Idag var det som vanligt "kaffemöte" som innebär information och diskussion om veckan som har gått.
Första halvtimmen ägnades åt diverse politiska frågor, som tex kommunledningskontorets (där jag jobbar) budget för 2008-09. Inte en enda kommentar fälldes angående detta, trots att vi är fullt tillåtna att kommentera.
Sista kvarten ägnades åt ett studiebesök. Här blev det stor diskussion och engagemang om hur resan dit ska ske, osv.
Kanske är det fullt förståeligt att man diskuterar det som angår en... men jag tycker ändå att det är lite lustigt att man inte har åsikter om kommunens och arbetsplatsens framtid, medan man har massor av åsikter om ett litet studiebesök på ett par timmar.
Det säger lite om "vår" psykologi. Det är ansträngande att engagera sig i politiska frågor.
Så därför låter "vi" bli?
Så länge "vi" låter bli detta kommer politiker och chefer komma med svaren på de funderingar som finns. Det behöver iofs inte vara dåligt, om cheferna och politikerna är duktiga.
Men lite mer ifrågasättande och engagemang, tack.
Det är din framtid det handlar om. (nu pratar jag inte bara om mitt kontor)
(Jag satt själv tyst, men har tagit ett eget initiativ (ett förslag) denna vecka!)
Mvh Sokrates
|