Hej,
Först vill jag säga att din sida var väldigt inspirerande. Många har ställt frågor så jag gör detsamma.
Jag har alltid stått för altruism och välvilja, men häromdagen gjorde jag den lite smått fasansfulla upptäckten att jag inte är helt klar på varför (om annat än pga. min uppfostran) jag håller mig till detta? Finns det egentligen något skäl till att vara altruistisk om man ser till själva altruismens essens och inte enbart ur ett glaukonskt perspektiv?
mvh Thales
Hej Thales!
Tack för dina vänligheter. Det märks att du alltid stått för altruism.
Det är en klok upptäckt du har gjort.. Varför ska du tro på något, bara för att du är uppfostrad med denna kunskap?? Naturligtvis måste du själv undersöka varför du tycker som du gör och om det är det bästa för dig. Låt inte det vara en fasansfull insikt, utan snarare en spännande möjlighet att utforska dig själv! Att resa till ditt inre och utmana dina föreställningar.
Hursomhelst, du tror på nyttan i altruismen utan att riktigt veta varför. Du känner säkert att du hellre vill vara altruist än egoist, då det känns mer "hedervärt". Men du funderar på om denna heder är tillräcklig.
Nej, naturligtvis ska du inte vara altruist på grund av att det är "hedervärt". I så fall skulle du lika gärna kunna mörda i altruismens namn. Altrusim är nämligen inte likvärdigt "nytta" eller "godhet" eller "moraliskt". Altruism är helt enkelt att man har intentionen att göra något för någon annan. Att göra nytta åt någon annan. Detta kan eller kan inte, leda till egennytta. Många menar att detta betyder att alla är egoister... Men jag menar att altruism och egoism handlar om intention och inte om resultat. Altruismens "essens" är därför att vara till nytta för någon annan.
I mina ögon är en omgivning med individer som bryr sig om andra, betydligt trevligare än en omgivning av individer som bara bryr sig om sig själva. Om du vill så kan jag argumentera för det ställningstagandet... men det känns lite överflödigt just för tillfället. Om du också kommer fram till detta, så tror jag att du kommer fortsätta uppskatta altruismen och altruistiska egenskaper. Det är skäl nog. Eller vad säger du? (detta utesluter dock inte egoism... man kan ha både egoistiska och altruistiska egenskaper...)
Mvh Sokrates
|