|
||||||||||||
| AKUT HJÄLP | |
| GRATIS SJÄLVHJÄLP | |
| PSYKOLOGINS HISTORIA | |
| PERSPEKTIV | |
| DIAGNOSER | |
| BEHANDLINGAR | |
| FORSKNING | |
| UTBILDNING | |
| LÄNKAR | |
| KONTAKT | |
| OM MIG | |
| Kan vara BRA att ställa krav på sig själv också. | ||||
| Precis innan jag skulle lägga mig så råkade jag trycka upp Aftonbladet och ser en artikel som handlar om en studie som kommer fram till att brutna nyårslöften KAN leda till skuldkänslor. En psykolog är med och kommenterar och nickar till studien. Och jag blir genast allergisk. Först och främst tror jag inte att den här psykologen är expert (det vill säga forskare) inom området "nyårslöften till sig själv". Och innan jag får se studien (letar just nu efter den) så tror jag inte på slutsatsen att det skulle vara dumt att ställa massa nyårslöften. I så fall skulle det vara dumt att säga till sig själv: "Imorgon vill jag gå upp åtta på morgonen, istället för två på dagen. Ja, det lovar jag mig själv!" Oavsett om man klarar av detta eller inte, så måste man väl ändå försöka? Man måste väl kunna ställa krav på sig själv? Sedan om man lyckas eller inte... är en annan femma. Och jag ställer mig frågande vad den här psykologens motiv är med sina kommentarer. Jag förstår vilket motiv Aftonbladets artikel har... men exakt vad vill man när man säger att: "Det kan vara dåligt att ställa krav på sig själv. Att lova sig själv saker. För man kan bli besviken om man inte lever upp till sina löften" Visst, det stämmer. Man KAN bli jävligt besviken om man inte lever upp till sina löften. Det har jag blivit i ca 32 år... MEN, jag skulle ändå påstå att det är en god idé att ställa löften och krav på sig själv. Sedan är det naturligtvis bra att inte deppa ihop totalt om man misslyckas, för misslyckanden är en del av livet. Så jag påstår att du lugnt kan ställa massa nyårslöften, sålänge den vetenskapliga slutsatsen är att det KAN vara skadligt att ställa nyårslöften man inte kan hålla. Det KAN vara skadligt att somna också, om man ligger ute i tjugo minus. Vi behöver mer info innan det går att dra några slutsatser. Och var inte alltför hårda mot den här psykologen. Hon menade säkert väl och artiklar har begränsat utrymme att fördjupa sig. Mitt nyårslöfte blir att kommentera alla sådana här "vetenskapliga rön" som dyker upp i media. Det kommer jag säkert inte hålla. Men något av mina andra 99 löften kanske jag håller. |
||||
|
||||
| REKORDET! "kallare än på flera år" | ||||
|
||||
|
||||
| På tal om vatten... | ||||
Kolla in "Daily Panorama"! |
||||
|
||||
| På farligt cyniskt vatten | ||||
| Jag börjar mer och mer tycka att en majoritet av människorna är lite klena rent förnuftsmässigt. Att de tror alla möjliga saker utan att ifrågasätta. Att starka känslor får större utrymme än förnuft. Detta leder mig ut på djupt och farligt cyniskt vatten, där jag ganska hastigt dömer ganska många människor. Problemet är att jag inte vet om jag vågar stå för det, eller om jag helt enkelt borde tänka om. För jag försöker tänka om. Jag försöker tänka att det kanske är en minoritet förnuftsklena som syns oerhört mycket. Jag försöker tänka att det kanske är jag själv som har fel och inte borde vara så kritisk i min syn på kunskap. Att åsikten liksom borde få sväva bortom granskning. Jag försöker tänka att de förnuftsklena helt enkelt inte har fått tillräcklig utbildning. Men gång på gång misströstar jag, i detta omtänkande. Det verkar vara en ganska stor skara som tror att USA attackerade sig själva den 11e september och som tror att människan inte varit på månen, eller att moderaterna kan skapa mer jobb med sin politik. Många av dessa verkar också vara välutbildade och inte alls lida någon brist på logiskt tänkande. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Men mer och mer lutar det åt att jag faktiskt får stå för min åsikt och säga ifrån när någon häver ur sig någonting som verkar svävande och felaktigt. Men på ett ödmjukt och utforskande sätt. För det kan lika gärna vara jag som är förnuftsklen. |
||||
|
||||
| Årets Förvillare: Annika Dahlqvist - med rätta! | ||||
| Läser att kostgurun Annika Dahlqvist har blivit utsedd till Årets Förvillare av VOF (Vetenskap och Folkbildning). Detta har orsakat ett sammanbrott hos Annika, som anser sig mobbad. Många av hennes fans känner sig också bestörta. Som forskarstudent vill jag ge min syn på det hela. Först lite bakgrund: Annika förespråkar en diet som heter LCHF (lite kolhydrater, mycket fett). Med andra ord: skippa potatis, pasta, ris, socker och annat högkolhydratigt. Detta menar hon är bättre än en diet som består av att minimera fettintaget. Så långt är det ingen vetenskaplig fara på taket. För rent logiskt sett så går man ner i vikt om man äter mindre kalorier än man bränner, oavsett vilken diet man tillämpar sig av. Och om man äter färre kalorier med sin LCHF kost, så visst, då är det en effektiv dietmetod. Men man skulle alltså lika gärna kunna äta lite fett... eller bara protein, eller något liknande. Lagom av det mesta, borde vara den mest effektiva metoden. I kombination med träning... Hursomhelst, det där får folk flumma om hur mycket de vill. Det är fortfarande ett vetenskapligt faktum att antal konsumerade kalorier minus antal förbrukade kalorier älikamed (=) viktupp/nedgång. Det är ungefär som att filosofera om att meditation är nyttigt för kropp och själ. Må så vara. Det tror jag själv också. Men bara för att man har en stark tro på någonting, så får man inte gå vidare i sina slutsatser, vilket Annika har gjort. Hon har hävdat att LCHF-metoden förebygger massa sjukdomar, däribland cancer, svininfluensan. Det finns inga studier som styrker detta. Istället utgår hon från sin instinkt att så borde vara fallet på grund av att det är nyttigt för kropp och själ. Är det nyttigt för kropp och själ, så borde det förebygga alla sjukdomar. Men det slutsatsen kan man inte dra rent vetenskapligt, och det är där FÖRVILLANDET kommer in. Förvillandet består av att blanda och ge med forskningsrapporter och spekulationer så att den medelmåttige läsaren inte förstår vad som är vetenskap och spekulation. Den medelmåttige läsaren tror då att ALLT är vetenskapligt belagt, vilket naturligtvis inte är fallet. Detta förvillande sker såklart inte medvetet av Annika. I så fall vore hon ett svin, vilket jag inte tror att hon är. Istället är hon förmodligen bara en optimistisk hälsoförespråkare som har hittat en metod hon verkligen tror på, och som också till viss grad säkert är framgångsrikt, precis som meditation eller spikmatta. Så vi ska inte vara för hårda mot Annika. Absolut inte mobba. Inte heller säga att LCHF är kodynga. Men vi ska ifrågasätta vad som har evidens och vad som är spekulation. Det får jag göra dagligen med mina studier (de få stunder jag studerar...). I media:Sydsvenskan Expressen Unt SR Dagbladet SVT Expressen Aftonbladet Bloggare som skriver bra om saken: http://motbilder.se/2009/12/30/fett-doktorn-forvillar-i-tv/ Annikas egen blogg: http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/ |
||||
|
||||
| 2010 närmar sig | ||||
| År 2010 närmar sig, och jag funderar på vad det innebär för mig. Kommer 2010 bli annorlunda från 2009? Jag hoppas verkligen det, eftersom 2009 mest känts som en transportsträcka. Det som har behövts bli gjort, har blivit gjort, men inte mycket mer än så. Ett ganska tråkigt år, skulle man kunna kalla det. Detta till stor del beroende på dålig disciplin. År 2010 kommer jag behöva mycket mer disciplin. Möjligheter uppstår inte ur tomma intet. Det är någonting man måste jobba för. Och jag vill verkligen jobba för att få möjligheterna till ett mer stimulerande liv, men det är svårt när man inte är van vid hårt arbete. Ofta väljer man det lite lättare alternativet. Vilket visserligen inte gör någonting (jag har alltså inte någonting emot personer med sådan livsstil), men som för mig börjar bli tröttsamt i längden. Många tidigare år har jag hindrats av diverse saker, främst ångest. År 2010 känns det som att ingenting kommer att hindra mig. Möjligheten, att ta sig vidare till en mer stimulerande kontext, finns alltså. Kanske behöver jag trappa ner med ett projekt eller två, eller tre... Och fokusera på en sak, och göra det bra. Som jag sagt tidigare vill jag ägna mig åt att författa, med lite forskning på sidan av. År 2010 kommer syna mig och jag behöver lägga ut korten på bordet för att kunna vinna. Bluffar kommer inte längre att fungera. Jag drar en djup suck, men ser fram emot det hårda arbete som år 2010 kommer att innebära. Det blir nog ett bra år. Men först är det mellandagsrea imorgon, och nyårsafton i övermorgon. Det blir nog också bra. |
||||
|
||||
| Daily Panorama | ||||
Jag har gjort en ny hemsida som heter "Daily Panorama" som ska innehålla panoramafoton jag tagit |
||||
|
||||
| Ägg och bacon, fläskfile med ris | ||||
Jag är ganska långt ifrån mitt mål att vara vegetarian. |
||||
|
||||
| Nu är julen firad. | ||||
Nu är årets jul firad. |
||||
|
||||
| Elaka och dumma människor | ||||
| Det sägs att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Det tror jag inte ett dugg på. Idag finns fler och fler tv-program där elakhet och dumhet står i fokus. Vi har tex tv-programmen Svenska Hollywoodfruar och Ullared, där fokus läggs på tokiga, och ibland också elaka och dumma, människor. Nu inkluderar jag inte alla som är med i dessa program som dumma och elaka, men jag tycker mig ändå notera en trend av cynism i media. Kissie och liknande nätmobbare dominerar bloggosfären. Nu kanske jag överdriver en aning. Idag såg jag reklam för två nya tv-serier på MTV. "What the fuck" som handlar om diverse äcklerier och chockerande inslag. Inget nytt iofs. Samt ett program som hette något i stil med "Prankster" som gick ut på grymma practical jokes. Jag gillar inte den här utvecklingen. Inte för att jag har något emot själva innehållet i programmen. De får finnas om de vill. Men det finns en fara i att vi lägger vår identitet i en fördummande och förelakande kultur där vi får kickar på andras bekostnad. Men som allt annat, så är det en trend. Den går över. Och det är nog bra, för jag övertygad om att den nuvarande trenden av dumheter och elakheter inte gynnar vårt välmående. Varför skriver jag om detta? Jo, jag kämpar dagligen för att inte dras med i denna cyniska, elaka och dumma kultur. För den är ganska simpel och underhållande. Det är lätt att vara cynisk, dum och elak. Det krävs bara lite bitterhet, avsaknad av medkänsla och sunt förnuft, samt en dos populärkulturkreativitet. |
||||
|
||||
| Vacker och kall vinterdag | ||||
|
||||
|
||||
| Insikter från en äventyrsfilm. | ||||
| När jag tittade på filmen Avatar kände jag mig först och främst lycklig över att kunna sitta i biosalongen och njuta av en god film. Så har inte alltid varit fallet. För det andra kände jag ett starkt behov av att jobba på min identitet. Identitet handlar i västvärlden ofta om att prestera och äga saker. Så skaffar man sig identitet. Det är en metod som jag tror kan vara vilseledande, eftersom saker och prestationer är förgängliga. I filmen fick Avatarerna sin identitet genom att lära sig saker om naturen och hur de var en del av den. När de var fullärda, var de vuxna. Så vill jag också finna min identitet. Inte genom att bli en naturmänniska som bor i skogen och jagar min mat, utan mer att verkligen jobba för att lära mig saker om människor och naturen för att känna större symbios. Prestation behöver hela tiden ske med en ambition att lära känna andra och rota sin identitet för att känna sig starkare och mer självsäker. För att nå dit, krävs rätt omgivning. Det krävs att ta sig utanför studentrumsparadigmet där slapphet (för min del) råder. Det blir mål år 2010. |
||||
|
||||
| Film - Avatar (2009) | ||||
|
||||
|
||||
| Svårt att sova. | ||||
| Jag har haft svårt att sova senaste tiden. Vill så mycket på kvällarna/nätterna att det blir svårt att koppla av. Just nu vill jag exempelvis skriva, men det är ingen idé eftersom jag borde gå och lägga mig. Jag vill gå upp tidigt imorgon eftersom halva dagen försvinner annars. Men jag kommer vara förjävligt trött och somna om, såvida jag inte går ut i kylan eller nåt. Men hur kul är det. Det blir ingenting av människor som mig. Som påbörjar saker, men inte avslutar dom. Det måste till förändringar, och det snabbt. Jag blir inte yngre. |
||||
|
||||
| Reklam för skrapspel. | ||||
| När jag loggar in på min hotmail möts jag ibland av reklam av spelföretag med följande budskap: "En ensam mamma van 50.000 euro och kunde nu drömma om en bra framtid för hennes barn!" Ok... visst... Vinner man 50.000 euro, har man det lite bättre ställt. Men sannolikheten är inte särskilt hög. Istället är det sannolikt att man förlorar någon tusenlapp och får det betydligt sämre ställt. Jag gillar inte reklam som försöker förvränga verkligheten till någon sorts rosa utopi, som att alla som spelar på nätet vinner stora pengar. |
||||
|
||||
| Författarens fosterstadie | ||||
| Jag befinner mig just nu i författarens fosterstadie, som inte ens blivit förlöst genom en utgivning. Efter debuten kan författaren börja ta några stapplande steg till det som ska bli hans/hennes stil. Till slut kan denna stil genomföras utan några större konstigheter eller ansträngning. Men tills dess utvecklas fostret till någon sorts författare. Det är underligt hur ett enkelt beslut kan leda till en ganska stor förändring i språket. Jag tänker numera på mer litterära formuleringar i det jag upplever och tänker. Små stycken bildas i mitt huvud och något sorts samband försöker formas. Det är en spännande process som jag tidigare inte varit med om. Då har det mest handlat om att forma idéer av olika slag. Idéer utan någon särskild språklig stil. En författare måste skriva på ett sätt som andra läsare kan ta in. Det ska bli spännande att utveckla detta foster och se vilken typ av författare som senare föds. |
||||
|
||||
| Donationsregistret | ||||
| Jag har precis anmält mig till donationsregistret, så att de får använda sig av mina organ, om så är möjligt. Gör det du också, om du inte gjort det än. https://app.socialstyrelsen.se/donation/anmaldon.aspx |
||||
|
||||
| Utgivningsplan. | ||||
| Nu när jag är författare borde jag börja tänka på vilka böcker jag ska ge ut och när. Inte för att det kanske blir enligt planerna, men det är ändå bra att ha milstolpar att försöka hinna med. Sommaren 2010 Då ska jag ge ut min första (eller första och första... jag har publicerat en bok förut, en novellsamling som heter "En bok för alla (andra)", som tydligen finns att köpa på Bokus, men den är inte särskilt välskriven, om jag ska vara ärlig!) bok, som förmodligen kommer heta "Vägen Tillbaka - Självhjälp för personer med ångestproblematik. Manuset kommer finnas här på bloggen runt årsskiftet, just för att det är en självhjälpsbok och syftet är att vara tillgänglig snarare än att tjäna pengar på den. Men en bok är en bok, och jag vill ge ut den i färdig form någon gång i sommar! Sommaren 2011-2012 Just nu håller jag på med två andra bokidéer. Den ena är en omvänd självbiografi, som skrivs innan den levs. Den andra är en roman, som planeras bli en serie romaner. Förhoppningsvis kommer jag vara klar med något av dessa manus till nästa jul, och om det går smidigt så blir det utgivning till sommaren 2011. Om det inte går smidigt, kanske det dröjer något år till. Vilken bok som blir först, vet jag inte. Romanens handling måste mogna, medan självbiografin mer blir en träning i att skriva på varierande sätt. Det gäller att ha mål. |
||||
|
||||
| Talang | ||||
| Talang är att veta vad man ska göra, när man ska göra det och hur man ska göra det. Sen ska man göra det också... |
||||
|
||||
| Ritz, ratsch, filibombombom, när blir jag gubbe? | ||||
| Igår provade jag på någonting nytt. Ritz. Ett uteställe i Örebro. Öppet ställe som en stor bal och på så sätt lite charmigt. Dunkande housemusik hela kvällen och på så sätt lite irriterande. En sak som slog mig var att det fanns massa gubbar i 40-årsåldern med kavaj och slips som på gränsen till överförfriskade hoppade runt i någon form av dans utan rytm och smidighet. Det var hemskt att se. Sen kom jag på att jag själv inte direkt är den där ungdomen med hängande byxor och det naturliga gunget. Hur många uteställe-år har jag egentligen kvar i kroppen, innan jag blir en sån där pinsam gubbe som jag själv förfasades över igår? 2 år? 5 år? 10 år? Eller är jag redan en sådan gubbe? Ska jag helst gå på ställen med 25- 30-årsgräns nu? Jag är inte redo för det. Igår observerade jag snarare än deltog. Jag observerande en full tjej som knappt kunde stå på benen på grund av (gratis?)drinkar. Hennes bröst höll på att hoppa ur klänningen och hon visste nog inte riktigt vad hon höll på med, men försökte ändå dansa sexigt och vilt. Och visst, fulla gubbar i 40-årsåldern förtjusades av hennes dans. Det var en symbios av dekadens. Jag observerade att nästan ingen vid blackjack-bordet slutade när de var på topp. (Min vän Anders kan berätta lite mer om det där). Jag observerade ett par platinumblonda brudar som gick igenom dansgolvet hela kvällen, fram och tillbaka. Jag vet inte riktigt vad de ville med detta, dock. Jag observerade att de flesta inte kan dansa till housemusik, trots att de tycker det är lite medryckande. Kanske finns det en anledning att man behöver ta ecstasy och vara mitt ute i skogen för att det ska funka. Jag observerade mig själv observerandes och undrade om det betydde att jag var en observerande gubbe. Jag vet inte... |
||||
|
||||
| Författare utan utbildning? | ||||
| Som den uppmärksamme bloggläsaren har sett, så har jag bestämt mig för att bli författare istället för forskare. De två utesluter naturligtvis inte varandra, eftersom man som forskare författar rapporter. Vad det innebär är att jag vill ägna mer tid åt fantiserande "flow" än åt diverse analyser och källresearch. Nu när jag börjar fundera på konsekvenserna av detta val inser jag mer och mer att en författare behöver ha ganska många strängar på sin lyra. Författaren måste först och främst vara bra på (svenska) språket och kunna skriva grammatiskt korrekt (svenska). Där tror jag att jag hänger med, trots att jag inte är någon kulturskribent som formulerar sig i konsverk när han/hon skriver. Mitt språk är nog trots allt, tillräckligt moget för att kunna fungera i litterära sammanhang. Författaren måste också kunna göra research och ha god sakkunskap om det han/hon skriver om. Även här tror jag mig kunna hänga med i svängarna, eftersom jag ganska snabbt kan sätta mig in i sakfrågor och se vad som är kärnfullt och vad som är strunt, samt att jag har erfarenhet av forskningsprocessen, som i mångt och mycket går ut på att granska källor. Däremot behöver jag mer erfarenhet i att konvertera research till bra text, men sådant kan väl bara komma med tiden. Det är ingenting som går att tvinga fram. Författaren måste ha ett bra ämne att skriva om. Där har jag idéer i överflöd och färdiga böcker står redan uppställda i hyllan. Ja, i mitt huvud alltså. Författaren måste kunna fånga läsaren genom sin text. Det är förmodligen där som jag ännu inte kan kalla mig författare, eftersom jag inte jobbat tillräckligt hårt med att få mina texter läsvänliga och innehållsrika. Omgivningen måste presenteras med lagom och spännande detalj. Människor måste porträtteras på ett sätt som gör att de får liv i läserens huvud. Det är ett arbete, lika mycket som talang. Precis det arbete som jag vill ägna mig åt. Just nu är jag en författare utan utbildning i svenska, journalistik, litteraturvetenskap och andra ämnen relaterade till författarskap. Hade jag varit 20 år, hade det bekymrat mig, eftersom jag inte skulle kunna använda min livserfarenhet till att lägga ihop två och två, för att gardera svagheter. Som 32-åring har jag dock lite mer livserfarenhet. Jag har skrivit lite texter. Jag har utbildat mig. Jag har format mina böcker och dess handling i huvudet, där de fått mogna under en längre tid. Jag tänker dock fortsätta med min utbildning i psykologi, eftersom jag tror att det är någonting jag kommer ha nytta av, även som författare. Att utbilda mig (på akademisk nivå) i något annat ämne är för närvarande inte aktuellt och förhoppningsvis inte heller nödvändigt. Jag tror att praktisk erfarenhet av författaryrket är det som kommer ge mig mest de närmaste åren. |
||||
|
||||
| Att alltid vara först. | ||||
| Jag tillhör en generation där det är viktigt att vara först. Är man först, så får man en fördel och kan konkurrera om makten det innebär. Ett exempel är bloggar och hemsidor. Är man först med en nyhet, eller i alla fall snabb med att kommentera en nyhet, så är man med i matchen oavsett kvaliten på själva innehållet. Denna stress tror jag gör att människor förlorar fokus i sina liv. Så har det i alla fall varit för mig. Jag har nämligen haft oturen att vara ganska bra på att vara först och på så sätt kunnat tjäna några kronor. Nu i efterhand inser jag att jag gjort någon annans jobb, att jag för småpengar har marknadsfört någon annan. Samtidigt är det svårt att sluta med detta beteende. Det är kul att vara först och få lite snabb uppmärksamhet. Men man måste hela tiden vara på tå och tiden försvinner lika snabbt som Tiger Woods helylleimage. Men det är i alla fall min ambition att sluta tävla i att vara först. Istället ska jag satsa på författandet och jobba hårt med det. Så jag ska nog sluta med mina bloggprojekt för tillfället. Alla underliga humorsidor och nyhetssidor jag tidigare funnit spänning av, men som just nu mest stressar. |
||||
|
||||
| Sluta predika om miljöhotet! | ||||
| Som forskare kan jag inte bara hävda saker. Det vore spekulativt och dålig forskning. Vi lekmän, journalister och läsare som inte riktigt förstår forsking, har svårt att förstå om forskning är dålig eller bra. Vi är helt enkelt inte tillräckligt kunniga för att avgöra detta, eftersom det krävs ganska ordentliga analyser av forskningen. Nu är det klimatmöte i Köpenhamn, där världens ledare diskuterar miljön. Det skulle de inte göra om det inte fanns något problem att diskutera. Alla är överens om att det finns problem, men alla är inte överens om hur stort problemet är och vad som behöver göras åt det. Faktum är att forskare inte ens är ense om detta. Vissa forskare menar att klimathotet är grovt överdrivet och att det inte kommer bli så stora konsekvenser om man fortsätter som nu. Andra forskare menar att klimathotet är akut och att jorden i stort sett kommer gå under inom kort om vi inte förändrar vårt sätt att leva. Det ligger naturligtvis en stor mängd politik i forskningen, och de slutsatser som görs är som sagt inte alltid vetenskapliga. Men det görs samtidigt bra forskning kring miljön. Forskning som ska tas på allvar, som visar evidens till det som påstås. Sådan forskning kan inte viftas bort som spekulativ eller predikande. Sen har vi alla dessa tyckare, varav jag är en, som tycker och tycker och tycker, utan att egentligen veta någonting. Jag läser i Aftonbladet att en "Maggie Thauersköld Crusell" argumenterar för att klimathotet är överdrivet och att alla alarm är falska. Och vilka argument har hon för detta? Jo, att det funnits andra alarm som varit falska, exempelvis galna-ko-sjukan och fågel-influensan. Maggie, jag är ledsen att göra dig besviken, men forskning är inte falsk på grund av att tidigare alarm har varit falska. Om du verkligen tror det, så predikar du lika mycket som de människor du kritiserar, vilket inte är direkt smart. Till detta lägger hon till ett par rapporter som visar att vissa larm är överdrivna. Ja, så är det. Viss forskning är överdriven. Viss forskning är till och med felaktig. Men viss forskning är också bra forskning som kan ge bra evidens för sina sina slutsatser. Om Maggie syftar till hur media hanterar hela debatten så är jag beredd att hålla med henne. Det är larm på larm på larm och man hänvisar till forskning ungefär som man rånade banker under vilda västern, hejvilt. Men svaret på denna problematik är inte "därför finns det inget hot, för att media larmar och ibland hänvisar till forskning som inte stämmer". I så fall gör man sig skyldig till bristfällig logik, och har ideologiska baktankar med sitt uttalande. Vi borde föra fokus till sakfrågor och undersöka den evidens som finns istället för att jäbba om jorden kommer gå under eller inte. Sedan kan vi naturligtvis ha åsikter om hur samhället bör hantera problemen, men kom inte och predika utan att vara insatt i sakfrågan! Det gäller naturligtvis både klimathotförnekare och undergångsprofeter. Finns det luckor i argumentationen ska man ta det jävligt lugnt, annars finns det risk att man stå med en väldigt stor dumstrut, när verkligheten hinner ikapp. Det gäller både amatörtyckare och forskare. Jag säger som alltid: För att rädda världen måste vi först rädda oss själva. AB 1 2 3 4 DN 1 2 3 4 5 6 7 SVD 1 2 3 EX 1 2 3 4 5 |
||||
|
||||
| Fest, match och julmarknad. | ||||
Nu kommer dom hem, en efter en. De små utbytesbarnen. |
||||
|
||||
| Framtiden | ||||
| Ibland sköljer funderingarna över mig som en våldsam tsunamivåg. Vad vill jag egentligen med mitt liv. Och framförallt, vad klarar jag egentligen av. Det kanske låter som en pretantiös tankeexcersis som bara såna där drömmare funderar på, men det känns på något sätt som att det är nu eller aldrig. Det är nu det gäller att ta tag i lianen och våga svinga sig över den där enorma klyftan från en bergskant till en annan, för att sakna vandra vidare. Eller också står man kvar. På sin sida. Drömmandes om vad som finns på andra sidan. Sittandes i sin vanliga hydda och utföra sina vanliga sysslor. Jag vågar inte riktigt ännu ta tag i den där lianen, eftersom jag vet vad det innebär. Det innebär ett sjuhelvetes jävla arbete. Och jag, som inte gillar hårt arbete. Jag sitter mest och myser med små täta njutningar som omgivningen hela tiden tillförser mig med i form av idiotiska dokusåpor, eller varför inte lyckopiller... Men jag är inte nöjd med att sitta i min hydda, för jag vill mer. Det vill de flesta. Men vad egentligen? Vad vill jag? Som så många andra, vill jag beröra. Jag vill skaka om människor och få dom känna hopp och glädje. Det senaste året har jag varit inne på att bli forskare, men den börjar dö mer och mer. Forskning är intressant och vetenskap är någonting väldigt fint. Samtidigt kan jag tänka mig finare sysslor att ägna mig åt. Finare sysslor som jag dessutom känner mer passion för. Jag brinner nämligen inte för forskningen. Det är många moment i forskning som jag inte gillar. Den hierarkiska ordningen. Det perversa arbetet med att hela tiden ha med källor för det man säger. Missuppfatta mig inte. Jag tycker det är vettiga principer, men det är ingen sysselsättning som intresserar mig. Jag vill beröra med känslor lika mycket som med logik. Jag vill kunna säga att en sak är underbar eller galen, utan att ha bevis för det. Inte bara på min fritid, utan också i min sysselsättning. Jag vill bli författare. Det är vad jag vill. Och karriären finns där på andra sidan klyftan. Frågan är om jag någonsin vågar lämna min hydda och greppa tag i lianen. Från och med nu, är psykologi mitt intresse. Inte mitt arbete. |
||||
|
||||
| Vetenskapligt inkorrekt rubrik | ||||
| "Motion gör oss smartare" lyder rubriken i DN, kring en studie om relationen mellan kondition och IQ. I papperstidningen lyder rubriken "Tonåringar blir smarta av konditionsträning". Båda rubrikerna är inkorrekta. Läser man artikeln så ser man att studien handlar om att undersöka relationen mellan kondition och IQ, dvs om det finns något samband mellan kondition och IQ. Det fanns ett positivt samband (hur starkt vet jag inte, eftersom jag inte läst studien), som vi får anta var signifikant. Detta betyder att bättre kondition är relaterat med högre IQ. Däremot kan man INTE dra den kausala slutsatsen att konditionen ÖKAR IQ. För att säkerställa detta krävs ett experiment där man kontrollerar alla faktorer, förutom kondition. Nu hade man följt tvillingar, men jag vet inte om det kan räknas som ett kontrollerat experiment. Det skulle till exempel kunna vara så att motivation är en faktor som påverkar både kondition och IQ i en positiv riktning. Den så kallade "tredje variabeln" som kan påverka båda andra variablerna. Däremot så är det mer sannolikt att man har högre IQ om man motionerar, enligt studien. Men som sagt, man behöver inte dra till med rubriker som inte stämmer. |
||||
|
||||
.png){kind=small}
| PRENUMERERA | |
| DELA DENNA SIDA | |
 |
|
| RSS | |
 |
|
| Copyright 2005-2011 Mikael Glännström . . . . . . . |
|