Eva Rusz behandlar frågan om otrohet. Det är en het fråga, då ca 50 procent hävdar att de någon gång varit otrogna. Ingen vill råka ut för otrohet, men en hel del kan tänka sig vara otrogna. Jag tror att det är denna inkonsistens som skapar de flesta problemen. Hur kommer det sig att många kan tänka sig vara otrogna, medan de flesta inte vill att ens partner ska vara otrogen? Det är en komplicerad psykologisk fråga.
Först och främst måste man definiera otrohet. Låt oss säga att otrohet är att "involvera sig sexuellt eller romantiskt med någon, utan sin partners vetskap, eller mot sin partners vilja". Att involvera sig med någon annan än sin partner är inte per definition att vara otrogen.
Det har säkert skrivits många populistisk böcker som behandlar ämnet uttömligt... så detta inlägg är endast ett försök att strukturera upp vad som är i fokus vid otrohet.
Framförallt är det två saker som är i fokus:
- Relationen med sin partner. - Relationen med den man är otrogen med.
ORSAKEN till otroheten är det som kanske är mest intressant att diskutera. Är man otrogen för att man söker spänning, för att man är kåt, för att man är missnöjd i den nuvarande relationen eller på grund av någon annan anledning?
När man kommit fram till ORSAKEN, så är det lättare att prata om förlåtelse. I och med den uppdagade otroheten, dyker nya fakta fram i relationen. Nya karaktärsdrag, som man förmodligen inte gillar.
Jag är inte en stor anhängare till att kategoriskt säga "man bör aldrig förlåta otrohet". OM båda vill fortsätta i relationen efter den uppdagade otroheten, SÅ bör det ske en förlåtelse. Det bör finnas VILLKOR som uppfylls i och med förlåtelsen. Det är destruktivt att förlåta och stanna kvar i ett förhållande, utan att ens partner respekterar de villkor som man sätter upp i och med att man förlåter. Slutligen återstår det mest destruktiva. Att inte förlåta, men ändå stanna kvar i förhållandet.
Rent psykologiskt är det intressant att titta på varför vissa är otrogna. I vissa kulturer är det mer eller mindre accepterat och eftersträvansvärt att ha en älskarinna, medan det i andra kulturer ses som någonting högst omoraliskt. Helt klart är att det verkar finnas ett stort behov av "multipla partners" (eller romanser utanför förhållandet), även om det inte gäller alla. Kanske behöver vi tänka om lite här, för att våra ideal inte ska skilja sig alltför mycket från verkligheten.
(Att ideal inte ska skilja sig för mycket från verkligheten tror jag är centralt i att må bra... Vilket innebär att för stora glapp mellan ideal och verklighet orsakar ångest)
Läs även andra bloggares åsikter om relationer, otrohet, kärlek, förhållande, sex, närhet, ångest, moral, psykologi
http://intressant.se/intressant
|