Den viktigaste frågan för Sveriges framtid är arbetslösheten bland unga.
Inte bara för unga, utan också för många 40-talister som snart går i pension, som kommer behöva just pension. Det är yngre människors skatt, som behöver bidra till den pensionen. (och även vård, naturligtvis)
Men om yngre människor i sin tur behöver bidrag, på grund av hög arbetslöshet, så går inte kalkylerna ihop. Då uppstår fattigdom, både hos yngre och äldre.
Att unga är arbetslösa beror inte på "att det inte finns några jobb" eller att "skatterna är för höga". Det beror helt enkelt på samhällsstrukturen, som går ut på "den som har gamla meriter, får jobba". Har man jobb, så får man jobba... även om det finns yngre förmågor som är mer kompetenta och effektivare. Få nya jobb skapas, eftersom den globala konkurrensen är hård.
Det krävs helt enkelt nya tag. Det spelar ingen roll om det är nya statliga arbeten, eller om skattesänkningar stimulerar företag att nyanställa. Unga måste ha en sysselsättning för att må bra, för att få en inkomst.
Saken är den, att det inte finns obegränsat med resurser. Det går inte att höja skatterna och se till att alla får ett jobb, eftersom det leder till att den disponibla inkomsten blir mycket lägre, för ett stort antal invånare.
Så vad ska vi då göra???
Reboot system, återställ samhällsgrunden.
Ett humanistiskt perspektiv löser dessa problem. Men det krävs ansträngning. Det krävs mer än fina ord. Är någonting helt vansinnigt? Gör mer än att sitta på rumpan och gnäll. Det är inte ok att bli förtryckt, bara för att man är i numerärt underläge. Inte ens i en demokrati.
Dagens samhälle består av många olika samhällsgrupper och "klasser", som man skulle kunna definiera som "svaga" och "starka", "fattiga" och "rika" osv.
Det kommer fortsätta tills gruppen i underläge ställer sig upp och säger "nu räcker det, vi tar ingen skit längre, det här är fel". Naturligtvis på ett icke-våldsamt sätt.
Förnuftet vinner i längden.
Men det som avgör är ansträngningen.
Mvh Sokrates
|