SYSTEMBYGGE – ETT STORT PUSSEL

Vad är egentligen ett systembygge?

Ett systembygge är filosofens världsbild, där olika begrepp och frågeställningar besvaras och sätts samman. Världsbilden uttrycker värderingar, men måste också innehålla logik för att inte säga emot sig själv.

Ett systembygge kan liknas vid ett stort pussel, där varje begrepp och frågeställning pusslas in i systemet. Systembyggets mål är att bitarna ska passa med varandra och att inga bitar saknas. Om motsägelser finns, i systemet, går pusslet inte att ”lösa”. Det färdiga pusslet, världsbilden, visar sedan upp ett motiv, som består av de värderingar som lagts in i världsbilden. En världsbild utan motiv, är inte filosofi, utan snarare naturvetenskap eller matematik. För att motivet ska bli så vacker och tydligt som möjligt, krävs att motivet är fullt av detaljer, att pusselbitarna passar ihop med varandra och slutligen att motivet är så stort som möjligt.

På sätt och vis är alltså systembygge en typ av konst.

De mest uppmärksammade pusslen går till historien, för framtiden att kritisera eller bygga vidare på. Ibland måste man kanske ta bort en stor del av pusslet, eftersom man finner att en pusselbit inte passar in. Problemet är att motivet då förändras och måste målas om helt eller delvis.

Världsbilden är filosofens ultimata konstverk.

Mvh Sokrates

http://www.limed.org
happygames@hotmail.com

Vi pratar mycket om personlig utveckling här på Cognito.

Helt naturligt, då personlig utveckling är centralt i livet. Vi kan inte undgå den och oftast finns det saker att jobba på. Idag finns det också många ideal. Något som kanske inte fanns förr i lika stor utsträckning. (då handlade det mer om vissa ideal, som det fokuserades mer på)

Lite flummigt uttryckt kan man säga att "allt är utveckling". Dvs "man lär sig av sina misstag" och bla bla bla.

Det stämmer naturligtvis.

När vi pratar om utveckling brukar vi dock prata om någonting annat: en positiv utveckling. Att man "växer som person" osv. (lika flummigt detta, ingen tvekan om saken..)

I alla fall, här är frågeställningen!

Vad anser du vara positiv personlig utveckling? Då menar jag en sådan utveckling som du (och andra) mår bra av?

För att svara på den här frågan så måste jag bli personlig.

För c:a 2 år sedan (och bakåt) led jag av svår panikångest, manifesterad som en sorts social fobi. Den hindrade mig från att leva... men hindrade den mig från att utvecklas?

Min teori är att det finns två olika sorters utvecklingar. Dels den kroppsliga utvecklingen. (som i mitt fall inte mådde bra, som jag skulle säga "avvecklades" dag för dag) Dels subjektets utveckling. (som i mitt fall naturligtvis inte heller mådde bra, men som jag ändå kändes utvecklas, eftersom jag inte föll i några missbruk, eller bitterhet, osv)

Kropp och subjekt påverkar naturligtvis varandra, men en förutsättning för att kroppen ska må bättre, är att subjektet har den kapaciteten. (det är därför tex terapi är så framgångsrikt)

Då är frågan: Vad är kvittot på en sådan kapacitet? Vad är kvittot på att man (eller subjektet) utvecklas i en positiv riktning?

Många brukar förklara detta teoretiskt. Tex: "buddhismen är jättebra" eller "var skeptisk" eller "förstå Wilber så ökar din metvetandenivå" "meditera" "styrketräning" m.m.

Jag vill istället söka efter mer praktiska kvitton.

Mina svar:

1. Att kroppen mår bra. (här menar jag inte fysiskt, utan snarare psykiskt)

Att jag lyckades bli fri från panikångesten, ser jag som ett kvitto på att jag (mitt subjekt) haft en positiv utveckling.

Det finns många som säger "jo, men jag utvecklas jättemycket, och allt är så härligt" osv. Men det riktiga kvittot är ändå hur man mår, inte hur man säger sig må. Mår man skit är det bättre att man är ärlig om detta och söker hjälp, än att inbilla sig massa saker.

2. Att man inte är bitter

Bitterhet är en sorts negativ inställning som genomsyrar det mesta. Man ser sig som offer och "det redan är kört" osv. Naturligtvis inget bra läge att utvecklas positivt.

3. Gemenskap

Mångfaldig gemenskap tycker jag är ett kvitto på att man har en positiv utveckling. Isolering är ett tydligt tecken på att man inte mår bra. (det kan jag själv intyga)

Dessa tre saker är det som skiljer mig dramatiskt, från 2 år sedan. Då mådde jag inte bra, var ganska bitter och isolerad. Idag mår jag bra, är inte bitter (men visserligen lite ironisk ibland.. haha) och har många nya och gamla vänner.

Och som sagt... min poäng är att dessa saker går att nå ÄVEN om man mår dåligt, är bitter och känner sig isolerad. Att man kan utveckla sitt subjekt, också under dessa faser. Det är jag ett bevis för.


Vilka är dina kvitton på utveckling?

Mvh Sokrates

Den här och andra diskussioner kan du diskutera på Cognito