|
||||||||||||
| AKUT HJÄLP | |
| GRATIS SJÄLVHJÄLP | |
| PSYKOLOGINS HISTORIA | |
| PERSPEKTIV | |
| DIAGNOSER | |
| BEHANDLINGAR | |
| FORSKNING | |
| UTBILDNING | |
| LÄNKAR | |
| KONTAKT | |
| OM MIG | |
| Den perversa arbetsmarknaden | ||||
| "Vad har du för utbildning?" "Vad har du jobbat med tidigare?" Två relevanta frågor, som dock inte borde betyda ALLT. Tidigare utbildning och tidigare arbeten utgör inte en människas kompetens. Ta tex mig... jag har inte jobbat mycket alls på grund av min sociala fobi, som gjort det komplicerat för mig att ta vilket arbete som helst. Men jag har utvecklats det senaste året och är på grund av detta en mycket lämplig arbetare. Det som man lär sig på tre års studier går att lära sig på en arbetsplats på tre månader. Det som man jobbat med på andra arbetsplatser kanske inte ens går att använda sig av på den nya arbetsplatsen. Jag pluggade ekonomi för tio år sedan. Jag kommer inte ihåg någonting alls. Ändå har jag inga problem att lära mig de arbetsuppgifter som krävs för en ekonomiassistent. Jag fattar inte allt jag gör, men jag gör det... snabbt och korrekt. Detta beror inte på utbildning eller erfarenhet, utan på grund av min logik och förmåga att lösa problem (som filosofer pysslar med normalt sett...) Det är tråkigt att få ovanstående frågor. Jag har svarat på dom tusen gånger och det är lika intetsägande varje gång. Men det är så samhället är uppbyggt... studier och arbetslivserfarenhet är det som gäller på arbetsmarknaden. Det är status. Kanske är det också så det borde vara... Men inte enbart. Vi stänger på det sättet in en stor mängd av vår och varandras kapacitet. Jag gillar att jobba... men jag stör mig också på den byråkrati och struktur som styr arbetsmarknaden. Det finns bara ett sätt att förändra den: att komma med ett hållbart alternativ. Allt annat är naivt och meningslöst. Jag har bara ett sådant alternativ: Att arbetsmarknaden förändras, så att man kan jobba 50 procent med något samhällsnyttigt och 50 procent med något kreativt (eget). Sedan kan man naturligtvis variera sig beroende på vad man känner för. Vi kan konkurrera om toppen. Men vi får aldrig konkurrera om det grundläggande... Då är samhället illa ute. Arbetsmarknaden måste förändras, eftersom den hela tiden kommer effektiviseras (vilket leder till färre jobb) och omfördelas (vilket leder till färre jobb, för "rika" länder). Om man bara springar i samma hjul, kommer detta hjul förr eller senare sluta att fungera. Det krävs att man hela tiden bygger om modellen, för att kunna fortsätta springa. Hur modernt är egentligen Sveriges arbetsmarknadshjul? Tänker vi tillräckligt långt? Mvh Sokrates |
||||
|
||||
|
KOMMENTARER Trackback
|
||||
.png){kind=small}
| PRENUMERERA | |
| DELA DENNA SIDA | |
 |
|
| RSS | |
 |
|
| Copyright 2005-2011 Mikael Glännström . . . . . . . |
|