|
||||||||||||
| AKUT HJÄLP | |
| GRATIS SJÄLVHJÄLP | |
| PSYKOLOGINS HISTORIA | |
| PERSPEKTIV | |
| DIAGNOSER | |
| BEHANDLINGAR | |
| FORSKNING | |
| UTBILDNING | |
| LÄNKAR | |
| KONTAKT | |
| OM MIG | |
| Dags att ta över psykvården | ||||
| Psykvården är bra, men otillräcklig. Det är dags att ta över den, eftersom köerna växer och inte minskar. Jag vet själv hur det är. För ca 5 år sedan tog jag kontakt med vårdcentralen på grund av en depression som hade utlösts av panikångest och social fobi. Då fick jag en burk piller och en förklaring att det var två års väntetid för att få tid hos en psykolog. Detta eftersom jag inte var suicid, dvs jag var inte benägen att ta livet av mig. Att jag inte hade något liv, spelade tydligen ingen roll. Några år senare konfronterade jag min panikångest med en totalkrock. Detta gjorde att jag fick kontakt med öppenpsyk. Ytterligare en gång fick jag mer piller och blev hemskickad. En vecka senare gjorde jag ytterligare ett besök och förklarade att det verkligen behövdes mer än piller. Då fick jag en tid ganska snabbt... på två veckor. En månad senare fick jag samtala med en terapeut. Ingenting märkvärdigt alltså, men ack så viktig förändring i rutinerna. Ångesten släppte en månad senare. Jag kom ur den onda cirkeln, genom hård arbete och god hjälp. Sedan dess har jag inte haft någon panikångest... och min sociala fobi är borta. Jag tar inga mediciner och är helt "friskförklarad". Så lite skiljer det. Hjälp utifrån och en förändring av vardagen. Det är vad som krävs. Så VARFÖR är det så lång kö att få denna hjälp? Svaret är enkelt: Det är många som mår dåligt och många som behöver hjälp. Orsakerna till detta är många, men framförallt tror jag att det beror på de många intryck dagens individ måste ta in och smälta. Många ideal och förväntningar. Psykvården måste tänka om. Istället för att vänta med hjälp tills människor är några dagar från att ta livet av sig, behöver insatser göra några dagar efter att någon börjar må dåligt. DÅ ska hjälpen finnas tillgänglig. Detta är bättre ur alla perspektiv, eftersom det krävs mindre hjälp och därmed blir billigare. (eftersom det krävs mindre resurser att hjälpa en människa som är i början av sin ångest, än en människa som är helt förstörd) Detta är självklart... så varför gjörs det inte? Psykvården ORKAR helt enkelt inte tänka om. Och med psykvården menar jag inte bara de som arbetar (de gör ett bra jobb) utan politiker som bestämmer hur psykvården ser ut och väljare som röstar på dessa politiker. Vi är alltså med i karusellen allihop. Det kommer krävas mer resurser, till en början... men förhoppningsvis leder detta till att färre mår sämre och att det på sikt därför blir mindre resurskostande. Så sluta skära er i armen, psykvården... Dags att börja fundera på vad som kan bli bättre och genomföra de förändringar som krävs. Därför måste vi nu ta över psykvården, för att få detta omtänk, så att hjälp sätts in tidigt istället för sent. Hjälp finns. Kräv den. För den kommer inte serverad. Utöver hjälp krävs naturligtvis eget hårt arbete. Det får aldrig glömmas bort. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
|
KOMMENTARER
Postat av: Petra
Instämmer till 110% ! Varför får Sverige helt plötsligt en storm av vansinnedåd? Anna Lindhs mord, dagisbarn som blir mördade, bilar som kör på västerlånggatan i G:a Stan, folk som hugger ner andra med samurajsvärd mitt på centralen osv. Vad har dessa gemensamt? De blev alla nekade vård. Hemskickade med tre sorters piller el. dylikt. Politikerna medger att det behövs en förändring, men för att de ska gå snabbt skrapar de på ytan istället för att gå till botten av problemet och förändra där det behövs.
Postat av: jim-tzu
Psykvården är förhatlig. Jag missade stora delar av min skolgång tack vare min Aspergers och fick i princip utbilda mig själv i ämnet för att få fram en ordentlig diagnos. Om man inte enbart har ångest eller depression utan dessutom saker som ligger till grund för detta utöver den vardagliga lunken och misantropiska livssynen, då är det extremt svårt att få hjälp. Det är svårt nog bara med dessa problem. Jag menar, jag har en IQ på 172 men har inte ens fullvärdiga gymnasiebetyg. Jag klarade mig extremt bra i skolan då jag dök upp men min problematik ignorerades totalt fast jag uppvisade alla symptomen. Och då gick jag ändå igenom ett antal så kallade kuratorer och terapeuter på vägen. Problemet för mig, personligen, är inte så mycket brist på resurser utan snarare brist på kompetens och vilja. I min subjektiva upplevelse ligger problemet snarare i den mänskliga faktorn. Att vara terapeut är i Sverige ett prestigeyrke som lockar en speciell kategori av människor och motiven är väldigt sällan omsorg och omtanke. Människor blir en form av handelsvara. Samma argumentation kan appliceras på äldreomsorgen, lärarfakulteten och sjukvården. Människor bryr sig helt enkelt alldeles för lite i det här landet om andra människor. Vi kan kalla det "buss-syndromet". Som ett exempel kan tas just lärarkåren med den högsta lärartätheten i världen, att de människorna lyckas misslyckas med sitt arbete är ingenting annat än ren slentrian och lathet. Pk eller ej.
Postat av: Popcorn Kaz'andra
Jag skriker på hjälp,
Postat av: Sokrates
Tack Popcorn Kazándra för din fina dikt/berättelse.. Kämpa på! Det kommer att vända. Hjälp finns. Men den är svår att finna. Var envis och håll kvar din vilja att leva. Trackback
|
||||
.png){kind=small}
| PRENUMERERA | |
| DELA DENNA SIDA | |
 |
|
| RSS | |
 |
|
| Copyright 2005-2011 Mikael Glännström . . . . . . . |
|