Prokrastinations teorin i ''the now habit'' kan väl gå ihop med det hela ganska bra..

Du ger ett ganska tråkigt; och alltför stereotypisk syn på fetma problemet; det kan lika väl vara sann; men är, fortfarande, tråkig.
Dessutom så tror jag inte att du är alltför påläst inom psykologin då du resonerar ur ganska lätta premisser; som lika gärna kan vara ytligheter som uppkommit ur några prat-prat diskussioner. Redogörelsen; i sig själv ger bara ett ytligt resonemang som knappast leder en till att
faktiskt acceptera något.

Att det som skrivits kommer rakt ur en ganska tjock bok, sidorna som de engelsk-internationella psykologi böckerna erbjuder, är uppenbart.

Det som du utgår ifrån är bara den generella bilden; och om man inte går djupare än det så blir det bara ett löst inlägg som säger ''så här är det ungefär'' vilket man kan få ifrån vilket fyllo som helt, om man söker.
Säkerligen vilken person som helst.

Inlägget säger väl på sitt sätt mer om dig än om fetma. Vilket jag tycker är ganska trevligt på sitt sätt.

Att du för den delen drar in aftonbladet i det hela får mig mig att börja tvivla ännu mer;

Människor agerar inte utifrån kunskap.
Jag har själv inget bättre svar själv; men om du nu skall försöka bli något som kan relateras till psykologi så bör du väl ändå försöka utforska tankarna snarare än att repetera?
Dessutom så hänger så många trådar löst;
det får mig att tänka på att det här inlägget förmodligen inte skrivits för att kommenteras utan att snarare skrivas.

Varför använder jag min tid på att skriva.... helt onödigt?
Jag har kunskapen om att en del saker jag gör saknar mening; men jag gör dem ändå.
Förmodligen för en annan än medveten anledning.

Dessutom; om jag får tillägga det själv så har du ett typiskt;

Om samhället; individerna... bla bla bla.
Det funkar inte så. huu.

Mycket av det du skriver stämmer. Jag är ingen fetma-forskare. Inlägget var dessutom hafsigt skrivet. Min enda poäng var väl att jag är trött på allt tjat om hur man går ner i vikt osv.

Fast någonstans vet ju alla vad som krävs. Äta nyttigt, motionera, så blir man inte (förutom i sällsynta fall) fet. Trots detta ökar problemen med fetma. Alltså är inte KUNSKAP tillräckligt. Det krävs någonting mer, men vad? Det går jag inte in på i inlägget, men förhoppningsvis ställer folk den frågan och tar reda på mer om detta själva.

För svaret är inte enbart "mer motivation" eller "en GI metod". Men ja, lite populistiskt tråkigt var det av mig, det håller jag med dig om..

Ja du, trots kunskap om hur vi ska äta så blir vi allt fetare. Är det vi människor som brister, eller är det kunskapen som är felaktig? Tallriksmodellen med mycket kolhydrater och lite fett går tillbaks på forskningsfusk från 50-talet. Ancel Keys hade en hypotes om att fett gjorde människor sjuka. Han hade data från 22 länder, och valde ut de sju som passade hans hypotes.

Nu har många upptäckt att om vi äter som vi som art är anpassade till, mycket fett och minimalt med kolhydrater, så normaliseras vikten utan att vi behöver anstränga oss. Det är så enkelt som att äta när man är hungrig, tills man är mätt. Det behövs ingen vidare "karaktär" eller fostran för att klara det... ;)