|
||||||||||||
| AKUT HJÄLP | |
| GRATIS SJÄLVHJÄLP | |
| PSYKOLOGINS HISTORIA | |
| PERSPEKTIV | |
| DIAGNOSER | |
| BEHANDLINGAR | |
| FORSKNING | |
| UTBILDNING | |
| LÄNKAR | |
| KONTAKT | |
| OM MIG | |
| Smärtlindring är inte dödshjälp | ||||
| De senaste dagarna har debatten om dödshjälp blossat upp i och med totalförlamade Kims ansökan om att få sin respirator avstängd och därmed dö. De flesta verkar anse att detta är en rättighet som Kim har rätt till. Det tycker jag också. Alla människor har rätt att ta ett beslut om dom vill leva eller inte. Däremot har människor ingen rätt till dödshjälp. Ingen människa. Inte ens Kim. Nu dyker det viktiga upp. Vad betyder då dödshjälp? I media råder viss förvirring över detta, då det på vissa håll menas att Kim får hjälp att dö. Livsuppehållande behandling, är precis vad det låter som. Undan behandlingen kan inte personen leva. Att ta bort sådan behandling är därför att ta bort livshjälp. Inte ge dödshjälp. Smärtlindrande behandling avser att lindra smärta. Inte döda. En dödlig dos smärtlindring skulle innebära dödshjälp. Då handlar det om en medveten överdos. Inte en stark dos, som personen skulle råka dö av. Många personer dör i förtid av sin smärtlindrande medicin, och det är ingenting konstigt med det. En humanare död, vilket jag också är för. Däremot är jag emot dödshjälp. Jag tycker inte att någon ska kunna få hjälp att dö. Detta av två skäl. Dels ett rent principiellt, att jag värderar livet så mycket att jag inte tycker något skäl är stort nog att få ta ett liv, vare sig man vill dö eller ej. Dels är det svårt att dra gränsen för vad som är "tillräckliga" skäl att kunna välja att dö. Många menar att personer med stort lidande ska kunna få dödshjälp. Hur stort lidande är tillräckligt? Ska personer med stark ångest få dödshjälp? Det borde de i så fall få, vilket jag inte tycker är skäl nog, eftersom ångest ofta är ett tillstånd, som går upp och ner. Rationaliteten kan alltså ifrågasättas, vid ångesttillstånd. Ett felbeslut, eller ej rationellt beslut, kan inte tas tillbaka. Den som är för dödshjälp måste således dra gränsen vid ett godtyckligt lidande. Med andra ord: Vem som helst har rätten till dödshjälp, eftersom vem som helst godtyckligt kan anse sig lida tillräckligt mycket. Det kan jag inte stå för, och måste därför välja att vara emot dödshjälp. AB 1 |
||||
|
||||
| Dröm om föreläsning | ||||
| Inatt drömde jag om att jag föreläste. Det är bra med drömmar ibland. Man blir liksom förberedd för vissa saker. För längesedan, jag var väl runt 25, drömde jag att jag satt i ett klassrum på lektion. Det var otänkbart då. Två år senare satt jag i ett klassrum och pluggade filosofi. Jag tror att min föreläsningstour kommer bli av. |
||||
|
||||
| En hemsk värld? | ||||
| Det ser ut som att Parisresan inte blir av på grund av aska. Det är något jag kan leva med, även om det är oerhört tråkigt. Vad som är svårare, är att det finns så mycket idioti här i världen. Ikväll har jag läst alldeles för många hemska nyheter om människor som är fullkomligt galna och kallsinniga. Och vad gör det att göra åt saken? Som det känns just nu, ingenting. Det finns ett överflöd av dårskap och ett underskott av medkänsla. Fast medkänslan finns ju där. Bara det att man ofta har fullt upp med nåt annat... I frustration föds bara ännu mer dårskap, så det är inget bra läge att vara i. När ska insikten egentligen slå rot. |
||||
|
||||
| Vad är en vedmaskin? | ||||
| Jag är lite såhär... dum på vissa områden. Då frågar jag! Dagens dumma fråga, ställd till Jennie: Vad är en vedmaskin? Min tanke var att den typ klyver på mitten. Svaret: Den hugger ved, från en hel trädstock. |
||||
|
||||
| Tillbaka i Örebro | ||||
| Nu är jag hemma i Örebro igen, efter att ha vara hemma i Karlstad. Gäller att ha många hem! Jag fick en liten insikt i helgen också, när jag tittade på Leonard Cohen dokumentär. Jag sätter för många etiketter på mig själv. Det innebär att man skapar någonting att leva upp till. Så vill jag inte leva mitt liv, att hela tiden uppnå någon sorts etikett. Att hela tiden bli klar med någonting. Man ska göra det man inspireras av, när man inspireras av det. I alla fall om man är lagd som mig i hjärnkontoret... Jag kan inte tvinga fram någonting. I alla fall. På bussen till Daniel dök en början på en låt upp: "I´ve been to many places, I´ve seen so many faces. And by the way, I love you" |
||||
|
||||
.png){kind=small}
| PRENUMERERA | |
| DELA DENNA SIDA | |
 |
|
| RSS | |
 |
|
| Copyright 2005-2011 Mikael Glännström . . . . . . . |
|