Det har flyttat in en tjej i mitt studentrum. Tjejen är min flickvän och vi ska bo ihop tills vi åker till Grekland i februari.
Jag har aldrig varit sambo med någon förut. Eller "sambo light" som hon kallar det för eftersom det är mitt rum rent tekniskt och de flesta prylar är mina. Hon har dock lyckats få upp ett rosa duschdraperi med röda pussmunnar, en rosa toalettmatta, en lampa, en halmgris, marilyn monroe smyckeshållare och lite annat. Fast det blir fint, så jag klagar inte! Fast jag måste ju markera lite, så inte hela rummet blir rosa.
Just nu är vi ensamma i hela Örebro känns det som, eftersom de flesta vänner är i sina städer och firar jul/nyår.
Allt känns bra och mina rutiner förbättras sakta, eftersom jag inte kan sova bort dagarna. Jag VILL inte sova bort dagarna nu, eftersom det finns saker att göra. Min teori är att när man inte har nåt vettigt att göra, så blir man slöare och slöare... till slut orkar man inte ens göra småvettiga saker... och till slut blir man helt förslappad.
Alltså! Vettigheter åt alla borde vara en politisk angelägenhet eftersom det inte är så lätt för alla att ordna det.
Kan det föra med sig någonting gott av en tragedi? Benazir Bhutto blev idag mördad av extremister i någon form. Benazir var kvinna och hade demokratiska ideal. Religiösa fanatiker gillade inte dessa ideal och mördade därför Benazir.
Förhoppningsvis leder detta till att fler tar avstånd från extremismen och att demokratiska krafter segrar i det Pakinstanska valet framöver. Förhoppningsvis för denna tragedi med sig någonting gott. I värsta fall leder det till ytterligare extremism. Det är så svårt att förstå människor som vill andra illa.
Det handlar om makt och tro. Ur desperation föds desperata strategier att skaffa sig makt och tillfredställelse.
Mina planer är att forska i ämnet psykologi i framtiden. Först ska jag läsa psykologi A, B, C, D. Tillsammans med filosofi A, B har jag då nån sorts fil. kand, tror jag...
Sedan ska jag förhoppningsvis doktorera. Om det inte är möjligt ska jag forska på egen hand.
Min studievägledare får nog förklara det där mer för mig.
I alla fall, det område inom psykologin som jag är mest intresserad av är "ångestproblematik". FORSKNINGSÄMNEN
- Vilka komponenter är effektiva i psykoterapi? - Vilka olika typer av ångest finns det och vilken typ av behandling är effektivast mot dessa olika typer av ångest?
Vem som helst får kalla sig för terapeut, eftersom "terapeut" i stort sett betyder "samtalspartner". Det finns en mängt olika terapeututbildningar som varierar från några veckor till några år i utbildningstid. Därefter får man kalla sig "legitimerad psykoterapeut" eller någonting annat.
Jag satsar dock inte på någon sådan särskild utbildning eller kurs. Min tanke är att studera ämnet psykologi så länge och grundläggande som möjligt. Min teori är att jag lär mig mer om psyket genom att studera psykologi på högre nivå, än att gå terapeutkurser. Möjligtvis kommer jag läsa till psykolog, när jag påbörjar min forskning inom psykologi.
Vilken metod kommer jag använda mig av som terapeut?
Jag håller just nu på att utveckla en "egen" metod, som jag kallar för AKF-metoden, som är en eklektisk (integrerar olika psykologiska perspektiv) teori och som är utredande i sin form. Vad detta betyder mer konkret kan du läsa nedan:
Alla (eller de flesta) har åkt hem över jul. Studierna har lov och börjar åter med föreläsningar den 7:e januari.
Kvar är jag, i min ensamhet...
...men jag åker hem på söndag, så det är inte någon olidlig lång ensamhet. Och den 28:e kommer Emma. Då är jag definitivt inte ensam längre.
Faktum är att jag trivs ganska bra med ensamhet. Det tar ett bra tag innan jag börjar lida av min ensamhet. Personlighetsmässigt kan man kalla mig "introvert", även om jag i många, många situationer är extrovert.
Under föreläsningarna är jag exempelvis väldigt aktiv, vilket inte skulle förutspås av min introverthet. På fest med främlingar håller jag dock en låg profil, vilket skulle kunna förespås av min introverthet.
"Personlighet i olika kontexter" är det viktiga att komma ihåg.
Vissa har frågat mig HUR jag blev av med min sociala fobi.
Här är mitt ganska kortfattade svar:
Det som var mest avgörande var att jag fick hjälp med att få ett arbete.
Har provat olika mediciner, tills jag hittade medicin som var mest effektiv (paroxetin). Har fått samtalshjälp till och från, men det var först i samband med övrig hjälp i vardagen, som denna blev effektiv.
KBT tränade jag i stort sett hela min period som socialfobiker. Först i kombination med andra åtgärder (hjälp med sysselsättning, rätt medicinering, psykodynamisk terapi) fungerade det bra.
Är också i grunden positiv och vill må bra, så min motivation har alltid vara att bli bättre.
Jag är förbryllad över de framsteg jag gjort. Kan resa, prata offentligt och göra saker jag bara drömt om tidigare.
Och det var en dominoeffekt, inte något jag behövde träna på, var för sig. Behövde inte träna på att gilla att resa, eller tycka det är kul att vara aktiv på föreläsning. Det föll sig naturligt, när jag väl mådde bra.
Orsaken till min ångest har varit min oförmåga att ta eget ansvar och "växa upp". Hade inte lärt mig det, vilket bidrog till min ångestproblematik som uppstod och utvecklades efter lumpen.
Så, hur gjorde jag? Jag fick stöd, på många områden. Och jag har hela tiden utvecklat mig själv (min kunskap och mina attityder), fast jag lidit av ångestproblematik.
Lite mör och kall om benen efter sex kilometers promenad i många minusgrader. Bara jeans är inte optimalt för sådana äventyr!
Den här veckan är föreläsningsvecka, vilket innebär fyra föreläsningar (a tre timmar) på fyra dagar. Inte mig emot! Det är kul med personlighetspsykologi. Har redan en egen teori...
Kom upp halv tolv i morse... helt ok, med tanke på att jag somnade först halv fem.
Går och lägger mig och läser vid 01.00. Funkar bra.
Annars är det ganska lugnt... till skillnad från förra partyveckan.
Det är intressant hur vissa kommentarer innehåller aggression.
Kom ihåg att aggression är "handling avsett att göra skada".
Skada kan vara emotionell eller fysisk.
En kommentar som exempelvis "Hur länge har du läst psykologi?" (såvida det inte är en direkt fundering, alltså någon som undrar hur länge man har läst psykologi) eller "Tänkte du nåt innan du sa det där?" är avsedd att trycka ner, att nedvärdera. Alltså, en aggressiv handling. Jag själv är "skyldig" till massa aggression. Först nu förstår jag vad det innebär.
Och jag är glad att jag FÖRSTÅR och inte bara har läst om det i någon bok eller sett det i någon kurs.
Ska försöka bli mer medveten om mitt eget beteende framöver.
För mycket är man omedveten om.
Dock så finns ju uttrycket "Ger man sig in i leken, får man leken tåla". Men då måste man först veta att båda leker. Annars kan det spåra ur och bli allvarliga konflikter.
Desto mindre aggressivitet i världen, desto bättre?
Läste nyss nån fjortisbloggare som skrivit någonting i stil med:
"Såg en päls... vet att den gjord av kaniner, men tycker den är så snyyyyyyygg. En sån vill jag ha. Hemskt, men så är det..."
Ok, att man tycker nåt är snyggt, men ändå väljer att inte använda produkten. (i det här fallet en päls)
Då är den personliga uppoffringen ganska stor och det ska man ha respekt för.
MEN, om man tycker en sak är hemsk, och ändå vill ha saken för att den är snygg, då måste det vara någonting som är felprogrammerat där uppe... = problem i framtiden för både individen och omgivningen.
Om någonting är HEMSKT, så ska man MOTARBETA DET, oavsett om man tycker det är "snyggt" eller "coolt" eller vad man nu tycker...
Det är helt ok, med tanke på att jag somnade runt 07.00. Min förhoppning är att lägga mig runt 01.00 inatt och läsa och förhoppningsvis somna innan 03.00.
Idag ska jag fortsätta städa och ikväll ska jag tvätta.
Imorgon börjar en ny kurs i psykologin - personlighetspsykologi.
Efter noga övervägande ska jag gå och lägga mig och läsa nu. Ställer klockan på 10.00 och hoppas komma upp då. Får jag 4 timmars sömn nu, borde jag kunna vara vaken hela dagen imorgon och kunna lägga mig i hyfsad tid.
Mitt rum är som en stor säng.
Bokstavligen!
Kanske därför det är så lätt att lägga sig där.
Och sova där.
Hmmmm, ja det blir en utmaning detta, men det ska gå!
Ska städa mer senare eftersom jag inte kan dammsuga och så nu... Det är lite väl tidigt med tanke på att jag har grannar.
Varför är städa viktigt?
Enligt min teori så är ett städat hem en bra förutsättning för ett städat inre hem. Ett städat inre hem kanske låter flummigt, men det är helt enkelt en individs psyke, medvetande.
En kaotisk omgivning göder ett kaotiskt medvetande.
Den gyllene medelvägen... mellan att vara pedant och att vara slarvig.
Inte för att mitt liv är dåligt, men det skulle kunna vara mycket bättre. Kapaciteten finns, men läcker ut genom ett stort hål som heter:
DÅLIG ARBETSMORAL
Såg nyss ett inslag om Will Smith på 60 minutes (av alla program...) där han pratade om vad som fått honom att bli så framgångsrik. Förutom hans snygga utseende, hyfsade sångröst och turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle så svarade han att "good work ethics" var hans nyckel till framgång. Han erkände att han hade talang och att den kanske till och med var över genomsnittet, men det var hans arbetsmoral som fört honom till toppen.
Vad är då en god arbetsmoral? Will Smith hävdar att det är att arbeta när andra sover och äter, men det stämmer inte riktigt... God arbetsmoral är att göra sådant man behöver göra för att nå ett mål. För att få ett rent kök, behöver man städa och diska. För att få arbete behöver man söka jobb. För att bli av med kilon behöver man röra på sig och lägga om sin kost, osv. Det finns inga hemligheter med framgång.
Nästa fråga är hur man skaffar sig arbetsmoral om man inte har haft förmånen att lära sig det under sin uppväxt.
Först och främst: Det är en mycket tuff uppgift man har framför sig! Att som vuxen förändra sitt beteende är någonting som kräver enorm ansträngning och i vissa fall och hjälp om man inte själv vet/klarar av att utföra de förändringar som krävs.
Jag vet att jag har det som krävs och därför har jag beslutat mig för att skaffa mig en bättre arbetsmoral.
Det jag måste börja med är att vända tillbaks dygnet. Just nu sover jag bort dagarna och är uppe hela nätterna med motiveringen "Det finns inget att göra på dagarna" och "Jag är inte trött på nätterna", samt med ursäkten "Men när jag är vaken är jag tillräckligt nyttig".
Jag klarar visserligen av tentorna och så... men det är ingen ursäkt till att lata sig resten av tiden, eftersom "klara tentorna" bara tar ca 1-2 timmar per dag, om ens det...
Man kan inte vända dygnet på en dag... så jag ska försöka gå upp så tidigt jag bara kan och lägga mig runt tolv-ett och läsa om jag inte är trött då. Min optima dygnsrytm är att gå upp 09.00 och gå och lägga mig 01.00. För morgonmänniska är jag inte och det vill jag inte försöka bli heller...
Nog om dygnsrytmen.
Min vakna tid kommer jag ägna åt tre saker som jag anser viktiga:
1. Psykologin, mina studier 2. Träning och kost, min hälsa 3. Bloggen, mitt nätverk
Självklart kommer jag ha tid åt vänner, film och annat livsnödvändigt! Vänner går före allting annat.
Vi får se hur det går. Önska mig lycka till!
Och känner du dig sugen att hänga på denna förändringsprocess, så är du varmt välkommen.
Jag börjar nu direkt.
Nu. Verkligen nu. Finns ingen idé att lägga mig, eftersom jag inte är trött. Tänker vara vaken till 11.00. Äta och sedan sova några ett par timmar, för att sedan vara uppe och förhoppningsvis bli trött tidigare än 05.00 imorgon...
Igår natt drömde jag att världen hotates av sju naturkatastrofer - vulkaner, tsunamis, orkaner, vargar och lite annat jag inte kommer ihåg.
Det var en märklig dröm. I början hade jag uppgiften att få ner alla i källaren och lägga sig under bord för att de skulle överleva. Jag stod och skrev. Ni måste ner i källaren NU!
Detta upprepades säkert tio gånger. Vid ett tillfälle försvann orkanen och då började jag fundera: Varför försvann orkanen? Jag kom fram till att det berodde på att jag hade en käpp med mig ner i källaren. Mycket riktigt så försvann orkanerna varje gång jag hade en käpp med mig ner i källaren. Denna procedur upprepades med varje naturkatastrof. Det var en ganska jobbig dröm, för jag visste inte EXAKT VAD det var sim gjorde att naturkatastroferna försvann...
Till slut fick jag vägledning av någon okänd person, som förklarade hur jag kunde stoppa naturkatastroferna. Att hålla upp en viss sorts blomma stoppade vulkaner, sjögräs stoppade tsunamis, katter stoppade vargarna, osv.
Det var som sagt en ganska utmattande dröm, för jag dog säkert 50 gånger innan jag förstod hur jag kunde stoppa katastroferna... Men det var en väldigt intensiv dröm
Idag blev en anställd 40-åring knivhuggen i halsen av okänd förövare. Det är en allvarlig händelse, och den stora frågan är just nu: Varför?
Mina vilda och helt ogrundade spekulationer är att en elev och lärare hamnade i dispyt under en föreläsning/lektion. Efteråt pratade de med varandra och diskussionen urartade i bråk. Förövaren hamnade i underläge och tog då fram en kniv. Förmodligen ligger en lång konflikt bakom.
För att (medvetet) ha kniv på sig behöver man antingen vara:
1. Kriminell 2. Paranoid (psykologiskt störd)
Det skulle inte förvåna mig om förövaren begått tidigare brott.
Jag tränar på samma ställe där den här tragiska händelsen ägde rum. Därför känns det "Oj, vad nära". Samtidigt vet jag att många råkar ut för samma sak på andra ställen, och det är naturligtvis lika tragiskt det. En bybo som får halsen avskuren i Rwanda är lika tragiskt.
Något som jag prioriterar i livet är nya erfarenheter. Min personlighet är sådan att jag lätt tröttnar på saker och gärna vill prova någonting nytt. Intressen är berikande och utvecklande.
Då och då ägnar jag mig åt mina mer eller mindre konstanta intressen, som är:
- Foto
Det är kul att ta kort. Man får vara kreativ.
- Video
Att klippa ihop roliga videosnuttar ger roliga minnen.
- Buddhism
Jag identifierar mitt sätt att tänka med buddhismen. Därför intresserar jag mig också för buddhismen...
- Resor
Ett nyfunnet intresse, då jag tidigare varit rädd för att resa.
- Konst
Man kan måla av verkligheten lika bra eller bättre än verkligheten.
De första 30 åren av mitt liv har jag inte haft någon aning om vad jag vill sysselsätta mig med. Jag har haft drömmar och storslagna visioner, men aldrig har jag upplevt dom som realistiska. Nu vet jag äntligen vad jag vill pyssla med framöver: Psykologi, med specialisering på ångestproblematik.
Utan mig skulle denna blogg inte finnas. Därför kanske det finns ett visst intresse av att läsa lite mer om mig? Jag gillar inte anonyma bloggar eftersom vem som helst kan skriva dom och det är svårt att veta om personen står för det dom skriver eller inte. Bloggen är ett nätverksverktyg och därför känns det vettigt med en personlig del.
INFO OM MIG
- Lite om min bakgrund. - Min tidslinje i bilder. - Fragment av saker jag skrivit.
Välkommen till "En psykologistudents observationer"!
Detta är en privat blogg, skriven av Mikael Glännström som läser psykologi vid Örebro Universitet.
Denna blogg har tre huvudsakliga syften:
1. Att fungera som min privata dagbok och anteckningsblock. 2. Att fungera som en kunskapskälla och portal till personer som brottas med ångestproblematik och annan psykologisk problematik. 3. Att fungera som min hemsida och blogg i nätverkande syfte.
Bloggen innehåller:
- Diverse personliga detaljer om mig, inklusive mina ambitioner och intressen. - Information och åsikter kring ämnena psykologi, filosofi och politik. - Diverse vardagligt tramsande och bloggande.
Om någonting är förvirrande eller otydligt, eller om du av annan orsak vill kontakta mig, skicka gärna ett mejl: happygames@hotmail.com