkänsla för 16 åringen. Jag tycker han borde ta ännu ett steg och förlåta 16 åringen. Utan anhållning, utan åtal.

Vakna Kungen. Vakna polisen. Vakna media. Vakna Sverige. Se Sanningen istället för att hyckla. Börja tänk lite vart vi är på väg och om vi vill dit.

En tårta i ansiktet är ett ganska fredligt sätt att starta en diskussion. Så låt oss diskutera istället för att hetsa upp oss.

Annars är jag rädd för att tårtor byts ut mot grövre tillhyggen. Och dit vill vi inte.

Istället för att hata denna 16 åring ska vi känna medlidande och vara förstående. Annars bevisar han ytterligare en sak: Att vi bär på fel sorts känslor inom oss.

Tack.

Bäste Magnus!

Jag är glad att kritiken är konkret. Dock är den missriktad på flera ställen och därför måste jag ge dig svar på vissa frågeställningar och påståenden du tar upp.

Skilj först och främst på debatten och mig själv. Jag är filosof och det är mitt ”arbete” att ta upp olika frågeställningar. Bara för att jag håller med någon, behöver jag inte stötta hela personens tankegång eller åsikter.

Du skriver att jag tycker det var ”ett rätt och riktigt agerande”. Naturligtvis tycker jag inte det och det står det inte någonstans i min artikel heller. Jag ska förtydliga vad jag menade med ”ett hyfsat fredligt sätt” (som tydligen behövs…) som du använde som argument:

Ett hyfsat fredligt sätt är inte ett totalt fredligt sätt och därför inte ett rätt och riktigt agerande, men samtidigt är det fredligt på det sättet att det inte direkt skadar någon. Om det är lagligt eller inte, lämnar jag andra att bedöma. Som det ser ut nu så blir det inget straff, så sluta kalla killen för saker som ”skyldig” och ”olaglig” innan han ens är det.

Du skriver också att jag rättfärdigar olagligheter. Detta stämmer inte heller. Allt jag rättfärdigar är att vi kommer få ut mer positivt än negativt av denna handling.

Du ifrågaställer också mitt medlidande till 16-åringen. Vad är alternativet? Hat?

Nu över till det intressanta, sakfrågorna:

Min fråga i den första artikeln var ”Varför kastade 16-åringen en tårta i ansiktet på kungen”.

Ditt svar är: ”En skev syn på demokratin och kapitalismen”.

Vad är då en skev syn på demokratin och kapitalismen? Har alla som inte håller med om att demokratin och kapitalismen idag fungerar till 100 procent en skev syn? Har alla som prioriterar andra saker än materialism en skev syn? Har alla som tycker att kapitalismen föder sig själv och inga andra en skev syn? Har alla som tycker att politiken till stor del har blivit en popularitetstävling en skev syn? Har alla dom som vill använda kapitalismen till en globala förbättringar en skev syn? Har alla dom som tycker att kapitalismen är egoistisk en skev syn? Har alla dom som tycker att kapitalismen skapar mer lidande än lycka en skev syn? Har alla utbrända en skev syn? Har alla olyckliga människor i Sverige och västvärlden en skev syn?

Självklart står jag för en demokrati och en ”kapitalism”, men inte som den ser ut idag. Den går att förbättra. Men vi måste sluta tänka egoistiskt och istället börja bry oss om varandra. Vi är enkla människor som har enkla behov, men vi kan inte ens uppfylla dom? Varför? Jo, för att vi hela tiden skapar andra mer komplicerade behov som tar bort dessa enkla behov och hindrar oss från att uppfylla dom. Detta beror på stor del på den nuvarande kapitalismen. Den används på fel sätt och det var precis det som 16-åringen ville säga (tror jag). Vi kan inte hela tiden höja ribban utan att hoppa över den! Vi måste först hjälpa alla över en höjd innan vi kan höja.

Då är frågan: Vilka ska man hjälpa över? Så många som möjligt, så klart. Det misslyckas vi med idag, så därför fungerar inte kapitalismen på tillfredställande sätt. Resultatet blir lidande, utbrändhet, depressioner och andra stressymptom, eftersom våra själar påverkas av detta faktum.

Så tårtkastningen handlar inte om för eller emot: Det handlar om en förbättring, som vi genom denna diskussion faktiskt uppnår utan att vi vet om det. Vi är fel ute, annars skulle vi inte ha denna diskussion. Men ”fel” betyder ju inte att vi är helt fel ute. Det betyder bara att det finns stora förbättringar inom räckhåll och att vi borde göra dessa förändringar så snabbt som möjligt.

Vad är viktigast? Lycka eller en bil? Ger bil lycka? Vad händer när bilen går sönder?

Du skriver att ”tre miljarder människor svälter för att kapitalismen inte nått deras del av världen”. Vad beror detta på? Jo, kapitalismen vill bara föda sig själva och inga andra. För i annat fall skulle kapitalismen redan existera över hela världen, men med ett annat namn: ”Global Social Ekonomi”.

Svar till ”kungatrogen pensionär” som i NWT den 24 september gav sina åsikter angående min insändare den 18/9 som handlade om tårtkastningen mot kungen.

Du (kungatrogna pensionär) säger att filosofer har farliga tankegångar. Vad grundar du detta på? Kritik är nyttigt, men kritik utan grund är det bara okunniga som ägnar sig åt…

Du säger också att min artikel (eller insändare) var ”rubbad”? Vad menar du med det? Än så länge ser jag bara otydlig kritik utan grund från en okunnig kungatrogen pensionär.

Det första vettiga du säger är att du uppfattade min artikel som att ”tårtkastning på vår aktade kung upplevs helt i sin ordning”. Det är en kritik som är nyttig och som jag gärna besvarar, käre vän.

Det är naturligtvis inte i sin ordning att kungen får en tårta i ansiktet. Det var poängen med min artikel! Och att vi ska vara glada att vi nu har fått denna insikt och kunskap, så att vi kan ta reda på problemet och orsaken till detta. Så jag är rädd att du helt i din trogna iver har missuppfattat artikeln.

Du undrar också om jag är ”vuxen eller barn”? Jag är 23 år.

Sedan skriver du också att jag är ”road” av händelsen, helt utan fog. Vart i min insändare står det att jag är road? Jag är snarare oroad att 16-åringar drivs till tårtkastning.

Du fortsätter med att skriva att ”många fokuserar sina krafter på klyftorna och klasskillnaderna i vårt samhälle”. Vad ska vi annars fokusera på? Att öka dessa klyftor kanske???

Slutligen håller jag helt med dig om att olyckliga människor bör ”söka hjälp i en eller annan form”. Frågan är bara om den hjälpen finns? min käre kungatrogne pensionär.

Kanske var det därför kungen fick sig lite grädde i ansiktet, för att den hjälpen inte finns (eller fanns)?

Ska du fortsätta kritisera denna tankegång, så får du skärpa till dig lite och komma med vettig kritik, istället för arg, okunnig kritik.

Med vänlig hälsning

-          Mikael Glännström, filosof

KAPITEL ETT – FÖDSELN

Han föddes den 5:e januari år 2247. Vissa människor räknade inte längre år, eftersom de helt enkelt inte hade tillräcklig kunskap. Men en del upplysta räknade fortfarande åren, mer av tradition än nytta. Jorden hade varit våldsam ända sedan femte världskrigets slut då Den Stora Bomben ödelade nästan allt liv på jorden, så alla nu levde dag för dag, osäkra om framtiden. Livet handlade om överlevnad mot naturen och mot varandra.

Han döptes till Jamie efter sin morfar. Födseln hade varit svår, men modern, Laura, hade ändå överlevt. Jamies far, Paul, hade själv förlöst det nya livet mitt ute i skogen, en bit utanför samhället.

De levde i ett litet samhälle som bestod av fem familjer. De hade alla tak över huvudet och gott om mat, men då och då kom Lunaz gäng och mördade alla de såg. Därav det låga antalet familjer. Då och då dök nya fredliga familjer upp för att sammansluta sig, men antalet familjer hölls hela tiden nere på grund av Lunaz räder och attacker.

Lunaz var ledaren för de grymma och hänsynslösa nomader, som härjade runt om i världen. Han var stor, lång och kraftig, med långt svart lockigt hår. Blicken var alltid iskall och rå och med sina svarta ögon skrämde han nästan livet ur alla han tittade på. Ingen ifrågasatte Lunaz, för det skulle innebära en snabb död. Alla gäng styrdes direkt eller indirekt av honom och de som inte var i hans närhet krigade ändå i hans namn och för hans vinning.

Förutom Lunaz-gängen fanns de fredliga samhällena som försökte försörja sig själva för att överleva. Vissa samhällen hade tur och slapp Lunaz räder. Andra utplånades helt.

Jamie föddes i ett litet samhälle som kallades Zalu, efter den gamle lärde mannen Zal, som var överlägsen i kunskap och visdom. Han var en erfaren man som hade rest runt och lärt sig mycket och samtidigt lyckats undvika Lunaz-gängen. Hans kunskap var ovärderlig och han hade ett finger med i nästan alla projekt. Zal var också mycket begåvad med pil och båge, med vilken han hade jagat och dödat många fåglar, som blev en delikat middag.

Samhället hade sluppit attacker från Lunaz i nästan fem års tid nu och bestod av fem familjer. Två som nyligen anslutit sig efter en lång strapatsresa genom olika ödemarker. Det mesta var ödemark efter Den Stora Bomben, men marken började sakta men säkert bli bördig igen och började även sprida sig. Utvecklingen var för tillfället större än förstörelsen.

När Jamie föddes uppstod ett plötsligt lugn. Inte ett ljud hördes vid den bädd familjen hade gjort i ordning för födseln. Inte ens Jamie själv skrev vid födseln. Laura och Paul blev lite oroliga ett tag, men blev sedan lugna när den lille pojken såg ut att skratta. Med sig hade dom även Zal som kunde undersöka att den nyfödde var frisk. Zal var även läkaren i samhället. Zal konstaterade att den lille hade ”oerhört starka nypor”. För att försäkra sig om att pojken också kunde skrika, petade Zal Jamie i magen några gånger. Till slut började den tappre lille pojken skrika, för att snabbt ge sig. Alla var glada att den nyfödde var frisk och stark. Zal var förundrad över den medvetenhet Jamie hade i ögonen. Det var som att titta rakt in i ögonen på en gammal person som var på väg att dö, som precis fått ett lugn inom sig och varit redo att lämna världen.

Samhället hade ingen särskild religion förutom att de då och då dansade till ”högre makters ära”. Detta skedde ofta när det regnade och stilen på dansen varierade mellan vild och harmonisk, beroende på humör i samhället. De två nya familjerna som nyss kommit till samhället hade fört med sig en konstig dans som chockade vissa på grund av sin vågade natur. Stilen blev dock senare accepterad.

Det var Zal som hade planerat stadens arkitektur, alla hus. Eftersom allt hade förstörts för fem år sedan vid Lunaz senaste räd, hade de varit tvungna att bygga upp allt på nytt. De byggde hus av stenar, som de sedan tätade med diverse material, som tex kvistar, halm och jord. Det var tillräckligt för skydd mot väder och för att hålla värmen. Mestadels av tiden spenderade dom ändå ute i naturen för att arbeta. Eftersom kunskapen var hög i samhället fick dom ett stort överskott av mat och andra varor. Ibland gav sig någon person eller familj ut i världen för att byta till sig något. Det som ett par hundra år tidigare hade varit ett högteknologiskt samhälle hade nu blivit ett samhälle utan någon lyx alls. Men då var också kraven helt annorlunda. Högteknologi sågs nu som något onaturligt som förstörde mer än det gjorde nytta. Det hade historien bevisat, genom Den Stora Bomben. Inte ens Lunaz brydde sig inte om att utveckla nya teknologier, eftersom han ansåg att det kunde störa hans maktbalans.

Just nu lekte livet för de fem familjerna som alla var nöjda med livet. Men när som helst kunde en attack från Lunaz-gängen komma… Då skulle harmonin bli till kaos och allt uppbyggt bli förstört.

KAPITEL 2 – DEN UNIKA POJKEN

Det märktes tidigt att Jamie var speciell. Han var alltid glad och gjorde alla runtomkring honom glada med sina oskyldiga bus, roliga skådespel och smarta diskussioner. Redan vid fem års ålder utmanade han de vuxna genom att ifrågasätta saker och ting.

Jamie brukade roa sig med att klättra i träd och studera myror. Han var helt besatt av myrornas arbete och hjälpte själv till att bära strån och mat till stacken. Jamies föräldrar oroade sig ibland för den lille specielle pojken, men märkte snabbt att visste skillnad på lek och allvar.

Han utbildades av Zal, som lärde honom läsa och skriva. Jamie var mycket intresserad av böcker och kunde ibland sitta uppe länge och läsa, när de andra hade gått och lagt sig. Jamies föräldrar undrade varför pojken var så trött på morgonarna.

Favoritboken var ”Black and White” som var skriven 2012. Den handlade om kampen mellan det goda mot det onda. Jamie undrade ofta varför de goda vann, när de var så kraftigt underlägsna. Han själv trodde krig var något ålderdomligt, eftersom han hade växt upp i ett litet fredligt samhälle. Zal förklarade då och då att det fanns fler samhällen som Zalu, men han förklarade aldrig att vissa av dessa samhällen var onda. Ond och god var ett ålderdomligt ord. Nu handlade det om överleva och inte överleva.

När Jamie var sju år hände något underligt. Han var med Zal ute i vildmarken och jagade fågel. Zal fick upp ögonen för en stor fin fågel och tog sikte med sin pilbåge. Men Zal kunde aldrig se om han träffade fågeln eller inte. Jamie tyckte synd om fågeln och beslöt för att leta upp den. Zal brydde sig inte och gick istället hem. De var inte långt hemifrån, så pojken kunde klara sig själv, tänkte Zal.

Jamie letade länge efter fågeln och fick till slut syn på några fjädrar. Fågeln var livlös.

Jamie blev ledsen när han hade fågeln i knät. Han kände hur livet hade försvunnit ur fågeln och hur ett äventyr plötsligt tagit slut. Han satt länge med fågeln i knät och grät över det tragiska ödet.

Efter flera timmar kände Jamie att det började röra sig i knät. Han öppnade sina händer och såg att fågeln rörde på sig! Fågeln hade vaknat till liv igen. Jamie förstod inte hur det hade gått till. Han höll upp händerna och tittade en sista gång på fågeln innan den kvittrade till som tack och flög iväg. För första gången hade Jamie med sin vilja överfört livskraft till en annan varelse. Det var det första tecknet på Jamies magiska och övernaturliga krafter, som i och för sig var naturliga för honom. Men han var fortfarande för liten för att förstå och kunna behärska krafterna.

Samhället fungerade bra och alla aktiviteter utfördes med lätthet. Lagret med mat och hantverk blev allt större och alla trivdes med sina arbetsuppgifter. Man överlevde och mådde dessutom bra. Allt var på topp. Men på några timmar skulle allt förändras.

Solen hade precis gått upp på morgonen och familjen Lander hade gått upp för att laga frukost. Som vanligt var mamma Laura strålande glad. Och som vanligt var pappa Paul stressad för dagens uppgifter, även om det inte fanns något att vara stressad för. Och som vanligt var Jamie morgontrött efter att ha suttit uppe och läst, fram tills sent på natten.

Himlen var klarblå när Laura skulle gå och plocka några färska ägg från hönsen som sprang runt vilt på gården.

Hon hann precis utanför dörren, när hon hörde vilda skriv och klampande hovar. Hon hade hört det förut och visste att ett gäng var på väg mot samhället. Laura släppte korgen som hon tänkte lägga äggen i och rusade in för att varna sin familj:

”Dom är här igen! Dom kommer förstöra allt! Vi måste fly fort!” skrek Laura. Paul reste sig blixtsnabbt från bordet och sprang för att hämta Jamie som hade somnat om.

”Jamie, vi måste ut på en resa” sa pappa Paul lugnt.

”En resa? Va kul! Vart ska vi? Vad ska vi göra på resan?” undrade en upphetsad Jamie.

”Det får du se. Skynda dig nu!” svarade Paul med sträng röst och tog tag i Jamies arm för att skynda på honom.

Samhället hade en gemensam plan att ta hästarna och rida åt olika håll. Planen var bra, förutom att gänget redan hade hunnit fram inom alla hade hunnit iväg.

Familjen Lander hann bara utanför dörren, när de såg gänget omringa samhället. De var omkring 4-500 personer på hästar och med svärd som vapen. Ur ringen red en stor person på den största och vackraste hästen fram. Han ökade farten och satte kurs mot familjen Lander, med svärdet ovanför huvudet och med ett högt skri.

Laura höll i Jamie hårt, medan Paul tog ett par steg framåt av ren instinkt för att försvara familjen.

Paul kände igen personen som var på väg mot honom. Det var Lunaz.

Några sekunder senare sjönk Paul ihop livlös till marken, efter ett välriktat hugg från Lunaz. Laura rusade fram till Paul skrikandes av smärta och chock. Några sekunder senare var också Laura livlös. Lunaz hade än en gång svingat sitt svärd med ett dödligt resultat.

Kvar stod lille Jamie. Han tittade på sina föräldrar som låg i en livlös hög framför honom. Han förstod inte vad som hade hänt. Han förstod inte vilken ondska som låg bakom detta fruktansvärda. Han förstod inte att livet var över för hans föräldrar och att han aldrig mer skulle kunna prata med dom. Dom två viktigaste delarna av hans liv hade på några sekunder raderats ut, försvunnit. Stirrandes på den livlösa högen, började Jamie gråta. Inte skrika hejdlöst, utan lugnt och stillaståendes gråtande, utan att röra en min. Tårarna rann ner för kinderna på pojken som nu började inse att hans föräldrar inte skulle ställa sig upp och att den store fruktansvärde person på häst framför honom inte skulle försvinna. Jamie höjde på blicken och mötte Lunaz blick.

Lunaz var van att folk som tittade på honom stelnade av skräck eller skrek av sorg och vrede. Men den lille pojken tittade på Lunaz med de tårfyllda ögonen utan att röra en min. Han betraktade Lunaz helt utan rädsla.

Lunaz blev förvånad av den ovanliga händelsen och vände sig om och red tillbaks till sitt gäng för att ge order om att beslagta allt av värde och förstöra resten. ”Döda alla utom pojken” sa han slutligen, med mörk och bestämd röst.

Medan gänget härjade hann Jamie gå fram till sina föräldrar och ta farväl. Han kunde inte väcka dom till liv. Några minuter senare förlorade han medvetandet och tillfångatogs...

Jamie vaknade upp av ett skrik. Han visste inte vart han var, men befann sig fastkedjad inne i en cell. Till sin stora glädje och förvåning såg han Zal ligga bredvid honom. Tydligen hade gänget beslutat sig för att tillfångata även den gamle lärde mannen. För ett ögonblick glömde Jamie bort att hans föräldrar nyss blivit mördade. Chocken hade lagt sig lite och Jamie började förstå vad som hade hänt. Inget var sig längre likt. Inget var längre säkert. Framtiden och hans liv var osäkert.

Cellen var mörk sånär på ljuset från facklorna i korridoren. Cellen bestod av stenväggar och en gallerdörr. I hallen fanns några vakter som skrattade och hånade andra fångar. Golvet bestod av grus och damm och Jamie kände att det var jobbigt att andas. Han försökte väcka Zal:

”Vakna! Vakna Zal!” viskade Jamie bestämt i Zals öra. Den gamle mannen vaknade långsamt och förvirrat.

När jag var yngre (i det här fallet, hela 24 år) gillade jag att filosofera om yttre orsaker till min sociala fobi.

-----

Våra hjärnor (i Sverige och dom flesta andra delar av världen som har media) är idag globalt inställda. Med detta menar jag att vi direkt och indirekt bryr oss om och följer vad som händer runt om i världen. Vi måste anstränga oss extremt mycket om vi ska lyckas hålla världen utanför våra hjärnor.

Vad innebär då detta?

Det innebär att, vare sig vi vill det eller inte, hela världen blir vårt samhälle, blir en del av oss. Visst, vi kan prioritera och bry oss om saker som händer nära oss, men vi påverkas ändå konstant av allt som händer runt om i världen.

Världens lycka blir därför vår lycka. Världens lidande blir därför vårt lidande. Världens krav blir våra krav. Vi ser den lyxigaste lyxen och önskar vi levde så. Vi ser den värsta misären och önskar vi inte levde så. Vi tänker inte längre lokalt, utan globalt.

Vad innebär då detta?

Det innebär att vi måste bry oss om hela världen för att må bra. Vi måste anstränga oss och vara insatta i aktuella frågor, både lokala och globala. Vi måste vara oss själva och inte någon annan. Vi måste leva efter sanningen istället för att hyckla. Vi måste helt enkelt bry oss om varandra. Först då kan vi med gott samvete leva våra liv utan att plågas av det bättre och sämre.

Då är frågan: Hur bryr man sig om hela världen?

Allting börjar hos individen. Hos Dig (läsare). Allt Du tänker påverkar det Du gör. Allt Du gör påverkar andra. Andra påverkar i sin tur till slut hela världen. Du bär alltså på ett globalt ansvar som i slutändan endast påverkar Dig själv, Din egen lycka.

HUR man anstränger sig är personligt och olika från individ till individ.

Man har lyckats när man utfört handlingar som fått fler positiva resultat än negativa. Då har man räddat sig själv och hela världen. Då kommer lyckan. Positiva resultat föds ur bland annat godhet, kärlek och medkänsla. Det är otroligt ansträngande att utföra handlingar med positiva resultat, men lyckan blir därefter äkta.

Vad är viktigast? Pengar och mode, eller att vi mår bra och är lyckliga? Då säger vissa ”Pengar och mode får en att må bra”. Och när pengarna tar slut och modet ändras?

Vi måste binda lyckan till oss själva, istället för materiella (yttre) saker.

Vi klarar oss en tid av den materiella, ytliga lyckan. Men den är tillfällig och dömd att försvinna.

Nu undrar Du (läsaren) säkert vad allt detta filosofiska trams har med DIG att göra???

”Din dumma jävla idiot…

tror du verkligen att du kan bli lycklig utan att anstränga dig?

Din dumma jävla idiot…

Tror du verkligen att andra bryr sig om dig om du inte bryr dig om dom?

Tror du verkligen att andra älskar dig om du inte älskar dom?

Din dumma jävla idiot…

Är det konstigt att livet är svårt när du gör det svårt?

Är det konstigt att ett problem är omöjligt att fixa när du gör det omöjligt att fixa?

Din dumma jävla idiot…

Är det konstigt att du är deprimerad när du inte anstränger dig att vara lycklig?

Är det konstigt att du är ledsen när du inte anstränger dig att vara glad?

Din dumma jävla idiot…

Är det konstigt att du bryter ihop av stress när du stressar för mycket?

Är det konstigt att du bryter ihop av verkligheten när du inte lever efter den?

Din dumma jävla idiot…

Varför söker du efter sanningen om du hycklar?

Varför söker du enkelheten när du lever i lyx?

Varför söker du över huvud taget om du inte vill hitta?

Din dumma jävla idiot…

Skärp dig…

LYCKA – MENINGEN MED LIVET

Ett manifest av Mikael Glännström

2001-09-11 13.01

INNEHÅLL

TEORI

- Förord
- Vad är en människa?
- Tankar
- Positiva känslor
- Negativa känslor
- Positiva handlingar
- Negativa handlingar
- Resultat av handlingar
- Tillfällig lycka
- Äkta lycka
- Meningen med livet
- Resultat efter döden
- Problemlösning
- Slutord

FÖRORD

Många personer funderar över meningen med livet.

Vissa tror inte att det finns någon mening. Vissa tror att alla har olika meningar. Vissa tror på religiösa meningar. Vissa hittar på sina egna meningar. Jag ska här försöka förklara min mening så grundligt som möjligt och förhoppningsvis ge insikt åt dom som VERKLIGEN söker efter den äkta meningen med livet.

Jag kommer försöka förklara detta på ett opartiskt sätt, utan övernaturliga eller religiösa förklaringar.

VAD ÄR EN MÄNNISKA

Först och främst måste vi definiera vad en människa är och vad som påverkar och utvecklar en människa.

Vi börjar med att människan föds. Många säger att människans utveckling beror på två saker: arv och miljö.

Jag håller med om att arvet ger förutsättningar åt människan, men jag tycker ändå att miljön spelar störst roll. Jag skulle vilja påstå att fördelningen arv-miljö är 10-90 procent. Detta påstår jag eftersom man kan påverka miljön, men inte arvet. Och det man kan påverka måste vara den största faktorn till människans utveckling. Vi kan säga att människan är 100 procent arv i förutsättningar och 100 procent miljö i utvecklingen så kanske det förstås bättre.

Man får alltså sina förutsättningar vid födseln, genom arvet. Vad arvet är får genetiker nogare förklara. Men från den dagen vi föds så är miljön avgörande för människans uppväxt.

Vad påverkar då uppväxten? Två saker: uppfostran och omgivning. Uppfostran är föräldrarnas (eller liknande) ansvar och omgivningen är samhällets ansvar.

Dessa två faktorer formar alltså människans tankar.

TANKAR

Under uppväxten formas tankar beroende på förutsättningar (arv) och miljön (uppfostran och omgivning). Dessa tankar utvecklas hela tiden och kan till mycket hög grad påverkas av miljön (uppfostran och omgivning). Därför är miljön det absolut viktigaste i uppväxten. Alltså att föräldrarna tar sitt ansvar och att samhället tar sitt.

När man är 2-3 år får man ett eget tänkande och börjar förstå att alla handlingar får ett resultat. Därför anser jag att meningen med livet börjar vid denna ålder, dock till mycket liten grad, eftersom kapaciteten att förstå resultatet av sina handlingar är mycket liten. Mer om detta senare.

Vad resulterar då alla tankar i? Jo, de resulterar i olika känslor, positiva och negativa.

POSITIVA KÄNSLOR

Vissa tankar resulterar i positiva känslor.

Vilka tankar resulterar då i positiva känslor?

Här måste man dela upp tankar i två olika grupper: Dels de tankar man själv tänker, som man själv skapar och dels de tankar man provoceras till, som någon annan skapar.

Ett exempel: Jag är ute på en promenad och tycker träden är fina. En egen positiv tanke ger en positiv känsla.

Ett annat exempel: Jag skräms av en kompis. Detta provocerar fram en negativ tanke och därför också en negativ känsla.

Känslor kan alltså vara egna och provocerade. Man har naturligtvis bara ansvar för de egna känslorna. Mer om detta senare.

Alla positiva tankar resulterar alltså i positiva känslor. För att underlätta detta räknar jag upp några exempel på positiva tankar och känslor:

Glädje
Medkänsla
Givmildhet
Omtanke
Kärlek
o.s.v.

OBS! Nu menar jag inte att alla dessa positiva känslor får ett positivt resultat. Det ENDA man kan bedöma är handlingar och inte själva tanken och känslan. Då skulle tex. Hitler kunna säga att han gjorde det han gjorde av kärlek, vilket naturligtvis skulle vara ett felaktigt påstående. När jag pratar om positiva känslor och tankar så menar jag äkta sådana och inte illusionsartade eller hycklande sådana.

Positiva känslor leder till positivt handlande. En positiv cirkel uppstår. Denna kan som sagt vara självorsakad eller provocerad.

Om inte en tanke är positiv så är den negativ.

NEGATIVA KÄNSLOR

Precis som ovanstående stycke förklarar så leder även negativa tankar till negativa känslor.

De kan på samma sätt som positiva vara självorsakade eller provocerade.

Exempel på negativa tankar och känslor är:

Hat
Avundsjuka
Ilska
Likgiltighet
Girighet
o.s.v

Negativa känslor leder till negativt handlande, eller fler negativa känslor. En dålig cirkel uppstår. Denna kan som sagt vara självorsakad eller provocerad.

Alla känslor leder förr eller senare till handlingar.

POSITIVA HANDLINGAR

En känsla leder förr eller senare till en handling.

Det är viktigt att förklara vad en handling är. En handling är något man utför som påverkar en själv och/eller andra. Med andra ord så utför vi handlingar mest hela tiden.

En sådan handling leder till ett resultat. Mer om detta senare.

En positiv känsla leder till en positiv handling. Om man ger en kompis uppmuntrande ord, sin familj en kram eller ett leende till en medmänniska. Alla dessa handlingar är positiva handlingar.

Resultatet av en sådan handling påverkar antingen enbart en själv, eller både en själv och andra. Men ser man djupare på det så påverkar allt man gör även till slut andra, eftersom det ena alltid leder till det andra.

NEGATIVA HANDLINGAR

En negativ känsla leder till en negativ handling.

Slå någon, förolämpa någon eller behandla någon fördomsfullt. Alla dessa handlingar är negativa handlingar.

Resultatet av dessa negativa handlingar påverkar både en själv och andra, beroende på handlingen.

RESULTAT AV HANDLINGAR

Alla handlingar leder alltså till ett resultat som antingen är positivt eller negativt. Resultatet ljuger aldrig, det är alltid sant. Man kan lura sig själv och andra, men aldrig ett resultat.

Resultatet är alltså det viktigaste i livet eftersom det påverkar en själv och andra på ett direkt sätt. Tankar och känslor påverkar på ett indirekt sätt.

Varför en handling sker eller utförs kan naturligtvis bero på oändliga faktorer. Men en sak är gemensamt: Alla människor handlar för att fylla ett behov: För att nå lycka. Här börjar vi närma oss meningen med livet.

Oavsett om handlingen är positiv eller negativ så utförs den för att ge tillfällig tillfredställelse.

TILLFÄLLIG LYCKA

Tillfällig lycka får man alltså av allt handlande. Allt man gör, gör man för att må bättre för stunden, hur dumma saker det än är.

Den tillfälliga lyckan är inte meningen med livet. Det är mer ett naturligt behov som människan hela tiden tillfredställer.

För folk som knappt överlever, är överlevnad lycka. För folk i västvärlden är t. ex. materiella saker lycka. Den tillfälliga lyckan existerar alltså på mycket olika nivåer. Vad som är lycka för en människa kan uppfattas som oerhört lidande för en annan. Men individuellt söker man alltid lycka och tillfredställelse i det man gör.

Men tillfällig lycka är som sagt tillfällig och kan därför inte vara något mer än en tillfällig mening med livet.

Tillfällig lycka kan också övergå till lidande. T. ex en person som är otrogen som söker den tillfälliga lyckan i den tillfälliga tillfredställelsen, men som sedan ångrar sig och orsakar lidande för sig själv och andra.

Negativa handlingar ger alltså alltid endast tillfällig lycka, som sedan övergår till lidande.

Positiva handlingar däremot ger något helt annat. Det ger dels tillfällig lycka OCH en äkta lycka… nu börjar vi närma oss.

ÄKTA LYCKA

Vad är då äkta lycka?

Jo, det är resultatet av en positiv handling. Nyttan.

Att skaffa sig tillfällig lycka som övergår till lidande är ingen äkta lycka.

Att däremot skaffa sig tillfällig lycka, som blir bestående (på ett eller annat sätt) övergår till äkta lycka.

Detta eftersom nyttan av den positiva handlingen blir evig. Själva tillfälliga lyckan blir naturligtvis inte evig, men resultatet blir en evig nytta, en äkta lycka

Hur?

Jo, om man utför en positiv handling som får ett positivt resultat för sig själv eller någon annan, så är handlingen redan utförd och resultatet redan positivt. Det KAN inte övergå till lidande eftersom ett positivt resultat aldrig ljuger. Lyckan är därför äkta och sann.

Denna äkta lycka, som är ett resultat av positiva handlingar, anser jag därför vara meningen med livet.

MENINGEN MED LIVET

Meningen med livet är alltså: Individens sökande efter lycka.

Och eftersom tillfällig lycka är tillfällig och äkta lycka är evig, så blir det: Individens sökande efter äkta lycka.

Nu kanske vissa personer nöjer sig med att söka efter den tillfälliga lyckan. Inget fel med det, men den kommer försvinna förr eller senare…

Denna teori förklarar alltså inte vad som är rätt och fel. Resultatet av en handling ljuger aldrig, så därför får resultatet bestämma vad som är positivt och negativt.

Men om man vill söka den äkta lyckan så bör man göra två saker:

1. Fler positiva handlingar än negativa.
2. Vårda kroppen och själen så att man bär på mer positiva känslor än negativa.

Svårare är det inte. Men detta är naturligtvis komplicerat nog.

RESULTAT EFTER DÖDEN

Nu kanske många säger: Men om man dör så är ändå all lycka tillfällig.

Jag vill påstå att inte detta stämmer. Det enda som försvinner är den tillfälliga lyckan. Den äkta lyckan lever vidare genom andra som man påverkat positivt på ett eller annat sätt.

Och de som tror på någon sorts liv efter döden borde bry sig väldigt mycket om den äkta lyckan eftersom den i (nästan) alla religioner är det viktigaste döms eller bedöms.

Den äkta lyckan lever alltså konkret vidare ”i det riktiga livet på jorden” och även ”i livet efter döden”.

PROBLEMLÖSNING

Ingen teori är fullkomlig. Därför är det bra att diskutera och utveckla teorier, så även denna.

Det är viktigt att man tar hänsyn till alla fällor och täpper igen dessa så att inga tvivel finns kvar. Det är naturligtvis en process som tar sin tid och inte är klar ännu på långa vägar.

Så låt os därför diskutera denna teori och förbättra den. Jag skulle inte ha skrivit den om jag inte trodde den var på rätt väg. Så något måste det ligga i den, som med alla teorier.

SLUTORD

Den här teorin kanske kan uppfattas som att: Bra personer är lyckliga och dåliga personer är olyckliga.

Detta menar jag inte alls. Jag försöker bara förklara den mänskliga naturen och varför vi mår som vi mår. Livet är upp och ner för alla. Ingen kan säga att något är rätt eller fel.

Slutligen skulle jag vilja uppmana alla människor att utveckla sina positiva känslor.

Särskilt medkänslan. Ur den föds det mesta positiva.

Tack för ordet! Ha en underbar dag!

Med vänlig hälsning

- Mikael Glännström, filosof och politiskt oberoende

Jag var ganska ideologisk när jag var yngre. Det här skrev jag 2001.

-----

OPTIMALT STYRE

Jag tror att det optimala styret är demokrati, men inte på de sätt som demonstreras runt om i världen.

Jag skulle vilja kalla den nuvarande demokratin för ”en marknadsekonomisk demokrati” där pengar i första hand styr. Och det är inget fel i detta, för det är så världen fungerar idag och man ska anpassa sig till hur världen fungerar.

Som filosof är det dock min skyldighet att fundera på ett styre som skulle kunna vara ännu nyttigare och ännu effektivare än det som råder i dagsläget.

Det första man måste göra är att förklara vad man vill grunda sitt styre på. Vill man ha pengar? Vill man ha höga byggnader? Vill man ha herrar och slavar? Det finns många olika alternativ som man kan grunda ett styre på.

Jag väljer dock att grunda styret på rättvisa, medkänsla och kärlek.

För att förenkla det hela ska jag också ge styret ett namn: ”Social Demokrati”

Det har ingenting med socialdemokraterna att göra.

Hur ska man då bygga upp en social demokrati? Hur ska man förklara den?

RÄTTVISA, MEDKÄNSLA OCH KÄRLEK

Först måste jag utveckla vad jag menar med ett styre baserat på rättvisa, medkänsla och kärlek.

Kärleken är det viktigaste. Det är den känsla vi får ut mest av och kan må bäst av. Den uppkommer från medkänslan. Resultaten av hela denna process är rättvisa.

Kärlek och medkänsla är något som finns i alla människor. Hur stor den är beror på uppväxt. Uppväxtfaktorerna är uppfostran och miljö. Med uppfostran menar vi föräldrar och med miljö menar vi skola, media osv.

Vi kan alltså påverka kärleken och medkänslan, dels direkt genom uppfostran och dels indirekt genom miljön. Uppfostran har föräldrarna ansvar för, medan samhället (staten) har ansvaret för miljön.

Det gäller alltså att skapa en miljö som främjar kärleken och medkänslan så mycket som möjligt.

VAD BESTÅR ETT SAMHÄLLE AV?

Ett samhälle består av individer. All individer har olika tankar och viljor. Dom starkaste tankarna och viljorna går med i partier och kan på så sätt påverka politiken. Det är DOM som är demokratin (i dagsläget).

Demokrati menas alltså i nuläget att vi kan påverka VILKA som bestämmer. Inte VAD dom bestämmer.

Det är bara dom insatta som vet vad dom röstar på.

Så ordet demokrati betyder inte att alla är med och bestämmer. Bara indirekt.

SOCIAL DEMOKRATI

Hur ska man då bygga upp en social demokrati?

Först och främst måste naturligtvis alla individer i ett samhälle förstå nyttan av en sådan demokrati.

Nyttan är att dom starka hjälper dom svaga. Att dom svaga i sin tur blir starka och kan hjälpa ytterligare svaga.

Jag tänker inte definiera stark och svar mer än att en person som är motiverad att hjälpa är stark.

Det är alltså det första steget: Att individerna prioriterar medkänsla före egoism.

Det andra steget är att bygga upp ett styre baserat på kunskap och medkänsla. Alla ska ha samma chans att kunna visa denna kunskap och medkänsla och bli en del av styret. Stadgar för vad kunskap och medkänsla skrivs varje år och godkänns av styret. Det är viktigt att dessa stadgar är Äkta och inte Hyckleri.

På så sätt får ALLA samma möjlighet att komma med i styret och påverka. Allt som behövs är kunskap och medkänsla.

Det är här rättvisan kommer in i bilden. En fullt fungerande demokrati måste vara totalrättvist. Med det menar jag att ALLA ska ha samma chans och möjligheter.  Den mest eftertraktade egenskapen hos en individ ska vara medkänsla och viljan att hjälpa andra människor.

Jag ska försöka förklara och definiera detta styre ytterligare senare.

Det andra steget är alltså att: Skapa ett totalrättvist styre där alla har samma chans att komma med i styret.

Ett styre behöver inte vara begränsat. Styret delar sedan in sig i olika grupper för att specialisera sig på olika frågor, nästan på samma sätt som idag.

Det viktigaste för styret är att följa prioriteringarna. Dessa visar vad som är aktuellt och behöver mest uppmärksamhet och resurser. När en prioritering är klar går man vidare till nästa. Dessa prioriteringar kan skrivas om, men bör inte göra det.

PRIORITERINGAR

1. Alla ska ha föda.

Det viktigaste är att alla människor i samhället får mat och dryck så att dom överlever. Det kanske verkar som en simpel prioritering, men se bara på världen idag, så förstår man att den inte är så självklar…

2. Alla ska ha någonstans att bo.

Alla måste ha någonstans att bo. Utan tak över huvudet klarar man sig inte länge.

3. Sjukvård

Vi måste ta hand om varandra. Därför är sjukvården viktig.

4. Utbildning

För att skapa en positiv utveckling åt samhället behövs utbildning.

5. Sociala aktiviteter

Det är detta man lever för: Sin frihet att syssla med det man vill på sin lediga tid.

6. Sysselsättning

Sysselsättning är naturligtvis viktigt.

Detta är dom sex huvudprioriteringarna som alltid ska komma först. Som är vitala för en hälsosam och mänsklig utveckling.

Hur detta ska fungerar rent ekonomisk finns det andra än mig som vet bättre. Men man ska inte sträva efter materiell välförd INNAN dessa sex huvudprioriteringar är uppfyllda.

Det tredje steget är alltså att: Uppfylla huvudprioriteringarna.

SYSSELSÄTTNING

Så länge huvudprioriteringarna behöver uppfyllas så bör all arbetskraft sättas in på det området. Först när dom är uppfyllda kan man börja tänka på en annan sorts ekonomi och sysselsättning, som likar dagens.

Om alla huvudprioriteringar är uppfyllda så får styret i uppgift att skapa sekundära prioriteringar. Det kan vara transport, kläder, kommunikation osv. Arbetskraft sätts sedan in i dessa sekundära prioriteringar. På så sätt existerar inte arbetslösheten. Man satsar istället på att klara av en prioritering och sätter in all arbetskraft som finns tillgänglig på detta. Om saker och ting börjar gå över styr, så tar man helt enkelt bort en prioritering och går tillbaks ett steg.

Nu kanske många undrar hur det går med konkurens osv?

Det ska till väldigt mycket för att man ska ha klarat av så pass många prioriteringar att konkurens kommer in i bilden. Men om man har klarat av det och är framme vid konkurens så är detta naturligtvis inget problem. Det blir ett naturligt steg i prioriteringen. Men så ska man också klara av alla tidigare prioriteringar.

Steg fyra är alltså att: Skapa sekundära prioriteringar och uppfylla dessa och skapa sysselsättning till samhället.

LAGEN

Lagen är en väldigt viktig bit. Folk får inte bete sig hur som helst. Men istället för meningslöst straff, ska förövaren lära sig något nyttigt. Fängelser fungerar som arbetsplatser, med samma arbetsvillkor som på andra ställen, med olika uppgifter. Enda skillnaden är att arbetet sker under kontroll (av naturlig orsak).

Exakt hur lagen ska skrivas tänker jag inte gå in på. Dödsstraff ska inte existera.

Förbrytare är lika mycket våra barn, som våra egna, och vi måste därför ta hand om dom på bästa sätt, med vissa villkor som dom själva har orsakat sig. Vi tar alltså deras frihet, men försöker samtidigt lära dom hur dom ska leva i denna frihet i framtiden.

Steg fem är alltså att: Skriva en lag och upprätthålla denna på bästa sätt.

RELIGIONSFRIHET

Alla människor måste få tro på vad dom vill, så länge dom inte skadar någon annan. Därför är religionsfrihet oerhört viktigt.

Man måste dock respektera andra och inte tvinga på folk religioner.

Alla ska dock ha något gemensamt med sin religion: Medkänslan och Kärleken. På så sätt uppstår gemenskap mellan alla olika religioner istället för konkurrens.

INDIVIDEN

Det som är viktigast i alla samhällen är naturligtvis individen.

Vad är då en individ?

En individ är en människa som har olika behov och åsikter. Alla individer är unika och vi ska aldrig tro att alla kommer bli likadana. Det är därför det är omöjligt att skapa ett ”perfekt” samhälle. För någon kommer att tycka att det inte är perfekt.

Hur ska man då få alla dessa behov och åsikter att fungera tillsammans i ett samhälle?

Först och främst måste man komma fram till en gemensam grund, som utgår från vanligt folkvett. En sådan grund kan tex vara att ”alla är lika värda” eller att ”alla ska ha mat och bostad.

Eftersom alla får möjlighet att vara del av styret så får också alla chansen att påverka. Vettigaste och sannaste åsikterna vinner alltid i längden, för att dom är just sanna.

Folk får tycka precis vad dom vill och göra vad dom vill, så länge dom håller sig till följande grundregler.

- Följa Lagen
- Inte skada någon annan med sina handlingar

Är man emot någon lag, så ska man kämpa för att bevisa att den är felaktig istället för att bryta mot den.

Men allt detta filosoferande bygger på en enda sak:

Att människan förstår att samhället är lika viktigt som man själv. Att medkänsla är den grundläggande egenskapen hos människan. Och att en positiv utveckling och positivt tänkande är att eftersträva.

Om egoism, materialism eller kapitalism tar över dessa grundläggande behov så blir det omöjligt att skapa någon Social Demokrati.

Kapitalism och materialism kan först uppkomma när tidigare prioriteringar blivit uppfyllda. Och det är förmodligen ganska många. Jag menar alltså inte att det är något DÅLIGT i sig, men att det finns mycket viktigare saker till en början.

Ta Sverige tex. Jag anser inte att man uppfyller huvudprioriteringarna. Det finns hemlösa, för att ta ett exempel. Sverige är en fullt fungerande demokrati, men frågan är hur länge till. Om inte grunden byggs och hela tiden förstärks, så rasar hela bygget samman till slut. Det kommer hända med Sverige och alla andra samhällen och länder, OM inte huvudprioriteringarna uppfylls.

Visst kommer kanske många fina slott att byggas, men lika många hemlösa kommer sova på gatorna utanför slotten.

En Social Demokrati kämpar för att ALLA ska ha det bra och på så sätt mår man också bäst själv. Det är grundfilosofin. Alla har sin plats och sin roll i samhället, som man själv skapar och utvecklar. Ingen sitter därför fast, som många kanske tror när man pratar om ”roller”.

Rent teoretiskt skulle en Social Demokrati vara möjligt i dagens Sverige, om tillräckligt många ville att det skulle vara så. Rent praktiskt tror jag inte att så kommer bli fallet, då vår generation har fötts upp med stora behov och egon. Det är bara insikt som kan ändra denna utveckling. Insikten kommer förr eller senare.

Om ett parti skulle lova att alla hemlösa skulle få någonstans att bo genom höjd skatt, skulle ett annat parti lova att man skulle få mer pengar genom en lägre skatt. Vi är tyvärr så dumma att vi skulle välja lägre skatt så att vi kan få en finare bil, ett finare hus, fler Tvapparater, istället för att ge tusentals människor någonstans att bo.

Motresonemanget skulle bli: ”Men dom har ju sig själva att skylla”

Det resonemanget stämmer. Men man glömmer bort att det också beror på något. Och att dom fastän dom får skylla sig själva är lika mycket värda. Återigen handlar det om inställning: Egoism eller Medkänsla?

Det är inte helt omöjligt att den hemlöse på gatan får en bra ide och blir miljonär. Och att miljonären råkar ut för en allvarlig olycka och blir hemlös. Hur jag än vrider och vänder på det, så kommer jag fram till slutsatsen om att dom (tillfälligt) ”starka” måste hjälpa dom (tillfälligt) ”svaga” på ett ärligt sätt. För allt är tillfälligt ”lidande” och det enda långvariga är medkänslan och lyckan.

Min personliga uppfattning är att egoism i längden leder till lidande och medkänsla i längden leder till lycka. Detta har jag förklarat i tidigare teorier om livets mening. Men det är upp till var och en att tycka och komma på.

HUR SKA MAN FÖRÄNDRA OCH UTVECKLA?

Genom att komma med ett förslag och syfta på grunder som en Social Demokrati är baserad på.

Det räcker alltså inte med att gnälla och kritisera, utan att bevisa vad man gnäller och kritiserar, och vad man kan göra för att förbättra och utveckla.

Samtidigt måste man lyssna på all kritik för att kunna driva en utvecklande politik och ett utvecklande demokratiskt samhälle. All kritik är befogad, eftersom den kommer från det egna samhället.

VILKA ÄR GRUNDERNA I EN SOCIAL DEMOKRATI?

(utan ordning)

- Jämställdhet/Rättvisa

Alla är lika värda.

- Miljön

Miljön går före allt annat. Man ska utnyttja och samarbeta med miljön. Inte missbruka den.

- Medkänsla och Kärlek

Vi måste ha motivationen att ta hand om varandra, annars fungerar inte den sociala demokratin. Medkänslan måste vara ovillkorlig.

HUR GENOMFÖRAS?

Hur ska då en Social Demokrati fungera? För alla som ingår i den måste ju vara likasinnade i sitt grundtänkande.

Först och främst gäller det att inte hyckla. Man kan inte kritisera folk med lyxbåtar om man själv drömmer om en lyxbåt och är avundsjuka på dom som har lyxbåtar. Man ska leva som man säger att man vill leva, utan hyckleri. Då kommer man att trivas i en Social Demokrati.

Ett alternativ skulle kunna vara att alla som vill leva i en Social Demokrati helt enkelt slår sig ihop och lever därefter, som ett växande kollektiv. Man kan inte bli ett eget land med en gång, så det är omöjligt att ta avstånd från det nuvarande samhället för att leva i det egna. Tron, viljan och genomförande borde vara anledning nog. Man helt enkelt samlas för sin sak och lever för sin sak.

Ett annat alternativ är att starta ett parti och kämpa för ”makt”.

Om man håller sig till grundvärderingarna utan att hyckla, så har man ingenting att oroa sig över, hur man än kämpar för sin sak.

BRISTER I NUVARANDE DEMOKRATIN

Jag skulle vilja fråga nuvarande styre något:

Anser Ni att ”alla ska ha mat och husrum” är en huvudprioritering i ”Ert” samhälle (Sverige)?

Om svaret är ”Nej”. Varför inte?

Om svaret är ”Ja”, en fortsatt fråga:

Finns det några hemlösa i vårt samhälle (Sverige)?

Svaret kommer att bli ”Ja”.

Är inte detta hyckleri i så fall? Ska man inte helt fullfölja en huvudprioritering? Ska man inte sätta in alla tänkbara resurser för att fullfölja huvudprioriteringarna?

Detta tycker jag är bevis på en bristfällig demokrati. Och om politiker viftar bort detta med kommentarer som ”Det finns bättre saker att använda pengar på”, så är dom inte värda att vara politiker. I så fall missar dom något grundläggande. I så fall sover dom inte gott på nätterna. I så fall är dom inte lyckliga.

EXTREMISTER

I ett ofullständigt styre dyker extremister upp. Dom vänder upp och ned på tillvaron och använder attack som vapen. Det som skiljer framgångsrika och misslyckade extremister åt, är att dom framgångsrika har en poäng i det dom gör. Trots att dom hånar, förnedrar och attackerar så håller dom en röd tråd som är värdig att beundra och ta hänsyn till och till och med ta till sig. Den misslyckade extremisten har däremot ingen sådan röd tråd och bör ignoreras.

Karl Marx var en typisk extremisk som hela tiden attackerade, hånade och förlöjligade. Men bakom hade han en grundtanke och en filosofi som han kämpade för. Det är därför viktigt att vi direkt lyssnar på dessa människor som har vettiga saker att säga, istället för att vänta 100 år!

Det är dom som låter sig provoceras istället för att se poängen som låter sig hånas, och som även förtjänar detta hån.

Så låt oss lyssna på extremisterna som har en vettig röd tråd, så slipper vi allvarliga scener och händelser.

Om det extrema dock överspeglar poängen, så har extremisterna redan förlorat slaget och bör ignoreras eller till och med ses som olagliga.

Detta är något att tänka på för bägge sidor.

Skrivet 2001.

-----

INLEDNING

Låt mig först förklara vad jag menar med ”samtal med Gud”. Jag menar inte att jag samtalar direkt till Gud. Jag menar inte heller att jag samtalar till något särskild Gud, tex en kristen Gud.

Allt jag menar är att jag samtalar med mig själv, på en djupare nivå. En nivå där Gud, vem och vad han nu är, befinner sig. Jag själv tror att Gud och sanningen befinner sig i hjärtat. Men det är bara min personliga åsikt.

Svaren kan alltså vara Guds, eller mina egna. Det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att svaren är helt äkta och sanna och borde ge mycket insikt åt läsaren. Och om inte svaren nu inte skulle råka vara sanna… ja, då har i alla fall frågan tagits upp och kommit närmare sanningen. Så hur man än ser på det, så är det nyttigt.

Ingeting med detta är hemligt eller exklusivt. Vem som helst skulle kunna föra dessa samtal med Gud, som kan skilja på sanning och illusioner. Mitt sätt att se sanningen är att meditera på den frågan jag ställer. Tyvärr är jag inte så pass utvecklad att jag direkt ”vet” sanningen och kan leva på denna sanning. Men genom meditationen når jag i alla fall tillräcklig upplysning för att få ett tillfälligt sant svar, som jag redovisar i denna bok. Att nyttja denna sanning är en helt annan fråga, som mer handar om uppväxt och livsstil, än om upplysning!

Trevlig läsning!

PENGAR

Fråga: Är pengar viktigt?

Gud: Ja, om dom används på rätt sätt. Precis som ”är känslor viktigt?” Klart att känslor är viktigt, men det avgörande är hur känslorna hanteras. På samma sätt är pengar viktigt.

Fråga: Är pengar viktiga för lyckan?

Gud: Det beror på hur stor vikt man sätter till pengarna. Men det är absolut ingen förutsättning för att vara lycklig. Är man materialist så är pengar väldigt viktiga för lyckan. Är man munk så är pengar mindre viktiga för lyckan.

Fråga: Borde pengar existera?

Gud: Existera är ett konstigt ord… Pengar existerar egentligen inte. Bara vårt förhållande med pengar existerar. Det är upp till var och en att låta pengar existera… För mig är det naturligtvis en oviktig sak, som inte existerar, som du säkert förstår, hahaha

Fråga: Kan man köpa lycka?

Gud: Ja, man kan köpa tillfällig lycka. Men det kan man köpa lika bra med känslor och handlingar, som med pengar.

Fråga: Vad tycker du man ska göra med pengar?

Gud: Som med allt annat, erbjuda sin nästa. Hjälpa. Sprida kärlek och godhet. När man är död, har man inga pengar.

KÄRLEK

Fråga: Vad är kärlek?

Gud: Kärlek är Allt. Kärlek är Naturligt. Kärleken är drivkraften till nytt liv. Kärlek är du och jag. Kärlek är lycka. Kärlek är helt enkelt en viktig del av meningen med livet.

Fråga: Kan kärlek vara negativt?

Gud: I så fall är det inte äkta kärlek, utan en inbillad kärlek. En illusion.

Fråga: Hur upplever jag äkta kärlek?

Gud: Det man ger får man tillbaka. Det är svårt att bara ”få” kärlek. Det kan man få om man har tur. Men det bästa sättet att uppleva kärlek är att ge kärlek och omtanke i någon form, till någon annan.

POLITIK

Fråga: Vilket är det bästa politiska systemet?

Gud: Kärlek och medkänsla utan självintresse.

Fråga: Är demokrati bra?

Gud: Som jag svarat tidigare på liknande frågor, så är den bra om den används på rätt sätt.

Fråga: Hur skapar man fred på jorden?

Gud: Genom att koncentrera sig på kärlek och medkänsla och inse nyttan av detta till motsats av hat och egoism.

RELIGION

Vad är himlen?

En underbar plats goda människor kommer till.

Vad är helvetet?

Bara en tillfällig plats för dom som inte ännu är goda människor.

Vad är en god människa?

En människa som utför fler positiva handlingar än negativa. En människa som älskar mer än hatar. En människa som skapar mer än förstör.

DEPRESSIONER

Vad ska man göra när man är deprimerad?

Man är inte deprimerad utan anledning. Först och främst ska man försöka ta reda på varför man är deprimerad. Därefter får man försöka göra något åt det. En positiv lösning innebär att man tar sig ur depressionen.

Hur ska man hjälpa någon som är deprimerad?

Genom att lyssna och ställa upp. Men samtidigt måste man våga ta avstånd om man själv börjar må dåligt. Men kan man, så ska man självklart hjälpa.

Varför blir folk deprimerade?

För att dom lever en onyttig livsstil, eller av plötsliga tragedier.

OM GUD

Vem är du?

Jag är allt.

Finns det flera Gudar?

Nej, bara olika uppfattningar.

Är dessa olika uppfattningar ok?

Ja, om deras ändamål är ok.

Många kristna kommer säkert bli arga över denna bok. Vad säger du om det?

Vrede är en synd.

OM MILJÖN

Hur viktig är miljön?

Viktigare än dina lungor. Alltså jätteviktig. Vital.

Hur förbättrar man miljön?

Information och handling. Miljön förbättrar sig själv om man tillåter det.

LIVET EFTER DÖDEN

Finns det ett liv efter döden?

Ja.

Vad för sorts liv?

Evigt liv.

Vad för sorts evigt liv?

Svårt att förklara, men jag ska göra ett försök. Total upplysning. Total harmoni.

Finns det bara en himmel eller ett helvete?

Det finns inget helvete. Däremot kan man bli vägrad himlens sötma. Det är väl samma som helvetet, att inte få njuta av det.

Vad är himlens sötma?

Total upplysning. Total harmoni.

Vilka kommer till himlen?

Dom som förtjänar det?

Vilka förtjänar det?

Alla som utför mer nytta än synder.

Kommer bara kristna till himlen?

Nej.

Varför ska man då vara kristen?

En bra väg att nå upplysning om vad som är nyttigt och vad som är synd.

Men det är inte den enda religionen som ger sådan upplysning?

Nej.

OM SKAPELSEN

Hur skapades världen?

Den skapades av mig.

Men hur? Genom Big Bang?

Det är oviktigt. När den frågan blir väsentlig så kan vi diskutera det igen.

Men många vill veta hur världen skapades?

Allt dom behöver veta är att den skapades av mig.

Härstammar vi från apor?

Nej, vi härstammar från viljan att leva. Som jag har skapat (se ovanstående fråga).

Ja, men härstammar människan från apan?

Denna viljan att leva utvecklas hela tiden. Det är ingen skillnad på en människa och en apa, förutom att människan är mer medveten och har större chans till upplysning.

OM LIVET

Vad är viktigast i livet?

Att vara God mot sig själv och andra.

Vad innebär det?

Att vara lycklig och göra andra lyckliga.

Hur gör man det?

Genom att sätta världens (andras) behov framför sina egna. Genom att ständigt söka insikt, men samtidigt göra det på de villkor som existerar i nuet. Man ska söka i det inre och leva i det yttre. Förhoppningsvis gör denna inre vishet avtryck i det yttre, i verkligheten.

Detta skrev jag 2001. Det handlar om religion, och jag funderade ganska mycket över existensiella frågor under den här tiden.

----

Jag ska göra ett försök att reda ut vad religion är, hur dess historia ser ut, hur den kommer se ut i framtiden och framförallt: Vad som är äkta i religion.

Vem som helst förstår att allt inom religion inte leder till bra saker. Därför tycker jag det är viktigt att definiera vad som är äkta och oäkta med religion, dvs vad som leder till bra och dåliga saker.

Varför är detta viktigt?

Religion är och kommer alltid att vara en viktig del i mänskligheten. Även om ”religioner” kommer att dö ut förr eller senare, så kommer dom ersättas av andra liknande moraliska och etiska levnadsregler.

Man skulle tex kunna jämföra politik med religion, eftersom de båda försöker nå ett så ”bra” samhälle som möjligt. Dock finns det inom politiken, precis som inom religionen, personer som missbrukar detta för egen vinning.

Låt oss först spekulera i religionens historia. Vissa saker går att bevisa, men det mesta bakåt i historien blir spekulationer. Jag skulle inte våga påstå något jag inte själv sett med egna ögon! Men eftersom vi är försedda med en hjärna, så kan vi ju spekulera lite om hur religionens historia har sett ut. Jag utgår ifrån att de källor jag har, har rätt i sina spekulationer osv…

Låt oss först och främst undersöka om människan skiljer sig från övriga djur.

När jag för ett tag sedan gick på djurpark, märkte jag hur lika djurens instinkter är människans. Apor hostade precis som människor. Lejon vakade över sina barn. Strutsar vad nyfikna osv. Med andra ord så bryr dom sig om sina egna och andras liv. På det sättet skiljer sig inte djur från människor.

Djur kan kommunicera, om än på ett mer ”primitivt” sätt än människan (men detta vet vi inte säkert).

Djur kan leka, luras, jaga, para sig, röra på sig precis som människan.

Vad är det då som skiljer djur från människor?

Jo, som det verkar, religion och kultur.

Hur ska vi då definiera religion och kultur?

Apor kan måla om dom får en pensel i handen. Men vet dom att dom målar, eller målar dom bara för att dom tycker det är roligt?

Jag skulle vilja tolka kultur som ”en handling med baktanke eller eftertanke”.

Med detta menar jag att om jag målar för att jag tycker det är kul, så ägnar jag mig inte åt konst. Men målar jag något med en baktanke, så blir det konst. Då uttrycker jag mig genom den målade tavlan.

Ett lejon som hoppar runt och leker ägnar sig inte åt dans, utan åt naturlig lek. Men en människa som dansar, vill visa något med sin dans.

Vad är det mer som skiljer människor och djur?

Vad går ett djurs liv ut på? Vi kan ta en katt till exempel.

Först och främst går livet ut på att leka (då räknar jag in kel och liknande), sova och äta. Får dom inte mat gratis, så måste dom skaffa mat, då går livet ut på att leka, äta, sova och jaga. Till slut mognar dom och vill para sig. Då går livet ut på att leka, äta, sova, jaga och para sig.

Katter har, precis som människan behov, men de begränsar sig till det naturliga som jag nyss tog upp.

Låt oss i detalj studera saken närmare:

Katten föds

Katten behöver omvårdnad för att överleva. Vildkatter tar hand om varandra, medan tamkatter tas hand om människan. I båda fallen så behöver kattungen mat och omsorg.

Katten växer upp

Katten leker mest hela tiden, och sover, och äter.

Om det är en vildkatt så måste katten lära sig vad som krävs för att överleva. Mycket av detta finns redan i instinkten, men träning behövs ändå. Lek blir även allvar.

För en tamkatt vaknar dessa instinkter till liv, men ter sig mer till lek än allvar, eftersom katten får mat och omsorg ”gratis”.

Katten blir vuxen

Nu har kattens liv övergått från lek till vardag.

För en vildkatt handlar nu livet mest om att överleva. Att skaffa föda och para sig.

För en tamkatt handlar livet mest fortfarande om att leka, även om instinkterna blir starkare och starkare, särskilt vad gäller parningsdrift. Eftersom katten ”överlever automatiskt” så behöver den inte bli särskilt allvarlig i sin vardag.

Katten åldras

Livet ändras inte särskilt mycket med åldern.

För en vildkatt gäller samma uppgift som tidigare, att överleva.

För en tamkatt gäller samma uppgift som tidigare, att leka (om än efter ork).

Om kattens medvetande vet vi ingenting om. Vi vet inte om katten tänker på ett liv efter döden, eller något liknande. Men vi kan ju anta att katten inte gör det, eftersom dessa tankar inte uttrycker sig i någon särskild handling.

Kattens liv handlar alltså enbart om överlevnad och instinkt. Inget ”aktivt medvetande” finns, även om katter skiljer sig i personlighet (och kanske därför också har själar, som tex buddhister tror). Vi vet inte om katten har ett medvetande (själ). Men vi vet att det inte tar sig uttryck i mänskliga former av uthandlat medvetande. Katten kanske har sina egna former att utagera medvetandet, men om detta vet vi alltså inget.

Slutsatsen blir alltså att katten lever sitt liv efter omständigheterna, men ändå följer sina instinkter om överlevnad. Hur de uttrycker sig, beror på miljön.

Låt oss nu studera en människas liv i detalj:

Människan föds

Barnet har ett behov av att bli omhändertagen, annars klarar det sig inte. Det behöver födas och omvårdas.

Här skiljer inte mycket mellan bebisen och kattungen. Båda behöver föda och omvårdnad.

Det verkar alltså inte som om religion eller kultur hittills spelar någon roll för barnet. Man skulle till och med kunna säga att ingenting skiljer bebisen och kattungen än så länge.

Barnet växer upp

Här börjar det hända grejer.

Barnet har fortfarande ett behov av att bli omhändertagen och lärs upp i hur man överlever och skaffar föda.

MEN nu börjar ytterligare en faktor spela in. En faktor som jag anser skiljer djur från människor.

Man uppfostras inte av sina instinkter. Man uppfostras av miljön, av kulturen.

Låt mig förklara:

En kattunge vet redan hur man jagar. Kattmamman visar endast hur detta fungerar i verkligheten. Så funkar det var än kattungen och kattmamman befinner sig.

Men så är det inte för ett barn. Mamman (som symboliserar uppfostran, pappan finns också naturligtvis med i bilden. Eller så skulle det kunna vara någon annan än föräldrarna som uppfostrar barnet. Men jag låter uppfostran symboliseras av ”mamman”).

Ok, hur skiljer sig då uppväxten mellan olika miljöer?

Barnet lär sig av mamman hur man överlever. Men förutom detta, lär också mamman ut värderingar!

HALLÅ! Här kommer den första skillnaden mellan människor och djur.

En katt skulle inte lära sin kattunge att det är OK att jaga möss, men förbjudet att jaga råttor. Värderingen är helt enkelt kattungens instinkt.

Men ett barns värderingar lärs alltså ut av mamman. Och om ett barn kommer i kontakt med andra människor, lär sig barnet även av dessa. Barnet lär sig alltså dels genom uppfostran och dels genom miljön.

Vad innebär då detta? Vad innebär denna skillnad mellan människa och djur?

Jo, dessa värderingar leder till kultur och religion. Dessa värderingar leder till en livsstil. Djurens livsstil är enbart att överleva, även om vissa skillnader i levnadssätt finns.

MEN barnet kan också SJÄLV bestämma om vilka värderingar som är bra och dåliga. Hur kommer detta sig? Hur kan barnet ha denna förmåga? Hur kommer det sig att barnet inte med hull och hår sväljer de värderingar som lärs ut genom uppfostran och miljö?

Jo, för att de motsäger sig varandra. De skiljer sig åt. Vore de likadana fanns det ingen anledning att fundera om de var korrekta. Men skiljer de sig åt, så måste man ju bestämma sig om vad som är rätt och fel.

För en katt finns inga sådana beslut (och om de finns befinner sig de besluten på en annan nivå).

Vad vill jag nu säga med detta?

Jo, dessa värderingar leder till olika kulturer, olika livsstilar, som i sin tur förstärker värderingarna. De finns där i miljön när man växer upp.

Men genom historien har det bevisat sig att kulturer växer upp och sedan förfaller, av en eller annan anledning. Man kan då dra som slutsats att dessa kulturer inte har varit äkta. (för i så fall hade de överlevt)

Kan man då definiera vad som är äkta?

Ja, jag tror det. Genom att se en röd tråd genom alla kulturer som finns idag, så kan man definiera vad som är äkta. Då kan man definiera vilka värderingar som är äkta. Och vet man det, så borde man ju också känna till den optimala kutluren!

Men detta är bara delvis sant. För en äkta värdering behöver inte vara bra! Det finns både bra och dåliga värderingar som är äkta.

Men med kunskap skulle man ju naturligtvis kunna utesluta som dåliga värderingarna. Men i så fall måste alla vara överens. Det kommer inte ske inom den närmsta tiden. Låt oss hoppas att det sker någon gång.

Låt mig påminna om att detta bara är teorier. Jag vet egentligen ingenting, precis som alla andra.

Men nu fortsätter vi leka med tanken.

För mig är frågan ”Vad skiljer människor från djur” viktigast. För OM något skiljer sig åt, så MÅSTE det innebära att människan är mer (eller mindre) utvecklat än djuret.

Och då pratar vi om medvetandet. För en kropp har ju människan, precis som ett bi eller en katt.

Men i så fall skulle medvetandet skilja sig från övriga djur. Djur baserar sina värderingar på instinkter medan människan baserar sina värderingar på något annat.

Då kan man fråga sig: På vad baserar människan sina värderingar?

Dels på uppfostran och dels på miljön, men också genom egna beslut.

För att förenkla det hela skulle man kunna kalla värderingarna för ”religion” och samhället för ”kultur”.

Eftersom kulturer byggs upp och förfaller, så är kulturer ingenting man kan kalla ”äkta”. De är resultat av värderingar.

Nu kan man fråga sig. Utvecklas verkligen värderingarna??? Eller är det bara kulturerna som utvecklas???

Meningen med detta filosoferande är att hitta ”de äkta värderingarna” som all religion grundar sig på. När detta är gjort så är mitt mål att skilja de negativa äkta värderingarna och de positiva äkta värderingarna.

Vad händer mer under barnets uppväxt?

Jo, förutom att överleva så vill ju barnet ha det så bra som möjligt. Som barn kan man inte påverka detta särskilt mycket, men det är ändå ett behov.

En människa strävar alltid efter lycka.

Vad grundar jag detta på?

Om en person får välja mellan att vara ledsen eller glad, vad väljer man? Jo, att vara glad. (Oavsett vad som innefattar glad) Alltså strävar man alltid efter lycka, även om detta innebär olika strävanden för olika personer.

Då kommer en följdfråga:

Finns det en eller flera vägar till lycka?

Det är här jag tror religion kommer in i bilden. Eftersom man har svårt att hitta en mening med nuvarande livet så söker man efter en mening efter döden.

En tro på en fortsättning efter döden, leder till indirekt lycka. Man är nöjd med vetskapen om att man tror på liv efter döden och känner sig därför tillräckligt lycklig.

Men spelar denna tro verkligen någon roll? Blir vi lyckligare av religion?

Eftersom nästan samtliga religioner har värderingar som huvudpunkt så borde det ju finnas ett samband mellan värderingar och lycka. Och i så fall knyts hela detta resonemanget ihop ganska bra.

Vad gör oss då lyckliga?

När vi tillfredställer våra behov. Detta gör oss tillfälligt lyckliga.

Men tillfällig lycka är ju som sagt bara tillfällig.

Finns det då något evig lycka?

När vi följer våra värderingar upplever vi evig lycka. Vi bryter inte mot våra egna värderingar och känner oss därför tillfreds med varandra.

Men kan inte i så fall varje person skapa sina egna värderingar och bli lyckliga efter dessa?

Där kommer ytterligare en am mina teorier in i bilden.

Det finns både äkta negativa och äkta positiva värderingar som leder till antingen lidande eller lycka.

Låt mig förklara närmare.

Värderingar är ingenting man skapar. De existerar naturligt och man kan därför inte lura dom. Man kan skapa illusioner för sig själv, men endast tillfälligt. Ibland kanske en hel livstid om man har tur, men även då inser man bristerna innan man dör.

Låt oss då gå tillbaka till barnet som växer upp. Vilken chans har barnet att hitta sin lycka? Barnet påverkas ju endast av uppfostran och miljön.

Eller finns det en faktor till som vi inte vet om? En instinkt som gömmer sig och dyker upp då och då? En moralisk instinkt om vad som är rätt och fel? Och att säga emot denna instinkt leder till lidande i längden?

Låt mig ta ett exempel:

En människa uppfostras till en mördarmaskin. Personen verkar inte ha något samvete i kroppen. Men när personen dödar någon så uppstår ändå en konflikt i kroppen. Antingen förstår personen att han gjort fel, eller så förtränger han dom känslorna till senare tillfälle. Men förr eller senare dyker dessa känslor upp och resulterar i lidande i någon form.

Vilka är då dessa värderingar som vi bär med oss i vår instinkt? Kan man förklara dessa exakt? Det skulle ju innebära att man i teorin visste hur man kan leva ett äkta lyckligt liv, utan personliga konflikter.

Jag anser att man kan definiera dessa värderingar och förklara dom på ett hyfsat bra sätt som alla förstår. Men detta är bara min egna uppfattning.

Först måste jag bevisa att denna teori faktiskt stämmer. Att det finns en röd tråd till ett lyckligt liv och att all annan lycka endast är tillfällig. Jag måste också överbevisa alla resonemang som förs emot denna teori. Den måste vara helt utan fallgropar.

ROLLER

En av dom största anledningarna till lidande är att vi inte accepterar vår roll. Och det är klart att ingen hemlös människa är nöjd med att vara hemlös!

Om vi återgår till vildkatterna eller något annat djur.

Där har varje katt sin roll i flocken. Visst mäter man styrka, men det går sällan till överdrift, utan katterna vet vem som är starkast och mest lämpad för de olika rollerna.

Vi pratade tidigare om behov. Människan har ett maktbehov. Därför skulle det inte vara möjligt att alla skulle acceptera den roll dom fick. Någon skulle bli missnöjd och agera ut detta missnöje.

Så den enda lösningen skulle vara att bevisa att maktbehov enbart leder till lidande för att man sedan ska kunna sätta sig över detta behov. Och precis så är det med alla andra behov vi har också.

Jämför man detta med religioner så är ju likheten slående med synder!

Så för att människan inte ska vara missnöjda med roller krävs alltså att man sätter sig ovanför behoven och inte bryr sig om dom.

Detta är ingenting som händer på en dag, men kanske är det möjligt i en framtid.

Men för att en människa ska förkasta ett behov så behöver människan förstå att det leder till mer lidande än lycka. För det är ju lyckan människan vill åt. Och om människan tror att makt leder till lycka istället för lidande, ja då finns det inte mycket att göra åt saken!

Så det krävs alltså insikt att maktbegäret (i detta fall) leder till mer lidande än lycka.

Men för att nå denna insikt så krävs det naturligtvis ett helt jämställt samhälle där makt inte existerar.

Så för att komma över ett behov behöver vi alltså eliminera behovet. Och detta kanske verkar vara en uppgift övermäktig människan.

MEN om detta är sanningen… så borde vi ju alla komma fram till det en vacker dag och följa den.

Som sagt, det blir ingen lätt uppgift att definiera de äkta värderingarna. Men jag lovar att inte ge upp!

Om vi jämför detta resonemang med olika religioner så märker man snabbt att det finns många likheter.

Kristna uppfattar kristendomen som de äkta värderingarna.

Buddhister uppfattar Buddhismen som de äkta värderingarna.

Muslimer uppfattar Islam som de äkta värderingarna.

Kan vi då hitta en likhet i alla dessa religioner?

Ja, jag anser det. Skillnader i dessa religioner beror på kultur. Men samtliga religioner har ändå samma huvudvärderingar.

Man ska vara en bra människa. Man ska be och vara osjälvisk. Man ska inte synda utan följa ett särskild livsmönster osv.

Det finns många värderingar som är lika. Så religion är alltså inget hinder för detta resonemang om att det finns äkta värderingar som gäller för alla.

Det här skrev jag 2001. Den är en liten berättelse om en luffare som blir fotomodell. Tyvärr når inte handlingen så långt...

1.

På marken ligger ett visitkort…

…jag funderar i några sekunder och böjer mig sedan ner för att plocka upp det.

”Florence Studios – DIN chans att bli modell!” står det på kortet. Värdelöst skräp, tänker jag och stoppar snabbt ner visitkortet i fickan på min slitna rock som jag köpt i en second hand affär för några år sedan.

Tiden går fort… Det känns som om jag gick ur skolan i går, men i själva verket gick jag ut för 10 år sedan. Jag är 29 år nu… och en sliten luffare på Stockholms gator. De senaste åren har en toalett varit min bostad. 29 jävla år… och allt jag äger finns inne på en toalett.

Jag skulle kunna komma med massa förklaringar om varför jag är hemlös, men de skulle inte leda någonvart. Så den enda förklaringen jag kan ge är att jag helt enkelt tjänar mindre pengar än alla andra. Att jag gör någonting fel när det gäller att ha en ekonomi.

Alkoholen gav jag mig med för tre år sedan, men har inte sett mer sedlar för det. Pengarna jag får, går åt till mat för mig och Berra. Och sprit till Berra.

Berra borde vara död vid det här laget, men han är envis den gamle gubben och det älskar jag honom för. Det vore oförlåtligt att lämna honom i sticket utan mat eller något annat. Till skillnad från mig så klarar Berra inte av att leva ett helt nyktert liv. Han har ont i kroppen och bedövar smärtan med spriten. Jag har aldrig lyckats lista ut om det är kroppen eller huvudet som gör mest ont på honom. För mig var det huvudet, på den tiden jag använde mig av samma metod för att bedöva smärtan.

Jag och Berra lever ett väldigt inrutat, men inte på något sätt tråkigt liv. Vi har mer fritid än dom flesta, även om vår levnadsstandard inte är lika hög. Vi går upp tidigt på morgonen för att lyssna på fåglarna som kvittrar och för att se vilket väder det blir. Blir det dåligt väder måste vi hitta ett ställe att hålla till på. Det brukar bli hos Linda, min tjejkompis som har lägenhet och andra lyxiga saker.

Hos Linda är det aldrig tråkigt, om inte Berra är för full. Vi spelar kort, ser på TV, pratar om (Lindas) jobb osv. Hela tiden händer det saker till skillnad från kvällen när jag och Berra ligger på toaletten och försöker sova. Det är den värsta tidpunkten på dagen… natten alltså.

Jag har ett stort intresse, som tar stor del av min fritid. Jag tittar på människor som går förbi på gatan och gissar vilket liv dom lever, vilket jobb dom har och vad dom är intresserade av. Jag kan sitta en hel dag på en bänk och ägna mig åt detta.

Även om jag har det dåligt ställt så klagar jag aldrig… det finns dom som har det ännu värre och dom som är ännu mer olyckliga än oss…

Jag överlever, alltså är jag nöjd.

2.

”Florence Studios”. Det låter som ett ställe där hippa ungdomar går och blir ännu mer hippa. Ett ställe där rika blir ännu mer rika. MIN chans att bli modell? Nej, knappast… men jag ska gå dit ändå för att titta på folk och vackra människor.

Synd bara att jag måste ta bussen för att komma till ”Florence Studios”. Jaja, Berra får klara sig utan en starköl imorgon bitti.

3.

Undrar varför alla stirrar på mig. Har dom aldrig sett en luffare som åker buss? Har jag så udda klädsel på mig? Är jag så pass konstig?

Det var knappt att busschaffisen släppte in mig på bussen…

Fördomar i massor. Det jobbigaste att stå ut med.

Svensson i sin ännu mer inrutade vardag än min. Så inrutad att dom blir fixerade vid sexlekar och andra ”spännande” saker som skulle kunna piffa upp deras liv ett par sekunder. Jaja, fördomarna jämnar väl ut sig. Jag har dom också.

Längst fram sitter en gammal dam och klappar sin lilla, lilla, lilla hund. Får en hund vara så liten? Den måste gå sönder lätt. Undrar hur den gamla damens liv har sett ut… hon måste vara ensam eftersom hon har en hund. Hon måste vara blyg och osäker eftersom hon har en så liten hund… Mer än så kan jag inte gissa för tillfället. Kanske om jag får se henne i ögonen. Jo, just det, hon måste vara gammaldags eftersom hon sitter längst fram.

Bredvid mig sitter en ung tjej. Hon ser en aning besvärad ut. Stackars liten. En nykter luffare bredvid sig. Hon vet inte om hon ska hata eller tycka synd om mig. Jag tror att hon först hatar, sen tycker synd och sedan börjar hata mig igen, när hon inser att det inte ger henne något att tycka synd om mig. Men hon bryr sig nog innerst inne, även om hon inte kan lyssna på dessa känslor i den här perioden av hennes liv.

Berra blev sur när han inte fick sin starköl i morse. Han muttrade något jag inte kunde höra och sedan somnade han om i protest. Han sover nog än.

Det ska bli kul att äntligen komma fram till ”Florence Studios”. Tha Place To Be, if you are Hip.

4.

Klockan är 9.45. Klockan 10 börjar talangjakten på nya modeller. Det är nog ett hundratal ungdomar här. Det var några äldre här innan, men de gick hem när de såg alla självsäkra ungdomarna stå och skratta högljutt i kön. Allt ska vara så högljutt nu för tiden. Ju högre man pratar, desto hippare och viktigare är man.

Så mycket folk innan klockan ens har blivit 10. Folk måste vara desperata att bli modeller. Det är nog en dröm som många vill ska gå in. Bli modell. Bli känd. Bli uppskattad.

Visaren närmar sig 10 och en snubbe låser upp dörrarna på ”Florence Studios”

”Hej! Jag heter Clarence och äger den här lilla studion. Det var mycket folk här, så jag tänker dela ut nummerlappar så att det inte blir kaos i kön!”

Clarence delade ut 126 nummerlappar. Jag fick nummer 126 efter att ha övertygat Clarence assistent (som delade ut nummerlapparna) att jag var där för talangjakten. Hon tittade konstigt på mig flera gånger. Undrar varför.

Kaos i kön utbröt ändå, när alla ville visa upp sig så tidigt som möjligt. En tjej blev knuffad. Mer action än så blev det inte.