Min egen problematik började först efter skoltiden. Jag har därför ingen erfarenhet av hur bra eller dåliga skolor är på att erbjuda stöd till barn med psykologisk problematik.
En sak är säker. I varje klass finns det barn med psykologisk problematik, och de flesta får inget stöd alls. Det måste till nya rutiner för att identifiera dessa barn och erbjuda dom stöd. Mental hälsa borde bli ett ämne i skolan, tillsammans med förebyggande arbete mot mobbing osv. Ett helt ämne som fokuserar på att människor tar hand om varandra, eller i alla fall finns tillgängliga för de som behöver stöd.
Tyvärr är det i dagsläget en utopi som inte är genomförbar på grund av att lärare och personal på skolor inte har tillräckligt med tid eller ork för att genomföra förändringar som är nödvändiga. Skolan behöver genomgå en stor förändring och det kommer jag jobba för som framtida forskare och politiskt engagerad. Barn ska utveckla nödvändiga verktyg i kampen mot psykologisk problematik. Barn får så många intryck, som de behöver smälta, och de behöver stöd i denna process.
Det är självklart att skolan ska ta ansvar för sina elevers välmående. Alla är inte lyckligt lottade och alla har inte föräldrar som tar sitt ansvar, tyvärr. Det måste finns ett socialt skyddsnät.
För det går att må bra. Det vet jag själv. Jag har varit på botten med ett hav av ångest, men mår i nuläget bra.
Psykologin som vetenskap börjar dock mer och mer fokusera på positiv psykologi, vilket innebär att det inte bara är fokus på ohälsa, utan även hälsa, vad som får människor att må bra. Detta kommer impementeras mer och mer i samhället, allteftersom vi får mer kunskap i dessa frågor. Men bondförnuftet har vi redan idag. Låt oss använda oss av det.
DN 1 2
|