Psykologins historia sträcker sig förmodligen lika långt bakåt som människan har haft självreflekterande tankar. Religion har ofta psykologiska teorier om lycka och lidande, vilket exempelvis Buddhismen är ett exempel på. I väst började liknande formuleringar växa fram i det Antika Grekland, där filosofer som Sokrates pratade om rättrådighet och Aristoteles pratade om "det goda livet". Samtidigt började lite djupare diskussioner om "medvetandets filosofi" som varar än idag.
ANIMISM
Den mest klassiska idén om medvetande, är den animistiska, som går ut på att all materia har en ande där händelser sker för att de vill ske. En sten som faller till jorden, faller alltså för att den vill falla till jorden. Rent psykologiskt har den här teorin mer värde, eftersom det är ganska bekvämt att förklara psykologiska fenomen som en sorts "vilja", där vi agerar för att vi vill agera. Rent vetenskapligt, behöver vi ytterligare förklaringar till varför fenomen sker.
DUALISM
René Descartes introducerade idén om dualism, att medvetande och materia är två olika saker. Han introducerade också idén om att det finns en länk mellan medvetande och materia. Denna interaktion mellan tanke och fenomen är viktig än idag, även om konceptet dualism är mer filosofiskt tvivelaktigt.
EMPIRISM
Rationaliserandet skulle snart ersättas av empirismen (1700-talet), att nå kunskap genom observation och erfarenhet. Locke menade att medvetandet var som ett tomt ark papper, som fylldes i genom erfarenheter, istället för den klassiska tron att det redan fanns vissa idéer medfödda.
|