|
||||||||||||
| AKUT HJÄLP | |
| GRATIS SJÄLVHJÄLP | |
| PSYKOLOGINS HISTORIA | |
| PERSPEKTIV | |
| DIAGNOSER | |
| BEHANDLINGAR | |
| FORSKNING | |
| UTBILDNING | |
| LÄNKAR | |
| KONTAKT | |
| OM MIG | |
| Alexandra Pascalidou borde hålla sig till sanningen | ||||
| Det började med den här debattartikeln av Kjell Häglund, som påstod att Alexandra har en spökskrivare som skriver hennes krönikor. Alexandra svarade att hon inte alls hade någon spökskrivare och att allt var lögn, samt ett sexistiskt och rasistiskt påhopp. Sedan kom det fram att en av Alexandras krönikor var misstänkt lik en annan LA Times krönika... Ett plagiat alltså. Alexandra svarade med att likheterna berodde på att ämnet flitigt hade diskuterats i media. Även den mest IQ-befriade person förstår att sådana likheter är oerhört begränsade och att det visst har förekommit en hel del inspiration från LA Times artikeln. Vad kan vi lära oss av detta? Jo, att kändisskap och skriva krönika har lite för mycket med varandra att göra. "Personliga åsikter" kanske verkar vara överskattat... vem bryr sig egentligen? Faktum är att många bryr sig och verkligen tror på de åsikter som förs fram. Det blir ett felslut om det är någon annans åsikter. En lögn, som gör mer skada än nytta. Det är svårt att lita på en partner som varit otrogen. Det GÅR, om partnern innerligt ångrar det som hänt och gör sitt bästa för att underlätta förtroendet. Men om partnern hela tiden förnekar det som hänt och fortsätter att bedyra att alla andra är lögnare, trots tydliga tecken på otrohet, så blir det svårt att fortsätta leva med den personen. Förtroendet är borta. Detsamma gäller Alexandra och alla andra som skriver "personliga krönikor" eller böcker eller vad som helst. Används en spökskrivare... Ok, men lägg då korten på bordet så att varje person själv får avgöra vad som är intressant och mindre intressant. Lura inte de som bidrar till maten på ditt bord: dina läsare. Vilka detaljer som är sanna och falska i den här historien är ganska ointressant. Man försvarar sig inte med anklagelser, om man inte vill avleda uppmärksamheten. Det misstaget gjorde Alexandra och trappade därför upp granskningen, som ledde till att plagiat-historien dök upp. Att jag skriver om det här beror på att jag tycker det är VIKTIGT att människor står för det dom gör och tycker, istället för att häva ur sig det ena efter det andra, för att sedan fullständigt skita i konsekvenserna av åsikterna. Det är sånt som de gamla sofisterna ägnade sig åt.... Retoriker utan hjärta. Där pengen kom före kärleken till kunskapen. Mvh Sokrates |
||||
|
||||
|
KOMMENTARER
Postat av: Hubert
Det är en populariserad sanning detta om sofisternas nedrighet. De källor vi har från denna tid är ytterst begränsade. Sofisterna nämns faktiskt främt i Platons verk, och den källan måste ur det perspektivet betraktas som ytterst osäker. Sokrates var nog inte alltid en så trevlig figur. (trots sitt storsinne och sin verbala briljans) Hans rykte genom historien är beroende av de ord som Platon lagt i hans mun såsom en mytomspunnen legendarisk gestalt för förnuftets kraft, i den berättelsen fick sofisterna bära den mindre sympatiska rollen som de sluga tankeförvrängarna. Detta hotar på intet sätt din fina artikel och sofister (i den mening vi lägger i ordet) finns och har alltid funnits... men är det inte synd på en så fin beteckning. (sofia=visdom) Eller ska det tolkas som Sofia utan Philos? Kör hårt, dina iakttagelser är grymma. (i en postiv mening!) Trackback
|
||||
.png){kind=small}
| PRENUMERERA | |
| DELA DENNA SIDA | |
 |
|
| RSS | |
 |
|
| Copyright 2005-2011 Mikael Glännström . . . . . . . |
|