Så man ska betrakta världen med ängslan?

"Var försiktig med hur du betraktar världen..."

Dalai boss-man, riddare av motsats-orden. Jag har en ännu bättre. Viss reservation för felcitat:

"Fråga dig aldrig vad som är rätt och fel, sådana frågor är farliga. Rätt, är ditt hjärtas godhet, kärleken till familj, dina vänner och alla jordens varelser. Fel, är allt som kommer emellan dig och den kärleken."

Jag grubblade länge, länge på hur fel det är att tänka i termer av rätt och fel. Fanns inte mycket plats för kärlek, bara en känsla av otillräcklighet. Han säger ju precis vad som är rätt och fel. Men visst är väl även det som kommer emellan mig och kärleken också rätt? Annars sätter jag ju bara upp ytterligare ett hinder.

Levnadsregler suger snopp.

Jim-Tzu

Jag tolkar det mer som att man bör vara aktiv i uppfattningen, att inte bara reagera, utan också reflektera. Eftertanke som i längden kan utveckla uppfattningen?

Sen kan man fråga sig hur reaktiv den reflektionen då är i sig. Och även hur utvecklande eftertanke egentligen är. Inom Taoismen brukar man ofta tala om att "gå full cirkel".

Man kanske lika gärna kunde säga:

Glädjs åt hur du uppfattar saker eftersom du är precis som du är, då är du glädje, oavsett vad det må vara. Vilken blir din uppfattning av världen?

Sen om det är rätt eller fel, tja, om människor var lite gladare och inte tog saker på så stort allvar... Vi skulle i alla fall slippa de stora problemen som krig, hat och motsättningar. Kanske andra saker skulle svara på det naturligt? Vem vet...

Det är svårt att dra ut en tagg med en tagg och man löser inte problemet med mind med mer mind. Ett fritt sinne uppfattar världen som fri. Allting annat är en följdriktning därav. Det går inte att tänka sig fram till upplysning. Upplysning och harmoni är ett stadie som följer efter den totala acceptansen av tingens tillstånd... och det inkluderar intolerans. Allt har sin plats, allt är okej.

Om Buddhismen verkligen fungerar rent praktiskt kanske man bör fråga sig varför det finns så många hängivna buddhister? Och framförallt varför dom tänker så jävla mycket på att inte tänka, samtidigt som dom tänker på att tänka rätt. Fast det inte finns några rätt och fel... :)

Jag uppfattar alltså ett hinder. :) I mitt tycke är texten dualistisk. ;)

Lika glad är jag för det... men gladast är nog räven. :)

Fast jag tycker inte att allt är ok. Vissa saker är helt enkelt destruktiva och jag tror att det kan vara bra att identifiera VAD som är destruktivt både i uppfattning och handling. (alltså vad som ligger till grund för de rutiner vi har)

Detta ska man naturligtvis inte överdriva. Man kan inte välja vad man tänker, men jag tror att man kan påverka sin utveckling och därmed förändra sättet man tänker på.

Om det är buddhism eller inte, vet jag dock inte! :) Det finns många olika riktningar inom Buddhismen.

Ja, vad är destruktivt i både uppfattning och handling? Ord? Tankar? Eller just handlingarna i sig? Är det den uppfattningen du talar om?

Att du inte tycker att allt är okej är som du säkert vet ganska destruktivt, insikten om det är som du säkert också vet konstruktivt.

Ibland tänker jag: Fan, jag skulle vilja mörda den där jäveln. Ibland säger jag till och med: Fan, jag skulle vilja mörda den där jäveln.

Men fan, än har jag inte mördat den där jäveln. :)

En betraktelse över rätt och fel:

Hitler var utsänd av Gud för att bekämpa ondskan. Alexander den Store följde rättrådighetens ljus. Korstågen skulle berfria Jerusalem från de otrogna. Bush talar med Gud. Självmordbombare begår det högsta offret. Moderater borgar för frihet. Socialdemokrater vill ha trygghet o.s.v. o.s.v. I slutändan är det bara en massa polariseringar och rätt och fel beror helt enkelt vilken sida man står på.

Här är det viktigt att man väljer sida. :)

Chuang-Tzu har skrivit(viss reservation för felcitat):

"Antag att du argumenterar med mig. Om du besegrar mig istället för att jag besegrar dig, betyder det nödvändigtvis att du har rätt? Har en av oss rätt och den andre fel, eller har vi båda rätt och fel? Vi båda kan inte nå fram till en ömsesidig förståelse, och andra är i helt mörker. Vem skall jag be slita den här tvisten? Jag kan be någon som håller med dig, men eftersom han håller med dig, hur kan han då avgöra saken? Jag kan be någon som håller med mig, men eftersom han håller med mig, hur kan han då avgöra saken? Jag kan be någon som är oense med både dig och mig, men eftersom han är oense med både dig och mig, hur kan han avgöra saken? På det sättet skulle du och jag och alla andra inte kunna nå fram till en ömsesidig och gemensam förståelse. Skall vi vänta på en till?"

Ett ganska starkt argument om icke-argumenterande. :) Förståelsen kanske ligger på ett annat plan? Skall man vänta på en till och vem skulle det i såfall vara?

Jag kom på en frågeställning häromdagen som jag tyckte var så klurig. Hiihihih.

Den eviga frågan:

Vad är det du söker efter som du inte redan har?

:)

Mr Bullshit/

Jim-Tzu