Jag har bara skrivit 2 av 20 sidor på min rapport av "Andra världskriget ur fotsoldatens perspektiv". Augusti månad kommer bli en pluggmånad... Då får jag ta fram det som gör mig till en extraordinär student: Min förmåga att på kort tid förstå vad uppgiften går ut på och samla in tillräckligt med information och därefter använda min kreativitet för att slutföra uppgiften!
Vad jag lär mig? Det jag behöver lära mig... Jag har inte något mål att veta så mycket som möjligt.
Nu blir det semester i Varberg och asia spa några dagar!
Gamla barndomstider...
Det var 10 år sedan jag var i Varberg.
Känns helt fantastiskt att kunna se fram emot en resa utan någon som helst ångest. Det var nog 12 år sedan jag gjorde det senast. Jag har kommit långt.
För de som inte känner till min historia, så har jag lidit av social fobi och panikångest. Senaste tre åren har utvecklingen vänt och jag är idag ångestfri. En resa för tre år sedan skulle varit omöjlig. På en skala mellan ett och tio i ångest, skulle en långresa rankas tio av mig. Idag rankas den också tio, men då åt det positiva hållet.
Hur det än går i mitt liv, så har jag realiserat min livsplan. Jag har blivit fri från ångesten. Det är en seger mer än någonting annat. Fler mål finns dock att nå.
Varje människa bör kunna ha möjligheten att realisera sin livsplan. Det har tyvärr inte alla... vilket jag kommer försöka visa på olika sätt, samtidigt som jag själv kämpar på för att realisera min egen livsplan. Det är en filosofisk, politisk och personlig (psykologisk) ambition.
Det är min förhoppning att komma fram till vissa intrinsikala värden som gäller för alla människor i deras strävan att realisera sina livsplaner. Värden som inte hindrar varandra, som är betydelsefulla att eftersträva. Värden som leder till lycka.
Frihet är ett sådant värde. (Ordet är tvetydigt så jag återkommer till vad jag menar i detalj) Ekologisk hållbarhet är ett annat värde som är viktigt för att vi ska kunna realisera våra livsplaner.
Britney tar sig ett spontandopp. Ingenting underligt egentligen. Det är sommar. Då ska man ta sig spontandopp.
Det som förbryllar mig är hur paparazzis kan vara på lpats och ta kort. Följer de efter henne dygnet runt i helikopter? Eller har hon bestämt möte med dom? Ok om EN lyckas ta en smygbild, men när en hel drös är på plats känns det som ett PR-jippo. Så därför hakar vi väl på. Här tar Britney Spear sig ett dopp, för de som är intresserade av det...
Alex Schulman (till höger om Carolina Gynning) är någon sorts bloggare som senaste tiden fått stor uppmärksamhet. Jag beslöt mig för att ta en liten titt på sidan för att undersöka vad hypen handlar om. Vad jag förstår så skriver han om sin familj och om kändisar. Han skriver om det som är inne. Det han skriver om blir inne.
Ett av framgångsrecepten verkar bestå av att vara elak på ett roligt sätt. Ironi och självironi sätts i stor fokus. Ett annat framgångsrecept är att göra bloggen till en sorts dokusåpa, som verkar vara på riktigt. Det är lite som wrestling... att Alex är personer som alla hatar eller älskar, vilket allt också går ut på. All publicitet är bra publicitet, så länga det en fiktiv verklighet som inte på riktigt skadar någon. Samtidigt saknar bloggen verklighetsförankring vilket tyvärr kan förvirra läsare, vilket naturligtvis inte är Alex fel... (eller?)
Andra använder också Alex framgång som bas för att själva få större popularitet, vilket han utnyttjar på ett bra sätt. Framgång föder framgång! Det är också därför jag själv gör denna recension, som den bloggkapitalist jag är... (eller?) Alex Schulman ÄR bloggvärldens centrum. Vem han är och hur han är har jag dock ingen aning om.
Igår var jag och köpte allergimedicin på apoteket.
På vägen ut mötte jag en gammal man med rulator som tyckte att jag skulle gå förbi honom i dörren. Utanför fick jag ett infall och började prata om hur varmt det var ute. Jag är inte säker på hur det gick till, men plötsligt pratade jag och mannen om hans liv till sjöss och att han värvades till armen bara som 15-åring.
"Jag är inte så van att prata om det här..." sa han, men fortsatte glatt ändå. Uppenbarligen fanns ett behov att prata om det som varit. Flera gånger beklagade han sin ålder och sina krämpor, men accepterade dem samtidigt.
"Det är så det är med livet" svarade jag, precis som om jag visste...
En kvart senare kom hans fru och hans taxi. Då började jag promenera hem.
Samtalet gjorde min dag. Förhoppningsvis gjorde det hans dag också.
Det var inget egoistiskt infall som fick mig att börja prata med mannen. Snarare gjorde jag det för att vara artig, vilket jag inte skulle behöva vara.
Hej läsare. Från och med nu ger jag betyg i nedanstående kategorier (betyg 1-10):
Specialeffekter - ljud och bild osv... Karaktärer - hur väl karaktärerna utevcklas Konstnärlighet - vilket estetiskt och filosofiskt djup filmen har Handling - ja... handlingen! Genre - hur väl filmen lyckas i sin genre, sin målgrupp
Specialeffekter - 5 av 10
Specialeffekterna är bra, men samtidigt bristfälliga. Gummimannens... lemmar ser alldeles för animerade ut (vilket dom är... men ändå!) och silversurfaren saknar humaniod trovärdighet rent animatiskt.
Karaktärer - 5 av 10
Fantastiska fyran är trots allt fantastisk och Dr Doom och Silversurfaren är ganska häftiga karaktärer. Men man känner ändå ingen direkt känslomässig koppling till karaktärerna.
Konstnärlighet - 4 av 10
Ett litet försök till att ta upp frågan om fri vilja... men varför kom en väl utvecklad varelse på det först när dom började prata med fantastiska fyran? Här skulle min kritik kunna vara starkare, men då avslöjar jag slutet...
Handling - 3 av 10
Det vanliga... världen hotas med undergång... bla bla bla...
Genre - 6 av 10
Trots allt lyckas filmen tillredställa de behov och (noll) förväntningar man kan tänkas ha.
TOTAL FILMUPPLEVELSE - 4 av 10
REKOMMENDERAS EJ
Anledningen till detta nya format av filmkritik är att det ska bli roligare för mig att recensera och roligare för dig, läsare, att läsa. Hoppas det smakar.
Nu har jag äntligen kommit igång med min sommarkurs i historia: "Andra världskriget ur ett underifrånperspektiv".
Såhär lyder inledningen:
"Den bästa och största källan till krigshistoriska händelser får man oftast av officiella källor, av generalsstaben, som skriver rapport efter rapport om allt som händer under deras befäl. John Keegan lyfter fram kritik mot att använda sådana källor som grund för att beskriva krigshistoria. Han anser att sådana källor i för stor utsträckning förvrider och generaliserar vad som faktiskt utspelade sig i det som beskrivs. Det är min ambition att tydliggöra denna kritik i detta första kapitel om underifrånperspektivets syfte."
Det är nästan så att man får tårar i ögonen av denna vackra formulering...
En väldigt seg film, som inte lyckas med att avgränsa handlingen. Den blir spretig och osammanhängande. Nästan som min B-uppsats i filosofi. Häftiga specialeffekter.