Det pågår en viss kontrovers inom psykologin huruvida EMDR är effektiv eller inte mot posttraumatisk stress, trauman. Helt klart är att den är effektiv, men den aktiva komponent som verkar ge effekt, är exponeringskomponenten i EMDR. Det skulle alltså kunna finnas andra metoder som är mer effektiva, som också innefattar exponeringskomponenten, exempelvis KBT.
I forskning är Ockhams rakkniv att föredra. Finns det (i en metod) onödiga komponenter som är svåra att förklara, så är en annan metod, som är lika eller mer effektiv, med färre och mer begripliga komponenter att föredra.
Jag är själv skeptisk till EMDR, eftersom det är en något mystisk metod, som många höjer till skyarna och menar att det är ett självklart förstahandsval när det gäller terapi för personer med trauman. Det har tidigare visats att ögonrörelserna är ovidkommande för terapins utgång (effektivitet). Ändå envisas många med att utföra ögonrörelserna, förmodligen för att det har en teatralisk effekt...
Den här studien jämför EMDR med KBT och visar att en KBT-variant är signifikant mer effektiv än EMDR när det gäller PTSD. Det finns alltså ingen anledning (om man går utefter evidensbaserad terapi och den här studien, som för övrigt är väl genomförd) att föredra EMDR framför KBT.
Compared Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR) and a Cognitive-Behavior Therapy (CBT) variant (Trauma Treatment Protocol; TTP) in the treatment of posttraumatic stress disorder (PTSD), via a controlled clinical study using therapists trained in both procedures. 23 Ss who had undergone a traumatic incident participated. It was found that TTP was both statistically and clinically more effective in reducing pathology related to PTSD and that this superiority was maintained and became more evident, by 3-mo follow-up. These results are discussed in terms of past research. (PsycINFO Database Record (c) 2008 APA, all rights reserved)
Källa: Journal of Anxiety Disorders. Special Issue: Advances in conceptualization and research on the efficacy and mechanism of EMDR. Vol 13(1-2), Jan-Apr 1999, pp. 131-157
|