haha okej?

http://louiseafgunnarsdottir.blogg.se
http://louiseafgunnarsdottir.blogg.se

Oj vad "tung" din blogg är
Sitter på jobbet med en urgammal data, det tog 100 år innan den orkade få ihop din sida ;-)

Annorlunda och mjuk, ska kika lite mer.

Ha de gott!

Riktigt snygg blogg! mycket grejer :P



FRÅGESTUND JUST NU!

VÄLKOMMEN IN!

http://jenniesplace.blogg.se

Vad är skillnaden mellan diagnos- och individfokus? Vem har rätt att bestämma över någon annans liv? Själv har jag blivit tillskriven sjukdommar i all oändlighet, när allt i själva verket handlar om trauman: Våldtäkter, rasismen i samhället, misshandel, inacceptans, oförmåga till förståelse och destruktivitet. Det är sånt jag upplever att samhället och andra utsätter mig för varje dag? Vad ska man göra?

Vem kan man lita på när ingen lyssnar och man står och visar öppet att man vill ge och ge men ingen ger någonting tillbaka?

Hur behandlar man invandrare som varit med om trauman inom psykvården? Som jag ser det så blir man snarare diagnosticerad som lortbit istället för människa med värde och rätt till att få bli respekterad.

Vad gör man åt att man blir tvingad i mediciner som skadar mig mera eftersom man förlorar allt känsloliv, precis när man har behovet av ett känsloliv och att lära känna sin kropp är viktigt efter en våldtäkt för att kunna återuppleva känslan i ett fint förhållande och sex. Det kallas kroppskännedom.

Vad gör vården? Jo. De ringer och hotar och trackasserar en och kallar en för imbesildement och vill göra "tester" varför? Jo, för att kunna stämpla mig over and over again för något jag inte är. Jag är bara en livslevande och tänkande och kännande varelse ändå behandlas jag som förortsbruden som inte har förmåga att varken klara sig själv, blir tillsatt piller i oändlighet och blir kränkt av inläggningar på akutpsyk där människor på nätterna blir misshandlade. Det har jag sett... smög mig på personalen och såg hur de slog en kvinna i ansiktet med handflatorna, hon skrek: 'Så här gör ni inte mot en kvinna!' Jag grät efteråt och blev tvungen att skriva ut mig, vad för slags 'hälp' kan vårdare erbjuda som vill våldföra sig på kvinnor? ...

Vad gör man när man är känslig för omvärldens blickar och jag tycker mig ha rätt till att ha åsikter om omvärlden för jag ser den och jag lägger märke till samhällsföreteelser som är raktigenom brutalt sjuka. Att sminka sig och tro att man mår bra av shopping och ätstörningarna som kommer till. Moment 22 när jag ligger och inte kan gå upp ur sängen på morgonen för jag är för trött för att laga mat.

Common!

När ens föräldrar har sociala fobier mot en. Man försöker få dem att samsas och de lyckas till viss del, men det är blandade känslor. Mamma kastar tallrikar på mig i den katolska vreden över att jag har hittat en ny kille som jag blivit förälskad i och blivit schitzofren för eftersom jag är förortsbruden som bör utsättas för manligt förtryck från familjen och jag inte får ha sex med vem jag vill. Fast jag vill och är medveten om att våldtäkten gjorde mig översexuell, eller i alla fall sexuell på ett sjukligt sätt, en sak jag jobbar på och onanerar för att lära mig om min egen kropp och ha kroppskännedom. Jag har skaffat sim och solariekort för att inte bli deprimerad på vintrarna. Jag har fått matkupponger av mamma på senare tid för att alltid ha något att äta och slippa ligga och slöa bort mitt liv i min säng med moment 22. Jag har fått pappa att inse att han mår dåligt och att han inte ska behöva ha sociala fobier varken mot mig, min syster eller hennes dotter. Samtidigt som hela världen står och tittar på och tycker synd. Fuck you. Ni knullade min skalle och jag känner bara att jag vill ge igen. Men jag vill inte sjunka så lågt, är ingen buddistmunk heller och försöker hålla mig balancerad. Men när varken kroppen eller huvudet mår bra, när hjärtat är sönderkrossat som när Aztekerna gjorde med sina fiender, men i tanken, när man känner att man inte kan gå i skolan eller vara hemma för i skolan blivit man mobbad och utskrattad och hemma är bara kaos samtidigt som jag vägrar bli alkoholist och ligga på gatan och bli nedknarkad och har haft tankar på att börja hora. Pengar hjälper ju eller hur? Ekonomin måste hållas igång. Nu ska det konsumeras, den som inte konsumerar är en dålig medborgare och alla måste göra som samhället kräver att man ska göra och ingen vill göra det eftersom alla vill vara sig själva och må bra och känna känslor. Men ingen säger något om det och alla tiger som pigor, och storbonden ser alla upp till även om han behandlar alla illa, man ser upp till folk som trampar på andra och bemöter dem där nere med förakt, samtidigt som man trampar på dem ännumera och skrattar högt åt en för att man har mer kunskaper än gemene idiot på skolan som sitter och mest flinar åt vad vi har att lära oss eftersom ingen känner någon nytta i att lära sig någonting, bara jag som är annorlunda, för jag tycker om att läsa och lära mig. Diverse knullkåta svin tar sig rätten över min kropp på helgerna och gör mig gravid och jag gjorde två aborter. När tycker du att eländet ska ta slut? När tycker du att människor ska börja bry sig lite mera om varandra? När ska människor sluta klaga på att de är blyga när de i själva verket är stängda i hjärtat och oöppna i sinnet för att förstå andra människor? Förstår du att jag är i ren vrede förbannad och kan ärligt talat säga ord som: JAG HATAR SVERIGE?

Jag hatar Sverige och jag hatar innerligt det ni gjort mot mig. Våldtäkt på våldtäkt. Vårdpersonalen ser på mig och suckar. Vad ska vi göra? Piller på piller gör heller ingen nytta, ångesten byggs på. Jag vill göra en till piercing på min kropp för att orsaka smärta, att skära sig skullle inte gå för sig, då kan det gå för långt och jag måste fortsätta låtsas som att allt är ok. När ska NI sluta sparka nedåt? När ska NI sluta känna förakt? När ska NI sluta vara smygrasister? När ska ni sluta försvara svin som håller sig vid makten och kallar förortsbrudar för negrer?

När ska NI känna människovärde? Överhuvudtaget... ursäkta mig. Jag ska bara gå och begå lite självmord. Vi ses. Tack för hjälpen. :(

HYCKLARE!