Bland nästan alla kreativa (inte fullt lika kreativa) människor finns en stor självkritik. När man utfört ett arbete, må vara en artikel, en bok, en tavla eller varför inte en tenta, uppstår en sorts gnagande känsla... "Är det här verkligen bra nog? Finns det människor som faktiskt bryr sig om det här?"
Så tänker i alla fall jag... och det är jobbigt! Sista tiden har jag försökt jobba en hel del på just detta problem och försöka vara nöjd, oavsett resultatet. Det är arbetet I SIG, som är det värdefulla. Det är meningsfullheten I SIG, som är spelar någon roll. Att man är aktiv (och kanske social) i sitt kreativa arbete är vad som ger resultat i form av utveckling (social utveckling, yrkesmässig utveckling och kreativ utveckling)
Känn inte tomhet, inför ditt engagemang! Det är slöseri med tid.
(När jag säger "känn inte" menar jag såklart inte att man kan påverka känslor. De uppstår och man känner dom... Det man däremot kan påverka är hur man tolkar dessa känslor och hur man låter det påverka livet)
Du är inte en droppe i havet.
Du är havet.
Mvh Glänne
Andra bloggar om: filosofi, psykologi, självkritik, känslor, självkänsla, utveckling
|