SYSTEMBYGGE – ETT STORT PUSSEL

Vad är egentligen ett systembygge?

Ett systembygge är filosofens världsbild, där olika begrepp och frågeställningar besvaras och sätts samman. Världsbilden uttrycker värderingar, men måste också innehålla logik för att inte säga emot sig själv.

Ett systembygge kan liknas vid ett stort pussel, där varje begrepp och frågeställning pusslas in i systemet. Systembyggets mål är att bitarna ska passa med varandra och att inga bitar saknas. Om motsägelser finns, i systemet, går pusslet inte att ”lösa”. Det färdiga pusslet, världsbilden, visar sedan upp ett motiv, som består av de värderingar som lagts in i världsbilden. En världsbild utan motiv, är inte filosofi, utan snarare naturvetenskap eller matematik. För att motivet ska bli så vacker och tydligt som möjligt, krävs att motivet är fullt av detaljer, att pusselbitarna passar ihop med varandra och slutligen att motivet är så stort som möjligt.

På sätt och vis är alltså systembygge en typ av konst.

De mest uppmärksammade pusslen går till historien, för framtiden att kritisera eller bygga vidare på. Ibland måste man kanske ta bort en stor del av pusslet, eftersom man finner att en pusselbit inte passar in. Problemet är att motivet då förändras och måste målas om helt eller delvis.

Världsbilden är filosofens ultimata konstverk.

Mvh Sokrates

http://www.limed.org
happygames@hotmail.com

KAPITEL 3

Första veckan i skolan hade varit rolig för Linus. Han hade skaffat nya kompisar, samtidigt som han visste att han var där för att reda ut ett eventuellt brott.

Marcus kunde inte ha något at göra med denna verksamhet eftersom han var nyinflyttad. Maria Persson och Lisa Karlsson som var bästa kompisar och som även kom till Marcus fest verkade vara skötsamma tjejer. De var glada och trevliga, och verkade inte dölja någonting.  Pete Hartman och Bengt Sundin verkade vara mest intresserade av sport. Tvillingarna Norman hade det gott ställt, och verkade inte vara i behov av att syssla med kriminella saker. Paula Svensson och Jenny Eriksson var två söta tjejer som inte såg kapabla ut att vara inblandade i någon grov brottslighet.

Det var också dessa personer, de som var på festen, som Linus hade pratat med mest under veckan. Och hittills hade han inte hittat några som helst ledtrådar. Men han visste att förr eller senare skulle någon göra ett misstag. Och då skulle han få något att gå på, och efter ett tag lösa alltihop. Allting var så enkelt för Linus ibland, men han var tvungen att tänka på det sättet. För det går oftast som man tänker.

På rasterna såg han bättre vilka som hängde ihop. Det var ett så kallat innegäng, med tvillingarna Norman i spetsen, med i detta ”gäng” var även Paula Svensson, Jenny Eriksson, Pete Hartman och Bengt Sundin.

Jessica Magnusson, Maria Persson, Lisa Karlsson Lotta Sjödin, Sofia Broström, Laura Chang och Jennifer Jones verkade vara ett tjejgäng som trivdes ihop. De var alla seriösa i skolan och gillade att ungås med de flesta.

Marcus och Linus gillades av alla, och det var i stort sett en klass där alla trivdes med varandra. Den ende som var lite utanför var Pelle Nylén. Linus hade pratat med honom några gånger, men han verkade vilja vara för sig själv som oftast. Några i klassen gav väl några pikar till honom då och då, men Pelle verkade ta det med ro, och inte bry sig allt för mycket om det.

Linus behövde inte studera för att hänga med i skolan. Han hade lärt sig allt detta förut, och allt han behövde göra var att vara koncentrerad på proven för att få hyfsade resultat.

Linus brukade prata med Lotta Sjödin på vägen hem. Lotta verkade vara skötsam och snäll, men hon sa aldrig särskilt mycket om sig själv. Hon verkade vara blyg.

”Du ska ut på spaning ikväll” sa Jade.

”Jaha? Och varför ska jag det?” sa Linus undrande.

”Vi har fått in vårt första tips. Polisen tror att Larry Karlsson säljer knark. Du ska kolla upp det. Nu ikväll. På parkeringen vid Åhlens vid midnatt.”

”Det kanske låter underligt att polisen inte kan kolla upp såna saker själv, men de har tydligen annat för sig. Plus att de skulle vara så klumpiga att de upptäcks, och då är det kört. ALLTING! Så det är bättre du tar det här så inga misstag blir gjorda. Kom ihåg att du inte får synas!” sa Jake och blev lite upphetsad i onödan. Han visste att Linus skulle sköta sitt jobb.

Skuggning var något som Linus hade erfarenhet av. Han klädde sig i mörka kläder och rörde sig på ett annorlunda sätt än han brukade. Det var ingen ide att smyga osynlig efter dom. Det skulle vara för komplicerat. Det var bättre att vara anonym. Men han fick inte komma för nära för då kanske de skulle börja undra vem den där snubben var.

För säkerhets skull tog han med sig sin ljuddämpade pistol, men han hade aldrig skjutit någon än, och han trodde inte han skulle behöva det i natt heller. Men Linus tog aldrig några risker. Han kunde även ta med sig sin nattkikare, men han visste var han skulle gå och vart de andra var, så det behövdes inte.

Nu gällde det för Linus att se ut som någon helt vanlig person. Han väntade på att Larry Karlsson skulle dyka upp på den väg Linus hade beräknat att han skulle ta. Och efter en stund kom mycket riktigt Larry gåendes. På väg in till stan och Åhlensparkeringen. Det svåra var nu för Linus att komma så pass nära att han kunde få lite information från Larrys möte. Han höll sig undan utom synhåll, för att sedan när Larry väl var på parkeringen, springa tyst så nära han kunde utan att bli upptäckt. Det gick bra, men han kunde inte komma så nära att han hörde vad som sades.

Larry mötte två andra killar som såg ganska stora ut, kanske i 25års åldern. Och dom såg ut att ge saker till Larry. Förmodligen knark som hasch och liknande.

Om poliserna hade övervakat det här hade de gripit all tre och fått ut ingenting. Linus visste att han inget kunde eller skulle göra. Så han drog sig tillbaka och gick sakta hemåt. Han visste nu att uppgifterna han hade fått om att Larry langade knark var korrekta. Nu behövde Linus klura ut Larrys kontaktnät, vilka han sålde till, om någon annan sålde och så vidare. Knark var alltid en ingrediens i kriminell verksamhet. Men han visste att det inte var den viktigaste delen. Den viktigaste delen var att få med alla inblandade, och även alla brott de har begått.

Den person som Larry umgicks med mest var ju Thomas Kowalski, så han var med största trolighet inblandad i detta också.

Men det hela verkade vara lite litet för att ta till en sådan resurs som Linus. Langning pågår ju överallt, och han förstod inte vad som var så märkvärdigt med det. Men han visste att det var mer än så. Det var det tvunget att vara. SWIN var ju tvungna att tjäna grova pengar på detta uppdraget. Och det skulle de endast få om ett stort avslöjande av klassens handlingar skulle äga rum.

- Sokrates - 1999

http://www.limed.org
happygames@hotmail.com

Under dagen fick Brian massa presenter och några av hans bästa kompisar kom över och grattade honom. Så småningom dök Jake upp.

”Tjenare Brian! Grattis! Nu är du en stor pöjk!” sa Jake och skojade till det. Men det var ju sanningen också. ”Men som du vet har jag en del viktiga saker att berätta för dig. Du är stor nog att få reda på detta nu Och förhoppningsvis smart nog också!” sa Jake och log lite oroligt.

”Nu kan jag inte vänta längre! Nu får ni ta och berätta för mig” sa Brian otåligt.

”Okej, vi sätter oss alla vid bordet här” sa Jake. Brian, Lasse och Lena, Jake samt Lizu slog sig ner i sofforna i vardagsrummet.

Stämningen var nu lite tryckt. Lasse och Lena såg för första gången på länge allvarliga ut, och tittade på varandra vem som skulle berätta. Det blev Lasse som först sa någonting.

”Brian… Du vet att du inte riktigt ser ut som oss, och jag vet att du länge har funderat varför” sa Lasse och syftade på att Brian hade annorlunda kroppsbyggnad och utseende. Brian hade mörkbrunt hår och ljusgröna ögon, medan både Lasse och Lena var blonda.

”Berätta nu!” sa Linus.

”Okej… Brian… Du är adopterad. Vi är inte dina riktiga föräldrar” sa Lasse försiktigt.

Brian sjönk ihop en aning i soffan, men verkade inte alltför överraskad.

”Varför har ni inte sagt nåt? Vilka är mina riktiga föräldrar?” frågade Brian, som inte var alltför glad.

”Båda dina föräldrar dog när du var tre år gammal i en bilolycka. Du kommer förmodligen inte ihåg det” svarade Lasse.

Brian fick tårar i ögonen för första gången på mycket länge. ”Jag vill vara ifred nu ett tag” sa han.

”Det är en sak till vi måste berätta” sa Jake. ”Du vet att du haft en lite annorlunda uppväxt. Inte gått så mycket i skolan, utan lärt dig det mesta här med privatlärare. Du har haft långa pass med fysiska övningar varje dag, coh det finns en orsak till det. Idag är du 16, och vi ska berätta allt för dig. Du kanske inte kommer att förstå alltihop med en gång, men det kommer så småningom” fortsatte Jake.

”Inte nu… Jag känner mig trött” sa Brian ointresserat.

”Lyssna nu, och lyssna noggrant!” sa Jake med bestämd röst. ”Det är väldigt viktigt att du förstår det jag nu ska berätta. Du ingår i ett speciellt projekt som jag leder”

”Ett projekt?” svarade Brian frågande.

”Ja. Sen du adopterades av Lasse och Lena har du uppfostrats att passa in i detta projekt så bra som möjligt. Faktum är att DU är hela projektet, Brian” sa Jake och undrade hur Brian skulle reagera.

”Vad då för nåt projekt? Vad pratar du om? Jag har ju haft en normal uppväxt. Viss, jag har inte gått i skolan normalt, men jag har lärt mig allt jag missat här hemma!” sa Brian som nu var riktigt arg. Han tittade ont på Jake och väntade på ytterligare förklaringar.

”Organisationen jag jobbar för heter SWIN, Swedish Infiltrators, och jag har fått i uppdrag att utbilda en elitagent. Den utbildningen har hållit på sen du var tre”fortsatte Jake.

Brian var mycket skärpt för sin ålder, och han var inget barn längre. Han kunde lägga ihop två och två. Han visste att han redan var dödligt säker på kampsport och närstrid, och han skulle lätt kunna oskadliggöra tre personer med kniv redan nu. Hans träning att kontrollera sina sinnen. Hans träning att hålla sig lugn i stressade situationer. Han hade just börjat träning i några extra språk. Han hade lärt sig mycket om skådespeleri. Plötsligt förstod han vad Jake menade, och han kände sig tom för ett ögonblick. Men hur kunde han känna sig bitter, när han hade haft en hur bra uppväxt som helst.

”Jag förstår nu…” sa Brian. ”Jag behöver vara ensam nu en stund, och tänka på det här” fortsatte han.

”Nu börjar den svåra delen av utbildningen. Det är nu du måste ställa upp på det här själv. Du kommer att vara ovärderlig för samhället. Jag hoppas att det här är det du vill syssla med i framtiden” sa Jake. 

Från detta ögonblick var Brian inriktad på ett helt annorlunda liv. Ett anonymt liv, med inriktning att lägga ner sig helt på Jakes projekt.

När Brian firade sin 20 årsdag var det helt andra känslor med i bilden. Han hade utbildats på mer än heltid i fyra år, och han hade blivit helt vuxen. Han var fullt medveten om hans situation, och han tvekade inte att det var det rätta han höll på med.

Utbildningstiden var slut, och äntligen skulle han få koncentrera sig på uppdrag. Tillsammans med Jake och Bengt skulle han lägga upp sin närmaste framtid. Han skulle dessutom få lite förmåner, som anställda ska ha. Nu var han ju inte anställd, men ändå.

Jake behandlade alltid Brian som sin egen son. Även fast han var vuxen pratade han på ett speciellt sätt. Lite lugnare, lite vänligare än han brukade göra.

”Nu har du hållt på med det här nästan hela ditt liv” sa Jake och syftade på utbildningen.

”Ja, men det känns inte som det ändå. Jag menar min uppväxt blir ju vad den är, så man kan inte säga vad som är normalt eller inte. Men ni kunde ha berättat för mig lite tidigare vad som var på gång” svarade Brian.

”Kanske kunde vi gjort det, men nu är det som det är, och jag tror inte du lider särskilt mycket” sa Jake lite ironiskt, för han visste att Brian älskade sin utbildning.

”Men nu är du 20 år, och din grundutbildning är klar.

Brian satt på tåget till Varberg. Han ville inte ha ett hus mitt i Stockholm, eftersom hans liv skulle bli hektiskt nog ändå. Varberg var en perfekt, lugn sommarstad med fina hus och vacker natur. Men han skulle inte tillbringa speciellt mycket tid just i det huset, eftersom han skulle vara ute på olika uppdrag den närmaste tiden. SWIN hade gått med stor förlust sedan Brians utbildning, och nu var det dags att få valuta för de satsade pengarna. Och det innebar hårt arbete.

Innan Brian hade gett sig av till sitt nya hus i Varberg hade han, Jake och Bengt planerat hur framtiden skulle se ut. Det närmaste året skulle Brian syssla med diverse småuppdrag. Spana, skugga och leta information var inget Brian var överförtjust i, men det fick gå. Han visste att han snart skulle få ett stort uppdrag, som innebar både pengar och brottsförebyggande nytta.

Brian hade gjort om sin källare till en tränings- och datalokal. Här hade han sina vapen som inte vore så bra att ha uppsatta i vardagsrummet. Här hade han även sin datacentral, som han först och främst använde för kommunikation med SWIN, men även för research och spaningsjobb.

SWIN hade mängder med samarbetspartners som de kunde använda sig av. I Stockholm finns ett litet företag som sysslar med dataförföljning och profilskapande. Med det innebar det att de kunde inrikta sig på en person, sedan kontrollera alla elektriska handlingar som är kopplade till den personen, t ex handlingar med betalkort osv. Allt med elektronik och registreringar att göra går att spåra, och profilerna som skapas, blir skrämmande perfekta. Men detta företag får naturligtvis inte använda denna teknik på vem som helst, även om det säkert finns andra som gör det, utan enbart på misstänkta personer för grova brott.

Brian var hemma i sin träningslokal och tränade Tai Chi, en sorts variant av meditation och kata-övning samtidigt. Detta är standard på de flesta företag i Japan, där man på lunxh utgör denna lugna form av träning, genom att upprepa ett enkelt rörelseschema så smidigt och lätt som möjligt. När Brian sedan gjorde detta i högre tempo visste kroppen hur den skulle bete sig för att hänga med. 

Pipet från Brians personsökare var ett störande pip, som Brian inte gillade alls. Å andra sidan var det bara Jake som ringde på den, så det gick väl an. Han gick ner i källaren där han ringde upp Jake på den avlyssningssäkra telefonen.

”Tjenare Brian! Jag är på väg till Varberg nu! Jag kommer om en halvtimme!” så lade han på luren. Jake var alltid smidig tänkte Brian och skrattade för sig själv. Han skulle i alla fall hinna duscha innan Jakes amerikanare dundrade in på uppfarten.

När Jake kom in hade Brian precis fått på sig kläder och rakat sig.

”Knackar du aldrig?” sa Brian skämtsamt.

”Varken hos dig eller min älskarinna, sa Jake och skrattade, utan att Brian förstod vad han menade. ”Men nu har vi viktigare saker att diskutera. Bengt har fått ett samtal från polischefen i Borås, ett mycket inofficiellt samtal. Hur som helst så ville polischefen i Borås, Kurt Lagerson, att vi skulle hjälpa honom med en sak, och inte så liten sak heller. Det här kommer att bli ditt största och viktigaste uppdrag hittills” sa Jake och såg allvarlig ut för första gången på länge.

”Det var på tiden. Jag har blivit lite trött på skuggning och såna saker” sa Brian och syftade på sitt arbete.

”Du och jag kommer att flytta till Borås redan imorgon. Du ska börja skolan Brian” sa Jake och skrattade. Brian förstod ingenting. ”Du ska infiltrera en skolklass, och det kommer ta ett bra tag. Det här blir ett halvårsarbete, med mycket slit. Men vinsten blir mycket stor, vi har blivit lovade en hel del saker om vi löser vad vi har blivit tillskrivna”

”Vad är det vi ska göra då? Eller rättare sagt, vad är det jag ska göra?” frågade Brian

”Borås har haft stora problem med organiserad brottslighet. Som vanligt vet polisen lite, och de kan göra ännu mindre. Men de har i alla fall några misstänkta. En hel gymnasieklass verkar vara kärnan. Och den klassen ska du infiltrera, du ska ta reda på såpass mycket information så att de kan bindas till brotten de begått och fortfarande begår. Du ska vara en vanlig gymnasiestuderande i tredje ring, och du ska inte avslöja dig. Så enkelt är det. Förr eller senare kommer du på vad det är som händer, och då kan du göra nåt åt det, men inte innan dess. Vi måste vara försiktiga” fortsatte Jake.

”Jag har ju knappt gått i skola förrut, men det ska bli roligt” sa Brian lite oansvarigt.

”Som sagt, du jag och Bengt är vårt eget lilla företag. Hittills har vi inte fått in några större summor, men det här kommer ge resultat i miljonklassen. Och vi gör ju samhället nytta också” lade Jake till.

”Ja det låter inte trevligt när en skolklass, som har så stort nätverk av ungdomar kan hålla på med saker som knark. De är så lätta att manipulera i den åldern, och särskilt av sina kompisar. Jag hoppas verkligen att jag kan göra något” sa Brian blygsamt. Han visste att han kunde göra något, han visste att de inte skulle ha en chans. Men det var innan han visste alla komplikationer som skulle uppstå.

De båda gav sig av till deras hus de hade hyrt i Borås. Det var alltid roligt att åka bli med Jake, han var influerad av biljakter, och ibland jagade han ingen annan än sig själv. Brian kände sig för en gångs skull maktlös när han åkte bil med Jake.

Huset låg i ett fridfullt radhusområde, och det var inte mycket liv ute på gatan. Huset var ett stort och blått och som vanligt var det viktigt med källare och trädgård. Källaren för all utrustning, trädgården för all träning och avkoppling.

De hade kommit dit i Juli, så de hade någon månad att förbereda sig. Först och främst skulle Brian få ett alias, ett annat namn, en täckmantel. Jake hade redan bestämt att det skulle bli Linus Olsson, och själv skulle han heta Jake Olsson, och vara Linus far. En tanke som roade Brian eftersom Jake inte direkt var faderstypen.

Brian hade fått en mapp med information och bakgrund på samtliga i klassen. Han studerade den noggrant, men ville hellre göra det mesta själv. Information betyder inget om man inte sett det själv, menade han. Men genom mappen skulle han i alla fall ha ett försprång på de andra när det gällde att bli vänner. De skulle vara chanslösa mot mig, tänkte Brian i manipulerande tankegångar. Det skulle bli lätt att bli kompis med dom och sedan avslöja dom. Men han kunde inte ha mer fel. Jake såg redan att Brian tänkte att det skulle bli lätt, så han gjorde som han brukade, visade lite praktiska övningar på att det inte skulle bli lätt. Och Jakes praktiska övning bestod i att han gick utanför dörren, ringde på och spelade en alkoholiserad mattförsäljare. Brian skrattade för sig själv och insåg att alla andra också har möjligheten att ljuga och spela en annan person.

- Sokrates - 1999

http://www.limed.org
happygames@hotmail.com

KAPITEL 2 LINUS UPPVÄXT OCH UTBILDNING

”Det blev en frist liten pojke” log barnmorskan till den utmattade mamman och nervöse fadern. De var så lyckliga över att ha fått en frisk son, och de log ikapp på sjukhussängen.

”Vad ska han heta? Ska vi döpa honom Klas efter dig? Frågade mamman och log mot den nyblivne pappan.

”Nej… Han får heta Brian istället… Om det är okej med dig?” sa Klas.

”Det är ett underbart namn, och i tiden. Det blir perfekt” sa mamma Ingrid och andades lättad ut efter den enorma prestation hon nyss gjort, att föda ett barn till denna värld.

Klas och Ingrid Oscarsson var två bönder som levde i Småland. De hade länge väntat efter sitt barn och nu hade de också fått en frisk och stark son. De bodde ensamma i ett ganska stort hus och de tjänade bra på sin kreatur uppfödning av kor och grisar.

Men deras liv skulle få ett tragiskt och oväntat slut.

När Brian var 3 år gammal dog hans båda föräldrar i en bilolycka på vägen in till stan. Han gick då på dagis, och han skulle aldrig få återvända till sina riktiga föräldrar igen.

”Han blir perfekt. Hans värden kan inte bli bättre” sa Jake som var huvudansvarig för det nybildade SWIN, Swedish Infiltrators. Det hade bildats utan beslut från riksdagen. Den enda som visste om projektet var Jake Johnson, tidigare högt uppsatt FBI agent och polischefen for Stockholms distrikt Bengt Olofsson.

Jake hade helt ensam lagt upp en plan över det nya projektet. Han behövde finansiell hjälp och lyckades övertyga Bengt om att detta skulle bli ett lönsamt projekt. Så småningom kanske de skulle kontakta högre ort, med andra ord regeringen om projektet, men bara om det lyckades.

Jake hade tidigare arbetat för FBI eller Federal Bureau of Investigations. Det är en institution i USA som bekämpar och förebygger brott som har med landets säkerhet att göra. Alltså sådant som inte bara har att göra med den delstat brottet förekommer i. Han hade flyttat till Sverige efter att ha blivit allvarligt sårad i ett uppdrag. Han haltade fortfarande lite, men hans hjärna var hur skarp som helst. Och han visste vad organisation och ledarskap var, och det använde han när han övertalade Bengt att stödja hans projekt. Och han gjorde det ju trots all för Sveriges bästa.

Det gick väl att diskutera hur mänskligt det var att ”föda upp” en elitagent, som planen var. Men uppväxten skulle inte bli sträng och disciplinerad, utan fylld av verklighet och värderingar. Han skulle inte bara bli dödlig utan också socialt mycket kompetent, beroende på att många uppdrag skulle utföras genom att infiltrera grupper som visste något. Och till ett sådant uppdrag skulle det krävas ett stort skådespeleri. 

Redan en vecka efter Brians föräldrars död, hade Jake hittat två fosterföräldrar som kunde ta hand om Brian på bästa sätt, och ge honom en lycklig uppväxt. Lena och Lasse Persson hette de båda, som inte såg det som sin uppgift att uppfostra en agent, även om de visste att det var syftet. De var mycket noga med att lära ut korrekta värderingar om livet och andra personer. Alla är värda lika mycket och det finns inga undantag. Det var ingen ide att börja slipa diamanten Brian innan han hade blivit en diamant. Men han insåg vid ganska tidig ålder, 11,  att han var speciell. Men han hade inget emot det, snarare tvärtom.

När Brian var 5 år gammal började han med lite olika kampsporter. Han fick en flera speciallärare och var en mycket bra elev, som förstod att kampsport inte var våld, utan ett sätt att komma närmare sig själv, och kontrollera sig själv. Det kanske låter konstigt att en femåring kan förstå detta, men femåringar är kapabla till ganska mycket, bara de lärs på rätt sätt, och inte influeras av negativa krafter. När Brian var sex år började han gå i allmän skola, nästan heltid men inte riktigt.

Jake kom ofta och hälsade på Brian, och han var nästan som en morfar eller farfar för honom. Jake visade hela tiden med blickar och kommentarer att Brian var mycket speciell och lyckosam. Men han försökte också få Brian att förstå att det skulle kosta, i form av kompisar och ett normalt liv.

Brian blev äldre och äldre och klokare och klokare, och när han var 12 år var det dags för specialutblidningen att börja. Brian hade blivit en lugn pojke som för sin ålder, 12, var mycket mogen. Han hade blivit upplärd at livet inte gick ut på lek och spel, utan värderingar och omtanke. Han var inte heller intresserad av att leka eller göra sig populär hos kompisarna. Men genom sin visdom och otroliga närvaro skulle Brian i stort sett kunna bli vad han ville, för han var mycket målmedveten. Och det var nu när han just hade fyllt tolv år som Jake skulle försöka förklara för Brian att han hade blivit utvald till en mycket viktig uppgift, och att han inte skulle gå i skola som alla andra i fortsättningen.

”Brian…” sa Jake och lade handen på Brians axel. ”Du kanske känner dig lite annorlunda än de andra ungdomarna. Du blir ju tonåring nästa år, och då börjar resan in i vuxenvärlden kanske man kan säga. Men för dig kommer det att bli en annan resa” fortsatte Jake och satte sig ner i gräset på familjens gräsmatta med benen i kors. Brian sa ingenting emellan Jakes pauser för han visste att Jake hade mer att säga. ”Men du ska inte vara ledsen för det. För du kommer få en minst lika bra utbildning som de andra. När du blir 16 år kommer vi att förklara allt för dig, precis allt. Men tills dess måste du ha tålamod, och ge ditt yttersta genom hela utbildningen” sa Jake.

”Men mina kompisar från skolan då? Då kommer jag inte att träffa dom så ofta” sa Brian fastän han visste vad svaret skulle bli.

”Det stämmer, du kommer inte att ha några direkta klasskamrater, men du har ju kvar dina kompisar ändå. Du får vara ute med dina kompisar, men du måste ta ditt ansvar nu. Du vet att du är mycket viktig, och att du ingår i ett hemligt projekt. Men du måste ha tålamod. Lita på oss, vi satsar stora resurser på dig, och du kommer att få en mycket väl genomtänkt utbildning. Fast du måste även ta ansvar själv. Och du kan givetvis påverka utbildningen om du vill” sa Jake som ville få detta att vara som ett äventyr för Brian. Och det var många, många miljoner som skulle läggas ner på detta.

Brian förstod sin uppgift och tänkte inte mer på det. Han litade på Jake och sina fosterföräldrar, som han trodde var hans riktiga föräldrar. Och Jake började finslipa utbildningen. Det var nu allvaret skulle börja. Det var nu det var viktigt att inget gick fel. Det var nu SWIN började lägga in resurser för att utbilda Brian på bästa sätt.

”Vad har du för krav på projektet?” frågade Jake polischefen Bengt Olofsson. Bengt var en redig bit, nästan 2 meter och över 100 kilo. Det lyste makt från honom, och det var inte konstigt att han hade fått en sådan här viktig post. Men ibland kände han sig inte riktigt lugn, när han visste att hans egen poliskår inte var förmögna att göra ”det lilla extra”, dvs ta större risker än jobbet krävde. Han kände sig maktlös mot organiserad brottslighet därför att den ofta är mer organiserad än polisen. Och när polisen väl avslöjar något är det svårt att bevisa något.

”Ett enda” sa Bengt allvarligt. ”Det ska vara lönsamt” fortsatte han kryptiskt. ”Det är många miljoner vi kommer att satsa, och det är ett stort projekt. Men bara du och jag vet om det, eftersom detta inte är lagligt”. Bengt visste om riskerna han tog. Om detta skulle avslöjas skulle hans jobb vara ledigt för sökande. Men han var inte orolig, för det hade redan gått massa år utan att någon ens misstänkt honom. Det luriga var ju att fixa pengar hela tiden, och innan Brian blev gammal nog att göra nytta för pengarna blev det ju en ren utgift som var tvungen att gömmas. Detta kunde ske på olika sätt. Bygge av bussar som inte byggs, lön till personer som inte finns och dessutom hade de en anonym sponsor som gav mängder med pengar. Ingen visste vem denne person var, men det skulle de få i framtiden. Siffror är alltid siffror och svåra att kontrollera, och Bengt hade inte hittills haft några problem med det.

”Det kommer bli lönsamt redan efter vi knäckt vår första liga. Kanske rent av hundratals miljoner i samhällsekonomisk nytta” sa Jake och använde sig av en nationalekonomisk term. ”Det är bara att hoppas att Brian blir som vi tänkt oss” fortsatte han.

Jake var mästare på detaljer och hans program till utbildningen var välplanerad och studerad. Men utbildningen var även tvungen att vara intressant för Brian. Och han hade ganska mycket tid att göra vad han ville i början, för att sedan minska mer och mer ju äldre han blev.

Sedan Brian var fem år hade han tränat olika kampsporter varje dag. Mest för han tyckte det var roligt, men också för att lära känna sin egen kropp och sitt eget sinne, och sedan kunna koppla ihop dessa två till en fullkomligt fungerande enhet. Känslor är något som kan kontrolleras. Och vad måste man kontrollera för att styra dessa? Jo sin egen kropp. Och det var precis därför Brian tränades i kampsport ett par timmar om dagen.

När han var tretton år skulle han ha kunnat vara med och tävla i ett flertal seniormästerskap i olika kampsporter och till och med vinna. Hans lärare var en Japansk bekant till Jake som hade tränat olika kampsporter i över 60 år, och han var även mycket vis. Och två timmars visdom och kunskap varje dag från denne man var ovärderligt. Ibland gjorde det ont att träna, och ibland var det bara ren meditation, men Brian lyssnade och lydde allting hans 65-årige lärare, som kallade sig för Lizu som betydde ”den gamle”, sade.

”Hur kommer du hantera din dödlighet när du blir mogen att använda den?” frågade Lizu kryptiskt till Brian när han var tretton år.

”Precis som du lärt mig kommer jag endast att använda mig av den i nödfall” svarade Brain och trodde det skulle nöja den gamle.

”Och vad är nödfall?” fortsatte Lizu.

Brian blev stum för ett ögonblick och tänkte lång tid innan han svarade. Han kände att det var ett viktigt svar och tog sig därför tid att tänka. Tänk på att Brian bara var tretton år. En klipsk trettonåring. Lizu lärde ut moral och värderingar lika mycket som han lärde ut sina kunskaper inom kampsport. När han senare i livet skulle få order som stred mot det han hade lärt sig, skulle förmodligen problem uppstå.

”Nödfall är ingenting jag ska råka ut för. Nödfall försätter man sig i själv, och det tänker jag inte göra. Jag kommer använda min dödlighet genom att slippa använda den” svarade Brian.

Den gamle Lizu var mycket nöjd med svaret och log mot Brian. För en vanlig människa skulle detta svaret vara obegripligt, men Lizu förstod precis vad Brian menade och gladde sig åt det ett tag. Han förstod att Brians dödlighet inte skulle stiga honom över huvudet när han blev äldre.

Som trettonåring behärskade Brian de flesta moment inom karate. Han hade inga bälten eller något sådant larv. Här var det kunskap som gällde. Lizu lärde även ut vissa moment inom kungfu grenen. Järnnäve, Lång Spark och Snabbt Slag var några av de moment Lizu behärskade. Han var kanske ingen stormästare på nån av dom, men tillräckligt skicklig för att kunna utklassa vilken expert som helst. Och dessa lärde han ut till Brian genom lång och ibland smärtsam träning. Dessa tre moment passade ihop eftersom de ger träning i tre viktiga grundstenar för all kampsport. Järnnäve ger styrka och hårdhet, Lång Spark ger smidighet och precision och Snabbt Slag ger snabbhet och uppmärksamhet. Tillsammans var dessa tre en utmärkt kombination som gav Brian en bred bas att stå på, inte bara inom kampsport utan även i övriga livet. Balans och koncentration är stommen till det mesta.

Brians 16 årsdag skulle bli en dag fylld av glädje och sorg. Det var dags för honom att få veta sanningen, och en förklaring vad hans utbildning skulle leda till.

”Grattis Brian! Nu är du 16!” kom Lasse och Lena in i hans rum och skrek och tjoade. ”Detta blir en viktig dag för dig, min son” fortsatte Lena och log på ett sätt Brian inte kände igen. Både fyllt med glädje och allvarsamhet.

Lasse och Lenas hus låg en bit utanför Stockholm, men ändå inte helt ute på landet. De hade fått generösa bidrag från SWIN både till renovering och utbyggnad, och även deras egna bankkonton. Huset var ett vackert medelstort ljusblått hus på 150 kvadrat och sex rum. Efter Brian flyttat planerade Lasse och Lena att hyra ut vissa rum till resande. Men just nu bodde Lizu även med dom i ett av de två gästrummen. Han skötte förutom träningen med Brian, även om trädgården som var underbart vacker med formationer av blommor och träd. Han var en erfaren 65 åring, Lizu. Och mycket lätt att tycka om. Men när det gällde så var disciplinen stenhård, och han vek sig inte en tum. Det var här Linus växte upp, och han älskade verkligen stället.

”Vi två, Lizu och Jake ska fira dig idag, och senare ska vi berätta allt för dig. Du måste vara otroligt nyfiken varför du har fått denna fina och speciella utbildning.” Sa Lasse lite retsamt.

”Ja, det ska verkligen bli skönt att få lite svar idag. Nu kanske jag kan börja umgås med mina kompisar normalt igen” sa Brian och syftade på sin begränsade tid med sina kompisar. Lasse och Lena visste svaret men sa inget. Det var ju egentligen nu utbildningen skulle börja på allvar.

- Sokrates - 1999

http://www.limed.org
happygames@hotmail.com

”Tjenare… farsan!” ropade Linus när han kom innanför sin dörr. Han betonade farsan ganska rejält och skrattade lite smått, eftersom Jake Johnson inte var Linus riktige far.

”Tjenare… sonen!” sa Jake och kom upp från källartrappan. ”Hur var det i skolan i dag då? Några ledtrådar än? Jag hoppas du inte hamnade i nån slags chock när du gick i skolan första dagen?” sa Jake och skrattade lite elakt, men hjärtligt. Jake och Linus hade känt varandra sen Linus var liten, och de hade blivit bra kompisar. Och det var inte så konstigt efter som de umgås i stort sett dygnet runt på grund av jobbet.

”Det var helt underbart! Alla var trevliga och ingen såg att jag var äldre än dem!” sa Linus och var strålande glad.

”Jaja… smickra dig inte alltför mycket. Du har ju trots allt fått lite hjälp att se yngre ut. Satt linserna bra? Annars får jag byta ut dom. Du kan ju inte gärna börja grina mitt inne på lektionerna” sa Jake och skrattade. Det märktes att Jake var på gott humör. Han hade sett fram emot detta uppdraget lika mycket som Linus. Och Linus var nästan som en son för honom. ”Kom nu, så packar vi upp. Jag måste få visa dig huset ordentligt. Förresten, det var inga tjejer som satte hjärnan ur spel på dig? Jag vet allt hur du är…” sa Jake och flinade lite. Men Jake visste att det inte var mycket som satte Linus ur balans. Faktum är att han skött alla andra uppdrag alldeles utmärkt.

”Nja, det var en tjej som verkade intresserad, men jag vet inte. Hon kanske bara skojade. Jag vet ju inte så mycket om det där än…” sa Linus och log lite generat. ”Just ja! Jag har blivit bjuden på klassfest till helgen. Hos en kompis som heter Marcus. Det kan bli ett utmärkt tillfälle att lära känna folket i klassen.”

”Ok, jag blandar i ordning en flaska med vatten som luktar som sprit åt dig. Så vill jag att du ska spela lite halvfull. Det blir lättare att få kontakt med dem då” sa Jake som visste vad han sa. ”Men drick inget annat! För du vet vad alkohol gör med kroppen. Får en att börja prata. Och det är det sista vi vill, eller hur?” fortsatte Jake och klappade Linus på axeln och började skratta igen. ”Nu packar vi upp grejerna i källaren. Kom nu!”

När Linus kom ner i källaren hade Jake redan hunnit packa upp det mesta. Datorn, vapenförrådet, sminkrummet med garderob var redan färdigt. Det var bara möblerna och träningsredskapen som var kvar. Någon alltför avancerad utrustning hade de inte med sig på grund av brist på utrymme. Högkvarteret i Stockholm var däremot högavancerat. Senaste nytt inom allt som gick att tänka sig… Projektet var verkligen påkostat. Och Linus var den enda ”fältherren” hittills. Resten jobbade med information och administrativa tjänster. Om Linus och Jake skulle behöva någon ny utrustning kördes den dit på fyra timmar. Detta var också det viktigaste uppdraget hittills i SWIN´s historia. Vad Linus inte visste var att det även skulle bli det farligaste.

Marcus hade förberett festen noggrant och visste att det skulle åtminstone skulle komma tio personer, vilken inte var så illa för en nyinflyttad. Han hoppades slippa oinbjudna, men räknade ändå med ett eller annat drägg som skulle försöka tränga sig på. Det brukar inte bli några problem så länge man på ett lugnt sätt förklarar att det är en privat fest. Och om problem skulle uppstå, skulle Linus kunna fixa dem, men det visste ju inte Marcus, eller någon annan i klassen för den delen.

Marcus var en riktig festprisse som drack måttligt men ofta. Men alkoholen är svår att kontrollera, så ibland rusar ölen iväg, även för en rutinerad kille som Marcus. Linus däremot hade aldrig smakat en droppe sprit förut i hela sitt liv. Om man bortser från testförsöket, där man söp ner Linus för att se hur han reagerade påverkad. Otroligt nog blev testen inte alltför misslyckade, han lyckades utföra de uppdrag han fick genom testet, om än på lite annorlunda vis än han brukade. Jakes drink skulle vara perfekt. Nåt slags luktmedel som hälldes i vanligt vatten. Smakade säkert inte gott, men lurar de flesta. Drycken känns även stark när man dricker den, så det är inga problem om nån skulle få för sig att smaka. Jake var mästare på såna där småtrick. Men det krävdes också ett ganska komplicerat skådespeleri från Linus, men det skulle han nog klara av.

Linus gick till Marcus ganska tidigt för att vara där först och bekanta sig med honom lite extra. Det kunde vara skönt att tömma huvudet innan allt arbete skulle börja. Han var tvungen att försöka få fram viss information. Men det som var av största prioritet den här festen för Linus var att bli kompis med de flesta som kom dit. Linus hade även kollat in vem den tjejen var, som hade frågat honom om han hade tjej. Hennes namn var Jessica Magnusson, och var otroligt söt. Lite mörkblont hår, alltid trendigt uppsatt, blåa söta strålande ögon, och ett leende som fick en att bli vansinnig, på ett bra sätt alltså. Linus visste inte om hon skulle dyka upp, men han hoppades verkligen.

”Tjenare Marcus! Inga här än misstänker jag?” sa Linus och skrattade till.

”Klockan är ju bara sju så dom kommer väl om en timme eller kanske ännu senare. Kul att du kunde komma, hoppas det blir lite drag i kväll. Vi får se vad våra nya klasskompisar går för. Och jag hoppas verkligen att lite söta brudar kommer hit.” Sa Marcus och log. Han var ju en charmör, och vad är en charmör utan tjejer? ”Ska du ha en öl?” fortsatte han.

”Nej, jag tog med mig något annat. Ingen aning om vad det är, det är väl någon sorts häxblandning ur farsans barskåp.” Sa Linus.

”Sprit är inte bra för kroppen. Det är bättre du dricker öl, det är både godare och bättre. Du kommer flippa ur om du dricker för mycket sprit. Va fan, du har ju med dig en hel liter! Ska du ha hela den själv eller?” frågade Marcus lite oroligt. Linus visste inte vad han skulle svara riktigt. Till slut svarade han:

”Nej, för fan. Det var bara jobbigt att mäta ut, så jag tog med mig alltihop. Men jag ska inte dricka allt själv. Då blir jag ju dyngrak!” Sa Linus och skrattade.

”Ja, det skulle du allt bli!” skrattade Marcus ut. Linus kunde se att Marcus redan hade tagit ett par öl eftersom han var lite rund om fötterna och luktade lite. Men han var lika trevlig och pratsam nykter. Linus blev lite undrande varför Jake hade skickat med honom en hel liter, när han inte behövde mer än några deciliter. Skulle Linus våga bjuda folk på den luriga blandningen?

Vid niotiden började det dyka upp nya människor. Först kom Maria Persson och Lisa Karlsson, som var två tjejer i klassen. Det märktes att de var lite undrande och försiktiga över att träffa de två nya klasskompisarna. Men Marcus var mästare på såna här situationer.

”Tjenare tjejer! Trevligt att ni kunde komma! Om ni kommer ihåg så är jag Marcus och det här är Linus” sa Marcus och pekade på Linus som hade följt med till dörren.

”Hej, jag heter Maria” ”Och jag heter Lisa” De båda verkade vara goda kompisar, och det var inte helt ovanligt att tjejer hänger ihop två och två. ”Kommer det mer folk senare?” undrade Maria.

”Ja det hoppas jag verkligen” sa Marcus och höjde på ögonbrynen. Linus märkte att Marcus såg lite påverkad ut, och han skrattade lite inombords. Det här var ju hans första riktiga, fria fest där inga överordnade var med.

Alla fyra gick in i vardagsrummet och satte sig i soffan och pratade lite. Linus gillade och prata men ju mindre han sa om sig själv, desto bättre. Och om han sa något måste han ju ljuga. Marcus började bli riktigt i tagen, och bjöd upp alla att börja dansa disco på golvet. Alla tackade artigt nej, det var nog bäst och vänta in mer folk. Maria och Lisa verkade trivas mycket bra tillsammans och det var nästan som om de visste all om varandra, som bästisar ska göra.

”Berätta lite om klassen” sa Linus plötsligt. Han hade ju trots allt ett uppdrag att utföra.

”Ja, det är väl som en vanlig klass, tror jag” sa Maria lite oskyldigt. ”Det finns väl vissa som vill märka ut sig som vanligt, sen finns det såna som mest pluggar. Men ingen är direkt utanför. Förutom Pelle Nylén förstås, han är lite lurig. Pratar inte mycket och är mest för sig själv. Sen finns det ju vissa tjejer som tror de är gudinnor” fortsatte Maria och suckade lite.

”Hahaha, och de har säkert rätt” skrattade Marcus utan att tänka sig för riktigt ordentligt. ”Eller jag menar, det återstår väl att se?” ändrade han sig när det bara var Linus som smålog åt hans skämt.

Linus ville inte gå in mer på det området. Han beslutade sig för att avvakta sin utfrågning, så det inte skulle verka alltför misstänksamt. Han märkte att Maria och Lisa hade börjat blanda lite drinkar. Alkohol var vanligare än han trott. Han kankse rent av skulle bli den enda helt nyktra i kväll. Men det brydde han sig lite om, eftersom han skulle spela lite påverkad. Han tog fram sin Sprite och blandade i ordning en drink till sig själv.

”Ta det lugnt med den där likblandningen” varnade Marcus och skrattade, när det ringde på dörren igen. Det var fyra killar och två tjejer som kom. Tvillingarna Oscar och Anders Norman, Pete Hartman och Bengt Sundin samt Jenny Eriksson och Paula Svensson.

Tvillingarna såg otroligt lika ut, det var tur att de hade olika kläder på sig, annars hade det varit omöjligt att se skillnad på dem. De båda hade kort mörkblond hår som var välkammat, men inte på nåt sätt tråkigt, utan väldigt stylat. Det syntes att de kom från en lite rikare familj både på kläder och utseende. De båda hade blå ögon och ett bländande leende, och de såg ut att sporta mycket, för de var väldigt vältränade. Nästan mer än Linus om man ser på utseendet, men inte ens i närheten om man ser till kapaciteten. Linus hade full kontroll över sina muskler, och kunde blixtsnabbt med enorm kraft använda dem. Emellan tvillingarna stod Paula Svensson, och hon var en riktig babe, otroligt snygg. Hon var lång och slank och hade en väldigt kort kjol som visade hennes långa bruna lena ben, samt ett vitt tight linne som var urringat en bit ned så man kunde se att hon hade väldigt fina bröst. ”Hon skulle kunna vara model om hon ville” tänkte Linus. Dessutom var hon otroligt söt och hade gröna intensiva ögon och långt superblonderat hår.

”En riktig sommarbabe” tänkte Linus och log emot henne utan att visa att han var intresserad. Men han hade ju redan fastnat för Jessica Magnusson, som hade flirtat lite med honom redan på uppropet. 

Marcus sken upp när han såg att den andra tjejen var Jenny Eriksson, som han hade lagt märke till på uppropet. Han gick genast fram och gav henne en lång kram, som hon inte verkade ha något som helst emot.

Det märktes att det fanns en viss stämning emellan dem. Linus tänkte att det bara var en tidsfråga innan de blev tillsammans. Kanska skulle det hända redan i kväll. Och det var minsann inget dåligt kap för Marcus, för Jenny var en väldigt söt tjej med sitt blonda hår och blåa ögon. Hon var inte den som skyltade med sit utseende som Paula, men hon verkade självsäker och visste vad hon ville. Och just nu verkade det vara Marcus, som helt plötsligt hade slutat med sina fjanterier och börjat uppträda lite mer moget. För Linus var det tvärtom. Han var tvungen att göra sig till lite och inte vara den seriösa, tänkande och strategiska person han annars var. Men det här njöt han verkligen av, för han hade ju missat de här åren under sin utbildning.

Pete Hartman och Bengt Sundin var två trevliga, lite mer lugna killar som presenterade och började prata med Linus en ganska bra stund. Det märktes direkt att de båda var skärpta och att de inte var några vildingar direkt. Pete berättade för Linus att han var utbytesstudent från USA sedan ett år tillbaks, och sa att klassen var väldigt trevlig och att det inte skulle bli några som helst problem för Linus och Marcus att smälta in. Han bröt lite på någon slags ”american-english” som det kallas. Linus var själv högutbildad på engelska och skulle lätt kunna prata flytande med Pete, men det skulle ju vara en aning misstänksamt.

Det visade sig att Pete och Bengt var seriösa elitidrottare som spelade hockey i division två och fotboll i division tre. Tvillingarna Norman idrottade också men de satsade inte lika mycket på framgång, utan ville mest vara i form, men de platsade i alla fall. Och det är ingen dålig bedrift. Linus berättade att han var mycket intresserad av musik och att han spelade gitarr.

”Du borde gå med i skolbandet! De vill alltid ha nytt folk” sa Bengt. ”Pelle spelar trummor i skolbandet. Det är för övrigt det enda han verkar göra. Vi ser inte Pelle så mycket annars. Han gillar att vara mest för sig själv. Men trummor är han jävligt bra på!” fortsatte Bengt.

”Bra idé! Jag ska försöka komma med i skolbandet. Hoppas jag är tillräckligt bra?” sa Linus som visste att han förmodligen skulle platsa i bandet ganska lätt. Han har ju spelat gitarr ganska mycket när han inte haft något att göra. Plus att han var fyra år äldre, bara det betydde ju ganska mycket när det kom till kunnande, både med gitarr och övriga saker. Ingen kunde ana hur dödlig och falsk Linus kunde vara. Hans händer var hårda som stål om han koncentrerade sig, och smärta brydde han sig knappast om. Men Linus skulle aldrig använda sina dödliga kunskaper om han inte absolut var tvungen till det. Han visste ju mängder av sätt att oskadliggöra en person. Men hittills verkade uppdraget gå ganska smidigt. Men Linus visste ju egentligen ingenting än så länge. Alla verkade ju hur normala som helst.

Klockan började på att bli elva på kvällen, och musiken ljöd fortfarande ur högtalarna på Marcus stereo. Paula verkade stöta på bägge tvillingarna Noren som inte brydde sig alltför mycket. Marcus och Jenny hade hamnat i soffan och pratade med varandra på mycket kort avstånd. På golvet dansade Maria Person, Lisa Karlsson, Bengt, Pete och Linus. Linus hade inte dansat speciellt mycket innan, men han var ju mästare på alla rörelser, så det dröjde inte länge innan han kom underfund med hur disco skulle dansas. Det syntes att Lisa och Maria hade fått i sig lite groggar eftersom de var ganska vilda och närgångna i sin dans. Linus blev den mest utsatta när de började dansa tätt intill honom. Men det tyckte han bara var roligt, och Linus var ganska vild i sin dans också, utan att veta om det. Hade Jake sett honom nu, hade han fått sig ett gott skratt. Jake som inte alltför ofta sett Linus släppa loss ordentligt. Linus tänkte på Jessica och undrade om hon skulle dyka upp i natt. För det började bli ganska sent nu. Men hon kom aldrig. Och festen dog sakta men säkert ut, och vid ett tiden började alla dra sig hemåt.

Linus hade i alla fall fått lära känna några personer i klassen. Och han var nöjd med kvällen, den hade varit lärorik på många sätt.

- Sokrates - 1999

http://www.limed.org
happygames@hotmail.com

KAPITEL 1… SKOLSTART HÖSTTERMINEN NUTID

”Jag kommer!” sa en tjej helt plötsligt. Linus såg att det var Jenny som ville komma på festen. Hon såg inte riktigt ut som på kortet han hade sett på henne. Men ganska likt. Långt blond hår, och blåa ögon, med ett närvarande leende. ”Väldigt söt tjej” tänkte Linus och tittade på Marcus som sken upp som en sol.

”Okej, nu är det min tur och presentera mig” sa Linus efter alla observationer på Marcus hade lugnat ner sig. Linus röst var lite mognare och lugnare än de andras. Men inte alltför mörk, bara mer rutinerad helt enkelt. Han hade gått många timmar talpedagogik för att låta så trovärdig som möjligt. Han var ju trots allt 22 år, men det var det ingen som märkte. Men rösten gjorde så att alla verkligen lyssnade med intresse på Linus.

”Jag kom till Borås i går, och har flyttat in i ett hus här med min far som fått ett jobb här. Jag är 18 år och har bott lite överallt förut. Jag spelar gitarr så om nån vet nån grupp, så får ni gärna tipsa mig. Ja, är det nåt mer ni vill veta, så är det bra ni frågar.” Linus hade fångat uppmärksamheten hos alla i klassen och han var inte det minsta nervös att ha 52 observerade ögon på sig. Tvärtom var han mycket självsäker. Däremot spelade han lite halvnervös för att inte verka alltför självsäker.

”Har du nån tjej?” frågade helt plötsligt den enligt honom snyggaste tjejen i klassen., och log med ett bländande leende.

”Öh, neeej…” svarade Linus och kände sig väldigt generad. Det var första gången någon hade frågat honom något liknande. Men han hade i alla fall mod att besvara ögonkontakten och le tillbaks. Killarna i klassen verkade en aning besvärade för ett ögonblick när en nykomling, en rookie, kommer och charmar den snyggaste tjejen i klassen. Men de lugnade snabbt ner sig, när de märkte att Linus inte är någon divig tjejtjusare.

”Jaha, det där gick ju bra killar. Det ska bli roligt att ha er i klassen. Ni verkar skärpta. Fortsätt med det också.” Sa läraren ”Innan vi spelar vem tar vem så ska vi ha upprop!” fortsatte han, med viss ironi över den laddade stämningen.

Klassföreståndaren ropade upp en efter en och alla var närvarande. 13 pojkar och 12 flickor, totalt 25 elever. Sedan delades scheman ut till alla i klassen. Linus tyckte inte det var ett speciellt hårt schema. Men så var han ju van att ha 12 timmars arbetsdag från sin utbildning, så det var ju inte så konstigt. Några killar skrek till lite: ”Fan också, ingen sovmorgon, och va sent på Torsdag. Man hinner ju knappt hem, förrens det är kväll.” De syftade på att det extra tillvalet höll på till och med sex. Linus hade valt musik som extra tillval, eftersom han spelade gitarr ganska bra. Och det var en bra chans att komma med i ett band, tänkte han.

”Ja… Då ska jag inte hindra er från att gå hem och förbereda er inför morgondagen.” Skojade lärare Larsson till det. Eleverna var måttligt roade. Skolan står inte så högt i kurs efter sommaren, men visst var det kul att träffa sina kompisar. Larsson verkade vara en ganska rolig och seriös lärare, men hans skämt var en aning för ironiska för eleverna att uppskatta till fullo.

Första skoldagen i Linus liv var över. Några kom fram och presenterade sig artigt efter uppropet, några inte. Men till Marcus fest var det många som ville komma på, speciellt tjejerna som Marcus hade charmat rejält. Det hade Linus också gjort, men inte medvetet. Fast förmodligen skulle det komma massa killar också, bara det att tjejer för det mesta meddelar sin ankomst i tid, till skillnad mot killar, som för det mesta bara kommer. Men det hade Marcus räknat med, så han hade inte packat upp de mest ömtåliga sakerna än.

Hittills hade Linus inte märkt någonting skumt med klassen. Han hade svårt att tro på de rykten han skulle undersöka, men han kände ju ingen, så det var ju inte så konstigt. En sak fann han dock intressant. Klassföreståndaren verkade väldigt närvarande och log hela tiden, som om han verkligen skulle se fram emot den nya terminen. Ibland övergick leendet till nästan små hånflin till vissa personer. Men de personerna verkade inte bry sig alltför mycket.

På vägen ut ur korridorerna och skolan frågade Markus om de kanske kunde hitta på något att göra nån dag. Linus var glad över att så tidigt ha fått en kompis så han svarade ja, även om han var medveten om att han hade mycket att göra. ”Jag ringer dig i morgon. Jag har en del att göra ny. Måste hjälpa farsan att packa upp.” Sa Linus. Och nog hade de saker att packa upp alltid. ”Okej, då hörs vi i morgon då. Hej då!” sa Marcus glatt, även han glad att ha funnit en kompis redan första dagen.

Linus gick hem hela vägen för att bekanta sig med området mer. Skolan låg en bit utanför stan och det var ganska lugnt och skönt ute. Sommaren var fortfarande kvar, och himlen var klarblå. Plötsligt märkte han att en tjej i klassen gick ungefär  100 meter bakom sig. Han lade märke till henne, och fortsatte att studera vart hon var på väg. Sen kom han på att det måste vara Lotta Sjödin som bara bor några hus från Linus. Och mycket riktigt så svängde hon in några hus före Linus. Han var tvungen att vara försiktig så att han inte avslöjade sig till henne, genom att visa sig ute utan linser eller nåt liknande.

Sedan började han tänka på Jessica Magnusson, den snyggaste tjejen i klassen enligt Linus, som hade frågat honom om han hade nån tjej. Hade hon bara retats eller var hon verkligen intresserad? Men han visste att han inte kunde ha några starka känslor för någon. Det skulle bara bli fel senare, när uppdraget var över, och Linus var tvungen att bli anonym igen. Han suckade lite lätt när han tänkte på det. ”När ska jag någonsin kunna få ett riktigt privatliv, utan riktlinjer”. Men Linus accepterade sin roll i samhället. Det var det här han var uppfostrad till och det var det här han hade tränat för.

- Sokrates - 1999

http://www.limed.org
happygames@hotmail.com