Detta skrev jag 2001. Det handlar om religion, och jag funderade ganska mycket över existensiella frågor under den här tiden.

----

Jag ska göra ett försök att reda ut vad religion är, hur dess historia ser ut, hur den kommer se ut i framtiden och framförallt: Vad som är äkta i religion.

Vem som helst förstår att allt inom religion inte leder till bra saker. Därför tycker jag det är viktigt att definiera vad som är äkta och oäkta med religion, dvs vad som leder till bra och dåliga saker.

Varför är detta viktigt?

Religion är och kommer alltid att vara en viktig del i mänskligheten. Även om ”religioner” kommer att dö ut förr eller senare, så kommer dom ersättas av andra liknande moraliska och etiska levnadsregler.

Man skulle tex kunna jämföra politik med religion, eftersom de båda försöker nå ett så ”bra” samhälle som möjligt. Dock finns det inom politiken, precis som inom religionen, personer som missbrukar detta för egen vinning.

Låt oss först spekulera i religionens historia. Vissa saker går att bevisa, men det mesta bakåt i historien blir spekulationer. Jag skulle inte våga påstå något jag inte själv sett med egna ögon! Men eftersom vi är försedda med en hjärna, så kan vi ju spekulera lite om hur religionens historia har sett ut. Jag utgår ifrån att de källor jag har, har rätt i sina spekulationer osv…

Låt oss först och främst undersöka om människan skiljer sig från övriga djur.

När jag för ett tag sedan gick på djurpark, märkte jag hur lika djurens instinkter är människans. Apor hostade precis som människor. Lejon vakade över sina barn. Strutsar vad nyfikna osv. Med andra ord så bryr dom sig om sina egna och andras liv. På det sättet skiljer sig inte djur från människor.

Djur kan kommunicera, om än på ett mer ”primitivt” sätt än människan (men detta vet vi inte säkert).

Djur kan leka, luras, jaga, para sig, röra på sig precis som människan.

Vad är det då som skiljer djur från människor?

Jo, som det verkar, religion och kultur.

Hur ska vi då definiera religion och kultur?

Apor kan måla om dom får en pensel i handen. Men vet dom att dom målar, eller målar dom bara för att dom tycker det är roligt?

Jag skulle vilja tolka kultur som ”en handling med baktanke eller eftertanke”.

Med detta menar jag att om jag målar för att jag tycker det är kul, så ägnar jag mig inte åt konst. Men målar jag något med en baktanke, så blir det konst. Då uttrycker jag mig genom den målade tavlan.

Ett lejon som hoppar runt och leker ägnar sig inte åt dans, utan åt naturlig lek. Men en människa som dansar, vill visa något med sin dans.

Vad är det mer som skiljer människor och djur?

Vad går ett djurs liv ut på? Vi kan ta en katt till exempel.

Först och främst går livet ut på att leka (då räknar jag in kel och liknande), sova och äta. Får dom inte mat gratis, så måste dom skaffa mat, då går livet ut på att leka, äta, sova och jaga. Till slut mognar dom och vill para sig. Då går livet ut på att leka, äta, sova, jaga och para sig.

Katter har, precis som människan behov, men de begränsar sig till det naturliga som jag nyss tog upp.

Låt oss i detalj studera saken närmare:

Katten föds

Katten behöver omvårdnad för att överleva. Vildkatter tar hand om varandra, medan tamkatter tas hand om människan. I båda fallen så behöver kattungen mat och omsorg.

Katten växer upp

Katten leker mest hela tiden, och sover, och äter.

Om det är en vildkatt så måste katten lära sig vad som krävs för att överleva. Mycket av detta finns redan i instinkten, men träning behövs ändå. Lek blir även allvar.

För en tamkatt vaknar dessa instinkter till liv, men ter sig mer till lek än allvar, eftersom katten får mat och omsorg ”gratis”.

Katten blir vuxen

Nu har kattens liv övergått från lek till vardag.

För en vildkatt handlar nu livet mest om att överleva. Att skaffa föda och para sig.

För en tamkatt handlar livet mest fortfarande om att leka, även om instinkterna blir starkare och starkare, särskilt vad gäller parningsdrift. Eftersom katten ”överlever automatiskt” så behöver den inte bli särskilt allvarlig i sin vardag.

Katten åldras

Livet ändras inte särskilt mycket med åldern.

För en vildkatt gäller samma uppgift som tidigare, att överleva.

För en tamkatt gäller samma uppgift som tidigare, att leka (om än efter ork).

Om kattens medvetande vet vi ingenting om. Vi vet inte om katten tänker på ett liv efter döden, eller något liknande. Men vi kan ju anta att katten inte gör det, eftersom dessa tankar inte uttrycker sig i någon särskild handling.

Kattens liv handlar alltså enbart om överlevnad och instinkt. Inget ”aktivt medvetande” finns, även om katter skiljer sig i personlighet (och kanske därför också har själar, som tex buddhister tror). Vi vet inte om katten har ett medvetande (själ). Men vi vet att det inte tar sig uttryck i mänskliga former av uthandlat medvetande. Katten kanske har sina egna former att utagera medvetandet, men om detta vet vi alltså inget.

Slutsatsen blir alltså att katten lever sitt liv efter omständigheterna, men ändå följer sina instinkter om överlevnad. Hur de uttrycker sig, beror på miljön.

Låt oss nu studera en människas liv i detalj:

Människan föds

Barnet har ett behov av att bli omhändertagen, annars klarar det sig inte. Det behöver födas och omvårdas.

Här skiljer inte mycket mellan bebisen och kattungen. Båda behöver föda och omvårdnad.

Det verkar alltså inte som om religion eller kultur hittills spelar någon roll för barnet. Man skulle till och med kunna säga att ingenting skiljer bebisen och kattungen än så länge.

Barnet växer upp

Här börjar det hända grejer.

Barnet har fortfarande ett behov av att bli omhändertagen och lärs upp i hur man överlever och skaffar föda.

MEN nu börjar ytterligare en faktor spela in. En faktor som jag anser skiljer djur från människor.

Man uppfostras inte av sina instinkter. Man uppfostras av miljön, av kulturen.

Låt mig förklara:

En kattunge vet redan hur man jagar. Kattmamman visar endast hur detta fungerar i verkligheten. Så funkar det var än kattungen och kattmamman befinner sig.

Men så är det inte för ett barn. Mamman (som symboliserar uppfostran, pappan finns också naturligtvis med i bilden. Eller så skulle det kunna vara någon annan än föräldrarna som uppfostrar barnet. Men jag låter uppfostran symboliseras av ”mamman”).

Ok, hur skiljer sig då uppväxten mellan olika miljöer?

Barnet lär sig av mamman hur man överlever. Men förutom detta, lär också mamman ut värderingar!

HALLÅ! Här kommer den första skillnaden mellan människor och djur.

En katt skulle inte lära sin kattunge att det är OK att jaga möss, men förbjudet att jaga råttor. Värderingen är helt enkelt kattungens instinkt.

Men ett barns värderingar lärs alltså ut av mamman. Och om ett barn kommer i kontakt med andra människor, lär sig barnet även av dessa. Barnet lär sig alltså dels genom uppfostran och dels genom miljön.

Vad innebär då detta? Vad innebär denna skillnad mellan människa och djur?

Jo, dessa värderingar leder till kultur och religion. Dessa värderingar leder till en livsstil. Djurens livsstil är enbart att överleva, även om vissa skillnader i levnadssätt finns.

MEN barnet kan också SJÄLV bestämma om vilka värderingar som är bra och dåliga. Hur kommer detta sig? Hur kan barnet ha denna förmåga? Hur kommer det sig att barnet inte med hull och hår sväljer de värderingar som lärs ut genom uppfostran och miljö?

Jo, för att de motsäger sig varandra. De skiljer sig åt. Vore de likadana fanns det ingen anledning att fundera om de var korrekta. Men skiljer de sig åt, så måste man ju bestämma sig om vad som är rätt och fel.

För en katt finns inga sådana beslut (och om de finns befinner sig de besluten på en annan nivå).

Vad vill jag nu säga med detta?

Jo, dessa värderingar leder till olika kulturer, olika livsstilar, som i sin tur förstärker värderingarna. De finns där i miljön när man växer upp.

Men genom historien har det bevisat sig att kulturer växer upp och sedan förfaller, av en eller annan anledning. Man kan då dra som slutsats att dessa kulturer inte har varit äkta. (för i så fall hade de överlevt)

Kan man då definiera vad som är äkta?

Ja, jag tror det. Genom att se en röd tråd genom alla kulturer som finns idag, så kan man definiera vad som är äkta. Då kan man definiera vilka värderingar som är äkta. Och vet man det, så borde man ju också känna till den optimala kutluren!

Men detta är bara delvis sant. För en äkta värdering behöver inte vara bra! Det finns både bra och dåliga värderingar som är äkta.

Men med kunskap skulle man ju naturligtvis kunna utesluta som dåliga värderingarna. Men i så fall måste alla vara överens. Det kommer inte ske inom den närmsta tiden. Låt oss hoppas att det sker någon gång.

Låt mig påminna om att detta bara är teorier. Jag vet egentligen ingenting, precis som alla andra.

Men nu fortsätter vi leka med tanken.

För mig är frågan ”Vad skiljer människor från djur” viktigast. För OM något skiljer sig åt, så MÅSTE det innebära att människan är mer (eller mindre) utvecklat än djuret.

Och då pratar vi om medvetandet. För en kropp har ju människan, precis som ett bi eller en katt.

Men i så fall skulle medvetandet skilja sig från övriga djur. Djur baserar sina värderingar på instinkter medan människan baserar sina värderingar på något annat.

Då kan man fråga sig: På vad baserar människan sina värderingar?

Dels på uppfostran och dels på miljön, men också genom egna beslut.

För att förenkla det hela skulle man kunna kalla värderingarna för ”religion” och samhället för ”kultur”.

Eftersom kulturer byggs upp och förfaller, så är kulturer ingenting man kan kalla ”äkta”. De är resultat av värderingar.

Nu kan man fråga sig. Utvecklas verkligen värderingarna??? Eller är det bara kulturerna som utvecklas???

Meningen med detta filosoferande är att hitta ”de äkta värderingarna” som all religion grundar sig på. När detta är gjort så är mitt mål att skilja de negativa äkta värderingarna och de positiva äkta värderingarna.

Vad händer mer under barnets uppväxt?

Jo, förutom att överleva så vill ju barnet ha det så bra som möjligt. Som barn kan man inte påverka detta särskilt mycket, men det är ändå ett behov.

En människa strävar alltid efter lycka.

Vad grundar jag detta på?

Om en person får välja mellan att vara ledsen eller glad, vad väljer man? Jo, att vara glad. (Oavsett vad som innefattar glad) Alltså strävar man alltid efter lycka, även om detta innebär olika strävanden för olika personer.

Då kommer en följdfråga:

Finns det en eller flera vägar till lycka?

Det är här jag tror religion kommer in i bilden. Eftersom man har svårt att hitta en mening med nuvarande livet så söker man efter en mening efter döden.

En tro på en fortsättning efter döden, leder till indirekt lycka. Man är nöjd med vetskapen om att man tror på liv efter döden och känner sig därför tillräckligt lycklig.

Men spelar denna tro verkligen någon roll? Blir vi lyckligare av religion?

Eftersom nästan samtliga religioner har värderingar som huvudpunkt så borde det ju finnas ett samband mellan värderingar och lycka. Och i så fall knyts hela detta resonemanget ihop ganska bra.

Vad gör oss då lyckliga?

När vi tillfredställer våra behov. Detta gör oss tillfälligt lyckliga.

Men tillfällig lycka är ju som sagt bara tillfällig.

Finns det då något evig lycka?

När vi följer våra värderingar upplever vi evig lycka. Vi bryter inte mot våra egna värderingar och känner oss därför tillfreds med varandra.

Men kan inte i så fall varje person skapa sina egna värderingar och bli lyckliga efter dessa?

Där kommer ytterligare en am mina teorier in i bilden.

Det finns både äkta negativa och äkta positiva värderingar som leder till antingen lidande eller lycka.

Låt mig förklara närmare.

Värderingar är ingenting man skapar. De existerar naturligt och man kan därför inte lura dom. Man kan skapa illusioner för sig själv, men endast tillfälligt. Ibland kanske en hel livstid om man har tur, men även då inser man bristerna innan man dör.

Låt oss då gå tillbaka till barnet som växer upp. Vilken chans har barnet att hitta sin lycka? Barnet påverkas ju endast av uppfostran och miljön.

Eller finns det en faktor till som vi inte vet om? En instinkt som gömmer sig och dyker upp då och då? En moralisk instinkt om vad som är rätt och fel? Och att säga emot denna instinkt leder till lidande i längden?

Låt mig ta ett exempel:

En människa uppfostras till en mördarmaskin. Personen verkar inte ha något samvete i kroppen. Men när personen dödar någon så uppstår ändå en konflikt i kroppen. Antingen förstår personen att han gjort fel, eller så förtränger han dom känslorna till senare tillfälle. Men förr eller senare dyker dessa känslor upp och resulterar i lidande i någon form.

Vilka är då dessa värderingar som vi bär med oss i vår instinkt? Kan man förklara dessa exakt? Det skulle ju innebära att man i teorin visste hur man kan leva ett äkta lyckligt liv, utan personliga konflikter.

Jag anser att man kan definiera dessa värderingar och förklara dom på ett hyfsat bra sätt som alla förstår. Men detta är bara min egna uppfattning.

Först måste jag bevisa att denna teori faktiskt stämmer. Att det finns en röd tråd till ett lyckligt liv och att all annan lycka endast är tillfällig. Jag måste också överbevisa alla resonemang som förs emot denna teori. Den måste vara helt utan fallgropar.

ROLLER

En av dom största anledningarna till lidande är att vi inte accepterar vår roll. Och det är klart att ingen hemlös människa är nöjd med att vara hemlös!

Om vi återgår till vildkatterna eller något annat djur.

Där har varje katt sin roll i flocken. Visst mäter man styrka, men det går sällan till överdrift, utan katterna vet vem som är starkast och mest lämpad för de olika rollerna.

Vi pratade tidigare om behov. Människan har ett maktbehov. Därför skulle det inte vara möjligt att alla skulle acceptera den roll dom fick. Någon skulle bli missnöjd och agera ut detta missnöje.

Så den enda lösningen skulle vara att bevisa att maktbehov enbart leder till lidande för att man sedan ska kunna sätta sig över detta behov. Och precis så är det med alla andra behov vi har också.

Jämför man detta med religioner så är ju likheten slående med synder!

Så för att människan inte ska vara missnöjda med roller krävs alltså att man sätter sig ovanför behoven och inte bryr sig om dom.

Detta är ingenting som händer på en dag, men kanske är det möjligt i en framtid.

Men för att en människa ska förkasta ett behov så behöver människan förstå att det leder till mer lidande än lycka. För det är ju lyckan människan vill åt. Och om människan tror att makt leder till lycka istället för lidande, ja då finns det inte mycket att göra åt saken!

Så det krävs alltså insikt att maktbegäret (i detta fall) leder till mer lidande än lycka.

Men för att nå denna insikt så krävs det naturligtvis ett helt jämställt samhälle där makt inte existerar.

Så för att komma över ett behov behöver vi alltså eliminera behovet. Och detta kanske verkar vara en uppgift övermäktig människan.

MEN om detta är sanningen… så borde vi ju alla komma fram till det en vacker dag och följa den.

Som sagt, det blir ingen lätt uppgift att definiera de äkta värderingarna. Men jag lovar att inte ge upp!

Om vi jämför detta resonemang med olika religioner så märker man snabbt att det finns många likheter.

Kristna uppfattar kristendomen som de äkta värderingarna.

Buddhister uppfattar Buddhismen som de äkta värderingarna.

Muslimer uppfattar Islam som de äkta värderingarna.

Kan vi då hitta en likhet i alla dessa religioner?

Ja, jag anser det. Skillnader i dessa religioner beror på kultur. Men samtliga religioner har ändå samma huvudvärderingar.

Man ska vara en bra människa. Man ska be och vara osjälvisk. Man ska inte synda utan följa ett särskild livsmönster osv.

Det finns många värderingar som är lika. Så religion är alltså inget hinder för detta resonemang om att det finns äkta värderingar som gäller för alla.