JAG HAR FLYTTAT!

MIN BLOGG MITT FÖRETAG SJÄLVHJÄLP
GLANNSTROM.SE
-
MIN NUVARANDE BLOGG
HAPPYRESEARCH.SE
 -
FRÄMJAR PSYKOLOGISKT VÄLMÅENDE
ONLINETERAPI.NU
 -
INFORMATION OM PSYKOLOGI OCH SJÄLVHJÄLP
  . . . . . . . . . . .  
  AKUT HJÄLP
  GRATIS SJÄLVHJÄLP 
  PSYKOLOGINS HISTORIA
  PERSPEKTIV
  DIAGNOSER
  BEHANDLINGAR
  FORSKNING
  UTBILDNING
  LÄNKAR
  KONTAKT
  OM MIG
   
 
SÖKLÄNKAR
dir.blogflux.com/ nyligen.se www.bloggportalen.se www.bloggtoppen.se www.blogrankers.com/Sveri www.topblogarea.se/halsa/
SENASTE INLÄGG
Sokrates och Psykologistudenten flyttar... länge leve psykologiblogg.se! Promenad i solen Detta borde varit jag... och detta är jag! Ändrade planer Mitt liv som forskare Dissociation och Träning Dagens Snopp Kommentar Vad är det värsta som kan hända? Sega dagar Smärtlindring är inte dödshjälp Dröm om föreläsning En hemsk värld? Vad är en vedmaskin? Tillbaka i Örebro Who wants to live forever? Lär dig att studera effektivt! Film - Shutter Island (2010) Grekisk Plankstek på Efesos Sporter jag tränat Det var en gång...
KATEGORIER
Bilder Blogg Buddhism Citat Dagens Babe Dikter Disciplin Film Filosofi Forskning Fragment Frågor och Svar Föreläsningar Grekland Idrotts-Glänne In English Internet Jobb Karriär-Glänne Klinisk psykologi Konst Kontoret Krönikor Kärlek Lika som bär Livet enligt Glänne Livsstil Medkänsla Länkar Mat Meditation Mode Motsatsfilosofi Musik Noveller Nyheter Nöje Om mig Pengar Poker Politik Politiskt (in)korrekt Populism Privata noteringar Psykologi Relationer Resa Rubriker Sex Självhjälp Spex-Glänne Sporten Svammel Träning Val 2010 Veckans Freud Video Vägen Tillbaka Vänner Youtube Youtubetriss
ARKIV
Maj 2010 April 2010 Mars 2010 Januari 2010 December 2009 November 2009 Oktober 2009 September 2009 Augusti 2009 Juli 2009 Juni 2009 Maj 2009 April 2009 Mars 2009 Februari 2009 Januari 2009 December 2008 November 2008 Oktober 2008 September 2008 Augusti 2008 Juli 2008 Juni 2008 Maj 2008 April 2008 Mars 2008 Februari 2008 Januari 2008 December 2007 November 2007 Oktober 2007 September 2007 Augusti 2007 Juli 2007 Juni 2007 Maj 2007 April 2007 Mars 2007 Februari 2007 Januari 2007 December 2006 November 2006 Oktober 2006 September 2006 Augusti 2006 Juli 2006 Juni 2006 Maj 2006 April 2006 Mars 2006 Februari 2006 Januari 2006 December 2005 November 2005 Oktober 2005 September 2005 Augusti 2005 Juli 2005 Juni 2005 Maj 2005
Hälsa
 
 
 
 
En enkel handbok om Innebandy för spelare och tränare på alla nivåer.

hahaha Den här lilla och ofullständiga handboken skrev jag år 2000... Jag skrev mycket underliga saker då, och underligare skulle det bli framöver! Antar att jag behövde nåt att göra.

Vad är innebandy?

Vilka olika nivåer kan man spela innebandy på?

Spelaren

Spelsinne
Fysik
Hur förbättras man?
Varför blir man bättre?
Hur länge utvecklas man?


Tränaren

Taktik
Social förmåga

Laget

Sammanhållning
Varför går det bra eller dåligt?

Taktik

Träningar

Enkla övningar
Olika träningar för olika åldrar

Material















1. Innebandyspelaren

1.1 De två grundpelarna hos en innebandyspelare:

Fysik

Spelsinne

En innebandyspelare består av två olika grundpelare. Den ena är fysik som består av styrka, snabbhet, kondition och balans.

Den andra grundpelaren är spelsinnet som består av förmåga att läsa spelet, markera, teknik och taktik.

Desto högre nivå man spelar på, desto viktigare blir naturligtvis den fysiska biten. Spelsinnet är svårt att träna upp, men kan mogna på senare år.

1.1.1 Fysik

En innebandyspelare måste orka genomföra det han eller hon ska genomföra. Därför är fysiken den viktigaste egenskapen man kan träna och bli bra på. Just att orka mer än motståndaren är nog det viktigaste som finns inom innebandyn och dessutom all övrig sport.


STYRKA

Styrkan grundar sig för det mesta på storleken av en spelare, men ibland är det inte bara kilona som talar. Det är lättare att täcka boll om man är stor, men man kan även vara stark på att täcka boll om man är liten. Så i innebandyn är styrkan inte så beroende av storleken utan mer balans och stadighet.

Det bästa sättet att träna upp sin styrka är naturligtvis styrketräning.

Styrkan påverkar också tekniska detaljer som t ex skott. Starka handleder leder oftast till hårdare och snabbare skott. Det är därför hockeyspelare verkar kunna skjuta så hårt i innebandy (speciellt märks detta på juniornivå). Förklaringen är att dom har så starka handleder.

Ett innebandyskott är 60 procent teknik och 40 procent styrka.

Här följer en lista på vad olika styrketräning tränar (generellt sett)

Handleder, underarmar: Skott

Ben: Snabbhet

Armar Bröst: Styrka i en mot en situationer

Mage: Snabbhet, kondition


SNABBHET

Man kan vara snabb på två olika sätt i innebandy:

Med eller utan boll.

Grovt kan man säga att spelare som är snabba med boll lämpar sig bäst som forwards och spelare som är snabba utan boll är lämpade som försvarare.

Vissa tränare tycker att ALL träning ska innehålla klubba och boll (inklusive uppvärmning) för att på så sätt förbättra snabbhet med boll.

Snabbhet kan man inte direkt träna, men man kan förbättra sin snabbhet en aning genom:

Benstyrketräning: Starkare ben är snabbare ben.

Kort intervallträning 30-15 (30 sekunder 90 % tempo, 15 sekunders vila) X 10 i två tre omgångar: Ger snabbhet samt kondition som lämpar sig för innebandy.


KONDITION

Kanske den viktigaste biten av alla. Orkar man mer än motståndaren så har man stor chans att vinna. Men även konditionen är uppdelad i olika kategorier:

Mental kondition: Hur mycket man VILL springa och bli trött. Vissa spelare tar inte ut sig max på en match. Det är jobbigt att springa även i innebandy och för att kunna ha bollen och göra något vettigt med den måste man vara först in i situationerna. För detta krävs stor mental kondition. Att vilja vara först. Att orka jobba.

Fysisk kondition: Hur mycket man KAN springa och bli trött. Är man trött så är man. Som tur är finns det korta byten. Fysisk kondition är lätt att träna. Det är bara att springa och röra på sig för att förbättra den. Innebandy är inte världens mest krävande sport, men det krävs kondis även där. Så för att ORKA vara först till bollarna krävs fysisk kondition.

Mental kondition tränar man lättast upp genom samtal med spelaren samt motivering. Funkar inte detta så återstår bänkning tills spelaren fårstår vilken viktig del i spelet detta är.

Fysisk kondition tränar man lättast upp genom löpning och lång intervallträning 70-20 (70 sekunder i 80 % tempo, 20 sekunders vila) X 8 i två tre omgångar. Idioten är en annan form av intervallträning som är skapligt utmattande.


BALANS

Balans är en viktig fysisk del i innebandyn som länkar ihop det tekniska med det fysiska. Ett bra balanssinne innebär ofta ett bra spelsinne. Det är svårt att träna balans. Så mycket mer om balans finns inte att säga. Den bara finns där, mer eller mindre.


1.1.2 Spelsinne

Spelsinnet är viktigare än fysiken och också svårare att träna upp. Hård träning ger dock teknik och visst spelsinne. Men en maxkapacitet finns nog inlagd redan från födseln. Sedan utvecklas detta spelsinne ibland innan man är 18, och ibland efter man är 25.

Vill man hitta riktiga framtidslöften när man tittar på en bunt 9 åringar som springer omkring med plastklubbor och jagar bollen så behöver man inte anstränga sig särskilt mycket. Den 9-åringen som håller sin position bäst och slår flest passningar, är den 9-åring som förmodligen kommer bli en bra junior. Finns motivationen, även en bra seniorspelare på hög nivå.

Detta är inget man kan lära in eller påskynda. Istället får man iaktta och berömma bra saker. Snart lär sig den unga spelaren att spelsinnet utvecklas och att helheten är viktigare än individen.

Spelsinnet är också mer diffust och svårförklarat och tar därför större plats att förklara än fysiken.


FÖRMÅGA ATT LÄSA SPELET

Väldigt grovt kan man säga att de olika speltypernas uppgifter är:

Anfallare - Stå på rätt ställe och göra mål.
Center - Ge support till både anfall och försvar. Hålla ihop laget.
Backar - Stå på rätt ställe och försvara sig mot motståndarens anfall.
Målvakt - Försöka ta de skott som går mot mål.

Här följer en mer utförlig beskrivning av de olika speltyperna, och eftersom det handlar om förmåga att läsa spelet så beskrivs speltyperna i både anfall och försvar:

FORWARD

I anfall:

Att göra mål är naturligtvis den huvudsakliga uppgiften för forwarden. Att antingen vara snabbare än motståndaren, eller göra något extra med bollen så målchans uppstår är de två vanligaste sätten att göra mål på.
För att få chansen till detta krävs stor rörelse av forwarden utan boll, och att forwarden är först in i situationerna. Just att vara först till bollen ligger högt upp på listan vad som avgör en match åt endera hållet. Det lag som rör sig mest vinner oftast. Sen gäller det naturligtvis att röra sig rätt också.

I försvar:

Den viktigaste situationen för en forward händer egentligen innan man börjar försvara sig. Att bli av med bollen på fel ställe är ofta förödande. Därför gäller det för forwarden att tänka efter vart han/hon står och vart medspelarna står. Vågar jag chansa? Är det värt ett försök? Dessa två frågor måste en forward ställa sig varje gång han/hon har bollen. Och svaret måste komma ögonblickligen genom ren instinkt. Spelare som tänker på detta är väldigt värdefulla för laget därför de gör mer nytta än de förstör. Men ibland går det naturligtvis fel för även den bäste.

Förutom detta är forwardens uppgift att täcka upp centern om denne inte kan följa med hem i anfallet. En center MÅSTE alltid finnas i försvar, och om det är en omöjlighet för centern att hinna hem så ska en forward ta den platsen så länge.

Forwarden ska även antingen stressa eller vinkla av motståndarlagets spel. Stressar man backarna tar man risken att bli bortspelad. Vinklar man av tar man risken att motståndaren hinner ställa upp i lugn och ro.

Fördelarna med de bägge metoderna är:

STRESSA - Motståndaren får mindre tid på sig att lägga upp ett anfall. Måste titta mer på boll än att leta medspelare. Motståndaren kan lättare slå felpass.

VINKLA AV - Motståndaren får svårare att "göra bort" en gubbe och hitta luckor. Försvaret är väl samlat och i rätt positioner.

CENTER

I anfall:

Det är jobbigt att vara center. Man är den enda länken mellan anfallare och försvarare. I anfall brukar centern vara speluppläggaren genom att komma ner och möta bollen. Centern bör ha ett bra spelsinne för att stå rätt hela tiden. Gärna bakom bollen i alla lägen. Av tradition ska även centern vara framför mål och böka. Byte mellan center och anfallare brukar vålla stor förvirring hos motståndarna. Och detta är också tillsammans med långbollar den vanligaste uppspelsmetoden.

I försvar:

Enkelt sagt: Att markera motståndarlagets center. Men detta är en omöjlighet att göra hela matchen. Stor kommunikation med försvaret krävs för att veta vem som har vem när motståndaren anfaller. Om en back går bort sig eller blir kvar i anfall är det centerns uppgift att täcka upp och ta den platsen. Centern ska också "rensa framför mål" och se till att inga ytor i mitten finns. Centerns roll varierar kraftigt beroende på försvarstyp (man man eller zon).

BACK

I anfall:

Ofta gör backar mål. Detta beror på att de är smarta och har följt med upp i ett anfall och blir omarkerade.

I försvar:

Backarnas uppgift är att förhindra att det uppstår farligheter, att motståndarlaget får så lite målchanser som möjligt. De ska helst vara först och störst på långbollar, bryta kontringar och förstöra uppspel. Viktigt för backar är att ligga nära sin markering och att störa i skottögonblicket för motståndaren. Enkelt sagt: Att störa och ge motståndaren så lite tid som möjligt.

MÅLVAKT

Målvakten ska rädda så mycket skott som möjligt. Stilarna är många, men pigga ben och snabba rörelser är viktigt för att lyckas. Samt att vara aktiv i målet, gå ut och täcka långskott så man inte blir fast på mållinjen. ANDVÄND MÅLOMRÅDET!


MARKERA

Detta är A och O i ett försvarsspel. Utan markering får motståndaren göra som dom vill. Med en bra markering får motståndaren ingenting gjort.

Det som är generellt för en bra markering är att alla ligger nära sin spelare, dvs springer med och ligger högst 1-2 meter ifrån sin motståndare. Då hinner man alltid täcka skott, skära av passningar och hindra motståndaren att tänka för mycket.

Om man inte ligger nära sin motståndare så får han/hon tid att ta emot bollen och göra något med den, i värsta fall mål eller början till ett mål.

Det finns två olika markeringssätt:

MAN MAN

ZON

MAN MAN:

Detta innebär att varje spelare har varsin markering och inte byter markering. Försvararna har forwards, forwards har försvarare och center har center. Om motståndarlagets spelare byter positioner ska det egna lagets spelare också byta position.

Fördelar: Lätt att veta vem man markerar, om varje spelare håller sin markering uppstår inga farligheter.

Nackdelar: Kommer lätt ur sin position, om en tappar blir motståndaren fri.

ZON

Detta innebär att laget byter markering och håller sina positioner. Om motståndarlagets försvarare t ex driver upp bollen, så byter det egna lagets spelare markering, från forward till försvarare. Man har ansvar för en zon istället för spelare. Det krävs ett bra och jämt och kunnigt lag för att bedriva denna form av markeringsspel, som är väldigt sällsynt i dagens innebandy.

Fördelar: Man håller positionerna, mindre spring

Nackdelar: Tappar en tappar alla, lätt för missförstånd.

TEKNIK

När små ytor finns och spelet är tillknäppt, då behövs teknik för att lura och lösa upp motståndarnas försvarsspel.


Time 2009-03-14 @ 16:24:58 Permalink Fragment Trackbacks ()
Comment KOMMENTARER (2)
KOMMENTARER

Postat av: Mathias

Det hjälpte mig:D

2010-09-28 @ 21:48:03
Postat av: stefan

Mycket bra information, tack

2012-12-11 @ 11:32:32

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

  PRENUMERERA
bloglovin
  DELA DENNA SIDA
Bookmark and Share
  RSS
RSS 2.0
Copyright 2005-2011
Mikael Glännström
. . . . . . .