Filmen "Avatar" gör tydligen vissa människor deprimerade. Dessa människor tycker att jorden inte är tillräckligt vacker och att vi förstör den med vår egoism.
För mig är jorden är paradis. Detta runda blåa klot. Det enda som med evidens huserar liv. Hur fantastiskt är egentligen inte det? Att kunna vandra omkring på den planeten och reflektera över det?
Sen är det klart att människans utveckling på vissa områden är destruktiv. Exempelvis när det gäller miljön. Men trots detta, så tror jag att vi människor, särskilt i kris, kommer kunna förändras och leva i symbios med natur och varandra. En grön psykologi, som jag kallar det.
Jag tror att de flesta som blir deprimerade av Avatar, redan var deprimerade. Att det bara förstärkte deras idéer om hur dumma vi människor är. Och ja, så jävla smarta är vi inte alltid. Det är därför vi måste fokusera på att utveckla vår rationalitet, medkänsla och disciplin.
|