Ann Heberlein gav idag ut en bok som handlar om manodepressivitet och ångestproblematik.
Samtidigt uppges hon vara saknad och polisen letar efter henne.
Frågan man (eller i alla fall jag) ställer sig är: Har hon tagit sitt liv?
Jag tror inte det. Jag tror och hoppas att hon gömmer sig någonstans, för att sedan komma tillbaka och ta debatt om ångestproblematik och om svårigheterna som finns mellan individ och samhälle, när det gäller ångestproblematik.
Jag har inte läst boken, men DNs recension verkar förklara att den handlar om ett stort utlämnande, som är provocerande för personer som inte har erfarenhet av psykologi. Det vore verkligen tragiskt om det här blir en debatt om en psykiskt sjuk människa som inte längre orkade leva. För då kommer det ifrågasättas hur hennes beslut att skriva boken påverkade hennes mående.
Kaos, ensamhet och ångest är verklighet för många människor. Det har det även varit för mig.
Vi får hoppas på det bästa. Psykologisk problematik är ett rykande hett ämne, som behöver lite mer positiva nyheter.
UPPDATERING! Ann har hört av sig och är inte längre försvunnen. Det var en glad nyhet! Nu får vi hoppas att Ann mår hyfsat efter omständigheterna.
|