Jag är starkt skeptisk till KBT, innan jag själv hade provat det så var jag positivt till det men nu när jag går i kbt-behandling så känns det bara flumm. Automatiska tankar är omöjliga att finna (men jag kanske lär mig), hela metodiken bygger på att man inte ska känna skam inför sin problematik, för skammen sätter käppar i hjulen på att kunna dela med sig av olika betingelser, ex automatiska tankar. Övningar (som jag testat, ex blunda och föreställa sig hur det kändes sist man hade ångest) är svåra att ta på allvar om man inte är van att lyssna på sig själv, om man inte vågar lyssna på sig själv, inte har bra självkänsla samt om man känner prestationsångest. Det är också en del: prestationsångest och KBT går inte ihop, evftersom kbt hela tiden syftar till att utmana sina rädslor. För den med prestationsångest blir ett misslyckande ett stort fall och man tar två steg bak istället för ett fram.
Lite spontana tankar några veckor in i min kbt-behandling, men å andra sidan så trivs jag inte heller med min psykolog och dessutom kanske jag inte kan se klart då jag är mitt inne i behandlingen (kanske ändrar uppfattning)