Demokrati är en fin grundtanke. En person - en röst. Den (eller de) som får flest röster vinner.

Det finns dock ett hot mot demokratin: Irrationalitet. Människor som röstar på någonting de inte vill rösta på. Ibland på grund av ointresse, ibland på grund av okunskap, ibland på grund av att de lurats.

Dessa hot måste neutraliseras på ett eller annat sätt, så att de inte förpestar resultatet.

Men vem ska egentligen avgöra vad som är rationellt och irrationellt? Faktum är att det inte går att avgöra vad som är rationellt och irrationellt. Man kan inte säga att en person är ointresserad. Man kan inte säga att en person har kunskapsbrist, man kan inte säga att en person har vilseletts. Då bryter man själva grundtanken i en demokrati, att alla ska få röste på det som de vill, av vilka anledningar de vill.

Tyvärr har jag en ganska negativ syn på människan. Jag tror inte att vi alltid tar rationella beslut. Jag tror att vi tar beslut som tillfredställer oss för tillfället, utan att tänka på makronivå. Om 50 personer ska äta av en tårta, så räcker inte tårtan till de sista 30 personerna, eftersom de första tjugo (som har haft företräde i kön) tagit hela tårtan. Det ligger i människans psykologiska natur att vara egoist, vilket resulterar i kortsiktigt själv-fokuserat tänkande istället för långsiktigt allmännyttigt tänkande.

Trots min negativitet, så tror jag ändå att vi människor har många positiva förmågor och en stor portion medkänsla som gör oss kapabla att tänka långsiktigt och allmännyttigt om förutsättningarna finns. Mycket av mina politiska ambitioner handlar just om dessa förutsättningar, för en god psykologisk hälsa och för en god utveckling av individ och samhälle. Med "god" menar jag långsiktig, allmännyttig och hållbar, till skillnad från kortsiktig, ohållbar och självfokuserad.

Naturligtvis är jag för en demokratisk grundtanke i den mån att man ska få uttrycka sina åsikter och att man ska få ha stort handlingsutrymme. Däremot tycker jag inte att lekmän (läs väljare) ska kunna bestämma vad som är långsiktigt, allmännyttigt och hållbart. Det måste experter kunna uttrycka betydligt mer exakt. Sen får allmänheten naturligtvis ha möjlighet att granska och komma med idéer och kritik om besluten, men det måste finnas en modell där det mest rationella beslutet tas, i hänsyn till det mål som är bestämt.

Jag tror ändå att alla (eller de flesta) innerst inne önskar att samhället är långsiktigt, hållbart och allmännyttigt och främjar en god fysisk och psykologisk hälsa. Det är då man verkligen kan njuta av sin frihet.

Exakt hur min modell ser ut vet jag ännu inte. Min tanke är väl någon form av teknokrati, där alla i samhället har möjlighet att hamna i beslutsfattande poster, baserat på kunskapsnivå istället för popularitet. Detta gäller såklart inte ALLA politiska poster, men de flesta tyngre poster som kraftigt påverkar oss och som styr våra öden. Hellre en demokratisk teknokrati än demokratisk kapitalism.

Mvh Mikael Glännström


http://intressant.se/intressant

"Min tanke är väl någon form av teknokrati, där alla i samhället har möjlighet att hamna i beslutsfattande poster, baserat på kunskapsnivå istället för popularitet."

Vem är det som avgör kunskapsnivå hos någon? Är det tänkt att maktsugna skall få skriva olika kunskapsbaserade prov, eller?

Det vore intressant om du kan utveckla ditt resonemang...

"Min tanke är väl någon form av teknokrati, där alla i samhället har möjlighet att hamna i beslutsfattande poster, baserat på kunskapsnivå istället för popularitet."

Vem är det som avgör kunskapsnivå hos någon? Är det tänkt att maktsugna skall få skriva olika kunskapsbaserade prov, eller?

Det vore intressant om du kan utveckla ditt resonemang...