KBT består som sagt av två behandlingskomponenter: exponeringsträning, som vi nyss gick igenom, samt kognitiv terapi, vars syfte är att ifrågasätta ångestfyllda tankar som uppstår i olika situationer.

OM KOGNITION

Väldigt förenklat skulle man kunna säga att en kognition är en tanke. Som alla säkert känner till, så är tankar komplicerade och svåra att förstå sig på, både teoretiskt (vad är egentligen en tanke?) och praktiskt (upplevelsen). Det vi använder våra tankar till är främst att tolka information och att ta beslut. Ofta är tolkningen och beslutet starkt beroende av varandra. För en person med ångest, påverkas tolkningen oerhört starkt på grund av ångesten. Detta leder också till att personen med ångest tar lite annorlunda beslut än en person utan ångest. Det ingår mer katastroftänkande och flyktbeteende hos personer med ångestproblematik.

Kognitiv psykologi utgår från att vi kan rationalisera med oss själva och tänka oss till ett mer rationellt beteende, där tankarna inte lägger på ved till ångestens eld.

Personligen tror jag att man ska vara försiktig med att tro på sin förmåga att kunna ”tänka sig frisk”, eftersom en tanke, enligt min åsikt, är svår att forma eller påverka. Däremot kan man vara uppmärksam på varför man reagerar som man gör och försöka få in andra tankar i systemet.

KATASTROFTÄNKANDE

I stort sett alla som har ångest, har ett överdrivet katastroftänkande. Katastroftankar är en föreställning om att någonting ska bli jobbigt eller allvarligt. Det är exempelvis vanligt att personer med ångest oroar sig för att de har hjärntumörer och andra allvarliga sjukdomar, vilket är en typ av katastroftänkande. ”Tänk om”…

Den vanligaste typen av katastroftanke är att man förväntar sig att någonting kommer bli jobbigt, och att det kommer sluta i katastrof i form av stark ångest eller panikattacker. Kanske tänker man till och med att man dör om man genomför någonting.

Det är bra om man är medveten om vad som är katastroftankar, så att man kan rationalisera och övertala sig själv att ”dessa tankar är överdrivna, jag kommer inte att dö, jag kanske kommer få ångest, men den kommer gå över”.

FLYKTBETEENDE

Som ett resultat av katastroftankar, uppstår ett flyktbeteende. Flyktbeteende innebär att man undviker sådant som är jobbigt, eller som man tror kommer bli jobbigt.

Nästan all KBT träning går ut på att försöka minska katastroftänkande och flyktbeteende, för att ”programmera om” hjärnan så att den inte automatiskt reagerar med ångest.

Ångestproblematik varierar dock, och KBT är ingen supermetod som ”botar” alla. Men det är mycket effektivt och förmodligen det som ger snabbast resultat, speciellt mot lindrig till måttlig ångest.

SÄKERHETSBETEENDE

Ett säkerhetsbeteende innebär att man planerar vissa ångestdämpande åtgärder inför ångestfyllda situationer. Man kanske tex tar med sin cykel på promenaden, om man skulle bli trött eller få panik, för att snabbt komma hem. Man kanske har lite ångestdämpande piller i fickan, om det skulle uppstå stark ångest.

Säkerhetsbeteende är ett ganska kontroversiellt område inom KBT. Vissa terapeuter menar att man helt ska försöka få bort säkerhetsbeteenden, medan andra menar att säkerhetsbeteenden är helt ok.

Personligen tycker jag att det är OK med säkerhetsbeteenden. Det gör ingenting om man har ångestdämpande piller i fickan, eller om man tar med mobilen om man skulle behöva ringa någon. Om det är halt ute, så är det rationellt att exempelvis sätta dobbar på skorna (om man är orolig för att halka). Däremot så behöver man inte ha dobbar på skorna på sommaren, bara för att få ”bättre fäste. Man behöver inte heller ta med sig ett gevär ”om man skulle råka stöta på en björn”.

Det är betydligt viktigare att man tar sig ut och konfronterar situationer, även om det sker med ett visst säkerhetsbeteende.

ÖVNING

Använd samma material som i exponeringsträningen.

Lägg till noteringar efter varje situation. Hur tänker du, när du får ångest? Är dessa föreställningar realistiska? Skriv ner vad du tror ska hända vid olika situationer. Skriv sedan ner VAD SOM HÄNDE, när du tränat på att genomföra dessa aktiviteter. På vilket sätt skiljer sig dina föreställningar och upplevelserna?

Exempel:

Gå på stan själv. 6

Innan: Jag var orolig för att svimma, eller att bli helt paralyserad av en ångestattack, så att alla människor tittar på mig och tycker jag är konstig.

Efter: Jag svimmade inte. Däremot fick jag en ångestattack. Den gick över efter en kvart och jag kunde fortsätta gå runt på stan. Jag fick för mig att folk stirrade på mig, men det kanske de inte gjorde.