|
||||||||||||
| AKUT HJÄLP | |
| GRATIS SJÄLVHJÄLP | |
| PSYKOLOGINS HISTORIA | |
| PERSPEKTIV | |
| DIAGNOSER | |
| BEHANDLINGAR | |
| FORSKNING | |
| UTBILDNING | |
| LÄNKAR | |
| KONTAKT | |
| OM MIG | |
| Att vara Alex Schulman | ||||
| Trots att jag hängt med här i bloggosfären ett tag (sen 2005, tror jag) så läste jag inte Alex gamla blogg som var så populär. Jag läste (och läser) visserligen inte många bloggar över huvud taget, men bara ett par enstaka inlägg från Alex letade sig fram till mig. Inget av dom kommer jag ihåg. Sedan följde tusen apor och det där. Ett humorprojekt, som visserligen var ganska roligt, men som inte riktigt fick någon struktur och stomme. Lite själ behövs alltid, utöver de där 1000 roliga aporna. Och vilken comeback det blev för Alex. Med själ. I hans nya pappablogg "Att vara Charlie Schulmans pappa". Han kanske alltid har skrivit sådär fyndigt, men det var första gången som jag uppmärksammade hans fenomenala känsloformuleringar. För han skriver om känslor Alex. Om sina egna och andras känslor. Och just nu verkar Alex glad, vilket gör mig glad! Jag vill inte läsa om bittra blondiner som anser sig förföljda på stan av fans (även om det är, tack och lov, 99 procent påhitt i sådana bloggar). Alex nya show är också lite smålustig, men jag tycker att han ska hålla sig till att skriva. Men jag vet, det är svårt att försörja sig enbart på sånt. Folk läser mindre nuförtiden. Vissa vägar är värda att lyfta fram, och Alex Schulmans väg är en sådan. Får hoppas han inte gör något tokigt nu, men de tiderna är nog förbi, till hans egen lättnad. För det är jobbigt att nätprostituera sin humor. |
||||
|
||||
| Årets Förvillare: Annika Dahlqvist - med rätta! | ||||
| Läser att kostgurun Annika Dahlqvist har blivit utsedd till Årets Förvillare av VOF (Vetenskap och Folkbildning). Detta har orsakat ett sammanbrott hos Annika, som anser sig mobbad. Många av hennes fans känner sig också bestörta. Som forskarstudent vill jag ge min syn på det hela. Först lite bakgrund: Annika förespråkar en diet som heter LCHF (lite kolhydrater, mycket fett). Med andra ord: skippa potatis, pasta, ris, socker och annat högkolhydratigt. Detta menar hon är bättre än en diet som består av att minimera fettintaget. Så långt är det ingen vetenskaplig fara på taket. För rent logiskt sett så går man ner i vikt om man äter mindre kalorier än man bränner, oavsett vilken diet man tillämpar sig av. Och om man äter färre kalorier med sin LCHF kost, så visst, då är det en effektiv dietmetod. Men man skulle alltså lika gärna kunna äta lite fett... eller bara protein, eller något liknande. Lagom av det mesta, borde vara den mest effektiva metoden. I kombination med träning... Hursomhelst, det där får folk flumma om hur mycket de vill. Det är fortfarande ett vetenskapligt faktum att antal konsumerade kalorier minus antal förbrukade kalorier älikamed (=) viktupp/nedgång. Det är ungefär som att filosofera om att meditation är nyttigt för kropp och själ. Må så vara. Det tror jag själv också. Men bara för att man har en stark tro på någonting, så får man inte gå vidare i sina slutsatser, vilket Annika har gjort. Hon har hävdat att LCHF-metoden förebygger massa sjukdomar, däribland cancer, svininfluensan. Det finns inga studier som styrker detta. Istället utgår hon från sin instinkt att så borde vara fallet på grund av att det är nyttigt för kropp och själ. Är det nyttigt för kropp och själ, så borde det förebygga alla sjukdomar. Men det slutsatsen kan man inte dra rent vetenskapligt, och det är där FÖRVILLANDET kommer in. Förvillandet består av att blanda och ge med forskningsrapporter och spekulationer så att den medelmåttige läsaren inte förstår vad som är vetenskap och spekulation. Den medelmåttige läsaren tror då att ALLT är vetenskapligt belagt, vilket naturligtvis inte är fallet. Detta förvillande sker såklart inte medvetet av Annika. I så fall vore hon ett svin, vilket jag inte tror att hon är. Istället är hon förmodligen bara en optimistisk hälsoförespråkare som har hittat en metod hon verkligen tror på, och som också till viss grad säkert är framgångsrikt, precis som meditation eller spikmatta. Så vi ska inte vara för hårda mot Annika. Absolut inte mobba. Inte heller säga att LCHF är kodynga. Men vi ska ifrågasätta vad som har evidens och vad som är spekulation. Det får jag göra dagligen med mina studier (de få stunder jag studerar...). I media:Sydsvenskan Expressen Unt SR Dagbladet SVT Expressen Aftonbladet Bloggare som skriver bra om saken: http://motbilder.se/2009/12/30/fett-doktorn-forvillar-i-tv/ Annikas egen blogg: http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/ |
||||
|
||||
| Alla är olika | ||||
| Ett möjligt yrke när jag blir stor är terepeut. Många av mina vänner säger att jag är lugn och behaglig. (kanske är dom bara snälla, men jag tror faktiskt på dom) Jag har också en och annan teori när det gäller psykologi: Alla människor är olika och det känns fel att ha EN ENDA personlighet som den perfekta människan. (och genom terapin komma fram till vad som är avvikande från denna perfekta personlighet) Istället vill jag fokusera på hur man kommer från punkt A till punkt B i sitt liv. Det känns viktigare än vad som har hänt i barndomen osv. Naturligtvis kan det vara bra att känna till sin historia, men det är mycket viktigare att förstå vad som krävs för att ta sig till punkt B. Att vara annorlunda är inte en svaghet, men en svårighet i ett samhälle som går ut på vissa ideal. Ofta mynnar denna inacceptans ut i någon form av hopplöshet och "I dont care" attityd som gör att det blir svårare och svårare att hitta en väg till punkt B. Det gäller att hitta styrka i sig själv, hur "fucked up" man än känner att man är. Terapeuten är länken mellan det som saknas och det som finnes. Kemin är helt avgörande för resultatet. (Det gäller inte bara psykologi, utan allt annat i livet också... Kemin alltså) Mvh Sokrates Andra bloggar om: psykologi, terapeut, ångest, lycka, personlig utveckling, kemi, barndom |
||||
|
||||
| Mordet på 12-åringen | ||||
"Hur kunde det ske?" Är frågan alla just nu ställer sig. En psykiskt instabil 26-årig man (våldtar och) dödar en 12-årig flicka och skadar hennes 13-åriga vän. Det är vad som har hänt. Naturligtvis är det mannen som får ansvara för handlingarna, men nu jävlar får det vara slut med daltandet. Hur kan en kvinna bli tillsammans med någon känd våldsman? Vad tänker en sådan mamma med? Tänker hon över huvud taget? Tänker hon "men det kanske blir bättre den här gången... kanske kommer mannen sluta vara våldsam tillsammans med mig". Ädelt, men idiotiskt. Det kunde alltså ske, genom en jävligt uselt omdöme. Nu menar jag inte att skulden ska lastas på mamman för det... för det blir ingen lyckligare av. Och vi känner inte till omständigheterna... Mamman hade dessutom oroat sig för barnen och ringt från sjukhuset (där hon befann sig för tillfället) och ringt flera gånger under kvällen. Det betyder samtidigt att mamman visste att mannen var instabil vid intag av alkohol. Socialen kan naturligtvis inte förfölja varje barn i Sverige och undersöka om det blir väl omhändertaget eller inte. Först vid en signal om att något är fel, kan insatser göras. Om några sådana signaler dykt upp, så kunde mordet också ske genom negligerande av detta. Så skärp till er förhelvete, ni föräldrar med barn som tolererar våldsamt beteende hos era vänner/parters. Det är skillnad om ni vill förstöra ert eget liv, men när ett barn är med i bilden, går alltid barnet först. Visst... livet är tufft och relationer är inte alltid lätt. Det är dock inget försvar, om någonting händer. Då blir livet ännu tuffare och allting blir också mycket svårare. Är ni sådana idiotiska egoister att ni inte bryr er om barnen? Bryt ihop och börja om... Tänk till lite. Nolltolerera våldsamheter, för en bättre och roligare värld. För dårar finns det och kommer alltid att finnas. Mvh Sokrates Andra bloggar om: barn, familj, relationer, mord, våld, ansvar, förnuft, nolltolerans, alkohol, psykisk sjukdom |
||||
|
||||
| Porrkroppen | ||||
| http://www.ungtval.se/index.aspx?mainstart=main&article=814708 Att allt fler unga vill ha en porrkropp förvånar mig inte särskilt mycket. Kroppsidealet är ett stort ideal i dagens samhälle. Den snabbaste formen av bekräftelse får man just genom kroppen... Och en porrkropp drar onekligen till sig en hel del uppmärksamhet. Det finns mycket att säga om detta ämne, eftersom sexualiteten och relationer är en stor och viktig del av livet. Det handlar om behov, som ska fyllas upp av någonting. Om behoven fylls av "fel" saker, blir det senare i livet svårt att förändra denna cirkel av behov-stimulans. Unga killar (och tjejer) som glor på (mer och mer, uddare och uddare) porr får en skev bild av relationer och verkligheten. Sexualiteten blir enbart en utlösning eller orgasm. Ofta beror detta på en avsaknad av närhet. Det handlar om ganska enkel psykologi... men man måste också komma ihåg att det finns bra saker med ideal och porr. Allt handlar om utformningen och syftet. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Idioti... | ||||
| http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,808627,00.html Kan man inte bli älskad, vill man bli hatad. Kan man inte vara snäll, vill man vara elak. Kan man inte vara en prinsessa, vill man vara en häxa. Hmmm, Dominika... vad är det egentligen för drivkraft att vilja såra andra människor? I bästa fall blir det roligt. I sämsta fall mår någon (extremt) dåligt. Det är lätt att vara tuff i en debattartikel och försöka få med sig lite enkla poänger hos människor med samma typ av mentalitet. (ofta sådana som själva blivit utsatta för elakheter) Det är skillnad på humor och elakhet. Jaja. Någon gång trillar väl poletten ner, även hos dig, Dominika... Om du nu bryr dig. Det går väl emot din ideologi... Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Må bra | ||||
| Jag funderar ganska mycket på vad människor mår bra och dåligt av. Det finns miljoner saker som människor mår bra av och miljoner saker människor mår dåligt av. Det vi har gemensamt är att vi strävar efter lycka, med alla våra handlingar. Jag kallar det för "lycko-trädet", på vilket det växer olika grener som ger lycka: njutning, glädje, gemenskap osv För att lyckoträdet ska kunna växa och må bra, krävs en bra omgivning. Alltså marken trädet växer på, för att fortsätta liknelsen. Marken är samhället, omgivningen. En Filosofs Dagbok strävar efter så bra förutsättningar som möjligt, för lyckoträdet att växa. För en bättre och roligare värld. Helt enkelt... Dom som försöker hugga ner lyckoträdet, ska få motstånd. Kvalitén på den här bloggen har inte varit så bra senaste tiden. Nu är det dags att öka tempot igen. En Filosofs Dagboks hemsida är: http://www.limed.org Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Svenska Spel startar ny pokersajt | ||||
| För någon månad sedan tänkte jag prova spela poker om pengar. Dels tycker (tyckte) jag det är kul med poker och dels är jag ganska duktig på att förstå spelet. Några dagar senare kom jag på att det inte fanns någonting att vinna på poker. Däremot massor att förlora... Först och främst är nätpoker väldigt asocialt och fördummande. Vad lär man sig de timmar man sitter och spelar poker? Ingenting... För det andra är nätboker beroendeframkallande, eftersom det ger adrenalinkickar att vinna pengar. (i de fall man vinner pengar) Förlorar man pengar, finns det en risk att man vill vinna igen pengarna och då är man fast i ett ännu värre beroende. Det går alltså inte att vinna i poker, såvida man inte har massor av pengar, massor av disciplin och en hel del tur. Och ÄVEN om man vinner pengar, kan man vara beroende på ett destruktivt sätt. Nu lanserar Svenska Spel sin pokersajt. Det gör varken till eller från eftersom nätpokern redan är såpass utbredd. "Pokerproffs" som försvarar "sporten" borde se sig själv i spegeln och syna vad det är dom förespråkar. Nu är det inte nätpokern i sig, som är själva problemet, utan samhällsgrunden som gör att så många börjar spela nätpoker och fastnar där. "Missbrukarpersonlighet" är det rätta begreppet... och tyvärr finns det en hel del sådana på grund av ensamhet, fattigdom och missnnöje, som har sitt ursprung både i arv och miljö. Vägen bort från en ökning av missbrukarpersonligheter består inte av förbud, utan istället av information och bättre alternativ. Det går inte att säga "Förbjud detta, så blir det bra" och samtidigt itne erbjuda något alternativ. Då uppstår missbruket någon annanstans. Bättre alternativ kostar som alltid både tid, kraft och resurser. Det är där problemet ligger idag: Att tiden kraften och resurserna satsat på annat. Tex en Svenska Spel nätpoker sajt.. Välj bort pokern, för en bättre och roligare värld. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Arbetslösheten bland unga | ||||
| Den viktigaste frågan för Sveriges framtid är arbetslösheten bland unga. Inte bara för unga, utan också för många 40-talister som snart går i pension, som kommer behöva just pension. Det är yngre människors skatt, som behöver bidra till den pensionen. (och även vård, naturligtvis) Men om yngre människor i sin tur behöver bidrag, på grund av hög arbetslöshet, så går inte kalkylerna ihop. Då uppstår fattigdom, både hos yngre och äldre. Att unga är arbetslösa beror inte på "att det inte finns några jobb" eller att "skatterna är för höga". Det beror helt enkelt på samhällsstrukturen, som går ut på "den som har gamla meriter, får jobba". Har man jobb, så får man jobba... även om det finns yngre förmågor som är mer kompetenta och effektivare. Få nya jobb skapas, eftersom den globala konkurrensen är hård. Det krävs helt enkelt nya tag. Det spelar ingen roll om det är nya statliga arbeten, eller om skattesänkningar stimulerar företag att nyanställa. Unga måste ha en sysselsättning för att må bra, för att få en inkomst. Saken är den, att det inte finns obegränsat med resurser. Det går inte att höja skatterna och se till att alla får ett jobb, eftersom det leder till att den disponibla inkomsten blir mycket lägre, för ett stort antal invånare. Så vad ska vi då göra??? Reboot system, återställ samhällsgrunden. Ett humanistiskt perspektiv löser dessa problem. Men det krävs ansträngning. Det krävs mer än fina ord. Är någonting helt vansinnigt? Gör mer än att sitta på rumpan och gnäll. Det är inte ok att bli förtryckt, bara för att man är i numerärt underläge. Inte ens i en demokrati. Dagens samhälle består av många olika samhällsgrupper och "klasser", som man skulle kunna definiera som "svaga" och "starka", "fattiga" och "rika" osv. Det kommer fortsätta tills gruppen i underläge ställer sig upp och säger "nu räcker det, vi tar ingen skit längre, det här är fel". Naturligtvis på ett icke-våldsamt sätt. Förnuftet vinner i längden. Men det som avgör är ansträngningen. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| "Det är upp till föräldrarna" | ||||
| Någonting man ofta hör i (ny)liberala sammanhang är frasen "Det är upp till föräldrarna" (fram tills man är vuxen och det då är upp till varje enskild individ) i samband med värdegrundsfrågor, dvs frågor om vad som är lämpligt för barn och inte. (tex huruvida Big Brother deltagare är förebilder, om sändningstiden är lämplig osv) Visst, föräldrar bär det yttersta ansvaret för sina barn. Så långt håller jag med. Men om vi blir en aning realistiska... Hur många föräldrar har koll på sina barn dygnet runt? Inte många... Då är frågan: Har också omgivningen något ansvar för barnen? Svaret på den frågan är självklart: JA. Så det är hyckleri att säga att "Nämen, det är föräldrarna som bestämmer vad som är lämpligt och olämpligt". Många föräldrar vet ju knappt vad som är bra och dåligt för dom själva. Med sina handlingar påverkar man omgivningen. Föräldrar kan inte skydda sina barn mot omgivningen. Alltså har vi alla ansvar? I vilken utsträckning? Mvh Sokrates Den här och andra frågor, kan du diskutera på Cognito - http://www.cognito.se |
||||
|
||||
| Dags att ta över psykvården | ||||
| Psykvården är bra, men otillräcklig. Det är dags att ta över den, eftersom köerna växer och inte minskar. Jag vet själv hur det är. För ca 5 år sedan tog jag kontakt med vårdcentralen på grund av en depression som hade utlösts av panikångest och social fobi. Då fick jag en burk piller och en förklaring att det var två års väntetid för att få tid hos en psykolog. Detta eftersom jag inte var suicid, dvs jag var inte benägen att ta livet av mig. Att jag inte hade något liv, spelade tydligen ingen roll. Några år senare konfronterade jag min panikångest med en totalkrock. Detta gjorde att jag fick kontakt med öppenpsyk. Ytterligare en gång fick jag mer piller och blev hemskickad. En vecka senare gjorde jag ytterligare ett besök och förklarade att det verkligen behövdes mer än piller. Då fick jag en tid ganska snabbt... på två veckor. En månad senare fick jag samtala med en terapeut. Ingenting märkvärdigt alltså, men ack så viktig förändring i rutinerna. Ångesten släppte en månad senare. Jag kom ur den onda cirkeln, genom hård arbete och god hjälp. Sedan dess har jag inte haft någon panikångest... och min sociala fobi är borta. Jag tar inga mediciner och är helt "friskförklarad". Så lite skiljer det. Hjälp utifrån och en förändring av vardagen. Det är vad som krävs. Så VARFÖR är det så lång kö att få denna hjälp? Svaret är enkelt: Det är många som mår dåligt och många som behöver hjälp. Orsakerna till detta är många, men framförallt tror jag att det beror på de många intryck dagens individ måste ta in och smälta. Många ideal och förväntningar. Psykvården måste tänka om. Istället för att vänta med hjälp tills människor är några dagar från att ta livet av sig, behöver insatser göra några dagar efter att någon börjar må dåligt. DÅ ska hjälpen finnas tillgänglig. Detta är bättre ur alla perspektiv, eftersom det krävs mindre hjälp och därmed blir billigare. (eftersom det krävs mindre resurser att hjälpa en människa som är i början av sin ångest, än en människa som är helt förstörd) Detta är självklart... så varför gjörs det inte? Psykvården ORKAR helt enkelt inte tänka om. Och med psykvården menar jag inte bara de som arbetar (de gör ett bra jobb) utan politiker som bestämmer hur psykvården ser ut och väljare som röstar på dessa politiker. Vi är alltså med i karusellen allihop. Det kommer krävas mer resurser, till en början... men förhoppningsvis leder detta till att färre mår sämre och att det på sikt därför blir mindre resurskostande. Så sluta skära er i armen, psykvården... Dags att börja fundera på vad som kan bli bättre och genomföra de förändringar som krävs. Därför måste vi nu ta över psykvården, för att få detta omtänk, så att hjälp sätts in tidigt istället för sent. Hjälp finns. Kräv den. För den kommer inte serverad. Utöver hjälp krävs naturligtvis eget hårt arbete. Det får aldrig glömmas bort. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Karikatyrbilderna: Motsättningar eller lärdom? | ||||
| Muslimer världen över är upprörda (jo, faktiskt är de flesta muslimer upprörda över karikatyrbilderna, även om ett fåtal demonstrerar och bränner flaggor) över karikatyrbilderna av profeten Mohammed. Detta av en fullt naturlig orsak. Om någon kallade mig ful, idiot och terrorist skulle jag också ta illa upp. Det skulle kännas som mobbing, med enda syfte att uppröra. Tidningarna som publicerade bilderna hävdar att det är viktigt med yttrandefriheten. Ja, det är viktigt att få säga det mesta, utan att ha en munkavle av Fru Stat eller Herr Religion. Men detta innebär inte att det är OK att säga vad som helst, när som helst och hur som helst. Det man säger är en handling som orsakar reaktioner. Att tro att det endast är våldshandlingar som är "idiotiska handlingar" är trångsynt. Också ord och uttryck kan vara idiotiska. Extrema grupper på båda "sidorna" (högerextremister och religiösa extremister) tar tillfället i akt och hetsar på debatten. Media tycker detta är spännande och skildrar det hela som en enorm konflikt... när det egentligen handlar om några tidningar som har gjort fel. Att konflikten blossat upp kan också bero på det danska samhället som de senaste åren har infört mycket hårdare regler för invandrare. Klimatet i Danmark kommer därför att spela en avgörande roll hur den här "konflikten" kommer att utvecklas. Det blir inte krig mellan islam och västvärlden. Men det kan bli starka motsättningar i Danmark mellan olika extrema grupper. Det finns egentligen två utvägar: Antingen ökar motsättningarna mellan "muslimer" och "västlänningar" eller så lär sig alla parter någonting: Vad som är respekt och tolerans. Vad som är självdistans. Som jim-tzu sa i en kommentar: Välj sida för en bättre och roligare värld. I det här fallet tror jag att det blir en bättre och roligare värld om människor respekterar varandra och har så få fördomar som möjligt. Jag tror också att det blir en bättre och roligare värld om man prioriterar förnuft och mänskliga kontakter, framför religiösa föreställningar. Detta betyder inte att religiösa föreställningar är meningslösa eller oförnuftiga, utan helt enkelt att dessa inte ska användas som motiv för motsättningar. Extremism är inte en bättre och roligare värld. Inte heller det som föder den. I det här fallet högermedia (också kallad "blå" och liberal" media) Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Inte en fråga om yttrandefrihet | ||||
| Nidbilder av Mohammed upprör muslimer världen över. Och varför skulle inte provocerande bilder uppröra? Om någon publicerade nidbilder av homosexuella eller mörkhyade, så skulle säkert dessa grupper också känna sig orättvist behandlade. Det är inte en fråga om yttrandefrihet, det är en fråga om moral. Det är lagligt att provocera någon ute på krogen. Det är lagligt att förlöjliga personer, till vissa gränser. Ja... det mesta är faktiskt lagligt om man tänker efter. Det är lagligt att vara ett svin, även om det är troligt att detta svin förr eller senare kommer gå över gränsen. På samma sätt är det lagligt att yttra sig provocerande och oförskämt om olika grupper människor, må så handla om sexuell läggning, religion eller hudfärg. Pastor Gren blev frikänd efter orden "homosexuella är en cancersvulst". Då borde det också vara lagligt att publicera bilder på Mohammed med en bomb i turbanen. Men hur vettigt är det? Det är frågan... Vissa gör detta till "ett inlägg om yttrandefrihet". Jag vill göra det till "ett inlägg om uppförande". Vad förväntar man sig när man procoverar? Vissa (säkert med en del fördomar) hurrar och dunkar rygg för den modiga provokationen. Andra (säkert med djup tro) blir vansinniga och hotar en halv kontinent. Orsak och verkan. Vem är det som bär det moraliska ansvaret för den utveckling som skett? Naturligtvis finns det poänger i att utmana dogmer och föreställningar. Men när det sker genom hets, blir det bara skrattretande. Så grattis jyllandsposten och andra som publicerar bilderna i "yttrandefrihetens namn". Ni har yttrat att ni är oförskämda och taktlösa. Bra jobbat! Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Den perversa arbetsmarknaden | ||||
| "Vad har du för utbildning?" "Vad har du jobbat med tidigare?" Två relevanta frågor, som dock inte borde betyda ALLT. Tidigare utbildning och tidigare arbeten utgör inte en människas kompetens. Ta tex mig... jag har inte jobbat mycket alls på grund av min sociala fobi, som gjort det komplicerat för mig att ta vilket arbete som helst. Men jag har utvecklats det senaste året och är på grund av detta en mycket lämplig arbetare. Det som man lär sig på tre års studier går att lära sig på en arbetsplats på tre månader. Det som man jobbat med på andra arbetsplatser kanske inte ens går att använda sig av på den nya arbetsplatsen. Jag pluggade ekonomi för tio år sedan. Jag kommer inte ihåg någonting alls. Ändå har jag inga problem att lära mig de arbetsuppgifter som krävs för en ekonomiassistent. Jag fattar inte allt jag gör, men jag gör det... snabbt och korrekt. Detta beror inte på utbildning eller erfarenhet, utan på grund av min logik och förmåga att lösa problem (som filosofer pysslar med normalt sett...) Det är tråkigt att få ovanstående frågor. Jag har svarat på dom tusen gånger och det är lika intetsägande varje gång. Men det är så samhället är uppbyggt... studier och arbetslivserfarenhet är det som gäller på arbetsmarknaden. Det är status. Kanske är det också så det borde vara... Men inte enbart. Vi stänger på det sättet in en stor mängd av vår och varandras kapacitet. Jag gillar att jobba... men jag stör mig också på den byråkrati och struktur som styr arbetsmarknaden. Det finns bara ett sätt att förändra den: att komma med ett hållbart alternativ. Allt annat är naivt och meningslöst. Jag har bara ett sådant alternativ: Att arbetsmarknaden förändras, så att man kan jobba 50 procent med något samhällsnyttigt och 50 procent med något kreativt (eget). Sedan kan man naturligtvis variera sig beroende på vad man känner för. Vi kan konkurrera om toppen. Men vi får aldrig konkurrera om det grundläggande... Då är samhället illa ute. Arbetsmarknaden måste förändras, eftersom den hela tiden kommer effektiviseras (vilket leder till färre jobb) och omfördelas (vilket leder till färre jobb, för "rika" länder). Om man bara springar i samma hjul, kommer detta hjul förr eller senare sluta att fungera. Det krävs att man hela tiden bygger om modellen, för att kunna fortsätta springa. Hur modernt är egentligen Sveriges arbetsmarknadshjul? Tänker vi tillräckligt långt? Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Jan Guillou frågar - Sokrates svarar | ||||
| Jan Guillou i sin senaste krönika (som jag här stjäl, utan dåligt samvete), angående ettor och nollor: (Sokrates kommentar inom parantes) Julen är en bra tid, var åtminstone förr, att diskutera moral. Jag tänker närmast på den stora svenska tjuvnaden. Ty på ett nytt marknadsområde är just Sverige världsledande i stöld. Nämligen stöld av cd-skivor, filmer och böcker via nätet. En av polisen väl känd liga på 87 personer sprider 140 000 cd-skivor per år och 187 000 svenskar delar ut gratis film via nätet. Jag slår upp ordet "stöld" och får svaret: "tillägnande av annans egendom", vilket betyder "ta del av annans egendom". Tar man då del av någon annans egendom när man laddar ner en låt, eller bok? Jag är osäker på den punkten. Visst tar man del av de ljud som lyder ur högtalaren och de bokstäver som står på skärmen. Men man tar inte del av någons "egendom" eftersom ingen äger ljuden i högtalaren och eftersom ingen äger bokstäverna på skärmen. Inte heller äger någon de ettor och nollor som laddas ner. Däremot blir det stöld om detta kopieras till en CD-skiva eller skrivs ut på papper, eftersom det då blir en piratkopia. Dock är det inte olagligt, för privat bruk, då ingen blivit dömd för det. För bokbranschen är nätmarknadens tjuvar ett något mindre problem, mest beroende på att det är obekvämt att läsa en roman från skärm och dyrt att papperskopiera den. Undantaget är studielitteratur, studenterna stjäl kurslitteratur som korpar. Ordföranden för Sveriges förenade studentkårer, Niclas Sigholm, har försvarat denna särskilda studentkriminalitet med påståendet att det är för dyrt i förhållande till för låga studielån att betala för studielitteraturen. Lånar man 7000 i månaden är det ganska dyrt att köpa litteratur för ca 500 kronor i månaden (som man visserligen kan sälja sedan för halva summan). Finns det lagliga sätt att ta del av studielitteraturen så är det inte i sig omoraliskt. Och olagligt är det inte, då jag inte känner till någon som blivit dömd för att ha laddat hem studielitteratur? Frågan är om det är moraliskt att tvinga elever betala för studiematerial? I alla fall... STJÄL kurslitteratur gör man om man stjäl en bok. Att ladda ner ettor och nollor är inte samma sak, även om man kan kalla det för snatteri om man vill. Det är då dock en ganska godtycklig definition. Det är ett intressant försvar. För ordförande Niclas skulle sannolikt inte försvara studenternas stölder av mat, cyklar och plånböcker med samma argument. Därför att han, liksom helt säkert många svenskar, inte anser att stöld av upphovsrätt är stöld. Sakligt sett, och juridiskt, är det visserligen samma sak att stjäla en film i butik som att stjäla den på nätet. Men det känns inte på samma sätt. Mat, cyklar och plånböcker finns inte att ladda hem, Jan... Sakligt och juridiskt är det inte alls samma sak att ladda hem en film på nätet, som att stjäla den i butik. Ingen har blivit dömd för att ha laddat hem en film. Ett par har blivit dömda för att ha spridit film på nätet, däremot. Så du har fel där, Jan. Du kan inte säga att det är "samma sak, rent juridiskt", när det är ett högst oprövat fenomen. Det är din egna slutsats. Hårdast drabbad av denna nya form av stöld är den svenska musikbranschen. Sedan 2001 har skivbranschens omsättning minskat med hela 42 procent och cirka 8Ì´1;000 personer har blivit arbetslösa. Därför att över en miljon svenskar stjäl musik på nätet. Laddar hem musik. Vilket inte är olagligt. Att branchens omsättning har minskat, kan också bero på att branchen tidigare hade orimligt höga priser och att dessa har minskat kraftigt genom globaliseringen som tillåter billigare framställning av CD-skivor. Så vi ska inte skylla minskningen på nerladdning av musik, även om det är troligt att det påverkat försäljningen. Eftersom tekniken är densamma över hela världen måste man fråga sig varför just svenskar stjäl så mycket mer än alla andra. En liten del av förklaringen är nog att risken att åka fast är liten. Hittills har bara två svenskar släpats inför rätta för stöld av filmerna ”Den tredje vågen” och ”Hip hip hora!” Och för det fick de 80 dagsböter, strax under 20 000 kronor. Ja, och de blev dömda för att ha SPRIDIT filmen. Inte för att ha LADDAT NER DEN. Det hoppas jag att du har noterat, Jan? Men en mycket större del av förklaringen till den svenska tjuvnadens världsledande ställning måste finnas i våra attityder. En del av de ungdomar som organiserar denna stöldmarknad framträder då och då i medierna med ett politiskt försvar för sin kriminalitet. De säger sig exempelvis vara motståndare till upphovsrätt och menar att det är demokratiskt att sprida upphovsskyddade verk eftersom exempelvis amerikanska filmbolag är rika. Samma försvar som studenternas ordförande presenterade. Nja... jag skulle nog komma med försvaret att tider förändras. För ett antal år sedan tyckte vissa att det var omoraliskt att spela av radion med hjälp av kassetter... Inga sådana ord hörs nu, eftersom det anses självklart att man ska kunna spela in saker från radion för eget privat bruk. Att ladda hem upplevelser i form av ljud och bild kan helt enkelt inte göras olagligt eftersom det inte är någonting annat än ettor och nollor som "stjäls". Upphovsrätten bryts först när materialet kopieras eller sprids. Jag är dock ingen motståndare till upphovsrätt... utan endast en enkel filosof. Viss trovärdighet har dessa ungdomliga ligaledare såtillvida att de faktiskt arbetar utan vinst. De stjäl för själva principens skull. När min senaste roman gavs ut som ljudbok dröjde det bara några timmar innan någon fildelare köpt boken för att genast lägga ut den på nätet. Kul att du uttalar "ungdomligt" så tydligt... Precis som om det vore något negativt med att vara ungdom... Längtar du tillbaks, Jan? Var glad att människor vill lyssna på dina ljudböcker. Det tjänar du på, kan jag meddela! Tider förändras nämligen Jan... och det gäller att skapa sig ett namn... vilka "moraliska principer" som än är aktuella. (hos "ungdomarna") Jag antar att han skulle försvara sig med att det var en demokratisk stöld som dessutom inte drabbade någon fattig. Det senare var förstås sant, om han bara tänkte på författaren. Men de 8 000 personer som tjuvarna gjort arbetslösa inom musikbranschen var inte textförfattare och kompositörer utan snarare studiopersonal. Situationen är ungefär densamma när det gäller litteratur. Utom studielitteratur, för där kan dagens studenter stjäla bort hela utgivningen av svensk studielitteratur. Vilket drabbar de studenter som kommer härnäst. Som sagt, tider förändras och vi ska inte skylla "nerladdande ungdom" på denna förändring. Marknader blir hårdare, små musikföretag köps upp av större och drabbar på detta sätt personalen. Marknaden håller på att förändras och produktionen måste förändras med den. Polisen är dessvärre inte mycket att hoppas på när det gäller dessa tjuvar. Rikspolisens it-enhet är dränkt i barnporr, den it-brottslighet som politikerna prioriterar. Ja... jag tycker nog att det är bra att IT-enheter prioriterar grövre brottslighet. Alltså måste man försöka få de unga tjuvarna – huvudsakligen män under 30 år – att begripa att stöld är stöld och att upphovsrätt inte är odemokratiskt. För om de nu tycker så mycket om musikverket A eller boken B eller filmen C – varför skulle just upphovsmännen fråntas lön för mödan? Utan upphovsrätt skulle det ju inte kunna göras musik, film eller litteratur. Det stämmer! Men detta bör ske med korrekta argument och sakliga diskussioner. Du bryter direkt mot detta, genom att demonisera nerladdare som "tjuvar". Det kommer bara att uppmuntra dom, så det hjälper inte ett dugg. Istället kan vi börja prata om vilket BÄTTRE upplevelse det är att gå på BIO, eller att besöka en KONSERT, eller gå ut och DANSA till musik. Att ha en box i sin DVD-samling, eller att ha en CD med fodral och tillbehöv i sin SKIVSAMLING, eller en bok i sin BOKHYLLA. Jo, Jan... tider förändras förstår du... marknader förändras. INTRESSET för det skapade, är vad som är viktigt. Kring detta, kommer det finnas arbeten, även om dessa kommer att bytas ut med tiden. Ett problem som har med attityderna att göra är att de unga nättjuvarna möter viss uppskattning på våra kultursidor som om det vore lite ”vänster” att stjäla just upphovsrätt, eller lite idealistiskt tjusigt, ungefär som klotter. Det är till att aningslöst såga av den gren man själv sitter på. Utan upphovsrätt inga kulturjournalister heller, för den delen. Frågan är vem som sågar av grenen... De kanske har förstått att INTRESSET för det skapade, är vad som är viktigast. Sedan måste de naturligtvis stå för det dom säger... Rent ideologiskt kokar hela frågan ner till ett enda påstående, som jag härmed med övertygelse framför: Det är inte socialistiskt att stjäla, ens från författare. Jag vore mycket intresserad av att höra någon hävda motsatsen. God jul! - Jan Guillou Exakt hur du kommer in på ämnet "socialism" har jag svårt att förstå... Frågan är om det är: 1. Omoraliskt att ladda hem ettor och nollor. 2. Olagligt att ladda hem ettor och nollor. 3. Stöld att ladda hem ettor och nollor. Jag säger för tillfället "Nej" på alla dessa frågor. Finns det bättre alternativ? Ja, naturligtvis. Fokusera på dessa, istället för att sitta på en gren och försöka såga av en annan... God Jul, Jan! Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Tråkiga Svenssons mot Häftiga Narcissister | ||||
| Jag börjar notera att De Häftiga Narcissisterna mer och mer börjar angriga De Tråkiga Svenssons. De Häftiga Narcissisterna är alltså dom här nyliberala filurerna som tror på frihet i alla former och som gärna vill legalisera droger. De Tråkiga Svenssons är dom här medel-figurerna som inte vill sticka ut i mängden, utan bara gnälla på alla som har det bättre eller sämre och helst förbjuda allt. Det är en ständig kamp mellan De Häftiga Narcissisterna (DHN) och De Tråkiga Svenssons (DTS). DHN syns och hörs medan DTS verkar i det dolda. Kampen ser ofta likadan ut: DHN vill ha mer frihet, pengar, makt och popularitet. DTS vill detsamma men använder ord som "solidaritet" och "måttfullhet" för att uppnå detta. I grund och botten vill båda grupper naturligtvis vara lyckliga... och är i sina utspel bittra över att inte vara det... Efter att ha "blivit förtryckta" av DTS går nu DHN till motangrepp. De hånar och fryser ut DTS för att upphöja sig själva. De ser sig som "offer" i samhället och blir bittra på de "Svenssons" som håller tillbaka dom. För naturligtvis är det alltid någon annans fel om man inte blir rik och berömd... Det finns farliga ytterligheter både hos DHN och DTS. Individualister som inte bryr sig om andra, skapar lidande. Fanatiska kollektivister som hyllar vissa och demoniserar andra, skapar lidande. Lidandet sprider sig snabbt till övriga DHN och DTS folk. Därför måste BÅDA grupper nu ta sig i kragen och rikta kritik inte bara mot varandra, utan också mot sina egna led. Det är lösningen på problemet. Självkritik har löst problem i alla tider. I annat fall blir bara ytterligheterna och motsättningarna större och större, och resulterar till slut med... konflikt av en högre grad. Så oavsett om du är en "Häftig Narcissist" eller "Tråkig Svensson"... tänk efter lite och håll ögonen öppna efter Sokrates, som kommer att punktera era fantasier... Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Kristi Brud | ||||
 Kristi Brud (eller Åsa Waldau som hon egentligen heter, innan hon fick psykoser och börja tro att hon var Jesus flickvän) vill hjälpa andra. Hon brinner av kärlek och är säkert jättearg på alla orättvisor i världen och på alla de fördomar som riktas mot församlingen i Knutby. För det är väl inte deras fel att en galning har härjat runt i församlingen? Nej, det är inte deras fel... Däremot så skapas en särskilt sorts kollektiv attityd gentemot varandra och gentemot omgivningen. Om någon lämnar församlingen är det i stort sett en dödssynd. Detta säger man naturligtvis inte utåt, eftersom det skulle få församlingen att likna en grupp fanatiska dårar som isolerar sig med sina egna påhittade sanningar, bara för att bli fri från sina inre demoner... Just "sanning" är ett viktigt ord i det här sammanhanget. "Verkligheten" som församlingsmedlemmarna i Knutby lever i, är säkert inte så mycket annorlunda från din och min verklighet. De sjunger. De tittar säkert på Kalle Anka på julafton. De har kärleksbekymmer. De bråkar och de kramas. Ja, de brottar med samma vardag som envar. De startar eget... bildar en församling med ett enkelt budskap, "jag är Kristi Brud", som kan tjäna pengar. De får en grupp sökare till sig, som gärna lättar på sina halvtrasiga hjärtan och plånböcker. En Knytbysekt är född. Nu gäller det bara att hålla den igång med halvsanningar och kärleksbudskap. En och en kommer trilla av pinnen. Så är det nämligen med halvsanningar, eller rättare sagt: påhittad verklighet som man försöker argumentera för och hålla uppe. Det är absolut ingenting fel med att tro. Felet uppstår när man tar denna tro och skapar en verklighetsuppfattning åt andra människor. Det blir en religiös egocentrism som är dömd att misslyckas. Man blandar ihop tron med verkligheten, för att man så gärna vill... vara Kristi Brud. Det går att vara Kristi Brud (på ett icke verklighetsförankrat), utan att utge sig för att vara Kristi Brud, utan att bygga upp församlingens intresse för att man är Kristi Brud. Undrar om Jesus skulle skratta eller gråta åt sådana påståenden... Jag är tveksam om han skulle vara Kristi Bruds dejt på en kändisfest... Religionen är död. Länge leve tron! Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Den statliga maskinen | ||||
| Den statliga maskinen går på högtryck. Sjukvården har långa köer. Personal behövs. Skolan har många elever per lärare. Personal behövs. Samtidigt finns det många myndigheter och offentlig verksamhet som försöker "rädda sig själv" (ingen vill ju förlora sitt arbete), utan något egentligt syfte. Jag ser hellre en lärare och läkare, istället för en byråkrat som vänder papper och gör utredningar om det redan självklara. Antalet friska är kvittot på hur utvecklingen går. Antalet vålmående elever är kvittot på hur utvecklingen går. Vad blir då betyget? Hur mår Sverige egentligen? Ska vi vara snälla så mår Sverige "sådär". Vi springer runt med plåster till blödande sår, istället för att ta tag i problemen som orsakar blödningen till att börja med. Det behövs ett nytänkande och en rejäl kraftansträngning för att komma ur denna spiral. Men vi ska inte skylla på regeringen. Den globala utvecklingen påverkar Sverige minst lika mycket som regeringen. Det blåser kapitalistiska vindar i världen just nu och det påverkar även Sverige. Det är du och jag, som måste ta ansvar. Ingen stat kan göra det åt oss. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Många unga killar mår också dåligt | ||||
| Det skrivs mest om unga tjejer som skär sig i armarna och mår psykiskt dåligt. Nästan aldrig skrivs det om unga killar. Kanske för att killar traditionellt bär ångesten inom sig och inte lever ut den på samma sätt som unga tjejer. Unga tjejer har dessutom lättare att få uppmärksamhet, om än av tvivelaktiga typer, genom ett samhälle som är sexualiserat. Unga killar har svårt att få denna uppmärksamhet. Många killar blir aldrig män. De växer upp och bär på stor frustration, som de sedan förvärrar genom att jaga tillfälliga kickar, som löser frustrationsproblemet. Det är ont om manliga förebilder. Denna onda cirkel måste brytas genom att pappor är bra förebilder åt sina söner och uppfostrar dom till män och inte grabbar som har det svårt att passa in i samhället. Många unga killar mår också dåligt. Glöm inte bort dom, bara för att dom är tysta eller bara för att dom spelar tuffa. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Fredrik Virtanen - känslig eller okänslig? | ||||
| Fredrik Virtanen spelar mycket på sin känslighet och sin olyckliga kärlek. Att denna är äkta hyser jag inga som helst tvivel om, då det skulle vara patetiskt att låtsas vara patetisk. Med detta menar jag inte att Fredrik ÄR patetisk. Fredrik har talang, utstrålning och erfarenhet. Han är världsvan, trots sin rädsla för viss omvärld. Något som jag undrar över är om Fredrik verkligen är så känslig som man uppfattar honom som... Känslig på det sättet att han har nära till alla känslor? Ja, absolut. Känslig på det sättet att han VILL vara nära sina och andras känslor? Nej, det tror jag faktiskt inte. Detta är charmen med Fredrik. Han är en känsloparadox som man helt enkelt måste se hur det går för. Jag hoppas verkligen att Fredrik någon dag sluter fred med sina känslor. Han har kommit en lång bit på vägen, eftersom han jobbar på det, offentligt. Snälla, bli inte bitter och nihilistisk. Det är i så fall en flykt. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Så vinner du pengar på nätpoker | ||||
| Jag fick för mig att spela nätpoker. En dum idé. Jag provade med 500 som insats. Jag var inte särskilt nervös, men ändå skakade kroppen. Det var påfrestande och krävde total koncentration och uppmärksamhet. Det gäller att följa spelet för att se hur motspelarna spelar. Tur räcker inte... man måste våga satsa också. Ganska snabbt hade jag 1500 kronor på grund av mitt aggressiva spel. Sen hade jag otur en giv och förlorade 1000 kronor. I en enda giv. Jag tog ut resterande 500 kronorna med några viktiga lärdomar. 1. Det var mer påfrestande än roligt att spela. 2. I längden tjänar man inga pengar, såvida man inte är väldigt bra på poker plus att man har pengar att satsa. Den med mer pengar får bättre odds att vinna i längden. (Cant beat the odds guys...) Jag kom på att jag inte ville satsa några pengar på poker. 3. Det tog tid... som bestod av att sitta framför en skärm och glo på kort. (inte så givande...) 4. Jag blev uppslukad av pokerns värld, eftersom det är ett ständigt lärande moment. (Jag vill vara uppslukad av andra saker...) 5. I poker är man aldrig smartast. Bara rikast. Jag ska inte spela poker om pengar igen, förutom eventuella mindre summor med vänner, på riktigt. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Alexandra Pascalidou borde hålla sig till sanningen | ||||
| Det började med den här debattartikeln av Kjell Häglund, som påstod att Alexandra har en spökskrivare som skriver hennes krönikor. Alexandra svarade att hon inte alls hade någon spökskrivare och att allt var lögn, samt ett sexistiskt och rasistiskt påhopp. Sedan kom det fram att en av Alexandras krönikor var misstänkt lik en annan LA Times krönika... Ett plagiat alltså. Alexandra svarade med att likheterna berodde på att ämnet flitigt hade diskuterats i media. Även den mest IQ-befriade person förstår att sådana likheter är oerhört begränsade och att det visst har förekommit en hel del inspiration från LA Times artikeln. Vad kan vi lära oss av detta? Jo, att kändisskap och skriva krönika har lite för mycket med varandra att göra. "Personliga åsikter" kanske verkar vara överskattat... vem bryr sig egentligen? Faktum är att många bryr sig och verkligen tror på de åsikter som förs fram. Det blir ett felslut om det är någon annans åsikter. En lögn, som gör mer skada än nytta. Det är svårt att lita på en partner som varit otrogen. Det GÅR, om partnern innerligt ångrar det som hänt och gör sitt bästa för att underlätta förtroendet. Men om partnern hela tiden förnekar det som hänt och fortsätter att bedyra att alla andra är lögnare, trots tydliga tecken på otrohet, så blir det svårt att fortsätta leva med den personen. Förtroendet är borta. Detsamma gäller Alexandra och alla andra som skriver "personliga krönikor" eller böcker eller vad som helst. Används en spökskrivare... Ok, men lägg då korten på bordet så att varje person själv får avgöra vad som är intressant och mindre intressant. Lura inte de som bidrar till maten på ditt bord: dina läsare. Vilka detaljer som är sanna och falska i den här historien är ganska ointressant. Man försvarar sig inte med anklagelser, om man inte vill avleda uppmärksamheten. Det misstaget gjorde Alexandra och trappade därför upp granskningen, som ledde till att plagiat-historien dök upp. Att jag skriver om det här beror på att jag tycker det är VIKTIGT att människor står för det dom gör och tycker, istället för att häva ur sig det ena efter det andra, för att sedan fullständigt skita i konsekvenserna av åsikterna. Det är sånt som de gamla sofisterna ägnade sig åt.... Retoriker utan hjärta. Där pengen kom före kärleken till kunskapen. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Linda Skugges jobb går ut på att bli läst - inte att ha rätt | ||||
Krönikörer får betalt för att läsare läser deras texter. Inte för att de har rätt, eller för att utför någon undersökande journalistik. Krönikören kan skriva om precis vad som helst... Om det upprör hälften av läsarna och roar andra hälften, så har krönikören nått sitt mål: Att bli uppmärksammad. Detta och ingenting annat, går krönikörens jobb ut på. Små korn av sanning ligger på en sandstrand av åsikter. Att vara engagerad och att låtsas vara engagerad är två olika saker. Som att ge en hundring till Röda Korset, för att lindra sitt samvete. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
| Dubbelmoralen | ||||
| Det här skrev jag 1998. Jag var lite mer profetisk i min stil då. --- Dubbelmoralen - Samhällets fiende nummer 1 Utan att vi vet om det smyger den sig på en. Utan att vi vet om det verkar den. Vi tror den är ofarlig, men så fel vi har. Det är viktigt att vi lär oss vara konsekventa, ta ansvar för våra handlingar och stå för vad vi säger. Det är okej för mig, men inte en annan. Det är okej nu, men inte en annan gång. Kommer man in i dubbelmoralens mönster blir det mycket svårt att komma ur det, så det gäller att tänka till innan det är försent. Det är dock viktigt att jag nu inte pratar om den egentliga dubbelmoralen som står i ordboken, som nästan är synonymt med jämlikhet mellan två olika grupper som män och kvinnor. Jag pratar om den egna dubbelmoralen som vi alla bär på, t ex: ”Hur kan han göra så?” för att sedan göra det samma. Eller kanske ännu värre: Att förneka något för sig själv, som t ex: ”Jag gör läxan senare” för att inte göra den sen alls. Det börjar med enkla saker, men blir större och större hela tiden. Så sluta upp med det direkt! Ta reda på vad ni vill, och hjälp gärna era vänner att ta reda på vad dom vill också. Vad jag vill få fram är egentligen bara en sak: Var ärliga mot er själva och andra. Ta tag i saker och ting, och använd inga dumma ursäkter för att undvika saker och ting. Använd däremot ärliga ursäkter, det spelar ingen som helst roll. Nu tänker nog många ”Om ingen lider av min vardagliga dubbelmoral, så varför ändra sig?” Det finns många orsaker. Visserligen lider ingen, men en lögn eller ett förnekande leder ofta till en konsekvens som blir obehaglig. Och ingen vill ju känna obehag? Samvetet pressar på ju större dubbelmoral man använder sig av, och till slut mår man dåligt, hur simpelt det än började. Hade man däremot varit helt ärlig, så skulle inga skuldkänslor infinna sig, och problemet skulle inte skjutas upp utan lösas direkt. Allt ordnar sig, bara man vill det. Studenter är oftast glada, ärliga och öppna, så det finns ingen som helst anledning att oroa sig över det. Det är just därför det är viktigt att NI tar tag i det eller hjälper andra att ta tag i det. Ni vet vad det handlar om. Jag hörde ett citat på Oprah show, eller vad det heter. Det var en psykolog som sa följande: ”Skillnaden mellan vinnare och förlorare består endast av en sak: Vinnarna gör det förlorarna inte vill göra” Och att vara en vinnare handlar inte om pengar. Det handlar om självförtroende och att vara lycklig. Att känna att man tillför samhället och sina nära något. Så tänk nu noga på detta inför den nya terminen som kommer: ”Kan jag göra bättre ifrån mig, och hur i så fall? Vilken hjälp behöver jag och vilka kan jag hjälpa?” Tänk enkelt utan dubbelmoral så löser ni nog en hel del funderingar ni har. Blir du mer självsäker, mer harmonisk, mer ärlig, mer enkel, så blir världen det också. Och dubbelmoralen inom politiken ska vi inte ens ta upp. Där har alla rätt och alla andra fel. Tänk om någon kunde erkänna att dom hade fel någon gång. Jag tror de skulle få fler röster då, för att kanske ”vanliga” människor kan identifiera sig mer med politikerna på detta sätt. Det är vi som röstar. Därför är det vårt ansvar att syna politikerna, att gräva lite själva i vissa frågor. Och att inte falla för de enkla knepen som alla tar till. Sköt om er. Hej. |
||||
|
||||
.png){kind=small}
| PRENUMERERA | |
| DELA DENNA SIDA | |
 |
|
| RSS | |
 |
|
| Copyright 2005-2011 Mikael Glännström . . . . . . . |
|