|
||||||||||||
| AKUT HJÄLP | |
| GRATIS SJÄLVHJÄLP | |
| PSYKOLOGINS HISTORIA | |
| PERSPEKTIV | |
| DIAGNOSER | |
| BEHANDLINGAR | |
| FORSKNING | |
| UTBILDNING | |
| LÄNKAR | |
| KONTAKT | |
| OM MIG | |
| En socialfobikers föreläsningstour | ||||
För några år sedan började jag fantisera om att föreläsa, för att på så sätt konfrontera min sociala fobi. På den tiden gav sådana tankar (på att föreläsa) mig kraftig panik och jag kunde aldrig föreställa mig att det någonsin skulle kunna bli en realitet. JAG FÖRELÄSER OM - Ångest och behandling |
||||
|
||||
| FÖRELÄSNINGAR | ||||
| För ett år sedan fick jag för mig att det skulle vara en nyttig utmaning för mig att föreläsa om social fobi och panikångest. Tanken utvecklades till ett koncept som jag tror många skulle vara intresserade att lyssna på. En föreläsning av någon som är/har varit livrädd för att föreläsa. Ångest är en del av varje människas liv och inte sällan känner vi svårigheter att tackla denna känsla. Min tanke med föreläsningarna är att ge en bild av hur personer med ångest har det, för att omgivningen ska få ökad förståelse kring detta. Tanken är också att erbjuda vissa verktyg för personer med ångest. Slutligen vill jag vara en förebild för alla som är rädda och känner sig utanför. Tider förändras och trots står desperation och ångest, så finns det alltid hopp om ett ångestfritt liv. JAG FÖRELÄSER OM - Ångestproblematik - Social fobi och panikångest |
||||
|
||||
| FÖRELÄSNINGAR | ||||
| - Om Frihet |
||||
|
||||
| Hela föreläsningen "Om Frihet" | ||||
| I sju delar har jag publicerat min (obearbetade) föreläsning om frihet. Här är HELA föreläsningen. Det vore trevligt att läsa liberala föreläsningar om frihet också... Varför jag delade upp den i sju delar? Den är lite lång att smälta... FÖRELÄSNING: OM FRIHET Hej alla! Tack för att ni tagit er hit idag. Ni är varmt välkomna och jag hoppas att ni ska få ut något av dagens föreläsning, som handlar om FRIHET. Frihet - alla pratar om den, men vad betyder den egentligen? Finns det någon frihet och vad består den i så fall av? I vilket sammanhang är det ok att använda begreppet frihet? Kan man prata om frihet utan att veta om vi har någon fri vilja? Dessa och många andra frågeställningar ska jag idag prata om, efter bästa förmåga… Målet med denna undersökning är att komma fram till ett begrepp och ett frihetsideal som är korrekt, sunt och hållbart. En syn på friheten som man mår bra av, helt enkelt. Friheten är central i de flestas liv. Jag tror inte att jag känner någon som inte vill vara fri. Eller rättare sagt, som vill känna sig ofri. Frihet i teorin och frihet i praktiken skiljer sig åt ganska mycket. Även om man i teorin inte är fri, så kan man i praktiken känna sig fri. I alla diskussioner om frihet bör man därför skilja på den teoretiska friheten och den praktiska friheten, för att undvika missförstånd. För att ta ett exempel, så finns det många buddhistiska munkar som satts i fängelse och torterats som politiska fångar i Kina, av kinesiska kommunister. I teorin är det en stor ofrihet att vara fängslad och torterad. Hela syftet är just att fången ska känna sig ofri och förvirrad och därmed överge sina gamla idéer och åsikter. Det finns säkert ett sadistiskt syfte med denna behandling också, men det är en annan historia. Vissa munkar har naturligtvis brutits ner av denna inhumana behandling. Men en del munkar har genom ett liv av träning och meditation lyckats hålla sinnet fritt. Detta genom att dels inte se på fångvaktarna och torterarna som onda fiender, utan som medmänniskor som av olika anledningar hamnat där dom hamnat och gör det dom gör, men även genom att se fängelset inom dom själva, istället för att se dom själva i fängelset. Detta kanske låter underligt, men det är en viktig teknik för att behålla sinnets frihet i fängelset. Det är ett exempel på hur teoretisk frihet och praktisk frihet är två olika saker. I teorin är munken instängd och torterad, dvs utsatt för stor ofrihet. I praktiken ser munken fängelset inom sig själv och känner därför frihet. Båda perspektiven är naturligtvis viktiga för att få en helhetsbild av friheten. NÄR UPPSTÅR FRIHET? Det vi först måste undersöka är hur frihet uppstår? Alltså när människan börjar uppfatta och känna frihet eller ofrihet. Vi börjar därför vår resa med en nyfödd bebis som exempel. En bebis som förhoppningsvis var ett fritt och planerat val hos föräldrarna. Om barnet är oönskat, så uppstår redan där en sorts ofrihet, då graviditeten och föräldraskapet innebär ofrihet både teoretiskt, genom ansvaret för barnet, och praktiskt, genom inställningen till barnet som oönskat. Om man däremot planerar och önskar barn, så innebär det endast ofrihet teoretiskt, av samma anledning som innan, dvs begränsad rörlighet osv, men det innebär frihet rent praktiskt på grund av inställningen till barnet som önskat och ett välkommet inslag i den personliga utvecklingen. Det kanske är förvirrande att prata om den teoretiska friheten, eller ofriheten, som rent fysiska förhållanden och möjligheter. Just detta brukar ju praktik innebära. "I praktiken blir det mindre fritt att röra sig, med en stor mage och i praktiken innebär det mindre aktiviteter eftersom barnet kräver stort ansvar och tid" Men jag vill vända på detta och menar att det endast i teorin innebär att magen blir större och att det därför innebär ofrihet. Att det endast i teorin betyder att barnet kommer att ta tid och att man därför blir mindre fri än tidigare. Detta eftersom det i praktiken, inte alls behöver kännas så. Och det är precis därför som jag kallar yttre förhållanden och möjligheter till rörelse för teori och inre förhållanden och inställningar till rörelse för praktik. I praktiken kanske föräldrarna tycker att det är en frihet att vara hemma med sitt barn, istället för att ha möjligheten att resa runt och härja. I praktiken kanske mamman tycker det är skönt att vara hemma i slutet av sin graviditet, osv. Hursomhelst… det vi skulle undersöka var när och hur frihet uppstår… Och jag tänkte börja med detta nyfödda barn, som exempel. Har barnet tex valt sina föräldrar? Nej, det vore orimligt att acceptera ett sådant påstående. Kan barnet välja sina gener? Nej, det vore orimligt att anta också detta påstående. Redan efter dessa två frågor märker vi att de saker som är viktigast för en människas utveckling: arv och miljö, inte är några egna val. De är förutbestämda och går inte att påverka, som en liten nyfödd bebis. Det finns ingen frihet alls för barnet, med andra ord. Annat än den frihet som ges barnet. Vilken frihet kan då ges barnet? Jo, sådan uppfostran som leder till att barnet senare i livet kan ta egna beslut som resulterar i frihet. Men det kommer vi till senare. Nu tänker vi på den här lilla bebisen, som alltså inte valt sina föräldrar och gener. Det finns forskning som tyder på att de första årens uppfostran är mest avgörande för barnets eller individens utveckling senare i livet. Det barnet får de första åren, utgör ganska många procent av vad individen senare i livet har att använda sig av, när det gäller tänkande och agerande. Ofta vill man ju tro att ens egna val de senaste åren är avgörande för ens egen personliga utveckling. Men dessa är alltså mycket marginella, jämfört med den utveckling som sker de första året. Det är då hjärnan och tankarna är formbara. Ju äldre man blir, desto svårare blir det att förändra sitt sätt att tänka och agera. Som vi ju i vardaglig mening brukar uppfatta som frihet och som många partier brukar formulera som "möjligheten att påverka sitt eget liv" i en något populistisk tappning… Rent teoretiskt är barnet alltså helt ofritt. Rent praktiskt, kan barnet skrika och välja leksaker och äta när han/hon är hungrig osv. Men barnet är helt beroende av föräldrarna, vilket inte direkt kan ses som frihet. Om vi sedan följer barnets utveckling, när barnet fått lite mer egen vilja och självuppfattning, så börjar en ny fas i barnets liv. Nu finns det en praktisk frihet hos barnet och de teoretiska friheterna börjar också bli fler. Barnet kan leka och känna sig fri. Vi alla har väl minne från barndomen där vi bekymmerslöst lekte och kände oss fria i vår aktivitet. Känslan av frihet finns alltså som barn. Känslan av ofrihet också. Detta är en fråga som många psykologer förhoppningsvis kan beskriva bättre än mig. Det några år gamla barnet börjar alltså tänka och agera i betydligt större utsträckning än tidigare i och med sin självuppfattning. Men vilka tankar är det som rör sig i huvudet och vilken vilja till handlingar finns? Till stor del beror detta på gener, som barnet alltså inte valt, och på de första årens uppfostran av föräldrarna, som barnet inte heller valt. Barnet blir alltså inte fritt bara för att barnet får en självuppfattning. Däremot börjar nu möjligheterna att själv påverka sin utveckling, även om dessa är ganska små, som vi tidigare kommit fram till. Möjligheter att välja leksaker, beror på vilka leksaker som finns tillgängliga. Möjligheter att välja vänner, beror på vilka vänner som finns tillgängliga. Mamma och pappa kanske inte vill umgås med grannens barns föräldrar, tex… Men möjligheten att börja välja FINNS nu i alla fall. Men vi ska inte överskatta denna nyvunna möjlighet. Nu börjar en sorts balansgång för föräldrarna. Dels ska det sättas gränser och dels ska egna initiativ uppmuntras. En sådan balansgång kan vara svår… Vissa föräldrar sätter inga gränser och vissa föräldrar uppmuntrar inget eget tänkande alls. Det är naturligtvis inte optimalt för barnets framtida möjligheter att känna sig fri. För det är trots allt därför jag står här och föreläser och förmodligen därför ni sitter och lyssnar på mig också. Känslan av frihet, är en av dom viktigaste sakerna i livet. Att känna sig fri är en förutsättning för att vara lycklig och må bra. Känner man sig ofri, så är det något som gnager både i huvudet och magen… Ett hinder till lycka och välmående helt enkelt. Det är just därför vi varken ska överskatta eller underskatta friheten, utan istället försöka se den för vad den är och därigenom bilda oss en uppfattning om den och förhålla oss till den. Barnet växer upp och blir äldre. Det börjar bli dags att skilja sig från de föräldrar man inte valt. Det börjar bli dags att ta med sig sina gener man inte valt. Det börjar bli dags att ta med sig de erfarenheter som man mer eller förmodligen mindre valt. Det börjar bli dags att flytta hemifrån och bli en egen fri människa! Om man hittar ett boende… Om man har pengar till det… (eller rättare sagt, om föräldrarna har pengar till det) Om man har en försörjning… Man kanske inte är så fri människa även fast man blir vuxen… Det är här lätt att lägga allt ansvar på individen som ska flytta: det är upp till denne att skaffa arbete och att hitta ett boende osv. Men med vilka förutsättningar? Med de gener man inte valt? Med de sociala och praktiska färdigheter ens föräldrar som man inte valt har lärt sig? Här ska jag nu bli politisk: Det finns också en omgivning. Att lägga allt ansvar på individen blir som ni märker inte helt korrekt och rättvist. Visserligen finns det i teorin förutsättningar för att individen kan röra sig fritt och skaffa arbete och bostad, men i praktiken ser det annorlunda ut. Då är det därför viktigt att omgivningen, samhället, har de förutsättningar som krävs, för att denna nyss vuxne individ ska kunna bli en fri människa. En utbildning som kostar pengar, är inte särskilt rättvist mot de som har föräldrar, som de förresten inte har valt, som inte har tillräckligt med pengar. Frihet måste därför innebära att det finns möjligheter för individen att utvecklas och känna sig fri, trots sina gener, föräldrar och uppfostran. Det finns naturligtvis också ett eget ansvar med i bilden. Om man bortser från ett sådant ansvar så blir man ett offer, vilket inte underlättar den personliga utvecklingen. Man har till slut bara sig själv, vilka gener eller föräldrar man än har. Det är bara en själv, som i slutändan kan välja väg för den personliga utvecklingen. Eller som vi pratar om den här föreläsningen: Det är bara en själv som kan välja väg för att känna sig så fri som möjligt. Det samhälle som INTE har likvärdiga förutsättningar för individens utveckling, förespråkar och skapar därmed ofrihet. Därför är det motsägelsefullt att tex förespråka individens frihet, men samtidigt förespråka ett klassamhälle där olika förutsättningar till frihet finns. Den slutsatsen kan vi dra av ovanstående resonemang, om de är korrekta. Det är det som är så spännande med att vara filosof. Man kan ha fel… men man kan också ha rätt! DEFINITIONER Nu kanske det vore en bra idé att titta på hur friheten definieras i allmän mening. Det kanske kommer att kännas förvirrande och tråkigt… men det är nödvändigt för att senare kunna filosofera lite mer fritt om friheten. Enligt de flesta ordböcker betyder frihet: "Rättigheten att utöva och utveckla självbestämmelse utan begränsningar i form av förtryck" Om vi undersöker denna mening finner vi nästan ett oändligt antal följdfrågor… Vad innebär en rättighet? Hur utövar man någonting? Hur utvecklar man någonting? Vad är ett självbestämmande? Osv Men vi struntar i dom frågorna och litar för närvarande på vad vår instinkt säger om dessa begrepp. Det är också vanligt att dela upp definitionen av frihet som "positiv frihet" och "negativ frihet". Positiv frihet innebär att man är fri när man kan göra det man önskar, eller det man vill. Negativ frihet innebär att man är fri när man inte är påtvingad något alternativ. Som ni märker så stämmer detta ganska bra överens med vad jag kallar för praktisk och teoretisk frihet. Den praktiska friheten är sinnets frihet, dvs hur man uppfattar friheten, medan det teoretiska friheten är omgivningens frihet, dvs om det finns förutsättningar för friheten. Vi kommer alltså inte särskilt mycket längre av att studera de definitioner av frihet som finns… Någon som däremot kan vara intressant är att studera de olika filosofiska tankegångar om frihet som finns. Jag tänkte ta upp några av dom här: FATALISMEN Enligt fatalismen är upplevelsen av frihet endast en illusion. Allting är redan förutbestämt och vad vi än gör så kan vi inte undgå detta öde. Detta är vanligt bland många religiösa som tror på en Gud, då alla följer skaparens plan. Det enda argument som finns att ta till för denna uppfattning är följande: "Om våra utsagor om framtiden antingen är sanna eller falska, så är det logiskt att det redan nu är fastlagt hur det kommer att bli i framtiden". DETERMINISMEN Determinismen brukar oftast delas upp i "hård" och "mjuk" determinism. Den hårda determinismen anser att nutiden och framtiden är fastlagda, på grund av de faktiska omständigheterna i det förflutna. Det som skiljer sig från fatalismen, är att determinismen accepterar att nutiden och framtiden hade kunnat vara annorlunda, om det förflutna hade varit annorlunda. För den hårda determinismen är den fria viljan en illusion. Det går inte att diskutera i tankegångar som att "jag kunde ha handlat annorledes", eftersom det inte kan finnas några andra alternativ, beroende på det förflutna som redan är fastställda orsaker, som verkar i nutiden. Därför finns inget ansvar och all bedömning är därför överflödigt. Detta är den logiska varianten av determinismen, vilket ställer till lite problem… eftersom många har svårt att acceptera dessa slutsatser. På grund av detta har den mjuka determinismen utvecklats. INDETERMINISMEN Indeterminism innebär att det finns en fri vilja som kan välja mellan olika handlingsalternativ. Problemet med indeterminismen är att förklara vad den "fria viljan" är för någonting. Detta blir då en metafysisk fråga, då man inte kan söka efter en "deterministisk förklaring" i form av en fastställd orsak. Fördelen med indeterminism är att den är lättare att kombinera med andra filosofiska frågor, som tex moralfrågor, då en fri vilja möjliggör en moral. (medan determinism omöjliggör en moral, annat än som förklaringar) Det finns starka poänger i samtliga av dessa teorier. Vad man väljer att tro på borde dels bero på vilka erfarenheter man har och hur man vill förhålla sig till sin filosofi. Väljer man att tro på friheten som en illusion, måste man också acceptera att saker som "ansvar" och "påverkan" också är illusioner. Väljer man att tro på friheten, uppstår frågan vad fri vilja egentligen är? Frågan blir då metafysisk och komplex, vilket skulle få vilken vetenskapligt intresserad person som helst att börja tvivla på om det verkligen finns en sådan metafysik. Själv tycker jag att det är viktigare att teorin passar in i övriga världsbilden, än att den går att förklara vetenskapligt till hundra procent. Jag tror därför på en fri vilja. Det är vad mina erfarenheter säger mig och det är vad som passar in i min övriga filosofi. Samtidigt accepterar jag att en stor del av människans liv är determinerat, vilket säkert framgår av tidigare resonemang. Man gör inte sig själv någon tjänst om man överskattar friheten eller den fria viljan, eftersom det kan leda till besvikelser. Man gör sig inte heller någon tjänst om man ser sig som ett deterministiskt offer, oförmögen att påverka sitt öde. TRYGGHET VS FRIHET När man föreställer sig frihetsidealet tänker man ofta på seglaren som seglar hamn till hamn och är fastbunden vid någon särskild stad. Detta är en sorts teoretisk frihet. Frihet att resa i stort sett vart man vill, utan att vara beroende av någon eller något särskilt. I praktiken upplever många denna sorts frihet som besvärande. Många föredrar istället en trygg tillvaro på samma plats, ett lugnt familjeliv i samma stad. Det är lite lustigt att friheten kan uppfattas så pass olika rent praktiskt. Av den anledningen är det en bra idé att fokusera på den praktiska friheten, även om man naturligtvis bör utgå från den teoretiska, dvs utgå från att det finns en valfrihet och rörelsefrihet, men fokusera på valet och sinnestillståndet som upplever friheten. GER FRIHET LYCKA? För att bedöma om frihetsidealet är sunt eller osunt måste man jämföra det med något mål. Som alltid är detta mål: "välmående" eller lycka. Det spelar ingen roll hur felfri den teoretiska friheten är, om vi inte mår bra av att utöva denna frihet i praktiken. I slutänden handlar det ALLTID om den praktiska friheten och hur den får oss att må och utvecklas. Annars skulle inte jag stå här och filosofera och ni skulle inte sitta i publiken och lyssna på mig, av den anledningen att det inte skulle finnas någon orsak att bry sig om frihetsbegreppet, utan något mål med den praktiska filosofin. ETT SJUKT FRIHETSIDEAL Vissa individer ser för allvarligt på friheten. En människa som fryser ner sitt huvud i hopp om att leva i framtiden, lider förmodligen av ganska stor dödsångest, som begränsar känslan av frihet. Sådan frihetssyn är alldeles för teoretisk (tron på friheten om ett längre eller evigt liv), till bekostnad av den praktiska friheten (känslan av frihet i avsaknad av dödsångest) En människa som vill tjäna mer och mer pengar blir uppslukad av den ambitionen och förlorar därmed sin teoretiska frihet, på grund av den stora mängd tid som läggs ner på karriären. Detta kan visserligen vara motiverat om den praktiska friheten är stor. (om personen känner frihet med sitt arbete) Att jobba hårt innebär ofta en ökad frihet, medan att jobba överdrivet hårt ofta innebär en minskad frihet. En människa som tror för mycket på den fria viljan kan bli besviken när den teoretiska friheten och den praktiska friheten inte fungerar tillsammans. Personen ser sig som totalt fri, men känslan av frihet uteblir. Detta är bara exempel och naturligtvis ingenting allmängiltigt. Ett sjukt frihetsideal innebär att känslan av frihet inte infinner sig. Detta KAN vara befogat, (tex om man sitter i fängelse som oskyldigt dömd) men ger ändå ingenting konstruktivt. FRIHET SOM POLITISKT BEGREPP Frihet inom politiken förespråkas framförallt av liberalismen, som eftersträvar så mycket individuell frihet som möjligt. Det finns dock många olika varianter av liberalismen och detta tyder på det svåra i att definiera "frihet" och vad som leder till störst frihet. Jag tänkte ta upp de två största strömningarna av liberalism, nämligen socialliberalism och nyliberalism. Socialliberalismen utgår från att individen behöver viss vägledning och stöd i sin strävan efter frihet. Det är lika viktigt att balansera samhället, som att eftersträva individuell frihet. Det bör finnas offentliga alternativ av skola och sjukvård, eftersom alla uppenbart inte föds med samma förutsättningar. Nyliberalismen utgår från att individen ska ha så stor valfrihet som möjligt, utan inblandning från någon annan (främst då staten). Staten ska endast fungera som en stor rättslig apparat, som försvarar friheten. Skola och sjukvård bör vara privat för att tillgodose individuella behov. Skillnaderna mellan nyliberalismen och socialliberalismen är stora trots att båda ryms inom liberalismen. Gemensamt är strävan efter individuella fri och rättigheter, samt en liberal samhällsgrund som påverkas så lite som möjligt av staten. Sedan går alltså åsikterna isär om vad som leder till mest frihet. JÄMLIKHET ELLER INDIVIDUELL FRIHET Som jag varit inne på tidigare, så föds vi med olika förutsättningar både när det gäller den inre och yttre miljön. Vi har ganska liten möjlighet att påverka detta i den period som den personliga utvecklingen sker som snabbast (hos barnet) om man tror på mitt resonemang. Är det då en god idé att försöka eftersträva jämlikhet i samhället så att "alla" ska få samma möjlighet till utbildning, sjukvård, stimulans (i form av gemensamma aktiviteter) osv? Fördelen med denna idé är att det blir mer jämlikt, eftersom inte pengar och social status styr viktiga val som utbildning, sjukvård osv. Nackdelen är att man behöver "offra" viss individuell frihet, eftersom det kostar pengar med sådana satsningar. (läs: skatt) Eller är det en bättre idé att försöka eftersträva en privatiserad och individualiserad skola, sjukvård osv? Fördelen med en sådan idé är att det blir en bättre "spets" på skolan och sjukvården. Den utvecklas snabbare och det finns fler alternativ att välja mellan. Nackdelen med denna idé är att pengar och social status är avgörande för vilken sorts utbildning man kan välja. Detta brukar motargumenteras med möjligheterna att få stipendium, men i ärlighetens namn innefattar det inte så många personer. Möjligheten FINNS alltså för alla att komma in på den finaste utbildningen. Men sannolikheten att detta ska ske, styrs av pengar och social status. Om Sverige är ett exempel på en social liberalism så är USA ett exempel på nyliberalism, om man uttrycker det lite radikalt och fördomsfullt… I Sverige tror man på idén om en statlig skola och sjukvård, medan man i USA har privatiserad stora delar av skolan och sjukvården. Resultatet är att skolan och sjukvården i USA erbjuder större möjligheter och bättre spetskompetens, till priset av att många inte har råd med god utbildning och sjukvård. Klasskillnaderna, dvs skillnaderna i inkomst, ökar därför I USA. I Sverige har alla rätt till god utbildning och god sjukvård, till priset av att skatterna är höga och därmed fungerar som en bromskloss till den ekonomiska utvecklingen. Jag tänker inte säga att det ena alternativet är bättre än det andra, men enligt mitt tidigare resonemang angående friheten, så tror jag att fler människor känner sig fria av att ha möjlighet att studera och besöka sjukhus. Sedan kan man ställa en känslig fråga om vilken kvalité det är på skolan och sjukhusen när det blir ett sådant tryck. Alla vill naturligtvis ha så bra hjälp som möjligt i sin strävan efter frihet. Idag har Sverige långa köer i sjukvården och en skola som behöver fler lärare. Detta öppnar upp för alternativ… men det betyder inte att alla andra alternativ är bättre. Helt klart är att det behövs ett nytänkande och en medelväg mellan dessa två idéer. Något jag, säkert till allas besvikelse, inte tänker gå in på här… SLUTORD Oavsett vem du är och vart du är på väg i livet, så kommer frihetsbegreppet ständigt att vara centralt och aktuellt. Jag vågar påstå att alla människor ofta funderar på vad dom vill göra, vad dom kan göra och vad dom bör göra. Den teoretiska friheten (förutsättningar) och den praktiska friheten (förhållningssätt) kommer att spela roll i besvarandet av dessa frågor och inte minst även i utförandet av handlingar. Efter en föreläsning som behandlar ett sånt starkt, stort och komplicerat begrepp som frihet är det lätt att känna viss förvirring eller tomhet. Det gjorde i alla fall jag dom första gångerna jag började fundera på frihet och vad det egentligen innebar. Jag blev till och med frustrerad eftersom jag upptäckte att friheten inte var så stor. Men till slut insåg jag att förhållningssättet alltid är överlägset förutsättningarna. Det är därför det är så viktigt med kunskap och filosoferande om friheten. Jag har aldrig haft förutsättningar att föreläsa, men jag gör det ändå, eftersom jag tror det ger nytta. Det ger mig frihet. The End. Mvh Sokrates - happygames@hotmail.com |
||||
|
||||
| Föreläsning: Om Frihet (del 7) | ||||
FRIHET SOM POLITISKT BEGREPP Frihet inom politiken förespråkas framförallt av liberalismen, som eftersträvar så mycket individuell frihet som möjligt. Det finns dock många olika varianter av liberalismen och detta tyder på det svåra i att definiera ”frihet” och vad som leder till störst frihet. Jag tänkte ta upp de två största strömningarna av liberalism, nämligen socialliberalism och nyliberalism. Socialliberalismen utgår från att individen behöver viss vägledning och stöd i sin strävan efter frihet. Det är lika viktigt att balansera samhället, som att eftersträva individuell frihet. Det bör finnas offentliga alternativ av skola och sjukvård, eftersom alla uppenbart inte föds med samma förutsättningar. Nyliberalismen utgår från att individen ska ha så stor valfrihet som möjligt, utan inblandning från någon annan (främst då staten). Staten ska endast fungera som en stor rättslig apparat, som försvarar friheten. Skola och sjukvård bör vara privat för att tillgodose individuella behov. Skillnaderna mellan nyliberalismen och socialliberalismen är stora trots att båda ryms inom liberalismen. Gemensamt är strävan efter individuella fri och rättigheter, samt en liberal samhällsgrund som påverkas så lite som möjligt av staten. Sedan går alltså åsikterna isär om vad som leder till mest frihet. JÄMLIKHET ELLER INDIVIDUELL FRIHET Som jag varit inne på tidigare, så föds vi med olika förutsättningar både när det gäller den inre och yttre miljön. Vi har ganska liten möjlighet att påverka detta i den period som den personliga utvecklingen sker som snabbast (hos barnet) om man tror på mitt resonemang. Är det då en god idé att försöka eftersträva jämlikhet i samhället så att ”alla” ska få samma möjlighet till utbildning, sjukvård, stimulans (i form av gemensamma aktiviteter) osv? Fördelen med denna idé är att det blir mer jämlikt, eftersom inte pengar och social status styr viktiga val som utbildning, sjukvård osv. Nackdelen är att man behöver ”offra” viss individuell frihet, eftersom det kostar pengar med sådana satsningar. (läs: skatt) Eller är det en bättre idé att försöka eftersträva en privatiserad och individualiserad skola, sjukvård osv? Fördelen med en sådan idé är att det blir en bättre ”spets” på skolan och sjukvården. Den utvecklas snabbare och det finns fler alternativ att välja mellan. Nackdelen med denna idé är att pengar och social status är avgörande för vilken sorts utbildning man kan välja. Detta brukar motargumenteras med möjligheterna att få stipendium, men i ärlighetens namn innefattar det inte så många personer. Möjligheten FINNS alltså för alla att komma in på den finaste utbildningen. Men sannolikheten att detta ska ske, styrs av pengar och social status. Om Sverige är ett exempel på en social liberalism så är USA ett exempel på nyliberalism, om man uttrycker det lite radikalt och fördomsfullt… I Sverige tror man på idén om en statlig skola och sjukvård, medan man i USA har privatiserad stora delar av skolan och sjukvården. Resultatet är att skolan och sjukvården i USA erbjuder större möjligheter och bättre spetskompetens, till priset av att många inte har råd med god utbildning och sjukvård. Klasskillnaderna, dvs skillnaderna i inkomst, ökar därför I USA. I Sverige har alla rätt till god utbildning och god sjukvård, till priset av att skatterna är höga och därmed fungerar som en bromskloss till den ekonomiska utvecklingen. Jag tänker inte säga att det ena alternativet är bättre än det andra, men enligt mitt tidigare resonemang angående friheten, så tror jag att fler människor känner sig fria av att ha möjlighet att studera och besöka sjukhus. Sedan kan man ställa en känslig fråga om vilken kvalité det är på skolan och sjukhusen när det blir ett sådant tryck. Alla vill naturligtvis ha så bra hjälp som möjligt i sin strävan efter frihet. Idag har Sverige långa köer i sjukvården och en skola som behöver fler lärare. Detta öppnar upp för alternativ… men det betyder inte att alla andra alternativ är bättre. Helt klart är att det behövs ett nytänkande och en medelväg mellan dessa två idéer. Något jag, säkert till allas besvikelse, inte tänker gå in på här… SLUTORD Oavsett vem du är och vart du är på väg i livet, så kommer frihetsbegreppet ständigt att vara centralt och aktuellt. Jag vågar påstå att alla människor ofta funderar på vad dom vill göra, vad dom kan göra och vad dom bör göra. Den teoretiska friheten (förutsättningar) och den praktiska friheten (förhållningssätt) kommer att spela roll i besvarandet av dessa frågor och inte minst även i utförandet av handlingar. Efter en föreläsning som behandlar ett sånt starkt, stort och komplicerat begrepp som frihet är det lätt att känna viss förvirring eller tomhet. Det gjorde i alla fall jag dom första gångerna jag började fundera på frihet och vad det egentligen innebar. Jag blev till och med frustrerad eftersom jag upptäckte att friheten inte var så stor. Men till slut insåg jag att förhållningssättet alltid är överlägset förutsättningarna. Det är därför det är så viktigt med kunskap och filosoferande om friheten. Jag har aldrig haft förutsättningar att föreläsa, men jag gör det ändå, eftersom jag tror det ger nytta. Det ger mig frihet. The End. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Om Frihet (del 6) | ||||
TRYGGHET VS FRIHET När man föreställer sig frihetsidealet tänker man ofta på seglaren som seglar hamn till hamn och är fastbunden vid någon särskild stad. Detta är en sorts teoretisk frihet. Frihet att resa i stort sett vart man vill, utan att vara beroende av någon eller något särskilt. I praktiken upplever många denna sorts frihet som besvärande. Många föredrar istället en trygg tillvaro på samma plats, ett lugnt familjeliv i samma stad. Det är lite lustigt att friheten kan uppfattas så pass olika rent praktiskt. Av den anledningen är det en bra idé att fokusera på den praktiska friheten, även om man naturligtvis bör utgå från den teoretiska, dvs utgå från att det finns en valfrihet och rörelsefrihet, men fokusera på valet och sinnestillståndet som upplever friheten. GER FRIHET LYCKA? För att bedöma om frihetsidealet är sunt eller osunt måste man jämföra det med något mål. Som alltid är detta mål: ”välmående” eller lycka. Det spelar ingen roll hur felfri den teoretiska friheten är, om vi inte mår bra av att utöva denna frihet i praktiken. I slutänden handlar det ALLTID om den praktiska friheten och hur den får oss att må och utvecklas. Annars skulle inte jag stå här och filosofera och ni skulle inte sitta i publiken och lyssna på mig, av den anledningen att det inte skulle finnas någon orsak att bry sig om frihetsbegreppet, utan något mål med den praktiska filosofin. ETT SJUKT FRIHETSIDEAL Vissa individer ser för allvarligt på friheten. En människa som fryser ner sitt huvud i hopp om att leva i framtiden, lider förmodligen av ganska stor dödsångest, som begränsar känslan av frihet. Sådan frihetssyn är alldeles för teoretisk (tron på friheten om ett längre eller evigt liv), till bekostnad av den praktiska friheten (känslan av frihet i avsaknad av dödsångest) En människa som vill tjäna mer och mer pengar blir uppslukad av den ambitionen och förlorar därmed sin teoretiska frihet, på grund av den stora mängd tid som läggs ner på karriären. Detta kan visserligen vara motiverat om den praktiska friheten är stor. (om personen känner frihet med sitt arbete) Att jobba hårt innebär ofta en ökad frihet, medan att jobba överdrivet hårt ofta innebär en minskad frihet. En människa som tror för mycket på den fria viljan kan bli besviken när den teoretiska friheten och den praktiska friheten inte fungerar tillsammans. Personen ser sig som totalt fri, men känslan av frihet uteblir. Detta är bara exempel och naturligtvis ingenting allmängiltigt. Ett sjukt frihetsideal innebär att känslan av frihet inte infinner sig. Detta KAN vara befogat, (tex om man sitter i fängelse som oskyldigt dömd) men ger ändå ingenting konstruktivt. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Om Frihet (del 5) | ||||
| DEFINITIONER Nu kanske det vore en bra idé att titta på hur friheten definieras i allmän mening. Det kanske kommer att kännas förvirrande och tråkigt… men det är nödvändigt för att senare kunna filosofera lite mer fritt om friheten. Enligt de flesta ordböcker betyder frihet: ”Rättigheten att utöva och utveckla självbestämmelse utan begränsningar i form av förtryck” Om vi undersöker denna mening finner vi nästan ett oändligt antal följdfrågor… Vad innebär en rättighet? Hur utövar man någonting? Hur utvecklar man någonting? Vad är ett självbestämmande? Osv Men vi struntar i dom frågorna och litar för närvarande på vad vår instinkt säger om dessa begrepp. Det är också vanligt att dela upp definitionen av frihet som ”positiv frihet” och ”negativ frihet”. Positiv frihet innebär att man är fri när man kan göra det man önskar, eller det man vill. Negativ frihet innebär att man är fri när man inte är påtvingad något alternativ. Som ni märker så stämmer detta ganska bra överens med vad jag kallar för praktisk och teoretisk frihet. Den praktiska friheten är sinnets frihet, dvs hur man uppfattar friheten, medan det teoretiska friheten är omgivningens frihet, dvs om det finns förutsättningar för friheten. Vi kommer alltså inte särskilt mycket längre av att studera de definitioner av frihet som finns… Någon som däremot kan vara intressant är att studera de olika filosofiska tankegångar om frihet som finns. Jag tänkte ta upp några av dom här: FATALISMEN Enligt fatalismen är upplevelsen av frihet endast en illusion. Allting är redan förutbestämt och vad vi än gör så kan vi inte undgå detta öde. Detta är vanligt bland många religiösa som tror på en Gud, då alla följer skaparens plan. Det enda argument som finns att ta till för denna uppfattning är följande: ”Om våra utsagor om framtiden antingen är sanna eller falska, så är det logiskt att det redan nu är fastlagt hur det kommer att bli i framtiden”. DETERMINISMEN Determinismen brukar oftast delas upp i ”hård” och ”mjuk” determinism. Den hårda determinismen anser att nutiden och framtiden är fastlagda, på grund av de faktiska omständigheterna i det förflutna. Det som skiljer sig från fatalismen, är att determinismen accepterar att nutiden och framtiden hade kunnat vara annorlunda, om det förflutna hade varit annorlunda. För den hårda determinismen är den fria viljan en illusion. Det går inte att diskutera i tankegångar som att ”jag kunde ha handlat annorledes”, eftersom det inte kan finnas några andra alternativ, beroende på det förflutna som redan är fastställda orsaker, som verkar i nutiden. Därför finns inget ansvar och all bedömning är därför överflödigt. Detta är den logiska varianten av determinismen, vilket ställer till lite problem… eftersom många har svårt att acceptera dessa slutsatser. På grund av detta har den mjuka determinismen utvecklats. INDETERMINISMEN Indeterminism innebär att det finns en fri vilja som kan välja mellan olika handlingsalternativ. Problemet med indeterminismen är att förklara vad den ”fria viljan” är för någonting. Detta blir då en metafysisk fråga, då man inte kan söka efter en ”deterministisk förklaring” i form av en fastställd orsak. Fördelen med indeterminism är att den är lättare att kombinera med andra filosofiska frågor, som tex moralfrågor, då en fri vilja möjliggör en moral. (medan determinism omöjliggör en moral, annat än som förklaringar) Det finns starka poänger i samtliga av dessa teorier. Vad man väljer att tro på borde dels bero på vilka erfarenheter man har och hur man vill förhålla sig till sin filosofi. Väljer man att tro på friheten som en illusion, måste man också acceptera att saker som ”ansvar” och ”påverkan” också är illusioner. Väljer man att tro på friheten, uppstår frågan vad fri vilja egentligen är? Frågan blir då metafysisk och komplex, vilket skulle få vilken vetenskapligt intresserad person som helst att börja tvivla på om det verkligen finns en sådan metafysik. Själv tycker jag att det är viktigare att teorin passar in i övriga världsbilden, än att den går att förklara vetenskapligt till hundra procent. Jag tror därför på en fri vilja. Det är vad mina erfarenheter säger mig och det är vad som passar in i min övriga filosofi. Samtidigt accepterar jag att en stor del av människans liv är determinerat, vilket säkert framgår av tidigare resonemang. Man gör inte sig själv någon tjänst om man överskattar friheten eller den fria viljan, eftersom det kan leda till besvikelser. Man gör sig inte heller någon tjänst om man ser sig som ett deterministiskt offer, oförmögen att påverka sitt öde. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Föreläsning: Om Frihet (del 4) | ||||
| För det är trots allt därför jag står här och föreläser och förmodligen därför ni sitter och lyssnar på mig också. Känslan av frihet, är en av dom viktigaste sakerna i livet. Att känna sig fri är en förutsättning för att vara lycklig och må bra. Känner man sig ofri, så är det något som gnager både i huvudet och magen… Ett hinder till lycka och välmående helt enkelt. Det är just därför vi varken ska överskatta eller underskatta friheten, utan istället försöka se den för vad den är och därigenom bilda oss en uppfattning om den och förhålla oss till den. Barnet växer upp och blir äldre. Det börjar bli dags att skilja sig från de föräldrar man inte valt. Det börjar bli dags att ta med sig sina gener man inte valt. Det börjar bli dags att ta med sig de erfarenheter som man mer eller förmodligen mindre valt. Det börjar bli dags att flytta hemifrån och bli en egen fri människa! Om man hittar ett boende… Om man har pengar till det… (eller rättare sagt, om föräldrarna har pengar till det) Om man har en försörjning… Man kanske inte är så fri människa även fast man blir vuxen… Det är här lätt att lägga allt ansvar på individen som ska flytta: det är upp till denne att skaffa arbete och att hitta ett boende osv. Men med vilka förutsättningar? Med de gener man inte valt? Med de sociala och praktiska färdigheter ens föräldrar som man inte valt har lärt sig? Här ska jag nu bli politisk: Det finns också en omgivning. Att lägga allt ansvar på individen blir som ni märker inte helt korrekt och rättvist. Visserligen finns det i teorin förutsättningar för att individen kan röra sig fritt och skaffa arbete och bostad, men i praktiken ser det annorlunda ut. Då är det därför viktigt att omgivningen, samhället, har de förutsättningar som krävs, för att denna nyss vuxne individ ska kunna bli en fri människa. En utbildning som kostar pengar, är inte särskilt rättvist mot de som har föräldrar, som de förresten inte har valt, som inte har tillräckligt med pengar. Frihet måste därför innebära att det finns möjligheter för individen att utvecklas och känna sig fri, trots sina gener, föräldrar och uppfostran. Det finns naturligtvis också ett eget ansvar med i bilden. Om man bortser från ett sådant ansvar så blir man ett offer, vilket inte underlättar den personliga utvecklingen. Man har till slut bara sig själv, vilka gener eller föräldrar man än har. Det är bara en själv, som i slutändan kan välja väg för den personliga utvecklingen. Eller som vi pratar om den här föreläsningen: Det är bara en själv som kan välja väg för att känna sig så fri som möjligt. Det samhälle som INTE har likvärdiga förutsättningar för individens utveckling, förespråkar och skapar därmed ofrihet. Därför är det motsägelsefullt att tex förespråka individens frihet, men samtidigt förespråka ett klassamhälle där olika förutsättningar till frihet finns. Den slutsatsen kan vi dra av ovanstående resonemang, om de är korrekta. Det är det som är så spännande med att vara filosof. Man kan ha fel… men man kan också ha rätt! Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Föreläsning: Om Frihet (del 3) | ||||
| Vilken frihet kan då ges barnet? Jo, sådan uppfostran som leder till att barnet senare i livet kan ta egna beslut som resulterar i frihet. Men det kommer vi till senare. Nu tänker vi på den här lilla bebisen, som alltså inte valt sina föräldrar och gener. Det finns forskning som tyder på att de första årens uppfostran är mest avgörande för barnets eller individens utveckling senare i livet. Det barnet får de första åren, utgör ganska många procent av vad individen senare i livet har att använda sig av, när det gäller tänkande och agerande. Ofta vill man ju tro att ens egna val de senaste åren är avgörande för ens egen personliga utveckling. Men dessa är alltså mycket marginella, jämfört med den utveckling som sker de första året. Det är då hjärnan och tankarna är formbara. Ju äldre man blir, desto svårare blir det att förändra sitt sätt att tänka och agera. Som vi ju i vardaglig mening brukar uppfatta som frihet och som många partier brukar formulera som ”möjligheten att påverka sitt eget liv” i en något populistisk tappning… Rent teoretiskt är barnet alltså helt ofritt. Rent praktiskt, kan barnet skrika och välja leksaker och äta när han/hon är hungrig osv. Men barnet är helt beroende av föräldrarna, vilket inte direkt kan ses som frihet. Om vi sedan följer barnets utveckling, när barnet fått lite mer egen vilja och självuppfattning, så börjar en ny fas i barnets liv. Nu finns det en praktisk frihet hos barnet och de teoretiska friheterna börjar också bli fler. Barnet kan leka och känna sig fri. Vi alla har väl minne från barndomen där vi bekymmerslöst lekte och kände oss fria i vår aktivitet. Känslan av frihet finns alltså som barn. Känslan av ofrihet också. Detta är en fråga som många psykologer förhoppningsvis kan beskriva bättre än mig. Det några år gamla barnet börjar alltså tänka och agera i betydligt större utsträckning än tidigare i och med sin självuppfattning. Men vilka tankar är det som rör sig i huvudet och vilken vilja till handlingar finns? Till stor del beror detta på gener, som barnet alltså inte valt, och på de första årens uppfostran av föräldrarna, som barnet inte heller valt. Barnet blir alltså inte fritt bara för att barnet får en självuppfattning. Däremot börjar nu möjligheterna att själv påverka sin utveckling, även om dessa är ganska små, som vi tidigare kommit fram till. Möjligheter att välja leksaker, beror på vilka leksaker som finns tillgängliga. Möjligheter att välja vänner, beror på vilka vänner som finns tillgängliga. Mamma och pappa kanske inte vill umgås med grannens barns föräldrar, tex… Men möjligheten att börja välja FINNS nu i alla fall. Men vi ska inte överskatta denna nyvunna möjlighet. Nu börjar en sorts balansgång för föräldrarna. Dels ska det sättas gränser och dels ska egna initiativ uppmuntras. En sådan balansgång kan vara svår… Vissa föräldrar sätter inga gränser och vissa föräldrar uppmuntrar inget eget tänkande alls. Det är naturligtvis inte optimalt för barnets framtida möjligheter att känna sig fri. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Föreläsning: Om Frihet (del 2) | ||||
| NÄR UPPSTÅR FRIHET? Det vi först måste undersöka är hur frihet uppstår? Alltså när människan börjar uppfatta och känna frihet eller ofrihet. Vi börjar därför vår resa med en nyfödd bebis som exempel. En bebis som förhoppningsvis var ett fritt och planerat val hos föräldrarna. Om barnet är oönskat, så uppstår redan där en sorts ofrihet, då graviditeten och föräldraskapet innebär ofrihet både teoretiskt, genom ansvaret för barnet, och praktiskt, genom inställningen till barnet som oönskat. Om man däremot planerar och önskar barn, så innebär det endast ofrihet teoretiskt, av samma anledning som innan, dvs begränsad rörlighet osv, men det innebär frihet rent praktiskt på grund av inställningen till barnet som önskat och ett välkommet inslag i den personliga utvecklingen. Det kanske är förvirrande att prata om den teoretiska friheten, eller ofriheten, som rent fysiska förhållanden och möjligheter. Just detta brukar ju praktik innebära. ”I praktiken blir det mindre fritt att röra sig, med en stor mage och i praktiken innebär det mindre aktiviteter eftersom barnet kräver stort ansvar och tid” Men jag vill vända på detta och menar att det endast i teorin innebär att magen blir större och att det därför innebär ofrihet. Att det endast i teorin betyder att barnet kommer att ta tid och att man därför blir mindre fri än tidigare. Detta eftersom det i praktiken, inte alls behöver kännas så. Och det är precis därför som jag kallar yttre förhållanden och möjligheter till rörelse för teori och inre förhållanden och inställningar till rörelse för praktik. I praktiken kanske föräldrarna tycker att det är en frihet att vara hemma med sitt barn, istället för att ha möjligheten att resa runt och härja. I praktiken kanske mamman tycker det är skönt att vara hemma i slutet av sin graviditet, osv. Hursomhelst… det vi skulle undersöka var när och hur frihet uppstår… Och jag tänkte börja med detta nyfödda barn, som exempel. Har barnet tex valt sina föräldrar? Nej, det vore orimligt att acceptera ett sådant påstående. Kan barnet välja sina gener? Nej, det vore orimligt att anta också detta påstående. Redan efter dessa två frågor märker vi att de saker som är viktigast för en människas utveckling: arv och miljö, inte är några egna val. De är förutbestämda och går inte att påverka, som en liten nyfödd bebis. Det finns ingen frihet alls för barnet, med andra ord. Annat än den frihet som ges barnet. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Föreläsning: Om Frihet (del 1) | ||||
| Mitt "första" föreläsningsmanus är klart. Tänker naturligtvis lägga ut det här på bloggen! Kom gärna med kommentarer och åsikter. Jag lägger ut manuset i tio (10) delar. FÖRELÄSNING: OM FRIHET Hej alla! Tack för att ni tagit er hit idag. Ni är varmt välkomna och jag hoppas att ni ska få ut något av dagens föreläsning, som handlar om FRIHET. Frihet – alla pratar om den, men vad betyder den egentligen? Finns det någon frihet och vad består den i så fall av? I vilket sammanhang är det ok att använda begreppet frihet? Kan man prata om frihet utan att veta om vi har någon fri vilja? Dessa och många andra frågeställningar ska jag idag prata om, efter bästa förmåga… Målet med denna undersökning är att komma fram till ett begrepp och ett frihetsideal som är korrekt, sunt och hållbart. En syn på friheten som man mår bra av, helt enkelt. Friheten är central i de flestas liv. Jag tror inte att jag känner någon som inte vill vara fri. Eller rättare sagt, som vill känna sig ofri. Frihet i teorin och frihet i praktiken skiljer sig åt ganska mycket. Även om man i teorin inte är fri, så kan man i praktiken känna sig fri. I alla diskussioner om frihet bör man därför skilja på den teoretiska friheten och den praktiska friheten, för att undvika missförstånd. För att ta ett exempel, så finns det många buddhistiska munkar som satts i fängelse och torterats som politiska fångar i Kina, av kinesiska kommunister. I teorin är det en stor ofrihet att vara fängslad och torterad. Hela syftet är just att fången ska känna sig ofri och förvirrad och därmed överge sina gamla idéer och åsikter. Det finns säkert ett sadistiskt syfte med denna behandling också, men det är en annan historia. Vissa munkar har naturligtvis brutits ner av denna inhumana behandling. Men en del munkar har genom ett liv av träning och meditation lyckats hålla sinnet fritt. Detta genom att dels inte se på fångvaktarna och torterarna som onda fiender, utan som medmänniskor som av olika anledningar hamnat där dom hamnat och gör det dom gör, men även genom att se fängelset inom dom själva, istället för att se dom själva i fängelset. Detta kanske låter underligt, men det är en viktig teknik för att behålla sinnets frihet i fängelset. Det är ett exempel på hur teoretisk frihet och praktisk frihet är två olika saker. I teorin är munken instängd och torterad, dvs utsatt för stor ofrihet. I praktiken ser munken fängelset inom sig själv och känner därför frihet. Båda perspektiven är naturligtvis viktiga för att få en helhetsbild av friheten. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
.png){kind=small}
| PRENUMERERA | |
| DELA DENNA SIDA | |
 |
|
| RSS | |
 |
|
| Copyright 2005-2011 Mikael Glännström . . . . . . . |
|