BETYG

Glänne: 8 av 10

Emma: 7 av 10

Vickan: 6 av 10

Sabina: 8 av 10

Nanny: 10 av 10

Anna: 7 av 10

Anders: 5 av 10

BETYG

Glänne: 2 av 10

Emma: 2 av 10

Vickan: 1 av 10

Sabina: 1 av 10

Nanny: 2 av 10

Anna: 2 av 10

Anders: 1 av 10

BETYG

Glänne: 8 av 10

Emma: 9 av 10

Vickan: 7 av 10

Sabina: 2 av 10

Nanny: 7 av 10

Anna: 6 av 10

Anders: 4 av 10

BETYG

Glänne: 5 av 10

Emma: 8 av 10

Vickan: 3 av 10

Sabina: 5 av 10

Nanny: 2 av 10

Anna: 7 av 10

Anders: 5 av 10

BETYG

Glänne: 3 av 10

Emma: 9 av 10

Vickan: 5 av 10

Sabina: 6 av 10

Nanny: 7 av 10

Anna: 6 av 10

Anders: 4 av 10

BETYG

Glänne: 6 av 10

Emma: 4 av 10

Vickan: 4 av 10

Sabina: 3 av 10

Nanny: 9 av 10

Anna: 3 av 10

Anders: 5 av 10

BETYG

Glänne: 6 av 10

Emma: 8 av 10

Vickan: 8 av 10

Sabina: 8 av 10

Nanny: 6 av 10

Anna: 5 av 10

Anders: 6 av 10

BETYG

Glänne: 5 av 10

Emma: 6 av 10

Vickan: 7 av 10

Sabina: 7 av 10

Nanny: 4 av 10

Anna: 6 av 10

Anders: 6 av 10

Klassen: 13 pojkar 12 flickor totalt 25 personer

Maria Persson - Först på festen, bästa kompis med Lisa
Lisa Karlsson - Först på festen, bästa kompis med Maria
Lotta Sjödin - Linus granne,
Sofia Broström -
Malin Lindqvist -
Jessica Magnusson - Het på Linus,
Katarina Nilsson -
Zara Petterson -
Jennifer Jones -
Laura Chang -
Jenny Eriksson - Het på Marcus,
Paula Svensson - Het på bägge tvillingarna Norman, riktig babe,
Linus Olsson - Huvudpersonen, agenten, infiltrören,
Marcus Järnberg - Ny i klassen, hade första festen, Linus bästa kompis, het på Jenny
Petter Jacobsson -
Larry Karlsson -
Lars Hansson -
Thomas Kowalski -
Oscar Norman - Tvilling, Vältränad, rik,
Pelle Nylén - Ensamvarg,
Anders Norman - Tvilling, vältränad, rik,
Pete Hartman - Utbytesstudent, seriöst idrottande i fotboll och hockey, lugn typ, bra kompis med Bengt
Bengt Sundin - lugn typ, seriöst idrottande i fotboll och hockey, bra kompis med Pete
Harry Andersson
Sylvester Alfredsson

Läraren och klassföreståndaren Per Larsson -

Linus "far", uppdragsgivare och kontaktperson Jake Johnson -

Brian Oscarsson - Linus riktiga namn

Bengt Olofsson - Polischef i Stockholm,

Lasse och Lena Persson - Linus fosterföräldrar

Brian Oskarsson, täckmantel Linus Olsson - Huvudpersonen

Utseende: 1.80 lång vikt 72 kilo, normalstor, ljusgröna ögon men använder mörkblåa linser, mörkbrunt hår, ganska kort, charmigt leende, hans röst är lugn och utstrålar självsäkerhet.

Brian är specialagent för SWIN, Swedish Infiltrators. Han jobbar med att infiltrera sig in i grupper, och på så sätt lösa eventuella brott. Brian har uppfostrats hela sitt liv för denna uppgift, så han är väl förberedd. Han har tränat kampsport sen han var fem år.

Jake Johnson - Brians uppdragsgivare och drivande kraften i SWIN

Utseende: Lång och kraftig, alltid kostym om inte uppdraget kräver nåt annat. Mörkt välkammat hår, ungefär i femtioårsåldern, men ser inte alltför sliten ut. Bruna ögon. En trevlig mörk röst som låter mycket respektingivande när han betonar något. Haltar lite efter en skada.

Jake är en före detta FBI agent från USA, och han hade flyttat till Sverige efter att ha blivit allvarligt skadad i ett uppdrag. Han ville få lite lugn och ro, men han blev snabbt rastlös och beslutade sig för att starta upp SWIN, Swedish Infiltrators tillsammans med polismästaren Bengt Olofsson. Hela projektet är topphemligt, och dessutom olagligt, men man har ordnat så att det går att driva i alla fall.

Bengt Olofsson - Polismästare

Utseende: 2 meter och över 100 kilo. Tunnhårig man i 55 årsåldern.

Vill få fram bättre resultat än de nuvarande inom poliskåren, och han har förstått att något eget initiativ måste göras för att nå dem, så han har stöttat Jake finansiellt. Han vet att han riskerar sitt jobb och rykte om detta projekt avslöjas, men är övertygad att det kommer ge resultat. Vill inte att SWIN bara ska verka i Sthlm utan för hela Sverige.

Lasse och Lena Persson - Brians fosterföräldrar

Utseende: Lasse är 1.90 lång och har blont hår och blåa ögon. Med en snäll röst gör han sig lätt populär. Lena är en snäll hemmafru med typiska såna attribut. Hon tränar dock regelbundet och håller bra form. Brian var närmare Lasse än Lena under sin uppväxt.

När Brian tre år gammal blev föräldralös genom den tragiska bilolyckan blev Lasse och Lena fosterföräldrar åt den lille pojken efter rekommendationer från Jake, som ville att Brian skulle få det så bra som möjligt. De båda ställde upp på alla på projekt, och lät Jake sköta hans utbildning. Men de försökte blanda sig i så lite som möjligt.

Lizu (obs byta namn senare) - Brians kampsport tränare

Utseende - Lizu är 65 år gammal men ser ut som han fortfarande var trettio. Hans kropp är väldigt smidig, nästan som en gymnast, men betydligt starkare och snabbare. Lizu har långt svart hår men ser inte ut som ovårdad för det, han bär oftast enkla kläder, och hans röst är lugn och fylld av självförtroende som smittar av sig.

Lizu kommer från Kina, men blev en vandrande präst när kommunisterna tog över. Han åkte till USA och utförde ströjobb samtidigt som han njöt av naturen och tränade mycket hårt varje dag. Han mediterade även flera timmar om dagen. Han har under lång tid letat efter en "lärling" som han kan träna upp. Han kom av en slump till Sverige där han träffade Brian och Jake som letade efter en kampsport tränare. Efter långa diskussioner beslöt sig Lizu för att träna den unge pojken, ej mot betalning, endast mot mat och husrum. Han skötte även om Lasse och Lenas trädgård.

Per Larsson - Klassföreståndare

Utseende: Per ser kanske lite loj ut, och det är därför han är omtyckt av eleverna, vilket han är. Men han är även allvarlig när det gäller, och lätt att skaffa sig förtroende bland ungdomarna. Hans röst växlar mellan snäll och sträng.

Per Larsson ska vara hjärnan bakom hela den kriminella verksamhet i klassen. Vad han inte vet om är att saker och ting har gått lite för långt, och vissa elever är missnöjda med sin del av vinsten. Per känner flera personer inom den undre världen, bl a svartporrklubbsägaren Jimmy Nord, där de flesta illegala aktiviteterna äger rum. Per är väldigt noga med att röja upp spåren efter sig, och även fast han äger ett flertal miljoner beter han sig inte som han gör det, och de pengarna är omöjliga att spåra genom att han har flertal utländska konton i anonyma namn.

Pers högra hand i klassen är Thomas Kowalski och han är i stort sett den ende Per pratar med om dessa saker. Per betalar även stora summor till en polis

Thomas Kowalski

Utseende: Thomas är en lugn och charmig kille som kan få de flesta att göra något han vill. Han är även stor och stark och kan slåss ganska rejält, även om han inte håller på med skolslagsmål och sådant onödigt. Thomas är 1 90 och väger 90 kilo, och man skulle kunna tro att han var idrottsstjärna. Han har blå ögon och ganska kort organiserat rufsigt blond hår och ett charmerande leende.

Thomas är lite sugen på att ta över Pers ledarroll eftersom han tycker att det är han som gör alltihop. Thomas ger ut order till de som är inblandade i klassen, och de andra som förmodligen vet om allt, antingen ger han lite extra pengar eller skrämmer livet ur. Så alla i klassen vet vad som händer. Det finns säkert några till som vet om det på skolan men de är för rädda för att säga något. Thomas närmaste personer är Jessica Magnusson, som är Jimmy Nords främsta hjälpreda, Larry Karlsson som sköter försäljningen av droger av olika slag (Tabletter, klistermärken, hembränt, hasch, kokain... etc).

Jessica Magnusson

Utseende: Brian tycker mycket om Jessicas utseende. Smal, men ändå kurvig och stora blåa ögon, blont hår och ett bländande leende. Hennes röst var både blyg och självsäker på samma gång. Det var inte många som kunde motstå hennes charm. Inte heller av tjejerna.

Jessica har i ett tag varit inblandad i de skumma sakerna som pågår i klassen. Hon står även ganska högt upp på stegen. Efter Thomas är nog Jessica den med mest makt. Hon sköter kontakterna för porrklubben, och fixar även tjejer till stället. Några är från klassen, Maria Persson och Lisa Karlsson samt Lotta Sjödin och Sofia Broström är inblandande på ett eller annat sätt. Även utbytesstudenterna Laura Chang och Jennifer Jones är inblandade. Det är de sju av tolv tjejer som är kriminella i klassen. De andra vet om det mesta men säger inget. Paula Svensson är den som har varit nära att säga något, och den som är störst risk bland tjejerna att säga nåt, dels för sitt bra självförtroende och sin starka vilja. Jessica har länge varit på Jenny Eriksson och försökt få henne att börja, men hon har varit tveksam hela tiden.

Larry Karlsson

Larry är en ganska liten kille. En typisk störande snorvalp. Men han är mycket bra med siffror och är Thomas närmaste man, eftersom han sköter all ekonomi och de flesta besluten. Thomas gillar inte att Larry har så mycket makt men det är inget han kan göra åt det, för Larry är oumbärlig. Alla andra killarna i klassen utom Marcus, som är ny, har en roll i verksamheten på ett eller annat sätt. Vissa är kurirer, vissa är torpeder och vissa bara är... Larry har en gnällig röst och många ogillar honom. Den lättaste personen att övertala att skvallra, så all a andra skyddar honom ganska rejält, och låter han inte få reda på så mycket. Men han klara av att lista ut det mesta själv.

Tvillingarna Oscar och Anders Norman

Dessa två kommer från en fin familj och ser ut därefter. Vältränade, stiliga gossar med charm och stil. Men de är trötta på det lite enformiga livet, och de är båda lyxknarkare som sniffar kokain ibland. Och när de är höga vill de ha lite spänning så de är väldigt inblandade i verksamheten på alla möjliga sätt... Paula som gillar båda tvillingarna mycket är oroad och försöker få ur dom ur verksamheten.

Maria Person och Lisa Karlsson

De båda är bästa kompisar och skiljer sig sällan åt. Båda är trevliga och söta, och väldigt sociala. För att tjäna lite extra pengar jobbar de på porrklubben (dock bara som servitricer och andra småärenden), men märker snart att mer och mer krävs där.

Pelle Nylén

Pelle är en ensamvarg som inte gärna pratar eller för väsen av sig. Men ändå så är han inblandad i klass-brottsligheten. Han har ett ganska hett temprament, men lång stubin. Men när det går över gränsen blir han okontrollerbar. Pelle sköter vissa "smyguppdrag" men gör dessa helt själv. Pelle ser för övrigt ut som en vanlig kille.

Marcus Järnberg

Nyinflyttad från Göteborg har han ingen aning vad som pågår i klassen, men han gillar sina nya kompisar. Hans ögon är bruna och vänliga. Okopmlicerad, öppen och ärlig kille. Kort rufsigt brunt hår. Marcus blir Brians bäste kompis.

Jennifer Jones och Laura Chang

Bägge dessa är utbytesstudenter från NY. De har slut på pengar och gör lite småärenden för Jessica. De är inte direkt snygga, men har otroligt stort självförtroende som Amerikaner har. Och naturligtvis massor av personlighet och åsikter.

Lotta Sjödin

Lotta bor nästan granne med Brian i ett fint område. Hon är en snäll och trevlig person, som ingen skulle misstänka för något. Men hon har en del skelett i garderoben.

Sofia Broström

Sofia vill alltid ha det som hon vill. Men tyvärr får hon det sällan. Sofia vill ha så mycket så att hon går med på mycket också.

Paula Svensson

Paula är kär i bägge tvillingarna Norman och kan inte bestämma sig. Paula är otroligt snygg och har ofta sexiga men modeinriktade kläder på sig. Hon är den tjej som alla oroar sig mest över, eftersom hon är väldigt stark. Hon vill få ut tvillingarna ur brottsligheten, men har hittills inte kontaktat polis eller sagt något till andra kompisar. Men hon lockas mer och mer. De vet att våld på henne inte skulle löna sig, så de försöker ge henne lite pengar istället.

Malin Lindqvist, Jenny Eriksson, Zara Pettersson, Katarina Nilsson

Alla dessa är mer eller mindre normala tjejer i klassen.

Pete Hartman

Utbytesstudent från Florida. Talang i både fotboll och ishockey. Vet mycket om droger och organiserad brottslighet. Tar dock inga droger själv, vilket gör honom till en skärpt dealare. Lugn och trevlig, som vet vad han vill. Tränar och spelar mycket inom idrotten. Vältränad och framgångsrik.

Bengt Sundin

Framgångsrik idrottsman som satsar stenhårt. Men han känner ändå efter suget av pengar, och hjälper till med vissa saker. Även Bengt är lugn och trevlig. Men inte alltför klipsk i skolan.

Harry Andersson, Sylvester Alfredsson, Lars Hansson och Petter Jacobsson

Alla dessa har mindre framträdande roller i klassen.

BETYG

Låt - 6 av 10

Kläder - 2 av 10

Framträdande - 7 av 10

Galenfaktor - 8 av 10

Eurovisionfaktor - 6 av 10

RÖSTER

Glänne - 6 av 10

Emma - 5 av 10

Anders - 4 av 10

Veronica - 6 av 10

Gunilla - 6 av 10

BETYG

Låt - 7 av 10

Kläder - 1 av 10

Framträdande - 6 av 10

Galenfaktor - 10 av 10

Eurovisionfaktor - 9 av 10

RÖSTER

Glänne - 7 av 10

Emma - 7 av 10

Anders - 4 av 10

Veronica - 5 av 10

Gunilla - 5 av 10

BETYG

Låt - 3 av 10

Kläder - 8 av 10

Framträdande - 7 av 10

Galenfaktor - 9 av 10

Eurovisionfaktor - 4 av 10

RÖSTER

Glänne - 3 av 10

Emma - 3 av 10

Anders - 5 av 10

Veronica - 4 av 10

Gunilla - 2 av 10

BETYG

Låt - 5 av 10

Kläder - 4 av 10

Framträdande - 5 av 10

Galenfaktor - 4 av 10

Eurovisionfaktor - 5 av 10

RÖSTER

Glänne - 4 av 10

Emma - 6 av 10

Anders - 1 av 10

Veronica - 4 av 10

Gunilla - 3 av 10

BETYG

Låt - 3 av 10

Kläder - 7 av 10

Framträdande - 4 av 10

Galenfaktor - 7 av 10

Eurovisionfaktor - 2 av 10

RÖSTER

Glänne - 3 av 10

Emma - 5 av 10

Anders - 2 av 10

Veronica - 5 av 10

Gunilla - 4 av 10

BETYG

Låt - 5 av 10

Kläder - 5 av 10

Framträdande - 5 av 10

Galenfaktor - 2 av 10

Eurovisionfaktor - 6 av 10

RÖSTER

Glänne - 6 av 10

Emma - 8 av 10

Anders - 5 av 10

Veronica - 5 av 10

Gunilla - 5 av 10

BETYG

Låt - 3 av 10

Kläder - 5 av 10

Framträdande - 5 av 10

Galenfaktor - 8 av 10

Eurovisionfaktor - 1 av 10

RÖSTER

Glänne - 2 av 10

Emma - 1 av 10

Anders - 2 av 10

Veronica - 2 av 10

Gunilla - 2 av 10

Jag får en hel del kommentarer som är reklam. Om ni ska göra reklam för era bloggar, skriv nåt som är relevant till mina inlägg, så kommer säkert fler läsare klicka sig igenom. Inte direkt så att många letar runt i kommentatorsfältet för att klicka på reklam. Så otroligt många besökare har jag inte... Desto gladare blir jag av kommentarer av innehåll! Ska försöka svara på de frågor som dykt upp:

Ingela frågar: Var är bilderna tagna?

Svar: I örebro.

Monika säger: Situation Stockholm? Pluggar inte du psykologi för att kunna hjälpa människor? Kanske träffar du då någon med "situation-stockholm-bakgrund". Tänk efter före kanske. (angående inlägget om Caroline af Ugglas som slog ut Marie Serneholt och Shirley Clamp)

Svar: Det var ett internt skämt, som var ganska groteskt, kan jag hålla med om... Sådan dödsgalge-humor har jag ibland. Bör inte blandas ihop med seriösa funderingar.

Amanda Lahti säger: Väldigt fin, intressant och välarbetad blogg! Bra åsitker och inlägg!

Svar: Tack! Sånt ger mig motivation att lägga ner mer tid på bloggen och dess olika delar. För den är inte klar på långa vägar.

Det är lätt att bli frustrerad när man läser hemska nyheter om orättvisor, vansinnesdåd och idioti. Kan du och jag som individer verkligen göra någon skillnad i en stor värld?

Ja, det kan vi. (Vill inte låta som Barack Obama eller Jehovas Vittnen... men vi kan faktiskt göra skillnad)

På mikronivå jobbar vi med oss själva. Våra egna attityder och värderingar. Dessa värderingar ligger till grund för de handlingar vi utför, och de rutiner som skapas av dessa handlingar.

På makronivå jobbar vi med de runtomkring oss, genom att vara ett föredöme och genom att resonera. Aldrig genom tvång.

Bloggen "Psykologistudenten" jobbar mycket med mikronivån... Att vi först och främst ska förändra våra egna attityder, så att det blir mer naturligt att "göra skillnad" i den stora världen.

I praktiken behövs det inte så mycket. En klapp på axeln. Lyssna när någon vill lätta sitt hjärta.

Det behövs inte någon stor revolution för att göra skillnad.

Det behövs inget geni för att förklara vad som är bra och dåligt.

Det vet vi alla redan.

Det är "bara" att börja agera.

Denna sida ska förhoppningsvis hjälpa till med det!

VAD ÄR VALIDITET OCH RELIABILITET?

Validitet och reliabilitet avgör hur starkt eller pålitligt ett forskningsresultat är. Forskningsrapporter är utformade för att presentera styrkor och svagheter gällande validitet och reliabilitet.

Validitet och reliabilitet kan förklaras som en hastighetsmätare. Att mätaren visar RÄTT hastighet innebär hög validitet. Att mätaren visar SAMMA hastighet innebär reliabilitet. Om man kör i 50 km i timmen och mätaren visar 40 km i timmen, finns ett problem med validiteten. Om man kör i 50 km i timmen och mötaren visar 40 km i timmen vid ett tillfälle och 60 km i timmen vid ett annat tillfälle, finns ett problem med reliabiliteten.

Det går att ha hög reliabilitet men låg validitet. Däremot går det inte att ha hög validitet, med en låg reliabilitet. Mycket tid och kraft ägnas därför på att utveckla metoder som stabila över tid.

EXPERIMENTELL RELIABILITET

Identifikation och urval av försökspersoner

En vanlig tumregel är att fler försökspersoner ökar reliabiliteten. Extrema resultat påverkar mindre och populationen blir bättre representerad. Att kunna identifiera försökspersoner till den utvalda populationen påverkar också reliabiliteten. Om populationen är "deprimerade personer" så krävs en pålitlig identifikation av dessa personer.

Forskarens och försöksledarnas egenskaper (bias)

Det är inte bara försökspersoner som kan ställa till ett experiment. Forskaren bör vara så neutral som möjligt och inte försöka påverka studien med sin bias, eller förutfattade meningar. Detta kanske låter självklart, men det är inte ovanligt att forskare snyggar till rapporter och experiment för att tjäna sina egna syften. Att vara forskare är trots allt en karriär med konkurrens. Forskare är ibland lite väl ivriga att upptäcka nya fenomen.

Försöksledarna är de som utför experimenten, eller som samlar in data. Vid vissa tillfällen är det viktigt att försöksledarna har liknande egenskaper. Om exempelvis en terapimetod undersöks, så är det avgörande för reliabiliteten att terapeuterna har liknande egenskaper och följer tydliga instruktioner. Annars blir det svårt att avgöra om det är terapeutens egenskaper eller metod som hade effekt.

Oberoende och beroende variabler

Den oberoenda variabeln är den variabel som blir manipulerad av försöksledaren. Vad som är viktigt för reliabiliteten är operationaliseringarna är konstanta och tydliga. I praktiken innebär detta att man häller upp lika stor mängd alkohol, om det nu är alkohol som är den oberoende variabeln.

Den beroende variabeln bör vara stabil. Ett exempel på stabil mätning av fylla skulle kunna vara blodprov och promille. En mer instabil mätmetod skulle kunna vara någon som bedömer försökspersonens fylla.

Mätfel

Något som är omöjligt att undvika är mätfel som uppstår när man mäter ett psykologiskt fenomen. Det är nackdelen med att vetenskapligt studera subjektet. Däremot kan man göra sitt bästa att minimera dessa mätfel, genom upprepningar av experimentet (och se om resultatet stabiliseras).

Utvärdera reliabiliteten

Som alla säkert förstått vid det här laget så går det att utvärdera reliabilitet. Det vanligaste sättet är helt enkelt att göra ett "test-retest", två successiva test på samma försökspersoner. Stora händelser (som tex 11:e september) kan påverka reliabiliteten kraftigt vid successiva mätningar. Ett test som mäter oro, skulle exempelvis få dramatiskt annorlunda resultat före och efter 11:e september.

Det går även att undersöka reliabiliteten genom olika bedömningar av samma fenomen. Man kan exempelvis fråga sex olika psykiatriker om en psykologisk diagnos, och se om de sätter samma diagnos (psykiatriska diagnoser har för örvrigt låg reliabilitet... dvs diagnoser varierar ofta läkare emellan).

Intern konsistens kan mätas med split-half metod och Cronbach´s alpha.

EXPERIMENTELL VALIDITET

Det finns fyra olika typer av experimentell validitet:

Statistisk validitet - huruvida slutsatserna är korrekta.
Intern validitet - huruvida slutsatsen om att oberoende och beroende varabler har ett orsakssamband. (att man inte egentligen mäter någon annan, så kallad tredje, variabel.
Konstruktionsvaliditet - Huruvida slutsatser kring experimentets konstruktion och dess operationaliseringar är korrekta.
Extern validitet - Ekologisk hållbarhet, gäller resultaten över tid, mellan populationer och i olika miljöer?


Spännande grejjer, va?

KAPITEL SEX - ARBETSFÖRMEDLINGEN, FLYTT OCH SOCIALFÖRVALTNINGEN

(Ålder: 21-22)

Efter misslyckade försök till studier, fanns inget annat val än att anmäla mig som arbetslös på arbetsförmedlingen. Det bidrag jag fick var inte tillräckligt för att kunna överleva, så jag fick även pallra mig till socialförvaltningen, där jag ansökte om socialbidrag. Det var också dags att flytta hemifrån, vid 21 års ålder. Totalt fick jag 5.600 kronor i månaden (2600 plus hyra) i bidrag.

De som säger att man VILL leva på existensminimum vet nog inte vad de pratar om. Det går att överleva, men mycket mer är det inte. Ingen vettig människa kan vara nöjd med att leva på socialbidrag och existensminimum.

Det här skrev jag till Arbetsförmedlingen 1999:

Hej,

Nu är du säkert nyfiken på vad som är mitt problem och vad som gör att jag inte kan fungera som både du och jag själv vill.

Svaret är relativt enkelt, men att förstå är desto svårare. Du kan läsa min bok när den blir klar om ett år så kommer du veta allt om detta problem.

Jag är inne i en depression. En dålig cirkel. Jag är säker på att du har varit deppig någon gång då och då också, men till skillnad för mig så har det gått över ganska snabbt.

Det första man gör när man är deprimerad är att förneka för sig själv att man är sjuk, att man har ett problem, så man hittar hela tiden orsaker och tillfälliga lösningar som naturligtvis inte löser någonting utan bara gör saken värre.

Ok, vad har då detta med mitt arbetssökande att göra?

Jo, när man är deprimerad så fokuserar man sig bara på problem. Och att jobba är ju jobbigt och svårt, så det är ett stort problem. Alltså undviker man det. Inte för att man är lat. Men det finns ingen motivation att söka jobb helt enkelt.

Sen i mitt fall är det lite annorlunda. Jag är väldigt kräsen och det finns inte särskilt mycket jag skulle vilja jobba med. Och dom jobb jag skulle vilja jobba med kräver i ALLA fall "utåtriktad, samarbetsvillig, social, hjälpsam, stresstålig". Jag har inga av dessa egenskaper.

Nu till det positiva.

Jag är en smart ung kille. Jag är logisk och strategisk. Jag är bra på att organisera och genomföra en uppgift. Jag kan hantera stress som är tillförd av mig själv, men inte stress som är tillförd av någon annan. Jag har accepterat mig själv som den jag är och jag håller just nu på med att komma över min depression. Jag ligger inte hemma och gråter på dagarna om du trodde det. Jag kan mycket väl redan vara ute ur depressionen, men den har lett till en dålig cirkel, där många problem fortfarande finns kvar. Och det största problemet är en social fobi. Jag trivs bäst utan kontakt med såna jag inte känner. Jag känner mig stressad bland mycket folk, och särskilt om det krävs nåt av mig. Som t ex att jobba.
Vad kan då arbetsförmedlingen hjälpa mig med?

Jag hoppas Ni kan hjälpa mig med det jag vill. Jag hoppas Ni kan lita på mig och tro på mig och mina egenskaper. Jag hoppas helt enkelt hitta en bra lösning som jag tills vidare känner mig trygg med.

Det jag själv ska göra är att försöka komma över dom problem jag har. Så jag ska väl (när det nu blir någon ledig.........) besöka en psykolog som även kan ge intyg på att allt detta i detta brev stämmer. Men det är klart det stämmer. Och det är klart Ni ska hjälpa mig. Det sista jag behöver nu är att bollas runt mellan ingenstans. Det är Er skyldighet att ta mig på allvar, och mina problem på allvar. Jag menar... det kunde ju vart värre. Jag kunde ju varit dum i huvet också och inte kunnat göra något. Men jag vet att jag har många bra egenskaper också.

Vad är det jag vill? Vad kan arbetsförmedlingen hjälpa till med?

Just nu håller jag på med två saker. Det ena är Karlstadsidan. En websida över Karlstad som inte bara innehåller fakta utan även nytta och nöje. Jag är övertygad om att detta kan bli något bra. Men tyvärr så kan jag i mitt nuvarande tillstånd inte genomföra detta.

Jag har gjort klart hemsidan, och jag har lagt grunden till framtiden för hemsidan. Men jag har inte motivation att genomföra detta arbete. Jag jobbar hemma. Och när jag är hemma så blir det inget gjort. Det är en omöjlighet.
Sen beroende på min "sociala fobi" så kan jag inte sälja några annonser på sidan. Så då får jag ju inga intäkter, och utan intäkter fungerar inte ett företag. Och till sist har jag ingen startkapital för att komma igång ordentligt.

Så det jag skulle behöva är:

· En lokal.

· En försäljare.

· Ett startkapital på ca 15000.

Det vet jag att ingen kan hjälpa mig med så jag kan lika gärna lägga ner Karlstadsidan.

Den andra saken jag håller på med just nu är att skriva en bok. Jag har redan skrivit klart en bok som jag hoppas publicera inom kort. Och nu håller jag på med en ny bok. En bok om depressioner, båda för deprimerade och andra. För att enkelt förstå grunden till sjukdomen utan massa termer och krångligheter. Jag är övertygad om att boken kommer att bli en jättesuccé.

Men jag orkar inte skriva länge innan jag känner mig stressad för att det jag gör inte ger några pengar. Det jag gör är bara en hobby, och inget arbete.

Jag skulle gärna vara författare. Jag har både talang och vetskap om vad folk vill läsa, och hur dom vill läsa det. Men hur ska jag lyckas få Er förstå detta så att Ni kan stötta mig i det? Också en omöjlighet, så jag kan lika gärna lägga ner den idén också.

Då återstår bara en sak. Att överlämna mig helt i Era händer. Men jag är rädd att ingenting kommer att hända då heller. Det Ni har att erbjuda kommer jag inte kunna eller vilja ta.

Så återigen dyker en dålig cirkel upp.

Jag måste ju ha något att göra... men inte vad som helst. Nu vet du mina begränsningar i alla fall. Och försök inte en sekund med att övertala mig med något som jag inte vill eller kan.

Så vad kan Ni göra åt mig?

Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av arbetsförmedlingen. En arbetsförmedling ska förmedla jobb, men ingen jag kände hade någonsin blivit förmedlad något jobb av arbetsförmedlingen. Däremot var man tvungen att vara registrerad på arbetsförmedlingen för att kunna få socialbidrag. Man var också tvungen att ta de jobb man blir erbjuden. Jag lydde samhällets lagar och registrerade mig för att kunna få pengar att överleva. Att jobba var dock uteslutet för mig, eftersom jag inte ens kunde studera på heltid.

Efter registreringen blev jag tilldelad en handläggare som personligen skulle coacha mig till arbete. Under mina många år på arbetsförmedlingen skulle jag hinna med ett tiotal handledare och många olika söka-jobb-kurser. Min kontakt med arbetsförmedlingen ledde ganska snabbt till att de märkte att jag inte var särskilt aktiv i jobbsökandet. Jag sökte jobb, men inte några jobb som jag kunde få.

Till slut berättade jag för arbetsförmedlingen att jag hade svårt att söka jobb på grund av min sociala ångest. Detta ledde till en utredning av min psykologiska problematik.

Utredningen bestod av att en psykolog utförde ett IQ-test på mig, som visade sig vara normalt. Rättare sagt, jag visade inga tecken på begåvningshandikapp. Numera vet jag att testet används för att utesluta allvarligare psykologiska störningar och inte för att mäta IQ. Därefter pratade vi om min problematik och jag berättade samma historia jag alltid berättade. Att jag svimmade i lumpen och att jag därefter hade svårt att vistas bland människor i rädsla för att svimma. Psykologen konstaterade att jag led av social ångest och jag fick därefter en kod på arbetsförmedlingen, som jag för övrigt fortfarande har kvar, eftersom jag inte varit i kontakt med arbetsförmedlingen på några år. Jag ska dock se till att ta bort koden, eftersom jag inte längre lider av social ångest.

Efter denna utredning erbjöds jag underligt nog inte någon behandling. Istället skickades jag på olika "söka jobb kurser", som innebär att privata företag erbjuder sig att "coacha" människor utanför arbetsmarknaden, in på arbetsmarknaden, genom att lära dem hur datorer fungerar, och så vidare... Ni kanske hör på min ton att den är ironisk, vilket också stämmer. Dessa kurser var inget annat än vuxendagis och tidsfördriv. Väldigt lite aktiviteter med kvalité skedde. Det hade varit mycket bättre om pengarna hade lagts på BEHANDLING istället för en usel och simpel söka-jobb-utbildning som en apa kan förstå.

Söka jobb kurserna kunde inte göra så mycket för mig. Istället satte jag igång massa egna, mer eller mindre tokiga, projekt. Jag startade ett företag som gjorde hemsidor. Det här var 1998, innan alla kunde göra hemsidor och pyssla med datorer och internet. Jag skrev en bok och publicerade den. Jag startade ett företag som sålde tavlor med Karlstadsmotiv. Alla dessa projekt föll dock på grund av att jag saknade en viktig ingrediens: att kunna marknadsföra mig själv. Söka jobb kurserna kunde säga "Bra jobbat!", men de kunde inte hjälpa till att marknadsföra mig. De kunde inte hjälpa mig med min problematik, eftersom min problematik inte bestod av att jag inte KUNDE jobba. Jag led av ångest!
I alla fall, tiden på arbetsförmedlingen innebar viss aktivitet, men ingen aktivitet som ledde till förbättring. Det mesta skedde på mina villkor och jag fick ingen professionell behandling. Konceptet var att förbättra min kunskap... inte att förbättra mig, som person.

Socialförvaltningen var däremot lite mer engagerad i mitt öde. De ordnade (förutom sitt stöd till ovanstående söka jobb kurser) samtalsterapi med en utbildad terapeut. Exakt vilken utbildning hon hade är dock oklart, fortfarande idag.
Terapin bestod mest av att samtala om veckan som hade varit och gå igenom mitt släktträd. Det var ingenting som gav effekt på mig och efter ca tio veckor avslutades terapin. Terapeuten verkade själv ganska osäker och ångestfylld, vilket inte är optimalt för en bra behandling.

Arbetsförmedlingen och socialförvaltningen försökte så gott de kunde utefter de resurser de hade. Idag hoppas jag dock att de har ett mer effektivt program för personer med psykologisk problematik, även om jag misstänker att de flesta inte får någon hjälp alls.

Socialförvaltningen hjälpte mig även med flytt, eller rättare sagt att betala hyran för den lägenhet jag flyttade till. 22 år gammal flyttade jag till eget boende, som visserligen var skönt, men som inte förändrade min livsstil särskilt mycket. Min sociala ångest blev värre och värre. Jag hade inte särskilt många panikattacker, men jag undvek mer och mer. Bubblan krympte och dagarna bara rullade på. Jag gled ofta in i verklighetsflykt där jag sov eller spenderade dagarna framför datorn.

KAPITEL 2 - MÖNSTRINGEN - MARS 1996

(Ålder: 18)

När killar är i 18-årsåldern får de hem ett brev från värnpliktsverket som innehåller en kallelse till "mönstring", som ska testa killarnas egenskaper och förmåga att försvara Sverige i händelse av krig. Tjejer måste själva ansöka om att få mönstra. Jämställdhetstanken har inte riktigt nått försvarsmakten ännu, vilket visserligen tjejer ska vara glada för, eftersom lumpen inte är någonting att längta efter.

Innan mönstringen var jag fast besluten att inte göra lumpen. Jag gillade inte krig, jag gillade inte att ta order, jag gillade inte rutiner, jag gillade inte rangsystem och jag gillade absolut inte att ta något ansvar. Min geniala plan var att slippa undan lumpen på grund av min allergi mot gräs och pälsdjur, men jag fick svaret att jag ändå skulle mönstra. Planen blev därefter att helt enkelt säga att jag inte ville göra lumpen. Tyvärr var jag ändå tvungen att mönstra.

Mönstringen började med ett styrketest, vilket gick över förväntan. Jag fick sju av tio i betyg, trots min klena kroppsbyggnad (59 kilo fördelat på 182 centimeter), vilket gjorde mig smått smickrad. Under EKG-testet hade jag en puls på 120 slag i minuten, vilket fick läkarna att höja på ögonbrynen och titta extra på min hjärtaktivitet. De kom fram till att jag bara var nervös, vilket jag också var. När jag låg på britsen kändes det som att hjärtat skulle hoppa ut ur kroppen. Kanske var det ett tidigt tecken på ångest. Kanske var det ett tecken som läkarna borde uppmärksammat. En mönstrare som blir nervös av att ligga på en brits för att ta EKG kanske inte är så lämplig att göra värnplikten?

Konditionstestet (sitta på en träningscykel och cykla), intervju med psykolog (svara på frågor om barndomen, relationer med vänner osv) och intelligenstestet gick också bra under mönstringen. Anmärkningsvärt är att jag fick toppbetyg hos psykologen, som ansåg att jag var ledar- och befälsmaterial. När jag slutligen satt hos handledaren som föreslog och uppmanade mig att bli befäl, växte stoltheten hos mig och mina tankar på att inte göra lumpen var som bortblåsta. Innan dagen var över, skulle jag helt plötsligt göra min värnplikt i femton månader, som sambandsbefäl.

Min plan att inte göra lumpen, hade gått upp i rök. Nu fick jag istället ställa in mig på att lära mig skjuta, stå fint i led och gräva skyttegravar.

Idén att skriva denna bok väcktes i och med mitt växande intresse för psykologi som studieämne och vetenskap. Jag har alltid varit intresserad av personlig utveckling, men aldrig kunnat sätta fingret på vad personlig utveckling egentligen betyder och innebär. I och med min utbildning i psykologi, har jag sakta lärt mig att ord som "kärlek", "växa" och "utveckling" alltid bör förklaras och redas ut.

Du har säkert någon gång hört frasen: "Uppfostra ditt barn med kärlek". Det är något som förhoppningsvis hundra procent människor skriver under på. Men vad är egentligen en "kärleksfull uppfostran"? Innebär det att man verkligen, verkligen älskar sitt barn, eller kan kärlek översättas i handlingar som får konsekvenser? En alkoholist kanske verkligen, verkligen älskar sitt barn, men ändå "väljer" att ägna mer tid åt alkohol än åt barnet.

På samma sätt som kärlek kan översättas i handlingar och konsekvenser, så kan även personlig utveckling översättas i handlingar och konsekvenser. Varje handling resulterar i personlig utveckling. Om man "växer" eller inte, beror helt på teorin om vad "växande" innebär.

I det hav av självhjälpslitteratur som finns har jag upptäckt oroväckande många värdeladdade ord som inte reds ut och som inte är förankrade i verkligheten och i vetenskaplig forskning. "Konsten att tänka positivt" är visserligen en ädel konst, vad den nu innebär. Men om man lider av ångestproblematik då ens besvär består just av att man ofta inte tänker positivt, så bör vi titta djupare på problematiken, snarare än att ge rådet att "börja tänka positivt" eller "oroa oss mindre över saker" (problematiken består ju av att man inte kan detta!).

I och med att man börjar må bättre, så börjar man tänka mer positivt. I och med att man mår bättre så börjar man oroa sig mindre över saker. Min ambition med boken är att inte fastna i alla dessa klyschor som förpestar många självhjälpsböcker. Detta genom att vara personlig, ärlig och hänvisa till teorier och forskning, så att inga begrepp hänger lösa. Anledningen till denna approach är att jag tror att rationellt tänkande och grundläggande kunskap i ämnet psykologi är en viktig del (komponent) i behandlingen mot ångestproblematik.

I slutändan kommer mina teorier handla om värderingar som i mångt och mycket är baserade på personliga erfarenheter, men det viktiga är att de (teorier och förslag på behandlingar) redovisas så att de kan kritiseras och forskas kring. Det är långvariga och bestående resultat vi är intresserade av.

Visst kan vara bra att "skratta sig glad", "dansa sig frisk" eller "finna sig själv", men i slutändan handlar det om att vara tillfreds med sin livssituation, vilket inte sker genom en kurs att skratta eller en kurs att dansa eller en kurs i att finna sig själv. Sådana kurser kan ge vissa insikter och erfarenheter, men det krävs mer grundläggande förändringar för att någon som lider av ångestproblematik ska kunna bli tillfreds med sin livssituation. Orsaken till ångest är mer komplicerad än att man inte skrattar, inte kan dansa eller inte har funnit sig själv (även om detta naturligtvis kan vara faktorer som är en del av problematiken).

Mitt mål är att presentera en eklektisk (integrerad, mångfaldig) förklaringsmodell av ångestproblematik, så att man ska kunna prova olika alternativ, om den första inte fungerar. Det kommer inte finnas någon magisk KBT-kurs (det råder för tillfället KBT-hysteri och det är därför jag använder ordet "magiskt", eftersom många marknadsför KBT-behandling på detta sätt. Visst är det en effektiv behandling, men det finns alternativ som också är effektiva och mer lämpliga för vissa) eller buddhistisk visdom i den här boken. Däremot kommer boken innehålla KBT-verktyg som kan vara till hjälp och humanistiska tips som framförallt försöker föra ideal närmare verkligheten (vilket skulle kunna vara jämförbart med buddhistisk visdom).

Det finns olika typer av böcker i genren "självhjälp" och "personlig utveckling":

"Det handlar om att härda ut..." böcker

Böcker som oftast är skrivna av personer med psykologisk problematik, som skriver boken i terapeutiskt syfte för att själv stå ut med den psykologiska problematiken. Dessa böcker riktar sig främst till personer som har provat många behandlingsalternativ utan framgång.

Böcker som utgår från ett visst psykologiskt perspektiv och en viss behandlingsmetod (exempelvis KBT-terapi)

Böcker som oftast hyllar effektiviteten av en specifik metod och förklarar hur behandlingsmetoden används. Bra om man vill ha kunskap om dessa specifika behandlingsmetoder. Det varierar hur väl böckerna förankras teoretiskt. Om boken är väl förankrad teoretiskt, så är det en bra källa till kunskap.

"Kom igen nu!" böcker

Coaching- och motivationsböcker som ofta innehåller förenklade recept till lycka. När man väl blir bättre, så kopplar man detta till det förenklade receptet, även om det kanske inte stämmer. Personligen har jag svårt för dessa böcker... De känns som en profitering på de som mår dåligt, även om syftet säkert är att hjälpa människor. Min åsikt är att det finns bättre alternativ, speciellt för personer med psykologisk problematik. Har man lättare problem (t.ex. att man vill dejta mer, eller göra karriär eller nåt...), kan en sån här bok vara användbar.

Framgångsberättelser

Personliga berättelser av eller om personer som blivit "blivit av" med sin psykologiska problematik.

Hemsnickrade (och oftast nyandliga) teorier om personlig utveckling

Är man intresserad av exempelvis buddhism och andlighet, så kanske man vill läsa en bok som handlar om buddhistisk filosofi och psykologi. Även om jag tror på nyttan och nödvändigheten av ett konstruktivt förhållningssätt till livet, så tvivlar jag på den kliniska effektiviteten av sådana här mer alternativa böcker. För vissa kan de leda till livsförändrande insikter, men för de flesta innebär det att man nickar och tycker att det står hyfsat kloka saker, utan att själv förankra dessa klokheter.

Livsåskådning påverkar välmående, men jag är av åsikten att man bör se kliniskt på sin psykologiska problematik och även försöka behandla den kliniskt. Finns dock ingenting som säger att man inte samtidigt kan fördjupa sig i livsåskådningar.

Buddhismen har exempelvis varit otroligt viktig för mig personligen. Trots att jag har mått dåligt, har jag försökt ha ett konstruktivt förhållningssätt till min situation och livet, vilket möjligtvis påverkat mina beslut i positiv riktning. Min psykologiska problematik blev dock bättre först när jag fick klinisk behandling. Det är lätt hänt att man anklagar sig själv onödigt mycket, genom nyandliga behandlingar som ofta fokuserar på tanken och att man har (eller bör ha) stor kontroll över den. Riktigt så enkelt är det inte.

Självhjälpsprogram

Kliniska självhjälpsprogram som är utvecklade för distansbehandling. Innehåller ofta steg för steg manualer med hemläxor. Framförallt brukar dessa typer av böcker rikta sig till en specifik typ av problematik (exempelvis social fobi) och hålla sig till en specifik behandlingsmetod (oftast KBT).

Populärpsykologiska handböcker av psykologer och forskare

Böcker som främst riktar sig till terapeuter eller psykologistudenter och som är djupare i teoretisk förankring och vetenskaplig referens.

Den här boken innehåller tre delar: en självbiografisk del, ett självhjälpsprogram och en del med praktiska tips i vardagen (utöver de som ges i självhjälpsprogrammet) .

Den självbiografiska delen berättar om min psykologiska problematik. Hur jag i åtta år levde med panikångest och social fobi, som blev värre och värre. Hur jag försökte behandla problematiken på egen hand. Hur jag sökte hjälp. Hur jag blev ångestfri och kunde börja leva ett normalt liv.

Självhjälpsprogrammet bygger på en eklektisk behandlingsmetod som jag kallar för "AKF-metoden" (acceptera, konfrontera, förändra) och är uppbyggt steg för steg. Huvudsyftet är framförallt att ge kunskap om ångest, orsaker till ångest och behandling av ångest.

Delen med praktiska tips handlar om hur man tar kontakt (och kommer någonvart...) med sjukvården, psykiatrin, arbetsförmedlingen, försäkringskassan och andra myndigheter som man ofta kommer i kontakt med (och är beroende av) när man lider av psykologisk problematik och ångest. Ofta är det tyvärr så att man själv måste känna till sina rättigheter så att man inte blir orättvist behandlad eller negligerad. Den här delen behandlar också hur man söker professionell hjälp för sin psykologiska problematik eller ångest, om självhjälpen inte fungerar.

Boken är framförallt riktad till personer som lider av ångestproblematik och som känner att vardagen begränsas på grund av detta. Anhöriga, psykologistudenter, professionella och allmänt intresserade kan naturligtvis också ha nytta av boken.

Rent politiskt är detta en viktig fråga och det är min ambition att alla ska kunna få effektiv och bra behandling, att förutsättningarna (till förbättring) ska finnas i omgivningen hos personer med ångest. Vi med ångest, eller vi som har haft ångest, måste också göra vårt för att inte marginaliseras.

Ingen väljer ångest.