Nu har vi gått igenom de två stora behandlingsmetoderna inom KBT. KBT är väldigt praktiskt orienterad och fokuserar sig på att lösa beteendeproblem genom att gå in och ”förändra” tankemönster och beteendemönster. Det är en fin tanke, men vissa kanske helt enkelt inte orkar med sådan intensiv och krävande behandling. Ibland har träning ingen effekt. Ibland förändras inte mönster, trots att man försöker.

Vid sådana tillfällen kan det vara bra att prova på en ny behandlingsmetod: psykodynamisk terapi.

Psykodynamiska terapimodeller har utvecklats en hel del sedan Freud presenterade sin psykoanalys. Idag är det få terapeuter som fokuserar enbart på sexualitet och aggression. Istället fokuserar de flesta på utveckling, vilket också är vad vi ska göra i steg åtta.

Genom att förstå utveckling, kan vi nå kunskap. Genom kunskap kan vi lättare använda oss av de olika verktyg vi har att tillgå i kampen (eller dansen, om man så vill) mot ångesten. Genom kunskap kan vi också nå acceptans, som är en viktig nyckel när det gäller att bearbeta och lindra sin ångest. Det är inte roligt att behöva leva med ångest, men det går!

Målet med steg åtta är därför att förstå varför vi mår som vi mår, varför vi har ångest och vad vi behöver göra för att bryta mönster. Det finns många vinklar (och framförallt teorier) man kan använda sig av i psykodynamisk terapi, men vi börjar med barndomen på ett tämligen oskyldigt sätt:

ÖVNING

(obs, varning. Denna övning handlar om minnen. Om du inte vill arbeta med minnen (svåra traumatiska minnen kan vara bäst att bearbeta med någon professionell), så låt bli denna övning)

Vilka minnen har du från din barndom (0-9 år)? Minns du din barndom som lättsam eller jobbig? Vilka positiva minnen har du? Vilka negativa minnen har du? Hur fungerade dina relationer med vänner? Minns du några händelser som du kan koppla till din nuvarande ångestproblematik? Hur löste du situationerna då?

UTVECKLING AV ANSVAR OCH NÄRHET

Det finns två mönster som jag tycker är särskilt viktiga att reflektera kring (som har varit centrala för min egen del) som ofta går att koppla till barndomen:

-          Rädsla för ansvar

-          Rädsla för närhet

Dessa två rädslor är ofta förknippade med ångestproblematik. Ibland gör man misstaget att man tror att det är ångesten som leder till rädsla för ansvar och närhet, när det egentligen är tvärtom: att rädslan för ansvar och närhet leder till ångest. Det går att bryta mönster, om man är medveten om dom och om man konfronterar dom (genom exempelvis KBT), men jag är fullt medveten om att det är bland det jobbigaste projekt man någonsin varit med om och jag tänker inte skaka på huvudet om någon väljer att inte konfrontera (eller tycker det är för jobbigt), för jag vet själv hur svårt det är. Det är dock ett nödvändigt steg, och psykodynamisk terapi kan hjälpa till med den förståelsen.

ÖVNING

Fundera lite på vad du har ansvar för. Kan du på något sätt utveckla det ansvaret? Brukar du ta på dig för mycket ansvar, för att sedan ta ett steg bort från allt ansvar? Försök göra en lista och bygg upp ditt ansvarstagande ett steg i taget, så att det inte blir för mycket eller lite i taget.

TA DET LUGNT

En del terapeuter gillar att konfrontera och utmana sin klient, för att på så sätt tvinga fram reaktioner. Sådan typ av terapi kan vara skadlig, om man inte är redo för konfrontation. Konfrontera och utmana gärna, men gör det i den takt du klarar av. Kraftiga konfrontationer kräver att man har stöd, om det skulle upplevelsen blir traumatisk.

Gillar sidan ;) intressant upplägg.