Jan Guillou intervjuade en känd fånge och frågade honom hur han stod ut i isoleringscell. Svaret var att bibehålla rutiner, trots den svåra situationen. Gå upp i tid, bädda sängen, läsa vid skrivbordet och inte i sängen, motionera den timme han hade på rastgården osv. Rutiner är speciellt viktiga också för personer med ångestproblematik, eftersom vardagen oftast är inrutad på ett liknande sätt som för fången, och att vardagen därför kan ”flyta iväg” utan rutiner.

Arbetsterapi, en form av terapi som ibland erbjuds av kommunen, försöker bygga upp sådana rutiner genom att man gemensamt lagar mat, städar, ägnar sig åt hantverk och andra punkter som är viktiga för att klara sig själv och driva sig själv framåt.

Till en början finns det alltid en naturlig motvilja till den nya rutinen, eftersom psyket är van en viss ordning och blir stressad om denna ordning bryts. Det gäller alla människor och inte bara personer med ångestproblematik. Med tiden vänjer sig dock psyket och den nya rutinen flyter på med mindre och mindre motstånd och ansträngning.

Ett vanligt misstag många gör är att de vill förändra allt på en gång, men störst chans att lyckas har man om man tar det steg för steg. Börja med att gå upp en timme tidigare, istället för att gå upp fem timmar tidigare. Börja med att laga mat ett par gånger i veckan, istället för att laga frukost, middag och kvällsmat varje dag. Manisk ansträngning tar på krafterna och kan leda till stor besvikelse när man inte orkar genomföra alla de där förändringar man tänkt sig.

ÖVNING