Jag har precis startat eget företag. Det går att göra på nätet. Dock har jag inte registrerat något namn.
Nej, jag ska inte starta ett SPA. Jag ska driva www.psychologyselfhelp.org samt föreläsa lite då och då, när jag känner för det och får möjligheten. Kanske kommer det ut någon bok framöver också. Den skjuts fram mer och mer...
Däremot så ska jag på SPA i Varberg imorgon. Fem nätter med varma källor, bastu och bubbelbad.
När jag kommer tillbaka ska jag och min vän Anders ta tag i våra liv och bli riktigt disciplinerade. Anders har redan goda matvanor, men vi behöver jobba på vår träning, våra studier och dygnsrytmer.
Har nån konstig öronmigrän också. Hör dåligt på ena örat... Har haft så förut. Det ordnar till sig efter några dagar.
Annars fortsätter Indiska Religioner. Och jag har tenta den 15:e augusti. Dock har jag inga böcker. Får verkligen gräva fram ett G djupt ner i min ficka på den... Hmm...
Nu har jag arbetat hårt i åtta dagar. Jag kan konstatera att det gick bra och att jag har fallenhet för hovmästaryrket, då jag gillar att småprata med gästerna.
Jag hade tänkt klara mig undan att förstöra disk, men föll på mållinjen genom att tappa ett par koppar, fat och glas i golvet...
Min yrkeskarriär har nu börjat som diskpojke. Nu ska jag arbeta mig uppåt!
Kanske blir jag rockstjärna till slut.
Nu blir det semester i några dagar. Sen SPA i Varberg. Sen lite studier. Ja, det vanliga. Det vanliga.
Idag har jag arbetat hårt på en restaurang på Öland. Jag har städat, diskat, ställt fram mat, tagit bort disk från bord och diverse annat småpyssel. Det gick ganska bra, men jag tycker nog det är roligast att städa.
Betyg 5 av 10 får jobbet. Det är uthärdligt.
Får se hur mycket jag orkar jobba. Jag blir ju så lätt uttråkad.
Jag får lite pengar i alla fall.
Emma tyckte det kändes konstigt att se mig arbeta Hon trodde nog inte jag kunde sånt.
Idag har jag mestadels packat min resa inför Ölandsbesöket, där jag ska träffa Emma och jobba hårt på en restaurang. Det kanske inte låter som någonting märkvärdigt, men jag har faktiskt inte jobbat en minut på tre år. Arbetsdisciplin är inte min starka sida, och jag är inte den som frenetiskt söker sommarjobb.
Konstigt nog ser jag fram emot att arbeta. Jag vill ha erfarenhet och jag vill disciplinera mig själv. Det är spännande att lära sig saker och det är en ära att få vara till tjänst för andra och göra dom glada.
Göra andra glada är någonting som Michael Jackson levde för, om man ska tro minnesstunden som gick på TV idag. Hans familj, vänner och fans öste beröm över Michael, som en humanitär och entertainisk gigant. Och till viss del förstår jag dom. Han brann verkligen för sina framträdanden och sin musik. Han ville att hela världen skulle hålla handen och älska varandra. Tyvärr blev han förstörd av det som skapade honom: Berömmelsen.
Berömmelsen gjorde att en far till ett barn anklagade Jackson för att utnyttjat honom sexuellt. Michael nekade, men förnedrades innan dess med en kroppsvisitering och ett antal elaka artiklar och anklagelser. Idag är det inte många som tror han är skyldig, eftersom inte ett enda bevis hittats mot Michael.
Michael försökte leva ut den barndom han inte fick, det förstår till och med en amatörpsykolog. Barnlikt, var han också blyg och känslig och gillade inte den privata uppmärksamhet han fick. Hur ska man kunna göra miljoner fans glada?
Som det verkar, ledde all press till att Michael åt smärtstillande och ångestdämpande. Han drog sig tillbaka, vilket kanske inte är underligt då han måste hyra Disneyland för att få vara ifred. Han sjöng "Please Just Leave me Alone" och "Scream" för att markera att media (och en del fans) gick över gränserna. The King of Pop kunde inte leva ett normalt liv, och det hjälpte inte direkt till att han adopterade apor och lamor, sov i syrgastält, operarade sönder sig och bodde med massa barn. Michael Jackson kallades "Wacko", men i sanningens namn, så kunde han inte vara särskilt mycket mer normalt, efter de förhållanden som rådde. Vi vet förmodligen lite om Michaels natur, förutom att han var en glad person som älskade att skratta och få andra att skratta.
Idag sa Paris Jackson farväl till sin far. Det var ett rörande ögonblick, och jag hoppas att barnen slipper samma behandling av media och omvärlden, som Michael fick. För det skapar väldigt underliga personliga identiteter, som ofta slutar i tragedi under medialuppen.
Någon gång borde media sättas under luppen. Nästa gång kanske vi står upp för någon, hyllar någon, bryr sig om någon, medan de är i livet. Oavsett om det handlar om Michael Jackson, eller en helt okänd person.
Jag har varit lite cynisk senaste tiden. Det har eskalerat och jag tror att det handlar om en osäkerhet inom mig. En osäkerhet för vad som komma skall. Det är svårt att hantera press ibland, och mitt svar på press har varit cynism.
Men nu ska jag försöka gå tillbaks till mina buddhistiska ideal och tänka efter lite mer. Jag vill se på världen med glädje och nyfikenhet, inte med cynism och bitterhet.
Jag har en naturlig fallenhet för passivitet, vilket inte direkt underlättar mina karriärplaner. Ofta har jag tusen idéer i huvuden, men sitter och fördriver tiden med någonting helt annat. Detta gör mig rastlös och frustrerad, vilket i längden gör att jag har svårt att komma igång med saker. Det här är någonting jag måste förändra framöver, såvida jag inte vill glida igenom livet med en växande mage och bidragshögar.
Ibland måste man ta tjuren vid hornen och göra saker man inte vill.
Jag har liksom vant mig att undvika jobbiga saker, och ibland hänger det beteendet med trots att jag egentligen klarar av saker. Det svåra är att skilja på vad man inte vill, och vad man är rädd för. För det man inte vill, ska man inte behöva göra.
På onsdag åker jag till Öland och Emma. Jag ska jobba lite, samt pyssla med sommarkurs och hemsidan. Egentligen vill jag helst vara här hemma, men jag känner inte något flyt här, så jag kan lika gärna åka till Öland.
Ibland känns distansen till de mål man har, oerhört lång. Så är det just nu för mig.