|
||||||||||||
| AKUT HJÄLP | |
| GRATIS SJÄLVHJÄLP | |
| PSYKOLOGINS HISTORIA | |
| PERSPEKTIV | |
| DIAGNOSER | |
| BEHANDLINGAR | |
| FORSKNING | |
| UTBILDNING | |
| LÄNKAR | |
| KONTAKT | |
| OM MIG | |
| Konfrontation | ||||
| Jag har varit nere på den mörkaste och djupaste platsen man kan tänka sig... utan ljus och syrgas. Varje andetag var en kamp och ingenting kunde få mig till ytan. Hopplöst famlade jag omkring i panik. Det var kört. Men jag visste att det fanns en vacker plats längre upp vid ytan, i ljuset. Så jag började söka mig uppåt. Jag hittade en ballong som hette "konfrontera din ångest". Den kunde få mig till utan, om jag bara greppade tag och vågade möta det som fanns i ljuset. Mörkret var ändå bekvämt, på ett absurt sätt. Jag hade sökt mig dit, omedvetet. Valet var enkelt. Jag greppade tag i ballongen. Det gick fort... det var en jobbig resa... flera gånger funderade jag på att släppa... men jag höll fast. Vid ytan var livet annorlunda. Det fick mig att tänka på ett annat sätt. Det fanns ingenting att vara rädd för. Nu har jag simmat runt vid ytan ett tag. Kanske är det dags att kliva upp helt. Tar du emot mig med öppna armar? Precis som jag gör med dig, om du hamnar under ytan. Mvh Glänne |
||||
|
||||
| Just DO IT! | ||||
| Lösningen på mitt problem är att helt enkelt inte ha några krav på mig själv och bara göra det jag hinner med och känner för. IDEALET är ibland ett hinder som förstör glädjen i det kreativa. |
||||
|
||||
| Så mycket jag vill göra... | ||||
| Nu har jag hamnat i det där stadiet igen. Det finns så mycket jag vill göra! Åka utomlands (utbytesstudent) Göra TV (ett program på tv-campus) Skriva en bok (science fiction drama) Alla dessa "vill" blockerar mig och gör mig passiv. Det vore bättre att verkligen brinna för något, och enbart syssla med den saken, passionerat och hängivet. Därför måste jag bestämma mig... vem är jag och vad vill jag egentligen? Mvh Glänne |
||||
|
||||
| Studera utomlands | ||||
| Jag har nästan bestämt mig för att studera utomlands HT 07. Vart? Asien. Kina eller Japan, som det känns nu. Vad? Vet inte vad det finns att studera. Vet inte om jag är redo. Det får ödet utvisa. Tanken är i alla fall just nu problemfri. Ett mål att se fram emot. Ett mål att kämpa för. Mvh Glänne |
||||
|
||||
| Uppdatering om kärleken | ||||
| Jag är nog inte kär längre. Verkligheten har hunnit ikapp. Tror inte att kärlek dör, men får den inte näring, glöms den bort. Det var en skön gnista i alla fall. Nästa gång kanske det blir eld, om personen och förutsättningarna är dom rätta. |
||||
|
||||
| Per-Martin Svensson - Bonde söker fru | ||||
 Per Martin Svensson från bonde söker fru har det inte lätt. Först lämnar Martina gården, eftersom hon inte hade några känslor för Per-Martin. Sedan lämnade Malena (hon som körde Basic Instinct med kjolen) gården eftersom Per-Martin hade blivit odrägligt full och sagt dumma saker till henne. Nu återstår valet mellan Maggie och Monika! En filosofs dagbok fick prata med Per Martin: Vem kommer du att välja? Det blir svårt... Monika är blond, yngre och charmigare, men Maggie vet vad hon pysslar med och är grymt vältränad. Ett minus är att Monika vill göra om gården till ett spa. Maggie vill bara öppna ett litet fik. Är du bitter att två godbitar har lämnat din gård? Nej, int fan e ja bitter int. Ångrar du att du sökte till Bonde söker fru? Hallå... har du sett hur glad jag ser ut i programmen? Tänk dig då, att det är dom bästa fem minuterna dom klipper ihop. Fatta hur jobbigt det är resterande minuter på gården... Ska jag tolka det som ett nej? Ja. Ja? Du menar nej? Va? |
||||
|
||||
| Michael Richards (Kramer) = Rasist? | ||||
 Det är inte lätt att vara komiker... Michael Richards (Kramer i Seinfeld) blev häcklad på scenen under sitt stå upp nummer. Då blev han så rasande att han "råkade" slänga ur sig rasistiska kommentarer. Frågan är: Kan man råka slänga ur sig rasistiska kommentarer, utan att själv vara rasist? (såvida det inte är ett dåligt skämt, vilket detta alltså inte verkade vara) Här är i alla fall utbrottet: http://youtube.com/watch?v=UomfLKQr57U Efteråt uppmärksammades naturligtvis videon och Michael bad om ursäkt (hos David Letterman): http://www.youtube.com/watch?v=AA78V1Bu3Po Slutet gott allting gott? En off fråga: KUNDE Richards reagerat annorlunda, förutsatt att determinismen är sann? (Svaret är nej) Mvh Glänne Andra bloggar om: seinfeld, michael richards, kramer, rasism, stå-upp, komedi |
||||
|
||||
| Studentliv = ? | ||||
| Tiden går rasande fort. Nu har jag varit student i drygt tre månader. Att tiden går fort beror på att det alltid finns något att göra. Man känner sig rastlös, men aldrig direkt uttråkad. Vänner finns ett stenkast bort. Studier finns ett ögonkast bort. Projekt finns i bakhuvudet. Vardagliga ting finns tyvärr också (laga mat, tvätta osv) När allt rullar på, är det lätt att glömma bort varför man gör det man gör. Festar jag ofta, för att jag gillar att festa? Nej, förmodligen inte. Jag är inget "partyanimal", däremot gillar jag att träffa folk, och nytt folk. Vilket man gör på fester. Jag gör gärna andra saker än festar, rent socialt. Problemet är att det händer samma saker hela tiden som student. Det BEHÖVER det naturligtvis inte göra, men det blir lätt så, eftersom människan är lagd att ta den bekvämaste vägen i livet. Mitt mål när jag kom hit, var att utvecklas som människa, genom nya miljöer och människor. Det har förverkligats... och nu VET jag, att jag klarar av förändringar, som jag tidigare var rädd för. (resa osv) Filosofistudierna är intressanta, men är svåra att nyttja rent praktiskt. Det känns som om det finns en vetenskaplig, fackfilosofisk väg, som använder Ockhams Rakkniv på det mesta och slutligen hamnar i en position som har så få problem som möjligt, men som samtidigt inte säger så mycket. Det är väl också det som är filosofins kris av idag. Det finns förklaringar som är mer rimliga än andra, men det är svårt att förklara hur dessa förklaringar i sin tur kan användas. Ta tex frågor om personlig identitet, Gud och fri vilja. Det finns INGENTING annat än psykologisk kontinuitet. Det finns INGEN Gud. Det finns INGEN fri vilja. Ok, men vad finns då? Livet finns ju såklart. Finns handlingar? Ja. Finns vägar i livet? Ja. Men det finns vara en enda väg, enligt den som inte tror på någon fri vilja. Blir livet meningsfullt då? Ja, det kan det mycket väl bli, men tyvärr kommer man sällan fram till dessa frågor, eftersom fokus ligger på vad som INTE är fallet. Man använder Ockhams Rakkniv och skär bort viktiga frågor. I sådana lägen är jag hellre tyst. Varför diskutera vad som INTE är fallet? Ok, filosofin har "kommit fram till" att det inte finns någon Gud, fri vilja eller själ. Men ska vi förklara de frågor som då uppstår med fysik? Det ter sig för mig otillräckligt. Endast yttervärlden går att förklara med fysik. Innervärlden måste förklaras på något annat sätt. Metafysiken är redan död, inom fackfilosofin. Upp till bevis, fysiken. Upp till bevis, ateismen. Upp till bevis, nihilismen. Vad har ni att säga om livet? Eller det kanske inte är en tillräckligt specifik fråga? Vilken är grundfrågan: 1. Teori - hur är verkligheten beskaffad? 2. Praktik - hur kan jag leva ett så "lyckligt" liv som möjligt? Dessa frågor hör naturligtvis ihop och får inte utesluta varandra. Jag hoppas inte fackfilosofin utesluter fråga 2. Hittills har den inte dykt upp... Mvh Glänne |
||||
|
||||
| Tänk om... | ||||
| ...alla hade perfekta tänder, enorma hårsvall, vältränade och välsvarvade kroppar... ...vilken perfekt värld det hade varit... ...eller inte... Ahhh, det är härligt med olikheter. Varför kriga om sådana? |
||||
|
||||
| Kärlek | ||||
| Jag måste erkänna en sak. Jag är kär. Tänker inte avslöja i vem, eller ge några detaljer! Men som trogna läsare förtjänar ni att veta vad som händer med mitt känsloliv. Den här gången är det på riktigt och på ett nytt sätt som jag inte upplevt på mycket länge. Det handlar inte om sexuell attraktion som jag tror är kärlek. Låt mig berätta min historia när det gäller kärlek. Första gången jag blev kär, var jag i 12-års åldern. Då gillade jag en jättesöt tjej, som jag bodde i samma uppgång som. Vi spelade tennis och hon var kär i mig också. Efter ett tag blev vi ihop. Då fick jag panik eftersom närheten var ovan för mig. Så istället för att härda den nyvunna kärleken, så flydde jag. Likaså gjorde jag de fyra-fem gånger jag blev kär i högstadiet/gymnasiet. När jag blev äldre, förstod jag att jag var tvungen att konfrontera min kärlek, eller rättare sagt, min fobi för kärlek. Det gick ganska snabbt och när jag var 22 år inledde jag mitt första seriösa förhållande. Då var kärleken annorlunda. Eftersom jag hade fullt upp med min sociala fobi osv, så var jag inte kär på det där riktiga sättet. Jag var kär, men jag kunde inte utveckla kärleken. Först när det tog slut, tre år senare, förstod jag att jag verkligen var kär på riktigt. Men inte DÅ. Sedan dess har jag mest haft tillfälliga relationer, där jag varken vetat ut eller in. Tyckt om, har jag naturligtvis gjort, men tvekat, när det kommit till kärleken. Nu vet jag direkt att jag är kär. Det har aldrig varit klarare. Och jag är inte sådär tokkär, så att jag tänker på personen (ok, det är en tjej) dygnet runt och lider om jag inte är i hennes närhet. Jag vill hennes absolut bästa, och jag vill vara mannen som ger henne det absolut bästa. Kan jag vara det? Vet inte.. men annars skulle jag väl inte vara kär, om jag inte trodde att jag kunde vara det. Och, detta är som sagt ovanligt för mig. Oftast har mitt omtycke för tjejer handlat om en sexuell attraktion, eller ett närhetsbehov av något slag. Nu vill jag ingenting annat än hon ska ha det så bra som möjligt. Jag förutsätter till och med att jag skulle få det så bra som möjligt. Inte ens det betvivlar jag. Då är frågan... är det här lycklig kärlek? Ja, det är det faktiskt, trots att jag och hemlig tjej X inte är ihop. Trots att hemlig tjej X inte har sagt att hon älskar mig. Trots att hemlig tjej X inte vet om att jag älskar henne. Även om hemlig tjej X inte besvarar kärleken, så kommer detta vara en lycklig kärlek. Jag drömmer inte om någon framtid, utan är bara glad att jag faktiskt älskar någon. På riktigt. Utan att det är jobbigt. Jag vet redan att jag är ett "kap" (eller en helt ok, sjysst och hyfsat gullig kille, med händer som vet vad dom sysslar med), för den framtida kärlek som nu besvarar min kärlek. När och med vem det sker, är mindre viktigt. Men nu vet jag i alla fall att jag kan bli kär. Det känns som att min evolution tagit ytterligare ett steg. Mvh Glänne |
||||
|
||||
| Innebandy | ||||
| Idag spelade jag innebandy. Det var tråkigt, ty nivån var inte så hög. Skjut bollen framåt och spring. Skjut mot mål om man är över halva plan. I alla fall. Visst är det så att man blir bättre av att göra saker, där andra är bättre? Och sämre av att göra saker, där andra är sämre? Kan man dra några slutsatser av detta? Mvh Glänne |
||||
|
||||
| Zombie Hunter | ||||
 Låt oss hoppas att du inte är odöd... för då kommer jag efter dig! |
||||
|
||||
| Stormbreaker | ||||
http://imdb.com/title/tt0457495/ Av filmen Stormbreaker kan man dra följande slutsatser: 1. Filmen är usel 2. Alicia Silverstone har sett sina bästa dagar på vita duken (om det nu ens fanns några sådana dagar...) 3. Bill Nighty är en briljant skådis! 4. De som ser filmen på grund av Ewan McGregor får endast... eller jag ska inte avslöja nåt... 5. Mickey Rourkes ansikte är i värre form än Michael Jacksons... Ja, betyg... filmen får 3 av 10, varav Bill ensam höjer betyget. Filmen kittlade inte min fantasi, helt enkelt. Mvh Glänne |
||||
|
||||
| Seg hjärna | ||||
 Min hjärna är verkligen seg ibland. Idag fick jag fundera i tio minuter innan jag kom på att Sveriges statsminister heter Fredrik Reinfeldt, trots att det fanns i min kunskap. Mvh Glänne |
||||
|
||||
| Dagens vetenskapliga fråga | ||||
| Ok... Varför får man rethosta när man äter ägg?? Kan inte komma på nåt annat livsmedel, där jag får det. Snälla vetenskapliga läsare... hjälp mig med denna fråga... |
||||
|
||||
| Fars Dag | ||||
| Grattis pappa på fars dag. Det var tio år sedan jag träffade dig. Jag har förändrats en hel del, men det antar jag att du inte har. Att du inte funnits nära vid min uppväxt, är inget som jag hatar dig för. Jag förstår omständigheterna som gjorde dig till alkoholist, nämligen din mor och din far som båda söp ganska ordentligt. Som ung kille utan förebilder, är det lätt att dämpa ungdomens ångest med alkohol. Svårare är det att sluta med det när man sedan blir vuxen. Determinismens bojor är inga man bryter sig från i första taget. Det ska till en hel del för att skutan ska ta ny kurs. Framförallt mod. Jag vet att du älskar mig och att du önskar vi hade en bättre relation. Men känn ingen ånger, för det är inte ditt fel, vad som hänt i det förflutna. Inte heller ditt fel, vad som händer i framtiden. Om du däremot väljer förändring, så är det din förtjänst. Det är aldrig för sent. Det finns en nyckel till determinismens bojor. Tyvärr har ingen gett dig denna nyckel, så du måste anstränga dig för att själv hitta den. Mina minnen av dig är övervägande goda. Du är en bra människa. Det är därför jag hoppas besöka dig innan det är för sent. Alla har sina problem.. och du har dina.. sånt är livet. Sköt om dig pappa, jag älskar dig. Grattis på fars dag. Mvh Glänne |
||||
|
||||
| 30 års kris? | ||||
| Då är det bara ett år kvar. Tills trettioårskrisen som alla snackar om. För det är skillnad på att vara tjugonånting och trettionånting. Rent tidsmässigt är det bara ett ögonblick (om det nu finns tid) som skiljer tjugonånting och trettionånting. Det läser vi om i metafysiken nu. Tid alltså. Inte trettioårskriser... Så... börjar jag känna av någon trettioårskris? Nej... faktiskt inte ett dugg. Och rent konkret så får jag visa leg på systemet fortfarande, så det är ett bevis på att jag inte bör oroa mig alltför mycket, när det gäller utseende. Däremot märker jag ibland att jag är närmare trettio än tjugo. Har inte så stort behov av at hävda mig själv i grupper och så. Så det blir absolut ingen porche eller gubbleksak för att imponera på tjejer... hehe Däremot kanske en tv eller nåt! Men det är för att imponera på mig själv mest. Jag vet inte vad trettioårskriser brukar handla om egentligen? Att man plötsligt känner sig gammal och.... äsch skit samma, tråkigt inlägg. Det är fars dag idag så jag skriver lite om det istället. Mvh Glänne |
||||
|
||||
| 29 år | ||||
| Idag fyller jag 29 år. Det känns... inget speciellt. Finns dom som är yngre och dom som är äldre. Jag är glad att min kropp och "själ" (obs, lägg märke till att själ lika gärna kan vara kropp) känns ung och pigg. Finns de som är 29 som känner sig som typ... 40. Jag är ej en av dessa. Så.. gratulera dig själv för en underbar dag :) Alla dagar kan vara speciella och firas. Mvh Glänne |
||||
|
||||
| Jag är kär | ||||
| Jag är kär i livet igen. Det krävdes lite saker, men nu vågar jag hoppas på framtiden igen. Jag tror på mig själv. Välkommen världen, jag bjuder dig på mig! (Min nihilistiske vän A. skulle ogilla detta blogginlägg starkt, med tanke på dess ofullständiga redogörelse om vad det egentligen är jag vill säga... haha Men ibland får man nöja sig med icke-logik) |
||||
|
||||
| Ny vecka | ||||
Helgens festligheter är avslutade och veckan inleddes med en föreläsning om metafysik. |
||||
|
||||
| Rolig och tråkig dag ute | ||||
| Igår var det Halloweenfest på kåren (en lokal universitetsdansklubb i Örebro). Idag var det Halloweenfest på kåren. Igår var det jättekul. Idag var det tråkigt. Hur kommer det sig? Först och främst är det alltid roligare att gå ut större sällskap. Dessutom bör man alltid undvika att gå ut dagen (eller kanske till och med veckan) efter man haft en lyckad utekväll. Det säger sig självt att det inte blir lika roligt dagen efter, när man är trött och sliten. Så frågan är, varför gick jag ut ikväll, trots att jag visste att det inte skulle bli lika kul? Ja.. jag faktiskt inte, men jag tänker inte göra om det. Ett annat fenomen jag vill ta upp är känslan att känna sig som en reserv. Först och främst: JAG OGILLAR FYLLON. I de fall jag själv är ett fyllo ogillar jag mig själv... men det händer som tur är väldigt sällan. Fyllon är varelser som blir andra människor när de blir fulla. Plötsligt vågar de massor och gillar typer de aldrig skulle gilla annars. Att de är odrägliga spelar oftast ingen roll, eftersom de omger sig av andra odrägligt fulla personer... I alla fall. Känslan av att känna sig som en reserv dyker upp när man känner ett fåtal personer ute, som helt plötsligt försvinner eller börjar smöra för någon random person. Ok, i större sällskap, men i mindre sällskap uppstår lätt en känsla av reserv: Att man finns till hands när ensamheten tar vid... Jag gillar helt enkelt inte någon sådan fyllesocialisering. Sorry, men det blir mindre Glänne i sådana sammanhang, vilket säkert redan har märkts av. Sweet dreams, I know I will. Det jag har att ge är helt enkelt för värdefullt för att slösas bort. Mvh Glänne |
||||
|
||||
| Dagen i bilder - 3/11 - Halloween | ||||
 Tidigt på kåren tar man partybilder...  There can be only one...  Sofia röjer loss!  Se lite gladare ut!  Döden och Anders diskuterar religionsfilosofi...  Hela kroppen gjorde ont... utom hjärtat  Return of the Pom Pom girls!  Döden/Gospelpojken/Micke  Det är jobbigt att vara döden...  Att förgöra odöda är ett hårt liv...  Jennie och Melina ser läskiga ut... Läskigt!  Vad är mest skrämmande? Mustaschen eller blodet?  I bakgrunden funderar Anders vad det är för fest han är på egentligen...  It must be heaven to go to hell...  I need YOU! (personen ovan är alltså jag, Glänne, om någon nybliven tittare undrar) Det var riktigt kul igår på kåren. Kanske skriver jag mer om det senare... för det är ovanligt att det är kul ute, nuförtiden. Det gäller att ladda, gå in för uppgiften och inte vara desperat. Då blir det kul! Tack Jennie för vissa bilder... arvode bestäms vid senare tillfälle! Mvh Glänne Andra bloggar om: bilder, foto, fest, halloween, spöke, zombie, häxa, vampyr, döden |
||||
|
||||
| Självkritik | ||||
| Bland nästan alla kreativa (inte fullt lika kreativa) människor finns en stor självkritik. När man utfört ett arbete, må vara en artikel, en bok, en tavla eller varför inte en tenta, uppstår en sorts gnagande känsla... "Är det här verkligen bra nog? Finns det människor som faktiskt bryr sig om det här?" Så tänker i alla fall jag... och det är jobbigt! Sista tiden har jag försökt jobba en hel del på just detta problem och försöka vara nöjd, oavsett resultatet. Det är arbetet I SIG, som är det värdefulla. Det är meningsfullheten I SIG, som är spelar någon roll. Att man är aktiv (och kanske social) i sitt kreativa arbete är vad som ger resultat i form av utveckling (social utveckling, yrkesmässig utveckling och kreativ utveckling) Känn inte tomhet, inför ditt engagemang! Det är slöseri med tid. (När jag säger "känn inte" menar jag såklart inte att man kan påverka känslor. De uppstår och man känner dom... Det man däremot kan påverka är hur man tolkar dessa känslor och hur man låter det påverka livet) Du är inte en droppe i havet. Du är havet. Mvh Glänne Andra bloggar om: filosofi, psykologi, självkritik, känslor, självkänsla, utveckling |
||||
|
||||
| Nacho Libre | ||||
http://imdb.com/title/tt0457510/ NACHO LIBRE Komedi med bland andra Jack Black Jag hade hört rykten om att Nacho Libre inte var värd att se. Som ett hängivet Jack Black fan, struntade jag i dessa rykten och såg sent i går kväll filmen, tillsammans med en näve lösgodis. Det är nu jag önskar att jag kunde berätta hur bra filmen var, eftersom jag inte hade några förväntningar... och eftersom Jack Black och wrestling trots allt ger mig ett leende på läpparna. Tyvärr var (och är) filmen usel. Det finns ingen vettig handling och inga roliga karaktärer... (filmen handlar om en munk som vill sluta vara kock och istället bli professionell brottare) Inte ens en cameo av Peter Stormare räddar filmen. Nu har Jack Black en hel del att bevisa framöver! Det räcker inte med en bar tjock överkropp och prutthumor för att underhålla mig... Betyg 2 av 10. Undvik! Mvh Glänne Andra bloggar om: bio, film, video, jack black, nacho libre, komedi |
||||
|
||||
.png){kind=small}
| PRENUMERERA | |
| DELA DENNA SIDA | |
 |
|
| RSS | |
 |
|
| Copyright 2005-2011 Mikael Glännström . . . . . . . |
|